Listor

Hot or not? – Januari 2025

Lämna en kommentar

Att få utbyta tips och tankar kring ny musik är alltid ett sant nöje för musiknördar. Därför kör vi på WeRock varje månad en spaningsrunda bland nysläppt material, och plockar några potentiella russin ur kakan.

Dock är det ju inte givet att alla alltid är överens om vad som är bra, så frågan som måste ställas är uppenbar: Briljant eller stenkol? Svängigt som satan eller guuud så tråkigt?  Smält stål eller ljummen folköl? Helt enkelt… HOT OR NOT?

LÅT: Metamorfos
ARTIST: Häxkapell
VALD AV: Amelie

Martin: Inte helt tokigt detta. Isande stämning rakt igenom, nästan. Jag hade kunnat leva utan allt mässande i slutet på låten, jag är inget fan av denna typ av grepp. Svinsnygga stämmor i gitarrspelet vilket gör att jag ändå tycker att detta är rätt jävla hett.
Robert: HÄXKAPELL är ett av de mer kreativa och intressanta svenska black metal-bandet i farten för tillfället, och de är som allra bäst när de kombinerar ett mer direkt anslag med det svängiga och episka och håller sig undan från ”spoken word” och mässande. Denna låt innehåller lite av båda, men överlag är det ändå riktigt bra. Partiet från dryga två minuter in i låten och till dess att solot slutar efter 3 och en halv eller så är riktigt skönt. Hett!
Fredrik: Härligt rått och illasinnat sound, framför allt i det inledande och avslutande gitarrspelet. Kombinerat med en god dos av elegant vemodiga mollharmonier räcker det långt. Sen är sången bitvis lite för väsande och slätstruken för att anrättningen skall bli genuint glödhet. Ändå bra, detta!

LÅT: Azalia
ARTIST: Eric Bass Presents
VALD AV: Fredrik

Amelie: Kan vara kul att lyssna på en gång men absolut inte mer. Allt är skumt: komposition, utbrotten av ”oh-ih-ah, oh-ih-ey”, pratsång mm mm… För mina öron är detta bara konstigt och väldigt, väldigt svalt.
Martin: Det hade varit lätt att såga detta som generisk dynga med hockeyrefräng. För dessa element finns här. Men så kommer ett stick med pianospel vid ungefär 2-minutersstrecket med stämsång – och detta är så satans snyggt att låten räddas upp till att inte suga totalt. Med detta sagt, jag hatade låten som fan vid lyssning ett. Efter cirka 30 stycken så kan jag faktiskt leva med den, haha!
Robert: Fredrik aviserade sitt val med orden ”mitt val kommer att bli toksågat denna runda”, men så blir det inte. Visst är det udda jämfört med vad vi oftast hör här, men detta är musik av ”Mix Megapol”-snitt: efter ett gäng varv sitter det och man nynnar med och gillar det mer än man vill. Förvånansvärt bra detta!

LÅT: Strangled From The Inside
ARTIST: Industrial Puke
VALD AV: Martin

Robert: Det är nästan fusk att välja ett så säkert kort som detta till Hot or Not, för INDUSTRIAL PUKE är såklart alla rätt. Skitigt, rått, kort och snärtigt kombinerat med bra låtskrivande. Omgångens bästa låt (såklart), och hett som i helvetet (såklart)!
Fredrik: Skramlig och skitigt punkig hardcore, som ganska väl kompenserar bristen på fantasi och nyans med ett överskott av svettig, folkilsken energi. Över tid lite enahanda på skiva, men mosh pit-garanti live! Absolut mer varmt än kallt.
Amelie: Fullt ös och när jag är på rätta humöret är detta riktigt hett! Dock något enahanda att lyssna till upprepade gånger. Så på totalen blir omdömet varmt men inte mer.

LÅT: Under The Sign Of Koth
ARTIST: The Great Old Ones
VALD AV: Robert

Fredrik: Stämningsfull och ganska teatralisk black metal med gott om atmosfär och nyanser. Kanske ett aningen långt nummer, som varierar något lite i förmågan att engagera, men överlag ett starkt kort som absolut gör mig nyfiken på fullängdaren ”Kadath” som släpps nu 24/1.
Amelie: Stilig låt rakt igenom. Gillar Benjamin Guerrys skriksång. Sen att jag inte kan förstå band (det finns flera!) som bygger hela sitt program på att skriva lyrik utifrån H P Lovecrafts universum. Men såhär i ental blir det bra och detta är omgångens hetaste spår.
Martin: Åt helvete för lång, men detta är till stora delar riktigt bra. Gitarrspelet är riktigt bra, bra driv i trumliret som också är tillräckligt kreativt för att jag ska lyssna koncentrerat på det. Jag vet inte om jag blir sugen på att lyssna mer, men detta är mer än ljummet, det är det.

