Kategoriarkiv: Listor

Hot or not? – September 2024

Att få utbyta tips och tankar kring ny musik är alltid ett sant nöje för musiknördar. Därför kör vi på WeRock varje månad en spaningsrunda bland nysläppt material, och plockar några potentiella russin ur kakan.

Dock är det ju inte givet att alla alltid är överens om vad som är bra, så frågan som måste ställas är uppenbar: Briljant eller stenkol? Svängigt som satan eller guuud så tråkigt?  Smält stål eller ljummen folköl? Helt enkelt… HOT OR NOT?

LÅT: We Call Upon The Elements
ARTIST: Yoth Iria
VALD AV: Amelie

Martin: 3 års väntan är över. Detta är, glädjande som fan, helvetiskt bra. Stämningen, produktionen, liret – allt harmonierar till att lyfta musiken till skyhöga nivåer. Speciellt går jag igång på det fantastiska trumspelet av Vasilis Stavrianidis. Ligger resten av skivan på denna nivå, ja, då lär det bli yster ringdans runt soffbordet här hemma.
Robert: Du vet den där känslan när man inte riktigt vågar kolla på nåt, och liksom kikar mellan fingrarna eller bakom en kudde för att det är så mycket på spel? Så känns det med den här låten – förväntan på grekerna efter den helt magnifika debuten är smått sagt enorma! Tur då att YOTH IRIA lever upp till dem, detta känns som en derbyseger, en vinst i slutspelet och fortsatt liv. Håller resten av plattan denna verkshöjd blir allt bra. Hett som en sommar på öarna i bandets hemland!
Fredrik: Trivsamt tuggande signaturriff, bra desperation i sången, läckra gitarr-harmonier… Mycket som är bra här. Jag hade möjligen önskat mig något lite större tempo-variation i trumkompet, men det är inget som drar ner alltför mycket. Inte glödhett, men absolut ett fint nummer!

LÅT: Unknown
ARTIST: Gaerea
VALD AV: Fredrik

Amelie: Portugisernas melodiska svartmetall är mycket tilltalande. Unknown klickar i alla boxar och ändå är jag kanske inte lika begeistrad över bandet som några av kollegerna. Men visst eldar det på ordentligt i detta stycke. Hett, även om kanske inte glödlopporna hoppar ur spisen.
Martin: Minst lika hudlöst drabbande som de smakprov vi fått från bandets kommande skiva. Att GAEREA är ett av de hetaste banden just nu förvånar mig inte – det finns en desperat innerlighet i det mesta som det här bandet gör. Detta är kokande hett!
Robert: Jag har egentligen ingen relation med GAEREA ska jag erkänna. Ingen historik. Men det är okej – jag nöjer mig med att få en så intressant ny bekantskap. Detta är riktigt bra, och verkligen något som eggar sinnena inför kommande plattan…

LÅT: Mammoth’s Hand
ARTIST: The Black Dahlia Murder
VALD AV: Martin

Robert: Hög lägstanivå. Bara rätt bra grejer. Samtidigt – jag är en medelålders man som köper fysiska skivor av det mesta jag tycker är lite extra intressant… och jag har 0 skivor med THE BLACK DAHLIA MURDER. Den här låten kommer inte att ändra på den saken, trots att jag gillar det när jag hör det eftersom det ju är… bra? Märkligt.
Fredrik: Snyggt intro, ett par högst trivsamma stackato-meckiga passager, ett oväntat elegant och smäktande (samt välfungerande) gitarrsolo. Även här, precis som i fallet YOTH IRIA, ganska mycket att uppskatta. Men ändå är det en växel som saknas, det stannar på “ja, nej, men det här var ju väl utfört” utan att skapa någon tydlig förälskelse. Men mera varmt än kallt, visst.
Amelie: Mmm, bandet har ju varit med ett tag och släpper i dagarna sin tionde fullängdare. Bra skit men inget jag går igång sådär totalt på. Låten är kraftfull men tänder inga nya eldar. Inte glödande hett men varmt nog att ägna några lyssningar.

LÅT: Despoiled
ARTIST: Anciients
VALD AV: Robert

Fredrik: Aningen svårgreppat men coolt nummer, med många olika uttryck och moment. Det finns verkshöjd här. Jag gillar växlingarna mellan spröd rensång och köttig growl, samt hur kompsektionen lyckas vara lekfull utan att ta över och tappa sin funktion som fond för sång och gitarr. Produktionen inte helt ideal på gitarrljudet som är lite grötigt och burkigt, men låten är intressant rakt igenom och växer över tid. Ett starkt bidrag!
Amelie: Bra låt, inledningen får mig att tänka ett tyngre FOO FIGHTERS, och bra sångväxlingar. Första lyssningarna kändes rätt svala men låten vinner på alltfler lyssningar och – vilket förvånar mig själv – seglar till sist fram som detta varma startfälts allra hetaste!
Martin: Mycket MASTODON, men ändå jävligt bra! Jag gillar ANCIIENTS sedan innan, och detta gör inte att jag gillar bandet mindre. Bra puls, riffen sitter som en keps, bra sång och produktion. Det finns mycket att gilla inte bara med den här låten, utan hela skivan är bra. Hett!

