Etikettarkiv: 8/10

Saor – Amidst the Ruins

ARTIST: Saor
TITEL: Amidst the Ruins
RELEASE: 7 februari 2025
BOLAG:  Season of Mist

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Amelie

Vackert. Det är det första ord som dyker upp i huvudet när jag lyssnar till skotska SAORs album ”Amidst the Ruins”. Och det är en känsla som håller i sig albumet igenom och även i ett större antal lyssningar.

SAOR är Andy Marshall: låtskrivare, sångare och multiinstrumentalist. Marshall skapar magisk musik, här även förstärkt med Ella Zlots på sång och olika typer av flöjter, Carlos Vivas på trummor samt flera fiol- och cellospelare. Omslaget är skapat av tyska Julien Bauer. Allt i storslagen harmoni.

Lyriken är också den vackert skapad och rör sig ständigt kring dyrkan av naturen med skogar, berg och vidder samt bland de så stolta och ärofulla förfäderna, arvet från en lyckligare tid. Tryfferat med kommentarer till historiska händelser som i låten Glen of Sorrow om Glencoe-massakern 1692.

Jag har tidigare endast sporadiskt lyssnat till bandets musik och det enda möjliga problemet här är väl just att det ibland blir på gränsen till för mycket av det sköna. Då är det gott att Marshall använder sin röst utöver till skönsång även i den rostigaste av desperata black metal-skrin. Med det anländer välbehagsrysningarna. Albumet består av en timmes musik fördelad på fem låtar på vardera mellan åtta och dryga fjorton minuter, vilket också säger något om vilken typ av album det är. ”Amidst the Ruins” kan avnjutas i sin helhet både vid koncentrerad lyssning och som följeslagare i bakgrunden vid mer vilsamma stunder, förslagsvis naturpromenader. För SAORs musik är, först som sist, just – vacker.

Nails – Every Bridge Burning

ARTIST: Nails
TITEL: Every Bridge Burning
RELEASE: 30/8 2024
BOLAG: Nuclear Blast Entertainment

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Jag har lyssnat på NAILS sedan 2013 års ”Abandon All Life” och jag har aldrig blivit besviken på något bandet släppt. Men jag har inte recenserat något av bandets släpp, och så kan vi ju inte ha det!

I motsats till bandets ofta fartfyllda musik så är NAILS  ett band som inte har bråttom när det gäller att göra nytt material. Mellan ”Every Bridge Burning” och ”You Will Never Be One Of Us” har det gått hela åtta år. Såklart har medlemmarna bytts ut ett antal gånger, vilket ju inte underlättar. Enda medlemmen som varit med från start är numera en enda – gitarristen/sångaren Todd Jones.

Gör detta något? Inte nödvändigtvis – NAILS har haft sin formel klar sedan många år. Bandets rent underbara blandning av grindcore/powerviolence/hardcore och det ljuva 90-talets tjocka dödsmetallton i gitarrerna är lika konstant på ”Every Bridge Burning” som jag förväntar mig.

Lika intakt är NAILS otroliga förmåga att skriva skivor som ytterst sällan går över 18 minuters speltid (bara ”You Will Never…” är längre) men som ändå känns så fantastiskt matiga. Det finns liksom en paradox mellan att inte en enda ton känns överflödig, men man kippar ändå efter andan efter varje varv på varje skiva.

Från furiöst piskande Punishment Map via skönt svängiga Lacking The Ability To Process Empathy till avslutande vridet twangiga No More Rivers To Cross levererar NAILS ett soundtrack till vredgat motstånd som sannerligen behövs. Jag kan inte tänka mig ett mer lämpat band till att tonsätta det trainwreck till land som USA har blivit och kommer bli än mer. Nu tror jag inte bandet har just den ambitionen, men där landar jag i alla fall. NAILS är bandet som vi både behöver och förtjänar.

 

Tribulation – Sub Rosa In Æternum

ARTIST: Tribulation
TITEL: Sub Rosa In Æternum
RELEASE: 1/11
BOLAG: Century Media

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Nånting som jag alltid har gillat med TRIBULATION är att de sannerligen gör vad som faller dem in. De har en plan, och de är inte rädda att följa den. Att bandet mer och mer har dragit åt det gotiska sedan den traditionella death metal-debuten som ångade av 90-talet, gör att ”Sub Rosa in Æternum” känns ganska logisk.

Instället för att tänka på ENTOMED och DISMEMBER får vi nu tänka Nick Cave och  SISTERS OF MERCY. Dock med omisskännlig TRIBULATION-vibe.

”Sub Rosa In Æternum” känns framför allt som en extremt cool skiva. Inte på det där krystade sättet som motverkar syftet, utan på ett sätt som gör att jag hör ett band som låter fyllt med självförtroende. Tainted Skies har exempelvis så mycket sparsmakat men finessfyllt gitarrarbete att jag baxnar. Körerna och sköna GHOST-vibbar som samsas så bra med Johannes Anderssons fint raspiga sång (som jag är så glad över att de är med på skivan).

Här finns också ett härligt tillbakalutat sväng i både Saturn Coming Down och efterföljande Hungry Waters som jag gillar mycket, även om jag mer gillar när bandet drar på lite som i Drink The Love Of God som nog är den enskilda låt på skivan jag lyssnat mest på. Här finns vissa transportpartier – jag tänker framför allt på Murder In Red – som drar ner intrycket av skivan något. Men till stora delar känns ”Sub Rosa In Æternum” som en skiva som utan att övertyga lika mycket som ”Where The Gloom Becomes Sound” samlar ihop till så många triumfatoriska poäng att det inte är svårt att sätta en betygsåtta. Det är helt enkelt fortfarande ohyggligt intressant att följa med TRIBULATION.