Etikettarkiv: Napalm Records

Nestor – Teenage Rebel

ARTIST: Nestor
TITEL: Teenage Rebel
RELEASE: 31/5 2024
BOLAG: Napalm Records

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Robert replikerade att NESTOR *är la knappast din grej?!”.

Mitt svar: “Skojar du? Älskar NESTOR”.

Jag har lyssnat orimligt mycket på bandets första skiva, som jag tyckte hade några riktiga stänkare till låtar – 1989, Fireside, den otroligt ostiga balladen med Samantha Fox Tomorrow. Det var oförblommerad nostalgi parad med en bra känsla för att skriva låtar som satte sig. Därför har jag både längtat och bävat för nytt material med bandet. Som ni förstår av betyget så tycker jag att detta är bättre än “Kids In A Ghost Town” som Robert delade ut en betygsåtta till när den kom 2021. 

Kvar är den totala nostalgin – och då menar jag inte bara hur skivan låter, utan den nostalgi som finns i låttexterna. Det fylls på med revanschlusta, att här ska det minsann inte ges upp inför Jante utan det ska visas att det visst går att make it men också vara sentimental när det gäller forna flammor och känslan av att återvända till sin hemstad.

Ostigt räcker liksom inte till för att beskriva vad NESTOR sysslar med. Och ändå är det oerhört svårt, ja nästan omöjligt, att inte gilla detta trots att skivan är drabbad av viss balladsjuka.

“Teenage Rebel” är en skiva som slinker ner utan minsta tuggmotstånd för mig – de lite dryga 41 minuterna som skivan varar tycker jag snarare är helt perfekt i längd, jag har tenderat att låta skivan bara starta om  för låtarna ligger på en jämnare och högre nivå än på debuten. “Teenage Rebel” var helt klart värd väntan för oss älskare av 80-talet. Kolla in den.

Hiraes – Dormant

ARTIST: Hiraes
TITEL: Dormant
RELEASE: 26/1 2024
BOLAG: Napalm Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Melodisk döds med kvinnlig sångerska – er första tanke är ARCH ENEMY eller hur? Kanske till och med att ni är lite trötta på det? Tanken att det ryms tretton på dussinet av den här typen av band har vi nog tänkt till mans rätt många av oss.

“Dormant” är HIRAES andra skiva – den som brukar kallas svår att få till. Men med tanke på att tre av medlemmarna lirade tillsammans i DAWN OF DEMISE innan HIRAES och att bandet haft samma medlemmar sedan starten kanske det gick lite lättare än för andra band.

För detta är till stora delar riktigt bra, och bra mycket bättre än debuten “Solitary” som kom 2021.

Jag skulle vilja råda er till att ha tålamod med “Dormant” till en början, för de inledande tre låtarna är mer av klassiskt dödsmelodiskt snitt, men lyckas ändå hålla intresset uppe utan större bekymmer.

Men vid låt fyra – Chance To Fail – tänder det till med ett ljuvligt blasfemiskt sväng som det är ytterst svårt att motstå. Än bättre blir det i efterföljande låt About Lies som får mig att tända på alla cylindrar. Ett magiskt, ej för långt, episkt mäktigt intro. Tyngd, och rikligt med rytmiska övningar från trummisen Mathias Blässe. Fantastiskt gitarrspel och maken till vokal leverans från Oliver Kirchner, Lukas Kerk och Britta Görtz.

Resten av skivan är en mycket stark uppvisning i hur melodisk dödsmetall kan låta när den känns relevant, rejält hungrig till och med. HIRAES lyckas nämligen med bedriften i att hålla mig på tårna i stort sett hela skivan igenom, till och med längta efter att få lyssna på den. Det är ju en väldigt angenäm känsla, eller hur?

Det som gör “Dormant” till en gedigen upplevelse är dels att man verkligen hör att HIRAES har utvecklats mer som band sedan debuten. De drar åt samma håll, låter varandras styrkor träda fram men aldrig med bekostnad på helheten. En bra och jämn nivå på låtarna hjälper också till. Sen vill jag gärna nämna sångerskan Britta Görtz insats lite extra – hon fängslar mig med flera vokala uttryck som jag inte tröttnar på.

“Dormant” finns ute idag – kolla in den.

Be’lakor – Coherence

ARTIST: BE’LAKOR
TITEL: “Coherence”
RELEASE: 2021
BOLAG: Napalm Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

Gillar du progressiv melodisk döds så ska du verkligen kolla in den här skivan, australiensiska BE’LAKOR levererar verkligen på den fronten. Den videon som i sedvanlig ordning avslutar inlägget är ett riktigt bra exempel på det där man visar visuellt, lyrikmässigt och musikaliskt precis det. Episkt, är nog ordet. Foothold är en av skivans starkaste spår dessutom, så det är väl värt hela 7:19 av ditt liv.

För så är det ju. Låtarna som BE’LAKOR bjuder på är inte sällan ganska mastiga historier sett till speltid, men utan att det känns långt. Inledande Locus klockar in på 10:49 och dansar förbi i en blink. Valence (9:10) och Hidden Window (8:24) är de låtar som förutom Foothold valts till singlar, så man ryggar inte direkt för att låta låtarna ta den tid som behövs för att bli “rätt”. Möjligen är skivan som helhet lite för lång ändå, mest för att det totalt sett blir för långt när en del av mellanspelen är inkastade. Det blir lite utfyllnad i form av The Dispersion och Indelible vilket driver skivans speltid till i runda slängar en timme.  Det hade kunnat få trimmas lite.

Personligen är strängarbetet som gitarristerna Shaun Sykes och George Kosmas (som även sjunger) levererar något jag fröjdas över när jag lyssnar på plattan. Det där lite speciella riffandet driver framåt på ett härligt sätt som lätt får mig att digga med när jag lyssnar, ett faktum som rätt ofta fått mig att se ut som en idiot när jag promenerar runt i nejden och halvspelar luftgitarr. Det får man bjuda på när det är så här bra.