Kategoriarkiv: Live

Live

Live: Paradise Lost på Valand

Lämna en kommentar

ARTIST: Paradise Lost
LOKAL: Valand, Göteborg
DATUM: 04 november, 2022

Få band kan skryta med en lika lång och tung stamtavla som brittiska PARADISE LOST. Förväntningarna var därmed, precis som medelåldern, ganska generöst tilltagna bland publiken på Valand denna (för genren passande) blåsiga och regniga novemberkväll. Utfallet var dock ömsom fylligt rödvin, ömsom även en skvätt vatten.

Paradise Lost på Valand, 2022-11-04
PARADISE LOST live handlar definitivt mer om låtmaterialet än om spexig show.

–“This next song has a dark and depressive title. Like all our other songs, that is.” Nick Holmes är kanske inte direkt en de yviga gesternas man som scenpersonlighet, men hans mellansnack är ofta lågmält fyndiga. Dock är det tämligen uppenbart kvällen igenom att PARADISE LOST inte handlar så mycket om show som om en helgjuten låtkatalog. Det bjuds på mycket bra musik, men få grandiosa utspel.

Britterna går på något tidigare en planerat, eftersom förbandet HANGMAN’S CHAIR på grund av icke närmare specificerade “tekniska problem” fått ställa in sitt framträdande. Jag gissar att något del av bandets egna utrustning måste ha havererat, för infrastrukturen på Valand verkar det inte vara något fel på. Huvudakten har bra ljud på samtliga instrument kvällen igenom.

Detta är inte oviktigt, då det är tacknämligt att bandets förmåga att kombinera malande tyngd med vackert melankoliska mollharmonier får komma till sin rätt. Spår som Forsaken, Faith Divides Us – Death Unites Us, One Second och Serenity är alla i det avseendet starka kort under spelningens första halva.

Därmed inte sagt att allt är oklanderligt. Nick Holmes skall ha all credd för sin fantastiska growl, där är han i alla avseende fortfarande en branschledande aktör, men precis som vid tidigare tillfällen när jag sett bandet kämpar han lite i uppförsbacke på delar av rensången. Där blir det lite för ofta mer att han “pratar” fram texten istället för att fullt ut sjunga fram den, vilket t.ex. märks kanska tydligt under nyss nämnda Faith Divides Us – Death Unites Us.

Publiken verkar dock inte nämnvärt brydd av detta, utan gensvaret är kvällen igenom påtagligt gott. Lite allsång, gott om nävar i luften och taktfast klappande, och förvånansvärt mycket hoppande givet materialets tämligen sansade tempo. Därmed ingen förvåning att nästa nummer ut möts av tydligt jubel, en klassiker som det är:

–“I’ve been around for ages, it’s weird I still look this amazing. Having said that, it’d be a stroke of great irony if I keeled over and died during this next song. An irony I, if so, hope you’d all find highly amusing…” Låten ifråga är så klart As I Die, och här håller faktiskt Holmes röst bättre än sist jag såg dem, vilket gläder mig då låten är en personlig favorit.

Paradise Lost singer Nick Holmes at Valand 2022-11-04
Nick Holmes inleder i ensamt majestät sprött vackra “Darker Thoughts”.

Efter en hyggligt vass avrundning av ordinarie set, där jag personligen anser näst sista akten No Hope In Sight vara det starkaste kortet, är det dags för en kort paus innan konventionellt encore. Här äntrar först en ensam Holmes scenen och inleder vackert spröda Darker Thoughts. Lagom tills låten tar fart gör övriga medlemmar honom sällskap för en övertygande avslutning på aftonen. Först med kvällens bästa inslag i form av klassiska Embers Fire, innan Ghosts från senaste släppet “Obsidian” sedan elegant sätter punkt.

PARADISE LOST måhända inte är världens bästa liveband, men med ett tillräckligt vasst framförande av en sådan låtskatt som man sitter på, så kan det inte bli annat än ganska så bra. Och “ganska så bra” summerar nog rätt väl denna afton. Gott så!

Live

Live: Iron Maiden på Copenhell

Lämna en kommentar

ARTIST: Iron Maiden
LOKAL: Copenhell
DATUM: 18 juni, 2022

NWOBHMs främsta banérförare IRON MAIDEN återvände till Copenhell med en konsert där trötthetstecknen börjat märkas.