Skivor

The Halo Effect – March of the Unheard

Lämna en kommentar

The Halo Effact 2025ARTIST: The Halo Effect
TITEL: March of the Unheard
RELEASE: 10 januari 2025
BOLAG: Nuclear Blast

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Amelie

Det är som att komma hem… inga obehagliga överraskningar väntar, du blir väl omhändertagen men visst finns det också ett och annat som du kanske inte väntat dig att finna. Hela albumet inleds med blip-blop som leder tankarna till typ Nintendo på 90-talet – anar jag rytmsektionens spelnördar Daniel och Peter bakom detta arrangemang? Riffen har utan tvekan Jespers signum även om Niclas såklart är med och styr upp melodierna. Och Mikael – som vi älskar hans röst i alla lägen! Som vokalist i DARK TRANQUILLITY, i gothska CEMENTERY SKYLINE och i det rena death metal-bandet  GRAND CADAVER. Och inte minst som här, i denna ljuvligt traditionella konstellation. Och dina texter Mikael, evigt tack för dem!

Förlåt att jag blir så intim och använder endast bandmedlemmarnas förnamn men tillhör du dem som följt IN FLAMES och/eller DARK TRANQUILLITY under alla år så vet du. Annars för korrekthetens skull; Daniel Svensson på trummor, Peter Iwers på bas, Jesper Strömblad och Niclas Engelin på gitarrer och Mikael Stanne på sång.
Albumet är fyllt av dussinet välbyggda och sköna melodisk death metal-spår. This Curse of Silence är något så ovanligt i sammanhanget som ett instrumentalt spår. I videon är detta sammanslaget med det nästkommande titelspåret March of the Unheard. Klokt arrangemang på båda håll.

Nå, hur står sig då ”March of the Unheard” gentemot annan melodisk death metal i allmänhet och bandets tidigare alster i synnerhet? Mycket väl vill jag påstå. Debutalbumet ”Days of the Lost” (2022) var redan det ett fullt utvecklat album av mycket erfarna musiker och i de sköna ullstrumporna fortsätter detta. IN FLAMES- och DARK TRANQUILLITY-traditionen följer bandet som vänligt sinnade skuggor i bakgrunden. Är då detta spännande? Nja, kanske inte så mycket men vem vill inte ha ännu mer av det som fortfarande är lika go’ och högklassig metal? Jag vill.

Skivor

Ex Deo – Year Of The Four Emperors

Lämna en kommentar

ARTIST: Ex Deo
TITEL: Year Of The Four Emperors
RELEASE: 10/1 2025
BOLAG: Reigning Phoenix 

BETYG: 4/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Hur ofta tänker ni på romarriket? Ni minns säkert att det för ett tag sedan nämndes att män minsann tänkte ganska ofta, och mycket, på romarriket. Jag ska inte vara sämre än att erkänna att jag också har tänkt på det, men det var under universitetstiden och jag läste historia.

En som bevisligen har tänkt mycket på romarriket är Maurizio Iacono (sångare i KATAKLYSM) som tänkt så pass mycket att han har, sedan länge, ett sidoprojekt som helt ägnar sig åt denna tidsperiod.

Det har skrivits skivor om Nero, Caligula och Romulus, och så nu om det minst sagt turbulenta fyrkjejsaråret, år 69, då hela fyra personer innehade ämbetet. Var och en av dem får en låt var – Galba, Otho, Vitellius och Vespasian – och det är exakt så högtravande som jag misstänker att fans till EX DEO gillar. För egen del så kan jag tycka att ”The Year Of The Four Emperors” är nöjsam för stunden, men inget som jag längtar efter att lyssna på regelmässigt under året. Och då ska ni veta att jag fick ta spjärn redan under första genomlyssningen, för satan vad det är motigt att lyssna på spoken word, alltså nästan voiceover när Iacono ens inte ids sjunga utan ska berätta vad som hände.

Musikaliskt är det inte alls så tokigt. Mellantempot dyrkas stenhårt, förvänta er inget annat, men här finns några trevliga melodier emellanåt. Annars hamnar EX DEO i samma fälla som KATAKLYSM – det är inget som riktigt fastnar, och definitivt inget som får mig att komma tillbaka till skivan efter det att jag skrivit klart denna recension. Och det har jag gjort nu.

Worship the Riff!