Etikettarkiv: Napalm Records

Skivor

Draconian – In Somnolent Ruin

Lämna en kommentar

ARTIST: Draconian
TITEL: In Somnolent Ruin
RELEASE: 8/5 2026
BOLAG: Napalm Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Säffles sorgtyngda storheter Draconian är tillbaka med ny platta, som det tagit mig längre än vanligt att recensera, och detta trots att skivan ”In Somnolent Ruin” har gått oerhört varm under en lång tid.

Jag har en till och från relation till Draconian – det går lång tid mellan mina recensioner av bandets skivor. Den förra som jag tyckte till kring var ”Under A Godless Veil” från 2020, en skiva som – likt de flesta av bandets skivor – låg på en fin, hög och jämn nivå.

Likadant är det med ”In Somnolent Ruin”, som i sina bästa stunder berör mig till tårar. Det började dock inte så. Ni som hänger här på WeRock minns kanske att jag var något njuggt inställd till det första smakprovet från skivan, Cold Heavens, i april månads Hot Or Not? 

Tur då att detta inte avskräckte mig från att kolla in hela plattan , för det är inte långt ifrån att jag drar till med en betygsnia på den här skivan.

Har det med att Lisa Johansson är tillbaka på den rensång? Ja, det är en starkt bidragande orsak till att jag gillar skivan så mycket, så mycket står klart. Mångsidigheten i hennes vokala uttryck är rent magisk oavsett om det är ljuvt tillbakalutande gotisk sång, eller när hon släpper på sin fulla styrka och sjunger så att takstolarna hotar att rämna. Det blir i vilket fall aldrig tråkigt att lyssna på henne.

Och hon verkar ha dragit med sig bandet upp några snäpp också, för även Anders Jacobsson svarar för en growlinsats som hänför och gitarrspelet från Johan Ericson och Niklas Nord skickar ut mig i stratosfären regelmässigt under lyssningen.  Stämmorna bölar fram så mycket känsla att det är direkt orimligt att inte ta till lipen emellanåt.

Kolla bara in finfina Misanthrope River som verkligen bjuder på ett tvärsnitt av vad som gör den här skivan så bra.

”In Somnolent Ruin” är en ganska lång skiva – nästan en timmes speltid – och ändå är det inte svårt att imponeras av ett band som är tryggt i vad de är bra på, och som fortfarande kan leverera låtar som håller hela vägen trots att inte bandet uppfinner hjulet på nytt. Man vill helt enkelt lyssna på skivan om och om och om igen. Varje gång upptäcker jag något nytt, eller så är det ”bara” så att jag lugnt vaggas in i bandet tonkonst för att den känns så hemtam och trygg. Har ni inte kollat in skivan så tycker jag att ni ska göra det – jag utesluter inte att den kan dyka upp i årsbästalistan.

Skivor

Year Of The Goat – Trivia Goddess

Lämna en kommentar

ARTIST: Year Of The Goat
TITEL: Trivia Goddess
RELEASE: 12/9 2025
BOLAG: Napalm Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Med ett omslag som var lite lockande, men också en smula frånstötande, och med ett bandnamn som jag sett i förbigående men inte fäst mig vid tryckte jag igång ”Trivia Goddess” för ganska exakt två veckor sedan. Nu vill jag bara säga – fan ta er Year Of The Goat!

Bandet från Norrköping har nämligen lyckats göra en skiva som satt sig så till den milda grad i hjärnbarken att låtar poppat upp i skallen på jobbet, strax innan jag ska till att somna, när jag vaknat under natten och när jag har cyklat hem från jobbet. Och det har varit både underbart och fruktansvärt.

Jag hade inte hört en ton av det här bandet innan denna skiva, och nu får det ju bli att kolla upp resten av diskografin, för detta är riktigt bra, tungt svängande och sprakande ockult rock som sannerligen ger mersmak.

Lyssna bara på svänget i titellåten! Det är ju stört omöjligt att inte gilla detta, och även om jag gillar denna låt som bara den så finns det låtar som jag uppskattar än mer och som skjuter ut skivan i stratosfären.

