Etikettarkiv: Draconian

Listor

Hot or not? – April 2026

Lämna en kommentar

Att få utbyta tips och tankar kring ny musik är alltid ett sant nöje för musiknördar. Därför kör vi på WeRock varje månad en spaningsrunda bland nysläppt material, och plockar några potentiella russin ur kakan.

Dock är det ju inte givet att alla alltid är överens om vad som är bra, så frågan som måste ställas är uppenbar: Briljant eller stenkol? Svängigt som satan eller guuud så tråkigt?  Smält stål eller ljummen folköl? Helt enkelt… HOT OR NOT?

LÅT: Beyond the Dream
ARTIST: Sepultura
VALD AV: Amelie

Martin: ”Sepultura” – ja jag skriver det så, för detta är inte Sepultura för mig. Borta är sedan länge vad som gjorde bandet till den urkraft det var vid ”Arise”, ”Beneath The Remains” och ”Chaos A. D.” Detta är så uselt och ovärdigt att jag knappt mäktar med att skriva om detta haveri och totala brist på nerv. Iskallare än permafrosten.
Robert: Ja, men se där – det var ju länge länge sedan man avfärdade Sepultura, Brasiliens föregångare och stolta thrashlegendarer. Det visar sig att det finns anledning till det, för det här är alltså en ”Bandit Rock-ballad” av det snitt som gett exempelvis Five Finger Death Punch en massa radiotid. Oväntat ovärdigt, får man säga!
Fredrik S: Trivsamt behaglig basröst på sången i versen, och snyggt gitarrljud i refrängen. Låten i sig är aningen småtrist, även om inte lika brutalt dålig som mina kollegor gör gällande här ovan. Men visst, jättesexig är väl inte denna korsning av powerballad och amerikansk radio-hårdrock…

LÅT: Confluence
ARTIST: Incandescence
VALD AV: Fredrik S

Amelie: Skön och stabil kanadensisk black metal utan några särskilda utsvävningar. Det är ju inte Numenorean såklart (snart måste jag släppa dem!) men ett fint hantverk, tungt och melodiskt. Riktigt varmt blir det.
Martin: Inte så tokigt, men jag vet inte om det är så mycket mer egentligen. Stämningen ok, jag gillar det instrumentella, framför allt gitarrspelet är bra. Sången är ju fullt habil. Men är detta något jag kommer återkomma till? Nä, det är för ljummet.
Robert: Jag gillar’t! Känns franskt, visar sig vara kanadicker (men från Quebec så franska delen åtminstone!) och med en härlig stämning. Visst finns det risk att en hel platta kan vara lite mycket – det återstår att se! – men överlag tillräckligt varmt för att få mig att leta upp skivan för den kompletta erfarenheten!

LÅT: Raptors of Anzu
ARTIST: Melechesh
VALD AV: Martin

Robert: Okej, nu är det så här att vi behöver acceptera en obehaglig sanning: när Melechesh inleder sina låtar och gör det sådär infernaliskt genialiskt som de gör här, då vill man knädyrka och det med rätta. Det har vi hört tidigare om åren också (det är fortfarande darr på läppen av upphetsning när man tänker på första gången man hörde Ghouls Of Nineve som introduktion till bandet… oooohhhhh…!!).
Men. Det är också så att man blir en aning mindre relevanta, mindre träffsäkra, mindre överväldigande geniala allt eftersom låter fortgår. Den där gåshuden man har i början – när riffen, arrangemangen, inledningen är nya – går liksom ALLTID över litegrann, och personligen slutar jag aldrig lika ”hög” på låten som jag börjar.
Missförstå mig rätt: detta är stekhett och omgångens starkaste med råge, men… fan.. den kunde fått vara liiiite kortare och mer koncis för min del.
Amelie: Så härligt att bandet äntligen är tillbaka med sin orientaliskt influerade metal! Senaste albumet var ”Enki” som kom 2015. Och det vi får här är 100% Melechesh. Kanske inte så mycket av det orientaliska som det kan vara i bandets musik. Lyriken bygger, som ofta, på den sumerisk-babyloniska mytologin. Hett som vreden hos en bevingad gud!
Fredrik S: Utan att behöva stretcha innan joggar Melechesh åtminstone hem titeln som bästa alster av de tre jag lyssnar in denna runda. Sen hade deras thrashiga black metal absolut kunnat ha ytterligare en växel, om anslaget tillåtits att vara ännu lite råare och mer blastbeats-drivet än det nu är. Nu lutar det emellanåt liiite för mycket åt det ”snällare” hållet i hur trummor och gitarrer samverkar. Men, som sagt, likafullt ett tämligen starkt nummer som absolut tål att lyssnas på även framöver.