Hot or not? – Augusti 2024

Att få utbyta tips och tankar kring ny musik är alltid ett sant nöje för musiknördar. Därför kör vi på WeRock varje månad en spaningsrunda bland nysläppt material, och plockar några potentiella russin ur kakan.

Dock är det ju inte givet att alla alltid är överens om vad som är bra, så frågan som måste ställas är uppenbar: Briljant eller stenkol? Svängigt som satan eller guuud så tråkigt?  Smält stål eller ljummen folköl? Helt enkelt… HOT OR NOT?

LÅT: Shadows
ARTIST: Deliver The Galaxy
VALD AV: Amelie

Martin: Nja, helt tokigt är det inte. Men jag har aldrig varit, och kommer sannolikt aldrig att bli, ett fan av voiceovers i låtar. Så inledningen sänker helhetsbetyget för mig i alla fall. Refrängen är väl inte helt avig, men lite ljummen?  Överlag får jag känslan av att detta är ju inte direkt dåligt, men inte heller nåt som får pulsen att rusa hos mig. Ljummet.
Robert: Det här är spännande tycker jag. Bra djup, kontraster mellan det melankoliska och drivna. Möjligen kan kan tycka det blir lite …ryckigt?… ibland, men det är petitesser. DELIVER THE GALAXY är en ny bekantskap för mig, och något jag kommer kolla in mer!
Fredrik: Via den här låten, som precis likt bandet som helhet var en ny bekantskap för mig, upptäckte jag tyskarnas andra färska (och lite råare) singel Live.Die.Repeat, och för detta är jag synnerligen tacksam. Den låten är enkelt en av årets bästa så här långt! Men nu snackar vi förstås Shadows. Som, även om den inte når riktigt samma svindlande höjder, också den är glödhet. Den lugna inledningen håller på för länge, men sen är kombinationen av vacker, spröd melankoli och rå, rivig desperation kalasfin. Hoppas verkligen på fullängdare i år, det luktar årsbästalistan lång väg!

LÅT: Hostage
ARTIST: Fit For An Autopsy
VALD AV: Fredrik

Amelie: Det händer mycket under låtens 4:40 minuter. Och sånt kan ju vara positivt. Här känns det mer splittrat för mig tyvärr och jag får inget grepp om låten alls. Ganska svalt.
Martin: Fruktansvärt tungt, och bra! FIT FOR AN AUTOPSY har ju dykt upp här innan, och när de låter så här gör det alls inget. Älskar produktionen som fan! Bra atmosfär, och snyggt gitarrspel gör att jag går igång på detta, trots att låten är lite alibi-artad i refrängen. Varmt!
Robert: Älskar när FIT FOR AN AUTOPSY går på tyngd och kross, det är då de är som allra bäst. De tekniska döds-delarna och när de svävar lite i refrängerna är helt okej de med (stundtals tänker jag på KILLER BE KILLED) men tilltalar mig inte riktigt lika mycket som när jag ligger under stenkrossen. Långsamt. Tungt. Hett detta!

LÅT: §1
ARTIST: Opeth
VALD AV: Martin

Robert: Måhända är det törsten av nytt med OPETH i kombination med att Åkerfeldt growlar igen, men visst välte låten §1 allt över ända när den släpptes som från ingenstans. Och ny platta snart också – what’s not to like? Inte mycket, men… med ett knippe varv och den initiala lystern avtagande ska man ändå vara nykter: detta är INTE det bästa bandet släppt i låtväg. Det säger kanske ingenting då detta fortfarande är rykande hett. Det säger kanske mer, speciellt om verkshöjden dessa herrar besitter?
Fredrik: Det är ju svårt att inte gilla OPETH, då den högstanivå bandet besitter är monumental. Här måste en ärlig bedömning dock konstatera att det blandas och ges. Mycket av låten är riktigt, riktigt bra, men mellanpartiet med tickande klockor och ganska planlöst flum tar ner helheten ganska påtagligt. Men visst, fortfarande mer varmt är kallt.
Amelie: Jo, men visst är det OPETH och gott så. Men detta gör mig inte direkt lycklig och jag känner mig inte så super-pepp inför kommande albumsläpp som jag önskat. Varmt men inte så hett som jag kanske hoppats på.

LÅT: I Am Death
ARTIST: Bloodstain
VALD AV: Robert

Fredrik: När riffandet drar igång låter det som något taget direkt från METALLICAs “Ride The Lightning”-platta, om än med en snäppet vassare trummis här). Charmigt, och överlag så finner jag till min förvåning att jag tycker detta är ganska tralligt. Sen är den nasala sången i verserna mer än lovligt enerverande, det kan jag inte blunda för. Ljummet.
Amelie: Thrashig heavy metal i traditionell stil. Absolut dugligt att lyssna på men jag går hellre till originalen än detta. Ljummet.
Martin: Fler som får vibbar av METALLICA och MEGADETH? Nu behöver detta inte vara nåt dåligt, men det kanske blir lite väl övertydligt att BLOODSTAIN uppskattar thrash-nestorernas musik? Bra driv dock, och fint gitarrspel. Produktionen är en dröm. Inget att skriva hem till föräldrarna om, men klart underhållande i stunden. Varmt mot kokande.