IRON MAIDEN, ett band som väldigt många har ömma känslor för. Även undertecknad – och det är inte svårt att ha det. Bandet har genom åren kavlat ut så mycket bra musik att få band når upp till deras nivå.

Med den bakkatalog som bandet har att ta till så blir konserten till stora delar bra – framför allt när bandet har klarat av de tröttsamma nya låtarna från senaste plattan “Senjutsu”. Jag kan förstå bandet önskan att inte bara lira det äldre materialet, men ställ detta bredvid den senaste plattan och det blir tydligt att MAIDENs musik av idag står sig slätt mot låtar som Revelations som inleder den del av konserten då bara äldre låtar spelas. Här märks det en påtaglig skillnad på hur publiken tar emot musiken. Det är fest, det är allsång bland vad jag gissningsvis tror är den största publiken som MAIDEN spelat för i Danmark.

Showen är storslagen, såklart, med ett imponerande scenbygge som sannolikt slår BNP:n för flera länder. Ändå kan jag inte annat än tycka att jag har sett bandet betydligt mer taggat. Ikväll blir det så tydligt att hade bandet inte haft Bruce Dickinson på sång, då hade det blivit ett ännu lägre betyg. Dickinson är vid 63 års ålder en fullfjädrad frontman med en välbevarad röst som det är svårt att få nog av. Han far runt, byter kläder, agerar på ett sätt som tar andan ur en.  Resten av bandet försöker säkert hänga med sin frontman, men nöjer sig denna kväll att lira på en godkänd, men inte så mycket mer, nivå.

Live

Live: Benediction och Death To All på Copenhell

Lämna en kommentar

ARTIST: Benediction och Death To All
LOKAL: Copenhell
DATUM: 18 juni, 2022

Finsmakare av death metal fick skäppan full när åldermännen i BENEDICTION bjöd upp till yster ringdans och DEATH TO ALL fick ögonen att tåras.

I gassande solsken – något som fick sångaren David Ingram att skicka en begäran till ljuspersonalen att stänga av den – stegade åldermännen som inte spelat i Danmark på cirka 1000 år om vi ska tro presentatören – BENEDICTION upp på scen. Old school döds när den är som trevligast, ja, då kan den låta så här. Om ni trodde att bandet skulle vila på sina lagrar så trodde ni fel – hela fyra nya låtar från senaste plattan “Scriptures” som kom 2020 brändes av under konserten som inte ens det stundtals kackiga ljudet kunde sänka stämningen på. 

Frontmannen Ingram är på ett strålande humör när han lufsar runt på scenen och vräker ur sig ett growl så mäktigt att det bara är att hoppas att han kommer hålla på under många år framöver. Gillar man death metal som helst håller sig i mellantempo så vågar jag påstå att man stortrivdes under bandets konsert. Bandets musik är dock väl avvägd, och med trummisen Giovanni Dursts dyrkan av både tvåtakten och rena smiskmattor på bastrumman blir dock spelningen tempofylld, i alla fall så länge bandet spelar. Jag fattar att de flesta band har längtat så intensivt efter att få möta publik att de blir lite tagna av stunden, men konserten förlorar lite tempo av att Ingram hemskt gärna vill prata med publiken. En radanmärkning, för BENEDICTION visar att de kan sitt hantverk.

DEATH TO ALL

Jag tror inte att jag tar i när jag säger att Chuck Schuldiner var en unik människa som skapade musik som drev death metal framåt på sätt som låg före sin tid. DEATH var Schuldiners band, men det befolkades av ursinnigt skickliga musiker genom åren. Fyra av dessa stod igår på scen Hades – trummisen Gene Hoglan, basisten Steve DiGiorgio, gitarristen/sångaren Max Phelps och gitarristen Bobby Koelbe.

Man kan tycka vad man vill om musiker som åker runt och spelar musik när upphovspersonen är död sedan länge, men när det görs på detta djupt respektfulla och kärleksfulla sätt med så tydlig fokus på den magiska musik som Schuldiner skapade, ja då blir det magiskt därefter.

Att Phelps röst i stort sett låter som Schuldiners hjälper också till. Tekniskt sett är konserten fulländad – att festivalen äntligen har fått till ljudet i det närmaste perfektion på Hadesscenen bidrar också till att jag står och njuter i fulla drag av DEATH TO ALLs konsert.