Kategoriarkiv: Skivor

Skivor

Gadget – Coerced

Lämna en kommentar

ARTIST: Gadget
TITEL: Coerced
RELEASE: 8/5
BOLAG: De Nihil Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Gadget vet hur de ska hålla en publik fängslad, och då menar jag inte bara bandets rent furiösa scenframträdanden, utan också att det är så långt mellan släppen.  Jag respekterar fullt ut band som jobbar på i sin egen takt och att Gadget, ett av de bästa grindcorebanden vi sett sedan Nasum gick i absolut vila, gör detta, ja, det råder det ingen tvekan om. Senaste fullängdaren, ”The Great Destroyer” kom för 10 år sedan och var en uppvisning i mästerlighet.

Sen kom visserligen ett smakprov 2020 med Funerary Rites och en split med Retaliation 2021, men det kanske inte är så konstigt att man i det närmaste har stegat runt och längtat sig sönder och samman efter mer? Inte minst sedan Emilia Henriksson kom med på sång, för herrejävlar, på ”Coerced” visar hon vad skåpet är byggt av.

Det finns, i stort sett, ingen tillbakahållen  sång på skivan. Likt en arbetarklassens banshee illtjuter Emilia med stil och genremässig auktoritet rakt igenom plattan. Det är – för att tala klarspråk – helt jävla underbart. Inte mist i Funerary Rites som är en av årets bästa låtar – fart, tyngd och en mästerlig uppvisning i hur fyllig en låt som klockar in på strax över minuten kan vara.

Musikaliskt ligger tyngdpunkten på rens, precis som det ska vara. Avslutande False Pulse och  Violently Silent avviker från normen, och då Violently Silent är något roligare att lyssna på då den går i tretakt, är False Pulse en – i mitt tycke – ren utfyllnadslåt som jag tryckt mig förbi i irritation sedan andra genomlyssningen. Att bryta mot normen, ja, det är ju grind, men då får man hemskt gärna göra det bättre låtmässigt än så här.

En radanmärkning – ”Coerced” är en finfin EP som visar på ett Gadget i fin form. Låt mig få uttrycka en stilla förhoppning att det inte tar 10 år till innan en ny skiva kommer, och då gärna en fullängdare.

Skivor

Draconian – In Somnolent Ruin

Lämna en kommentar

ARTIST: Draconian
TITEL: In Somnolent Ruin
RELEASE: 8/5 2026
BOLAG: Napalm Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Säffles sorgtyngda storheter Draconian är tillbaka med ny platta, som det tagit mig längre än vanligt att recensera, och detta trots att skivan ”In Somnolent Ruin” har gått oerhört varm under en lång tid.

Jag har en till och från relation till Draconian – det går lång tid mellan mina recensioner av bandets skivor. Den förra som jag tyckte till kring var ”Under A Godless Veil” från 2020, en skiva som – likt de flesta av bandets skivor – låg på en fin, hög och jämn nivå.

Likadant är det med ”In Somnolent Ruin”, som i sina bästa stunder berör mig till tårar. Det började dock inte så. Ni som hänger här på WeRock minns kanske att jag var något njuggt inställd till det första smakprovet från skivan, Cold Heavens, i april månads Hot Or Not? 

Tur då att detta inte avskräckte mig från att kolla in hela plattan , för det är inte långt ifrån att jag drar till med en betygsnia på den här skivan.

Har det med att Lisa Johansson är tillbaka på den rensång? Ja, det är en starkt bidragande orsak till att jag gillar skivan så mycket, så mycket står klart. Mångsidigheten i hennes vokala uttryck är rent magisk oavsett om det är ljuvt tillbakalutande gotisk sång, eller när hon släpper på sin fulla styrka och sjunger så att takstolarna hotar att rämna. Det blir i vilket fall aldrig tråkigt att lyssna på henne.

Och hon verkar ha dragit med sig bandet upp några snäpp också, för även Anders Jacobsson svarar för en growlinsats som hänför och gitarrspelet från Johan Ericson och Niklas Nord skickar ut mig i stratosfären regelmässigt under lyssningen.  Stämmorna bölar fram så mycket känsla att det är direkt orimligt att inte ta till lipen emellanåt.

Kolla bara in finfina Misanthrope River som verkligen bjuder på ett tvärsnitt av vad som gör den här skivan så bra.

”In Somnolent Ruin” är en ganska lång skiva – nästan en timmes speltid – och ändå är det inte svårt att imponeras av ett band som är tryggt i vad de är bra på, och som fortfarande kan leverera låtar som håller hela vägen trots att inte bandet uppfinner hjulet på nytt. Man vill helt enkelt lyssna på skivan om och om och om igen. Varje gång upptäcker jag något nytt, eller så är det ”bara” så att jag lugnt vaggas in i bandet tonkonst för att den känns så hemtam och trygg. Har ni inte kollat in skivan så tycker jag att ni ska göra det – jag utesluter inte att den kan dyka upp i årsbästalistan.

Skivor

Spell – Wretched Heart

Lämna en kommentar

ARTIST: Spell
TITEL: Wretched Heart
RELEASE: 1/5 2026
BOLAG: Bad Omen Records

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Urk, ännu ett ockult rockband tänkte jag när jag skulle ta mig an ”Wretched Heart” av Spell. Ja, det var orättvist – jag medger detta villigt. För detta är, med vissa skavanker, en riktigt trevlig platta som smyger sig in i skallen och myser in sig tillräckligt mycket för att jag ska trycka upp betyget till en sjua.

Mycket av Spells musik minner om 80-talet, och gillar man inte det årtiondet, ja, då kan det bli problematiskt att ta till sig den här skivan. Gillar man å andra sidan hur det kan låta om Ghost, Iron Maiden eller varför inte Tribulation då kommer man äta den här skivan med sked – och be om ytterligare portioner.

När bandet ser till att lägga sig på en nivå som i Savage Scourge, Oubliette eller titellåten då är det inte alls svårt att gå igång på allvar. Svinsnygga insatser i gitarrspelet – och då menar jag också basen som trakteras fint av Cam Mesmer – vid sidan av allt annat han sköter  – ser till att jag ofta sluter ögonen och bara njuter.

Spell kan sitt hantverk, och de ser till att fylla nästan alla låtar med en fantastisk stämning. Det krävs en del handlag med att göra en sån här skiva – hur lyckas man med att lira en smula antikverad rock utan att det känns ofräscht? Ja, Spell har tillräckligt med swagger för att ro hem detta på ett bra sätt.