Hot or not? – Juli 2024

Att få utbyta tips och tankar kring ny musik är alltid ett sant nöje för musiknördar. Därför kör vi på WeRock varje månad en spaningsrunda bland nysläppt material, och plockar några potentiella russin ur kakan.

Dock är det ju inte givet att alla alltid är överens om vad som är bra, så frågan som måste ställas är uppenbar: Briljant eller stenkol? Svängigt som satan eller guuud så tråkigt?  Smält stål eller ljummen folköl? Helt enkelt… HOT OR NOT?

LÅT: Hin Helga Kvöl
ARTIST: Sólstafir
VALD AV: Amelie

Martin: Älskar produktionen! Härligt organisk och ja, jordig. Desperationen är påtaglig, men kanske lite tillbakadragen än hur det brukar låta om islänningarna? Men det är mer pang på rödbetan än vanligt. Stämningen finns här, men detta är en ruggigt effektiv låt – omgångens starkaste – som gör att jag längtar efter att höra mer. Hett!
Robert: DRA MIG BAKLÄNGES! Det här trodde jag inte, islänningarna i SÓLSTAFIR har i mitt tycke varit på nedåtgående trend sedan “Svartir Sandar” (2011) utmärkta “Ótta” (2014) och försvunnit ut i en meningslös gegga – och så kommer detta och väler saker över ända!? Ruskigt stark låt, komplett med SLAYER-ripp off i sticket i mitten – något man aldrig trodde man skulle skriva om detta band – så är det bara att kapitulera. Hetare än lava!
Fredrik: Bra växelverkan mellan stämningsfullt lugn och vilt svingande mangel, och sen en sånginsats ovanpå det som osar av rå desperation och trasiga själar. Som en ångvält av ångest i trehundra kilometer i timmen. Ursäkta franskan, men detta är genuint överjävligt bra! Ledigt omgångens starkaste nummer, detta.

LÅT: The Flood
ARTIST: In Hearts Wake
VALD AV: Fredrik

Amelie: På rätt humör och rätt tid på dygnet kan jag gilla det här upptäcker jag. Men efter ett antal lyssningar flyter låten ihop till en slät massa med ett rätt trist talat inslag mitt i. Svalt.
Martin: Innehåller allt som en metalcore-låt ska. Gillar man genren så kommer man äta detta med sked. För min del skaver det fel, för det blir attans så tryggt och, ja, tråkigt. Kallt.
Robert: Detta är inte dåligt. Allt du vill ha av nu-metal/metal core, och skönt ilsket. Det är bara det att… i denna omgångs sällskap står det sig lite slätt. Ljummet?

LÅT: Kerernas Törst
ARTIST: Vanhelgd
VALD AV: Martin

Robert: VANHELGD är bland det finaste vi har i svensk nutida dödsmetall, och därtill ett band med unikt anslag såväl musikaliskt som textmässigt. Inte blir man besviken av detta om man gillar bandets dystopiska ångest, men: är inte produktionen lite skral? Kanske börjar mina öron bli gammal, men nog brukar väl döden serveras med mer fläsk och tryck i ljudbilden..?
Fredrik: Rent kompositions-mässigt ganska svulstig döds med tydliga drag av black metal, och det finns nog något där egentligen. Men produktionen förstör tyvärr detta för mig. Vääääldigt lo-fi, burkigt och grötigt ljud, som till slut gör mig mer irriterad än något annat. Det känns som att det finns en bra låt där någonstans – men då hade jag ju velat få lyssna på den på riktigt, också… Tyvärr kallt, således.
Amelie: VANHELGD från Mjölby, inte totalt okänt namn för mig men jag inser att jag lyssnat alltför lite på detta finfina svenska dödsmetallgäng. Kerernas Törst är allt vad jag kan önska av en death metal-dänga och framförs dessutom på svenska vilket alltid är extra kul. Riktigt hett!

LÅT: Fire Will Reign
ARTIST: Thermality
VALD AV: Robert

Fredrik: Riktigt nice melodeath-riff á la Göteborg i inledning, som ger mig ett tämligen brett leende. Fortsättningen är alls inte oäven, men över tid tappas ändå lite av förmågan att engagera. Således stannar THERMALITYs bidrag vid att vara ett habilt men inte häpnadsväckande nummer, som vänner av västkust-soundet mer sannolikt kommer att gilla än inte gilla. Hyggligt varmt, ändå.
Amelie: Kollega Martin säger nedan på pricken det jag tänker om parallellerna med ett av de största banden i genren. Låten i sig själv är dock riktigt fin och framförandet högst njutbart. Värmer gôtt.
Martin: Ah, DARK TRANQUILLITY! Nä, nu är jag elak men tanken slår mig flera gånger att detta låter som DT, och det är ju trevligt. För stunden i alla fall, för det är lite för hemtamt för att det ska fastna. En trevlig förfestlåt, men inte så mycket mer. Ljummet.