Skulle jag välja ut två låtar som de två bästa så blir det tveklöst Mét Agwe som handlar om en varelse som har sin hemvist inom voodoo, specifikt Haiti och som ses som en varselse knuten till havet och King Of Damnation. Den första har både ett tungt bluesigt sväng och rent magiskt bra sång där bandet släpper på utav bara fan. Lägg till detta gitarrspel som får det att vattnas i munnen.

Den andra är ännu tyngre, men med bibehållen bluesighet, och bandet jobbar så skickligt med att sänka och höja intensiteten att det är svårt att tröttna på att lyssna på skivan.

Överlag är ”Trivia Goddess” en skiva som det är svårt att slita sig ifrån. Att skriva musik som är av denna kvalitet hade räckt för många band, men det jag verkligen uppskattar med Year Of The Goat är att de är så bra sångare – här finns två huvudsångare som levererar totalt, och ett helt koppel med bakgrundssångare som lyfter sången än mer.

”Trivia Goddess” är en fantastiskt bra skiva som jag tvivlar på att jag kommer slita mig helt ifrån. Den excellerar i sväng och hantverkskicklighet på ett så påtagligt sätt att om man gillar band som med lätthet och ackuratess lyckas få musik som känns så hemtam att ändå verka så fräsch som här – ja då har man en skiva att se fram emot här. Kolla in den.

Skivor

Avantasia – Here Be Dragons

Lämna en kommentar

ARTIST: Avantasia
TITEL: Here Be Dragons
RELEASE: 28/2
BOLAG: Napalm Records

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Ibland tänker jag att det är en smula bra att jag är sölig med att recensera skivor. ”Here Be Dragons” är AVANTASIAs tionde album. Inte dåligt med tanke på att bandet/projektet mest började som en grej för Tobias Sammet att göra mellan EDGUYs skivor, och mängden vokalister som gjort inspel på både skivor och konserter är, ska vi säga, försvarligt.

Jag drog igenom skivan en gång. Herrejävlar, tänkte jag, detta är ju svinbra! Betygsåttan började fladdra i skallen. Som ni ser landar skivan på ett betyg ner. Fortfarande bra, men inte lika bra som några av bandets andra skivor. Som ”Moonglow” från  2019 som jag tyckte var så bra att jag satte den på plats två på årsbästalistan över det året. Eller, såklart, ”The Metal Opera” del 1 och 2.

Men ”Here Be Dragons” är en bra skiva, det fula omslaget till trots, och att Jørn Lande inte är med.

Ni kan konceptet vid det här laget. Det är prima power metal med många gästande vokalister. Ofta lyfter de låtar till otroliga nivåer, ibland känner jag att de förtjänar bättre låtar. Som Tommy Karevik från KAMELOT i The Witch som ju inte är direkt dålig, bara lite meh!

Eller Roy Khan, också med ett förflutet i KAMELOT i avslutande Everbody’s Here Until The End.

Men vad är då bra?  I stort sett allt annat. Michael Kiske, Ronnie Atkins, Bob Catley, Adrienne Cowan, Kenny Leckremo, Geoff Tate och Tobias Sammet svarar för besjälade sånginsatser i de låtar de är med i. Jag smälter inombords av både Tate och Catleys röster på grund av deras insatser i QUEENSRŸCHE och MAGNUM, två band med viss betydelse för mig, och det är ju stört omöjligt att inte bli helt yster till sinnes, vilja dricka öl och hoppa i takt till en låt som Against The Wind som har ett magiskt driv, en svinbra refräng och satans fina symfoniska melodier. Eller varför inte Avalon där Adrienne Cowan får driva upp oktaverna i en nästan patenterad AVANTASIA-låt.

Men jag kan inte annat än undra varför Sammet inte har valt att till exempel välja bort Creepshow till förmån för Return To The Opera som ligger som en sorts extralåt på den version av skivan jag lyssnat på.  Maken till ystert spel på basen får ni leta efter på den här skivan.

Tobias Sammet har gjort bättre skivor än denna, men det går inte att komma undan från faktumet att ”Here Be Dragons” är en förbannat sympatisk skiva – en skiva som har fått mig att återvända till den dagligen sedan den släpptes. Jag tycker att ni ska ge den en chans om ni inte redan gjort det.