Alla inlägg av Martin Bensch

Skivor

Witch Ripper – Through The Hourglass

Lämna en kommentar

ARTIST: Witch Ripper
TITEL: Through The Hourglass
RELEASE: 10/4 2026
BOLAG: Magnetic Eye Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Ett kärt återseende skulle jag kunna inleda den här recensionen med. Jag gillade verkligen amerikanarna från Seattles förra skiva, ”The Flight After The Fall” som kom för tre år sedan.

Precis som då så finner jag bandets musik beroendeframkallande, men då jag fann föregångaren aningens mer omedelbar, så tycker jag att nya ”Through The Hourglass” förträfflighet har smugit sig på för varje genomlyssning. Detta är, upplever jag, en ännu mer matig skiva än vad bandet har presenterat tidigare. Jag vet inte om ni väljer att gå på mina kollegors aningens mer ljumma kommentarer om bandets musik, men i så fall tycker jag att ni gör er själva en stor otjänst.

För även om Witch Ripper är ett band som ni absolut kan finna beröringspunkter med band som Mastodon, Baroness eller varför inte Opeth så är detta en skiva som står fint på egna ben.

Det myllrar av detaljer som höjer låtarna till – ja faktiskt – rent episka nivåer. Proxima Centauri är en låt som visserligen ligger näst sist på skivan, men som ser till att ge känslan av att sväva fram. Mycket sker i den oerhört tilltalande och läckert orkestrerade uppbyggnaden. Snyggt och oerhört vemodsvackert gitarrspel inleder med Curtis Parkers fina sång. Jag gillar visserligen när han tar i, men jag tycker faktiskt ännu mer om hans rensång som ligger som en klar röd tråd genom skivan. När väl trummorna och disten kommer in vid 3:30 ungefär då är det som att kasta sig ut från ett berg och bara flyga. Gitarrspelet ser till att hålla mig i detta stadium inte bara i den här låten, utan genom hela skivan.

Det är ömsom vackert, ömsom mer brutalt men hela tiden med en så tydligt utvecklad känsla för melodier som bär bandets musik så magiskt bra och varierat.

Varje låt på skivan är både varierad i sig själv – jag tror att detta gör det så njutbart att lyssna på ”Through The Hourglass” om och om igen, för precis som föregångaren är detta en beroendeframkallande skiva som jag har skänkt försvarligt med speltid åt de gångna veckorna. Att lyckas med detta en gång är bra, men två plattor på raken – ja det är lite av en bedrift. Kolla in den.

Skivor

Iron Savior – Awesome Anthems Of The Galaxy

Lämna en kommentar

ARTIST: Iron Savior
TITEL: Awesome Anthems Of The Galaxy
RELEASE: 27/3 2026
BOLAG: Perception

BETYG: 1/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Iron Savior gör det inte lätt för sig. De gör alltså en hel platta bestående av covers. En fullängdare. Det blir direkt minus på detta. Och bara för att ni inte ska slå bakut fullständigt – jag är med i ett coverband. Men covers ska antingen framföras live, eller så ska man göra som Johnny Cash – göra sådana versioner av originalet att coverversionen är bättre. Möjligtvis att man gör en EP, eller slänger in en enstaka cover som en kul grej i slutet av en skiva.

Men nä, en hel skiva – ok då blir det därefter. Iron Savior gillar 80-talet och man skåpar ut direkt med Fame och pumpar sedan på med bland annat Take On Me, Surburbia, Against All Odds och Maniac.

Grejen är att det inte direkt är så att bandet inte kan lira – det är habilt hantverk. Men tillför skivan något utöver detta? Nä, inte direkt. Detta borde rimligtvis ha hållits inom bandet – att band lirar covers i repan applåderar jag alla dagar i veckan. Covers duger finfint som uppvärmningsmusik. Men, återigen, en hel skiva? Nä, tack.

Ett band har någonstans en skyldighet att skriva egen musik. Vill de göra så här istället – då tar jag fram lien och säger: den här skivan har inget existensberättigande.

Skivor

Neurosis – An Undying Love For A Burning World

Lämna en kommentar

ARTIST: Neurosis
TITEL: An Undying Love For A Burning World
RELEASE: 20/3 2026
BOLAG: Neurot Recordings

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Skivan som var totalt oväntad? Det var i alla fall det intryck jag fick när ”An Undying Love For A Burning World” dök upp på många streamingtjänster. Inga promos, inga teasers, inga singlar – ett oerhört demokratiskt sätt att släppa en skiva på. Alla börjar på samma ställe, med samma förutsättningar.

Eller, ja inte jag då. Jag hade inte lyssnat på en enda av Neurosis skivor innan. Tror inte ens att jag har hört en enda låt. Varför vet jag inte – det är ett band som nämns med respekt och vars musik har betytt mycket för många. På ett sätt är det kanske bra att jag börjar lyssna på bandet nu – när bandet har gått vidare med ny sångare efter det att den knarkande misshandelsmannen Scott Kelly inte är en del av bandet längre.

Men nu tryckte jag utan vidare eftertanke igång skivan, utan att egentligen veta vad som väntade mig. Som ni förstår av betyget tycker jag att detta kan vara en av årets bästa skivor – lika oväntad som behövlig. För satan så bra ”An Undying Love…” är. Jag tänker inte ens på att skivan är över en timme lång. Jag kan mest likna lyssnandet till att stiga ner i ett tillstånd som ömsom smeker, ömsom levererar stränga tillsägelser och formligen kräver min uppmärksamhet.

Det är helt enkelt en skiva som levererar på nästan alla nivåer en skiva kan göra detta på.

Låtarna ligger på en hög och jämn nivå. Produktionen är rena drömmen och totalt byggd för att lyfta fram känslorna bandet vill förmedla. Stämningen är påträngande. Samtliga bandmedlemmar lirar besjälat, och sången är svinbra.

Egentligen tycker jag att man inte ska lyssna på ”bara” en enda låt från skivan, utan i sin helhet. Men vill man ändå till äventyrs lyssna på en enskild låt så tycker jag att man ska ta Seething And Scattered som är som ett tvärsnitt av hela skivan. Skira melodier, mangel, ursinnig sång – makalöst bra.

Jag känner mig egentligen inte färdig med skivan på långa vägar – ”An Undying Love For A Burning World” kommer att vara en stadig följeslagare under resten av året, jag känner detta på mig oerhört påtagligt.

Men jag känner i alla fall att jag kan säga att den är helt fantastisk. Kolla in den.