LÅT: Cold Heavens
ARTIST: Draconian
VALD AV: Robert

Fredrik S: Bitvis lite för teatraliskt och utstuderat, bitvis tämligen mäktigt i sin kombination av svulstighet och mollklingande sorgsenhet. Inte glödhett, men absolut godkänt för de som kan uppskatta genren.
Amelie: Inte min kopp te, som di säger. Visst har hon en vacker röst och visst growlar han kraftfullt men låten tar ändå aldrig riktigt fart och blir något av. Och nog har vi hört det här väl många gånger förr. Knappt ljummet ens.
Martin: Jag gillar Draconian, och bandet har knåpat ihop skivor och låtar som verkligen är något att hänga i julgranen. Detta känns mer som en vanlig formula 1a-låt för bandet. Inte lysande, men inte heller dåligt. Ljummet.

Skivor

Draconian – Under A Godless Veil

2 kommentarer

ARTIST: Draconian
TITEL: Under A Godless Veil
RELEASE: 30/10 2020
BOLAG: Napalm Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Få band kan likt Säffles DRACONIAN förmedla samma känsla av trånad. Det är sannerligen en bedrift att trots att bandets formel har förändrats ganska lite under karriären, så väcks alltid samma känsla av längtan av att sjunka ner i bandets musik, och att dessutom lyckas med att hålla mitt intresse uppe genom hela ”Under A Godless Veil” som är strax över en timme lång är också klart imponerande.

”Under A Godless Veil” fortsätter, som ni förstår, på den sedan tidigare inslagna vägen – det är melankoliskt som bara den, det går ofta långsamt och det är ett oerhört fint samspel mellan Heike Langhans rensång och Anders Jacobsson growl. I låtar som Lustrous Heart och efterföljande Sleepwalkers blir det förödande effektivt i refrängerna som har tillräcklig med pondus för att krossa det mesta i känslomässig tyngd.

Överlag så har DRACONIAN lyckats med att snickra ihop så otroligt minnesvärda låtar på den här skivan att de hade kunnat välja i stort sett vilka som helst som teaserlåtar innan skivan kom ut. Redan första låten jag hörde från skivan, Sorrow Of Sophia, tyckte jag var väldigt bra, men jag var faktiskt inte förberedd på den formliga svallvåg av känslor som bandet släpper på genom hela skivan.

Överlag så känner jag mig så väl omhändertagen av DRACONIAN på den här skivan att jag upplever den som en så väsentlig skiva från det gångna året. Att en skiva förmår både trösta och lugna på detta sätt är helt fantastiskt.

Listor

Hot or not? – September 2020

Lämna en kommentar

Att få utbyta tips och tankar kring ny musik är alltid ett sant nöje för musiknördar. Därför kör vi på WeRock varje månad en spaningsrunda bland nysläppt material, och plockar några potentiella russin ur kakan.

Dock är det ju inte givet att alla alltid är överens om vad som är bra, så frågan som måste ställas är uppenbar: Briljant eller stenkol? Svängigt som satan eller guuud så tråkigt?  Smält stål eller ljummen folköl? Helt enkelt… HOT OR NOT?

