Etikettarkiv: 8/10

Skivor

Witch Ripper – The Flight After The Fall

Lämna en kommentar

ARTIST: Witch Ripper
TITEL: The Flight After The Fall
RELEASE: 3/3 2023
BOLAG: Magnetic Eye Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Hade jag blivit tvungen att sammanfatta “The Flight After The Fall” med ett enda ord så hade det nog blivit “beroendeframkallande”. Jag har tappat räkningen på hur många gånger jag lyssnat på skivan under den gångna tiden, men det är nästan kriminellt mycket. Ytterst få andra skivor har fått speltid.

WITCH RIPPER kommer från Seattle i delstaten Washington, en stad som har gjort sig känd för sitt minst sagt eklektiska förhållande till musik. Kanske är det detta faktum som gör skivan så obönhörligen underhållande att lyssna på, för trots att WITCH RIPPER lyckas göra sin musik till sin egen känns den oerhört välbekant.

Band som MUSE, MASTODON, QUEEN, MILLENCOLLIN, METALLICA, BETWEEN THE BURIED AND ME och GENESIS dyker upp i associationsbanorna när jag lyssnar på den här, den andra i ordningen, skivan från bandet. Som ni förstår av betyget är detta inget jag stör mig på, trots att det emellanåt låter som om det faktiskt är MASTODON jag lyssnar på, mest då den grövre sången kommer in.

“The Flight After The Fall” är en skiva som sprudlar av spelglädje. Här finns episka inslag, bedövande snygga gitarrsolon och ett otroligt trumspel. Jag hade nog kunnat lyssna på enbart trumspåret och ändå älskat den här skivan, för Joe Eck är en trummis som har ett magiskt lir. Det är kreativt, kontrollerat men stundtals nästan dikeskör han utan att helt tappa kontrollen. Det är helt hisnande.

Musiken är också väldigt väl strukturerad. Här finns lugna stunder, absolut, fruktansvärt ösiga partier. Men det som imponerar mest är de massiva buildups som bandet excellerar i. Inledande Enter The Loop är ett lysande exempel på detta. Precis då jag tror att det inte kan bli mer majestätiskt så drämmer WITCH RIPPER i med släggan något så helvetiskt lägger på ytterligare en nivå. Helt magiskt.

Jag är, som ni förstår, oerhört glad över att ha upptäckt WITCH RIPPER som med “The Flight After The Fall” har lyckats göra en av de mest underhållande skivorna hittills i år. Kolla in den.

Skivor

Riverside – ID.Entity

Lämna en kommentar

ARTIST: Riverside
TITEL: ID.Entity
RELEASE: 20/1 2023
BOLAG: InsideOut Music

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Lång väntan – 2018 släpptes RIVERSIDEs senaste skiva “Wastelands”, en helt fantastisk skiva som på allvar fick mig intresserad av bandet. Den svärta som den plattan bjöd på, utkommen som den var efter det att minst sagt viktiga medlemmen Piotr Grudziński dog 2016 gjorde att jag såg oerhört mycket fram emot ny musik från polackerna. Inte för att jag trodde att det skulle bli mer av samma, utan för att jag förväntade mig att ny musik inte skulle låta som tidigare skivor.

Och “ID.Entity” är en skiva som känns både nymodig och hemtam på samma gång. Inledande Friend Or Foe? som med sitt nästan A-HA-minnande tonspråk, för att inte tala om att Mariusz Dudas sång stundtals påminner om hur Morten Harket låter, har delat upp fans i för eller emot. Själv ser jag låten som en lekfull inledning till en skiva som sedan börjar spreta åt rätt så många håll.

RIVERSIDE har alltid fått mig att associera till GENESIS i början av karriären, fast betydligt hårdare. “ID.Entity” får mig inte att vika från denna tanke. Visserligen är RIVERSIDE ett band som tar i betydligt mycket mer när det gäller riffandet än GENESIS, men det finns ändå något som gör att jag kopplar ihop banden.

“ID.Entity” är en storvulen skiva – men allra mest tar bandet i under The Place Where I Belong ett tretton minuter långt mästerstycke som verkligen är ett tvärsnitt av vad RIVERSIDE är bäst på. En svinsnygg, skir inledning, hisnande i rymd, innan låten ändrar karaktär och börjar svänga utav bara helvete och Hammondorgeln kommer i spel igen. Jag älskar det!

“ID.Entity” visar ett band som är fullständigt trygga i sitt skapande, och som vet vad de vill göra. Det finns inte mycket på skivan som känns överflödigt eller krystat. Den flödar fram på ett oerhört fint sätt, hjälpt på ett icke ringa sätt av produktionen.

Gillar man RIVERSIDE sedan innan så vågar jag lova att man kommer gå igång på “ID.Entity” rätt så rejält. Som ni förstår så gjorde jag det.

Skivor

Borealis – Illusions

Lämna en kommentar

ARTIST: Borealis
TITEL: Illusions
RELEASE: 7/10 2022
BOLAG: AFM Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Jag har lyssnat på BOREALIS sedan 2013 , då kollega Susanne hade med Words I Failed To Say i en av fredagslistorna på Metallbibliotekarierna och sedan dess var det ju kört – detta vet ni om ni har följt mina eskapader här under åren. Jag utgör fronten för predikandet av BOREALIS förträfflighet här på WeRock.

Därför är det inte särskilt förvånande att jag blev lite till mig när promon till “Illusions” damp ner i mejllådan för ett tag sedan, för nu skulle det dukas upp till en episk melodisk uppvisning i vanlig ordning.

Som ni förstår av betyget så blev det så.

Mycket är sig likt – vilket bara är bra – Sean Dowells trummor låter ungefär som de gjorde på “Purgatory” och “The Offering”, framför allt virveltrumman. Resten av produktionen är luftigare – det vinner en låt som Burning Tears på. Maken till vacker låt som gästas av Lynsey Ward som jag känner igen från “Rise Radiant” av CALIGULA’S HORSE, som bryter av fint från den övriga mäktigheten på “Illusions”.

För BOREALIS gillar att ta i. Hade de inte varit så otroligt bra på detta, så hade det kunnat bli direkt plågsamt att lyssna på låtar som Ashes To Rain som har en inledning som är otroligt mäktig, och avslutningslåten The Phantom Silence som visserligen inte är lika maffig som Ghosts Of Innocence men inte långt efter.

“Illusions” är en mer balanserad och genomarbetad skiva än “The Offering”. BOREALIS har blivit bättre på att renodla sina styrkor, plus att de fullkomligt glöder av intensitet genom hela skivan. Det här är ett band som vibrerar av självförtroende.

Som vanligt är det kombinationen och samklangen av och mellan Matt Marinellis sång och de rent beroendeframkallande melodierna som ror hem skeppet med bravur. Det är episkt och storslaget på ett rent magiskt vis.