Skivor

Protest The Hero – Within

Lämna en kommentar

ARTIST: Protest The Hero
TITEL: Within
RELEASE: 17/7 2026
BOLAG: Egen utgivning

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

En skiva från kanadensarna i Protest The Hero är alltid något som jag ser fram emot. Förra plattan ”Palimpsest” som kom för hela sex år sedan var en mästerlig uppvisning i vad som gör PTH till ett band som är värt att lägga tid och uppmärksamhet på.

Jag blev därför helt till mig i trasorna när jag insåg att PTH var aktuella igen med ”Within”.

Är ”Within” lika bra som ”Palimpsest”? Nä, inte helt och hållet. Men den kommer fantastiskt ofta nära det här bandets absolut högsta nivå.

Som bäst är man i synnerligen lekfulla – vilket säger en hel del om det här bandet – Grandfather’s Axe som svänger och kränger på ett rent ljuvligt sätt. Det är tvåtakt, smäktande gitarrmelodier och rent ljuvlig variation i det mesta annat. Jag tror att det är detta jag gillar mest med PTH. De är tillräckligt seriösa i sin skaparprocess att göra musik som kan och ska tas på allvar, men de har aldrig tappat lusten till att göra musik som roar. Den oförställda glädjen i en låt som Liberty Spike eller det eftertänksamma lugnet i i. above eller ii. below bägge uttrycken passar bandet lika bra.

Och när bandet sedan drämmer i med avslutande The Mariner som kan vara en av de bästa låtarna bandet har skrivit, då är det inte alls svårt att inse att ”Within” är en skiva som har vuxit ut till en skiva det går att uppskatta mycket, trots initialt skavande för undertecknad i början av lyssningarna.

Skivor

Witchsorrow – The Devil And All His Works

Lämna en kommentar

ARTIST: Witchsorrow
TITEL: The Devil And All His Works
RELEASE: 3/7 2026
BOLAG: Church Road Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Jag antar att, om man var ett fan av Witchsorrow innan ”The Devil And All His Works” släpptes, ja, då har väntan varit lång. 2018 släppte bandet ”Hexenhammer”, och det är ju ett tag sedan.

Detta bekymrar dock inte mig, för ”The Devil…” är mitt första möte med bandet, och jag är väldigt glad över att kollega Susanne på Metallbibliotekarierna hade med skivan i senaste Fredagslistan, för gosse, detta är riktigt bra.

Trion härstammar från Farnborough, sydväst om London och har varit igång sedan 2005 med i stort sett samma medlemmar. Tre trummisar har man hunnit avverka, den senaste, Scott ”Doom” Taylor är så färsk att han inte hunnit medverka på någon skiva än.

Jag inbillar mig att han kanske är något nervöst förväntansfull, för är det något som sticker ut på det här albumet är det trumspelet från David Wilbrahammer. Nu tror ni kanske att det liras med samma intensitet som Brann Dailor, men så är det inte. Däremot har trumspelet exakt rätt släpighet och svängande tyngd som alla doom metalband står och faller med.

Jag smälter inombords när jag lyssnar på den här skivan, för trumspelet känns så löjligt självklart att det bara är att slappna av.

Parat med det fantastiska basspelet från Emily Witch och gitarrspelet från Nick Ruskell är ”The Devil…” en skiva som visar precis hur magiskt det kan bli när band med bara tre medlemmar får spelet att klaffa.

För det gör det här. Jag har nämnt den släpande tyngden – kolla in Bacchus eller Altar – och ni kommer att bågna under den rent magiska stämningen som bandet framkallar.

Långsamt är det inte hela tiden. Hades Chains är en tempofylld historia som med härlig energi visar bandets mer drivande sida. Eller varför inte In Triumph We Rot!!!, en sagolikt svängande historia som utan att konstra till det får mig att förnöjt nicka med.

”The Devil And All His Works” har 7 låtar och en speltid på strax över 47 minuter. Inte en enda av dessa minuter känns överflödiga. Jag märker att det är extremt lätt att starta om skivan – den känns både omhändertagande och spännande. Produktionen hjälper såklart till. Det låter helt enkelt förbannat bra om Witchsorrow på den här skivan.

Gillar man doom av klassiskt snitt, men med bibehållen fräschhet, då bör man kolla in ”The Devil And All His Works”. Man kommer inte ångra sig, det vågar jag nästan lova.

Skivor

Sigyn – From Nation To Chaos

Lämna en kommentar

ARTIST: Sigyn
TITEL: From Nation To Chaos
RELEASE: 2026-07-10
BOLAG: Noble Demon

BETYG: 6/10
SKRIBENT: Fredrik Sandberg

Sigyn är enligt fornnordisk mytologi asaguden Lokes hustru, men detta till trots är den metal finnarna i Sigyn inte noterbart folkmusik-anstruken, utan utgörs mer av konventionell melodisk dödsmetal med tydliga orkestrala inslag. Valtteri Nieminens synthspel är framträdande, och gitarrspelet från Aki Saastamoinen och Markus Soumela förvaltar både i riff och i solon ganska väl Alexi Laihos (Children of Bodom) minne.

”From Nation to Chaos” är bandets andra fullängdare, och om man jämför med förstlingsverket ”Dehumanized” (2023) är de tydligaste skillnaderna att synthen blivit mer framträdande (inte nödvändigtvis odelat positivt) samt att produktionen blivit klart bättre (vilket tämligen självförklarande är odelat positivt). Det är bra tryck i bas och trummor, och den tämligen behagligt riviga skrik-growlen ligger bra i mixen.

Låtmaterialet blandar och ger en smula, där de tydligast synth-burna partierna/låtarna inte riktigt flyger för undertecknad. Sen finns det även både en del riktigt fina blastbeat-partier samt några mer stackato-meckiga riff, vilket ger anrättningen en viss verkshöjd. Allra bäst skulle jag säga att våra östliga grannar får till det i svulstiga Break These Chains, lite hårdare Creating My Own Chaos, bitvis fint mangel-drivna Illusion Of Justice, samt avslutande World In Flames som lite väl insmickrande gitarrsolo-lir till trots ändå kommer undan med sitt tämligen skamlösa pumpande med näven i luften.

Jag skulle ljuga om jag sade att jag faller handlöst för anrättningen Sigyn serverar, det är överlag liiite för polerat för min smak. Men det finns absolut något här att bygga vidare på, för i sina bästa stunder är finnarnas svulstiga anslag ändå rätt betvingande.

Blind Prophet (nedan) är i mitt tycke ett av de svagare numren på plattan, men den enda officiella video som än så länge finns att tillgå:

Worship the Riff!