LÅT: Ancestral Recall
ARTIST: Emma Ruth Rundle
VALD AV: Amelie

Martin: Sången sticker ut, och är det som räddar den här låten. Det är för generiskt krångligt om uttrycket tillåts. Det är precis som om bandet nästan kalkylerat fram en låt som ska vara tillräckligt kreddig för att gå hem hos folk som inte lyssnar på post-metal. Nä, jag blir inte sugen på att höra mer.
Robert: Ordet man söker är ”konstnärligt”. Det krånglas å det grövsta med allehanda olika genrer och stilar, och en låt som växlar mellan finstämd till mera ösiga moment. Svårt att sätta fingret på om det är bra eller anus, men eftersom jag till slut tappar tålamodet och inte orkar vänta på att Ancestral Recall ska visa sina inre hemligheter landar jag i ett kyligt läge. För omständligt för att fatta eld.
Fredrik: En svårfångad post metal-best, detta. Delvis aningen högtravande och kultursvårt, delvis härligt ångestsvärtat och desperat. Lite murrig produktion på gitarrerna stör mig en smula, annars är helheten inte alls oäven. Hög klass på sånginsatsen, som växlar snyggt mellan varm rensång och skrikig, hetlevrad growl.

LÅT: The Sacrificial Flame
ARTIST: Draconian
VALD AV: Fredrik


Amelie: Bra val! Absolut den bästa låten av de singlar som släppts till dags dato från kommande album. Och en gång kommer en undan med viskprat i låten, det blir riktigt effektfullt. Men att köra samma ”knep” i alla tre singlarna, vilka också tillsammans inleder DRACONIANs album, nä det håller inte. Låten håller dock ett antal grader över sommarvärme trots september månad med höstkänning.
Martin: DRACONIAN visar hur ett band med nästan miniskula förändringar i hur det låter fortfarande kan ha relevans genom bra låtskrivande och snygg produktion. Det är för mig omöjligt att inte gilla detta, då det är gravt innerlig musik med djup känsla.
Robert: Geni. Det är ordet som i korthet beskriver DRACONIAN som helhet, och funnes det rättvisa vore bandet att skatta som nationalklenod rent generellt. Det vi fått höra från kommande albumet har dock inte varit allt igenom övertygande, och detta är klart bästa singeln. Hett!

LÅT: Funerary Rites
ARTIST: Gadget
VALD AV: Martin


Robert: Ingen hjärna – bara könsorgan. Fullt ställt som sig bör, och det är klart att det funkar, i alla fall för stunden. Över tid och i längden är det ändå lite för enkelspårigt för att få mig att ta fram de stora orden. Ljummet?
Fredrik: När det handlar om GADGET så vet man på förhand att man kommer att få en sonisk örfil levererad med eftertryck. Så även här, det är 1:05 av ren och oförblommerad aggression. Jag tycker mig höra ett något råare, skitigare och mer retro-minnande anslag nu jämfört med tidigare alster. Det är mer kött och mindre mekanik i denna cyborg, och resultatet sitter finfint!
Amelie: När jag själv lägger upp en låt till Hot or Not för kollegerna att lyssna på och tycka till om litar jag helt och fullt på att de alla tar sitt ”jobb” på fullaste allvar. Det är också vad jag själv gör; här minst 30-40 lyssningar under veckan. Svaret är nej, det här är verkligen inte min musik. En minut som jag bara önskar att den fort är över. Texten gillar jag.

LÅT: Silent Soul Throes
ARTIST: Selbst
VALD AV: Robert


Fredrik: Atmosfärisk och vackert mollklingande black metal, men ganska länge trots det rätt ljummet. Det avslutande parti som börjar efter fem av de sju minuterna är dock vansinnigt vackert! Räcker kanske inte för att rädda upp just denna låt till mer än godkänt, men det visar att högstanivån hos SELBST är påtagligt god.
Amelie: Balsam för öronen är detta kanske inte direkt, men efter GADGET är det en lisa att lyssna till SELBSTs melodiska svartmetall. Fint intro och snygg känsla. Jag har inte hört bandet tidigare och en kunde tro att skäppan med enmans-black-metal-band för året var fylld men efter detta kan jag gott pröva ett par varv med hela plattan ”Relatos De Angustia”.
Martin: Slutet på låten är det bästa. Jag avskyr innerligt produktionen på bas och trummor.  Gitarrerna däremot funkar fint och bidrar till att jag till stor del kan leva med att ha lyssnat alldeles för många gånger på den här låten, för den är till största delen en låt som inte ger speciellt mycket tillbaka ens efter 20 lyssningar. Bra hantverk, men speciellt sugen på att höra mer? Njaej.