Alla inlägg av Martin Bensch

Skivor

Knivad – Lilla vackra människa

Lämna en kommentar

ARTIST: Knivad
TITEL: Lilla vackra människa
RELEASE: 10/9 2026
BOLAG: Suicide Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Ibland är det skönt att ge efter, och inse att den frustration, vanmakt och rena vreden blir lättare att bära när man inser att fler går runt och letar utlopp. Därför är det livsnödvändigt att band som Child, Industrial Puke, Ett Dödens Maskineri och Knivad finns. Att dessa band också ligger på ett och samma bolag – Suicide Records – visar också att skivbolag kan ha känsla för feeling.

Jag har inte lyssnat på Knivad innan, och snubblade över bandets senaste skiva ”Lilla vackra människa” mest av en slump. En lycklig sådan får jag säga, för detta är riktigt bra.

Knivad verkar i gränslandet mellan hardcore, sludge och grind och även om just dessa subgenrer känns mer eller mindre hemtama för mig, så har Knivad något speciellt som gör att deras musik sticker ut lite extra. Jag tror att det handlar om en väl utvecklad kärna för hur man skriver känslomässigt drabbande musik.

Att det inte bara är en enda känsla förstärker bara upplevelsen av ”Lilla vackra människa”. Antingen är det den rena desperata angelägenheten i titellåten tydligt manifesterad i de mer än lovligt effektiva gitarrslingorna av Jonas Larsson Brevik. Eller varför inte den köttigt aggressiva vreden i efterföljande Det de vet?

Knivad är ett band som vet vad de sysslar med. Med en trummis i Andreas ”Agge” Johansson som tycks dyrka både tvåtakten och d-takten drivs bandets musik framåt av en obeveklig kraft som visserligen i det mesta drar åt det hastiga hållet, men som också ser till att ha tyngd och sväng. Kolla bara in Statistiskt sett för ett prima exempel på detta.

”Lilla vackra människa” är en skiva som sätter känslorna i svallning på många sätt. Det är sannerligen inte alltid jag har haft ork eller kraft att lyssna på skivan då den textmässigt handlar om jobbiga saker. Det är psykisk ohälsa, sorg och suicid i drivor, och det kostar på att lyssna på av dessa anledningar. Detta är inte en ”typisk” hardcore-platta. Det är också, delvis, det som gör skivan så galet bra. Knivad väjer inte för det som är jobbigt, allvarligt, påfrestande.

Vill man ha en skiva som med kraft belyser det stundtals bottenlösa mörker det kan innebära att vara människa, då ska man kolla in ”Lilla vackra människa”.

Skivor

Cairiss – Wilderness

Lämna en kommentar

ARTIST: Cairiss
TITEL: Wilderness
RELEASE: 31/7 2026
BOLAG: Egen utgivning 

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Om det hade varit en konstform att skynda långsamt så spelar Cairiss i en hög division. 10 år sedan bandet släppte EP:n ”Fall” kommer nu bandets första fullängdare.

Det är en djupt belönande skiva – fortfarande så upptäcker jag nyanser som jag knappt lagt märke till under den minst sagt försvarliga tid jag lagt på att lyssna på skivan sedan den kom ut  i slutet av juli. Som ni förstår av betyget är det detaljer som renderar i det höga betyg som ”Wilderness” får av mig. Den är helt klart en skiva som är med i racet om att knipa en plats på den där årsbästalistan som alltmer närmar sig.

Cairiss är en sextett som spelar atmosfärisk black metal med tunga inslag av shoegaze, och de är ett band som verkligen kan bygga låtar kring den variation som dessa genrer erbjuder.

Skulle jag försöka beskriva bandets musik med ett enda uttryck så skulle ”desperat skönhet” vara passande. Det är både oerhört vackert melodiskt spel, hemsökande melankoliskt, med en djupt liggande klangbotten av sorg, saknad och längtan, men också braskande mangel när bandet lutar sig mer åt den black metal de trots allt verkar älska.

Självklart är det både ren- som growlad sång som gäller. Bandet har löst detta på ett fint sätt från ”Fall” då Freya Brown skötte all sång, genom att ta in ytterligare en sångerska i Lydia Williams som hanterar rensången. Jag tycker att detta märks, då Freya Browns growlande har blivit ännu bättre än på ”Fall”.

Musikaliskt upplever jag ”Wilderness” fruktansvärt genomarbetad. Varenda låt ligger på en imponerande nivå. Samtidigt har bandet tänkt till kring helheten – de sex låtar som finns på plattan fyller med precision sina platser på skivan och förstärker varandra. Skulle man bara vilja ha ett exempel på en låt som beskriver skivan i sin helhet så tycker jag att man ska kolla in The Guide som jag tycker är en av skivans bästa låtar. Jag har tappat räkningen på hur många gånger jag slutit ögonen och bara njutit av det fenomenala gitarrspel Ethan Bishop och Martin Williams demonstrerar här.

”Wilderness” är en skiva så bra att det är lite av en gåta att Cairiss är ett osignat band. Kanske vill bandet själva ha det så, men att det finns potential i det här gänget det är skivan ett starkt vittnesbörd på. Gillar man black metal av det här snittet så har man kanske redan koll på ”Wilderness”. Till er som ännu inte upptäckt skivan är det bara att gratulera till att ha lite av en högtidsstund framför er – även ifall jag tror att gillar man det man hör första gången då kommer ”Wilderness” vara en skiva att återkomma till flera gånger.

Skivor

Protest The Hero – Within

Lämna en kommentar

ARTIST: Protest The Hero
TITEL: Within
RELEASE: 17/7 2026
BOLAG: Egen utgivning

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

En skiva från kanadensarna i Protest The Hero är alltid något som jag ser fram emot. Förra plattan ”Palimpsest” som kom för hela sex år sedan var en mästerlig uppvisning i vad som gör PTH till ett band som är värt att lägga tid och uppmärksamhet på.

Jag blev därför helt till mig i trasorna när jag insåg att PTH var aktuella igen med ”Within”.

Är ”Within” lika bra som ”Palimpsest”? Nä, inte helt och hållet. Men den kommer fantastiskt ofta nära det här bandets absolut högsta nivå.

Som bäst är man i synnerligen lekfulla – vilket säger en hel del om det här bandet – Grandfather’s Axe som svänger och kränger på ett rent ljuvligt sätt. Det är tvåtakt, smäktande gitarrmelodier och rent ljuvlig variation i det mesta annat. Jag tror att det är detta jag gillar mest med PTH. De är tillräckligt seriösa i sin skaparprocess att göra musik som kan och ska tas på allvar, men de har aldrig tappat lusten till att göra musik som roar. Den oförställda glädjen i en låt som Liberty Spike eller det eftertänksamma lugnet i i. above eller ii. below bägge uttrycken passar bandet lika bra.

Och när bandet sedan drämmer i med avslutande The Mariner som kan vara en av de bästa låtarna bandet har skrivit, då är det inte alls svårt att inse att ”Within” är en skiva som har vuxit ut till en skiva det går att uppskatta mycket, trots initialt skavande för undertecknad i början av lyssningarna.