ARTIST: Origin, Psycroptic, Leng Tch’e
LOKAL: Stengade, Köpenhamn
DATUM: 17 februari, 2012

Årets hittills hårdaste turné drog i fredags in i Köpenhamn – LENG TCH’E, PSYCROPTIC och ORIGIN såg till att Spillestedet Stengade i det närmaste exploderade.

Belgiska LENG TCH’E inledde kvällen. Ingen som var där kan hävda att sångaren i bandet Serge Kasongo inte var pumpad till max – det var med en energinivå som kunde mäta sig med ett större elverk som sångaren ledde sitt band under hela kvällen.

Jag har lyssnat relativt mycket på gruppens musik, och då tyckt att den varit en trevlig bekantskap. Kvällens konsert blir dessvärre inte så bra som jag hade hoppats på – ljudet är inte det bästa, och förutom Kasongo är bandet ganska tråkigt att titta på. Gitarristen Jan Hallaert och basisten Nicolas Malfeyt är väldigt statiska i sitt scenspråk dessvärre.

Låtmaterialet lämnar också en hel del att önska – det är ganska jämntjockt och även i fall låtarna inte direkt är dåliga är de inte heller direkt bra. Som inledningsband funkar LENG TCH’E helt okej i mycket för att Kasongo är glad, peppad och bjuder en hel del på sig själv.

När australiensiska PSYCROPTIC stolpar upp på scen blir det en väsentlig uppgradering av det mesta. Ljudet som var ganska grötigt innan blir knivskarpt – ett faktum jag uppskattar då gruppens musik kräver ett bra ljud.

Låtarna ligger också på en betydligt högre kvalitetsnivå – jag tappar faktiskt hakan över hur låtar som låter fantastiska på platta lyfter ytterligare några snäpp. Spelmässigt är PSYCROPTIC mycket bättre musiker än LENG TCH’E – vikarierande sångaren Zdenek Simecek bemästrar allt från gallskrik, pigsqueal till ett mäktigt growl – hans teknik och utstrålning är makalös. Strängbändarna Joe Haley på gitarr och Cameron Grant på bas lirar med en briljans som är imponerande. Gruppens musik är fylld med finlir som de sätter som en smäck under hela konserten. Trummisen David Haley är dock epicentret för den storm bandet piskar upp. Med driv och finess driver han musiken framåt på ett mycket imponerande sätt.

Publikresponsen blir därefter – det skriks och applåderas betydligt längre än under LENG TCH’Es gig och jag har strax efter konserten svårt att se att ORIGIN ska kunna toppa detta.

Spelmässigt ligger ORIGIN långt ifrån PSYCROPTICs finlir. Det handlar istället om ren kraft. Där australiensarna drev upp spelkvaliteten piskar ORIGIN upp ett sådant röj att jag golvas nästan bokstavligt – det moshas, stagedivas och crowdsurfas i det närmaste konstant. Musiken är som att få ett ton tegel vält över sig – blastbeatsen ligger nämligen konstant från trummisen John Longstreth. Redan under soundcheck river han ner applåder med sitt lir. Tillsammans med Paul Ryan på gitarr, Mike Flores på bas och Jason Keyser ,ny sångare i bandet, pucklar ORIGIN på publiken på ett sätt som fullständigt tar musten ur mig. Musikaliskt handlar det verkligen inte om variation. Snarare är det så att låtarna flyter ihop till en intensiv sörja som gjord för att få ur sig frustration – det blir efter ett tag mer fascinerande att kolla in publiken än att koncentrera sig på musiken.

Det står helt klart att publiken är mycket nöjd med kvällens begivenheter när jag tillsammans med fotograf Susanne Johansson och polaren Jörgen Landqvist efter konserten väntar på att få ut våra jackor från garderoben. Det är inte ofta man ser så många tokleenden som jag såg under denna kväll.

Avslutningsvis skulle jag också vilja säga att som spelställe imponerar Stengade – litet, intimt och drivet av ett antal eldsjälar är huset som gjort för att arrangera spelningar med band vars publik verkligen är intresserade av musiken och som gör konserter av det här slaget till något extra. Själv kommer jag att ta chansen att återkomma till huset på Nörrebro när tillfälle ges.