Vosbúð – Heklugjá

ARTIST: Vosbúð
TITEL: Heklugjá
RELEASE: 2023-01-06
BOLAG: Egen utgåva

BETYG: 6/10
SKRIBENT: Fredrik Sandberg

1’181 lyssnare i månaden på Spotify vid den tidpunkt då dessa ord sätts på pränt, och en egenutgiven platta. Att VOSBÚÐ är en smal akt råder det således knappast någon tvekan om. Givet detta är det med relativt blygsamma förväntningar jag sätter tänderna i “Heklugjá”, som på vissa sajter beskrivs som en EP, vilket vid en första anblick kanske kan tyckas rimligt givet att den bara innehåller fem spår – men då är det näst kortaste dryga elva minuter långt, och total speltid över timmen, så nog får man ut fullängdsvaluta av de fem spåren…

Musikaliskt handlar det om atmosfärisk, ganska malande black metal, som det (om nu inte namnen på både band och platta redan hade avslöjat det) hade varit tämligen logiskt att anta att är bördig från Island. Det är kargt, vindpinat, kärvt, men bitvis också mäktigt, förföriskt och vördnads-inducerande.

Kvalitén kommer och går en smula, ibland under de kolossala isjättarna till låtar känns det aningen planlöst, och sånginsatsen växlar mellan riktigt stark och lite spretig. Men det finns absolut partier som griper tag och fångar intresset. Tvåmannaprojektet har bitvis en riktigt fin fingertoppskänsla när det gäller att kombinera skoningslöst piskande dubbeltakt och vinande gitarrslingor med en mässande, melankolisk kvalité som förmedlar en känsla av värdighet.

Det finns en låt med BARONESS, “Sea Lungs” där de sjunger något i stil med “I am the eternal sea, you are but a drowning man“, och jag får här lite samma känsla av (kanske särskilt den karga isländska) naturens svala, men inte illasinnade, likgiltighet inför vår mänskliga existens.

Nåväl, nog med existentiell filosofi, kanske. De tre längsta spåren är faktiskt de bästa, Myndhöggvari Lífsins Og Dauðans, Hraun Og Ástríða samt titelspåret Heklugjá. Undertecknad, som annars brukar föredra lite mer koncisa stycken än så här, ser således ingen anledning att ändra formatet. Det jag hade önskat mig är en överlag något lite vassare produktion, samt att trummorna hade lyfts fram lite i mixen, då trumspelet är riktigt fint med ett användande av pukor och cymbaler som lyfter helheten på ett bra sätt. Det, och så kanske att kompositören Rune Lúðvíksson skulle fläska på med ännu mer av den där fina svärtan, det där av ishavsvindar piskade manglandet.

Där någonstans tror jag i så fall att det här projektet har en riktigt fin framtid för sig. Personligen kommer jag åtminstone att för framtida bruk lägga namnet på minnet: VOSBÚÐ.

TIPS: Ljudkvalitén på YouTube gör inte riktigt låten rättvisa. Har du tillgång till Spotify föreslår jag en lyssning där istället…

Riverside – ID.Entity

ARTIST: Riverside
TITEL: ID.Entity
RELEASE: 20/1 2023
BOLAG: InsideOut Music

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Lång väntan – 2018 släpptes RIVERSIDEs senaste skiva “Wastelands”, en helt fantastisk skiva som på allvar fick mig intresserad av bandet. Den svärta som den plattan bjöd på, utkommen som den var efter det att minst sagt viktiga medlemmen Piotr Grudziński dog 2016 gjorde att jag såg oerhört mycket fram emot ny musik från polackerna. Inte för att jag trodde att det skulle bli mer av samma, utan för att jag förväntade mig att ny musik inte skulle låta som tidigare skivor.

Och “ID.Entity” är en skiva som känns både nymodig och hemtam på samma gång. Inledande Friend Or Foe? som med sitt nästan A-HA-minnande tonspråk, för att inte tala om att Mariusz Dudas sång stundtals påminner om hur Morten Harket låter, har delat upp fans i för eller emot. Själv ser jag låten som en lekfull inledning till en skiva som sedan börjar spreta åt rätt så många håll.

RIVERSIDE har alltid fått mig att associera till GENESIS i början av karriären, fast betydligt hårdare. “ID.Entity” får mig inte att vika från denna tanke. Visserligen är RIVERSIDE ett band som tar i betydligt mycket mer när det gäller riffandet än GENESIS, men det finns ändå något som gör att jag kopplar ihop banden.

“ID.Entity” är en storvulen skiva – men allra mest tar bandet i under The Place Where I Belong ett tretton minuter långt mästerstycke som verkligen är ett tvärsnitt av vad RIVERSIDE är bäst på. En svinsnygg, skir inledning, hisnande i rymd, innan låten ändrar karaktär och börjar svänga utav bara helvete och Hammondorgeln kommer i spel igen. Jag älskar det!

“ID.Entity” visar ett band som är fullständigt trygga i sitt skapande, och som vet vad de vill göra. Det finns inte mycket på skivan som känns överflödigt eller krystat. Den flödar fram på ett oerhört fint sätt, hjälpt på ett icke ringa sätt av produktionen.

Gillar man RIVERSIDE sedan innan så vågar jag lova att man kommer gå igång på “ID.Entity” rätt så rejält. Som ni förstår så gjorde jag det.

Worship the Riff!