Kategoriarkiv: Skivor

The Halo Effect – Days Of The Lost

ARTIST: The Halo Effect
TITEL: Days Of The Lost
RELEASE: 2022-08-12
BOLAG: Nuclear Blast

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Amelie

Du får aldrig nog av göteborgsmetal och slukar hungrigt allt av DARK TRANQUILLITY, GRAND CADAVER och äldre IN FLAMES-material? Då är detta definitivt något för dig. Med THE HALO EFFECT får du fem tidigare IN FLAMES-medlemmar som tillsammans tycks både lyckligare och mer på hugget än på länge.

Själv är jag oerhört glad att välkomna gitarrist Jesper Strömblad, basist Peter Iwers och inte minst favorittrummis Daniel Svensson tillbaka in i spelet. Jag ska glatt erkänna att det var just IN FLAMES som ledde mig in i de lite tyngre metalgenrerna efter att naivt och aningslöst ha konsumerat mer radiovänlig heavy metal i årtionden (jo, faktiskt). Tack för det! Här dessutom kryddat med Niclas Engelin, nyligen i IN FLAMES och älskad Mikael Stanne numera från DARK TRANQUILLITY.

THE HALO EFFECT är väldigt mycket tidig IN FLAMES – tacka framför allt Jesper Strömblad för det tänker jag – samtidigt för Mikael Stanne med sin röst, sina sångmelodier och sina texter in en försvarlig mängd DARK TRANQUILLITY i sammanhanget. Mycket från gamla säkra kort kan alltså tyckas men ändå lyckas bandet, kanske inte att slita sig från sina rötter, men ändå att med förutsättningarna för handen skapa tillräcklig variation och mycket hög kvalitet.

Visst har vi här spår med klara drag av typiska IN FLAMES-låtar, såsom titellåten Days Of The Lost, och samtidigt väldigt typiskt DARK TRANQUILLITY-sound i spår som The Needless End. Har finns också stunder som når en perfekt mix av de två veteranbanden inom melodisk dödsmetall som i A Truth Worth Lying For. Men vi finner också lite annat som bryter detta mönstret såsom Gateways och inte minst här ganska udda Last Of Our Kind med både fiol och cello samt vokal förstärkning av Matt Heafy från TRIVIUM.

Mikael Stannes melankoli återfinns dock överallt i lyrik och sång och den är alltid högst välkommen. Mellan djupgrowlen bjuder han dessutom emellanåt på sin vackra rena sångröst – exempelvis i fina In Broken Trust – vilken han även brukat i senare DARK TRANQUILLITY-plattor. Vad finns att inte älska här?

Riktigt roligt är att nuvarande IN FLAMES på något vis tyckts “anta utmaningen” och med sina senaste två singlar når en nivå de inte gjort på flera album. Kanske inser de att det inte går att leva på gamla lagrar hur länge som helst, kanske har Anders Fridén insett att den visserligen fantastiska utveckling hans rensång gjort inte kan ersätta growlet och det unika sound som bandet för många av oss egentligen står för? Men nog om IN FLAMES nu.

THE HALO EFFECT ger oss allt det vi kan önska av melodisk death metal. Varför ändå inte de allra högsta betygen? Jag väntar mig mer, ännu mer, av dessa pigga veteraner som tycks totalt lyckliga att ha (åter)funnit varandra i denna form. Det bästa av forna segrar i ny tappning. Jag förväntar mig kommande stordåd från detta band!

Katakomba – Katakomba

ARTIST: Katakomba
TITEL: Katakomba
RELEASE: 29/7 2022
BOLAG: Redefining Darkness Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Kommer ni ihåg “Eating The Swedish Underground, vol 1” som vi recenserade förra året? Då skrev jag att “KATAKOMBA kan sin döds. Av samtliga band på den här skivan så har stockholmarna den i särklass fläskigaste produktionen och den passar Godless Crypt så fruktansvärt bra. Övergången från det tunga svänget till tvåtakten vid 1-minutstrecket är, trots att det gjorts en miljard gånger, helt magiskt. Mer tack!”.

Äntligen kommer stockholmsbandet med sin första fullängdare, och det är bara att gratulera oss lyssnare och skivbolaget Redefining Darkness, för “Katakomba” är en satans stark debutskiva.

Ska vi ta det vanliga snacket om att detta kanske inte är det mest originella som gjorts, men att utförandet är inte bara stringent starkt, utan också bjuder på några finesser som skiljer KATAKOMBA från band som vi känner till sedan innan? Där band som ENTOMBED  och DISMEMBER såklart bidrar till vad som präglar KATAKOMBAs musik så finns här ett djävulskt starkt låtmaterial som väl håller fortet, och om det fortsätter så här framöver, samt att bandet får speltillfällen, då kan det gå som för danska BAEST – rakt uppåt.

Varenda låt på “Katakomba” sprutar death metal med både tyngd och finess. Jag älskar, såklart, produktionen. Gitarrerna från Anton Bryvall och Leo Kulle Häll gräver sig in i trumhinnorna med magiska riff som solon, sången av Fabian Brodén är helvetiskt bra, och trumspelet av Ernst Eklund tryfferas rikligt av magiskt arbete på, håll i er nu, hi-haten. Som trummis uppskattar jag detta, såklart, lite extra.

“Katakomba” är en otroligt bra, underhållande och genomarbetad skiva från ett band som jag hoppas vi får höra mer av i framtiden – kolla in den.

Oceans Of Slumber – Starlight And Ash

ARTIST: Oceans Of Slumber
TITEL: Starlight And Ash
RELEASE: 22/7 2022
BOLAG: Century Media

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Två år har gått, och like clockwork, kommer Houstons OCEANS OF SLUMBER tillbaka med en ny skiva. Så långt är allt som det brukar, men bandet har tydligt annonserat – med emfas till och med – att “Starlight And Ash” är ett par steg bort från det som har definierat bandets musikaliska bana fram tills nu. Bort med det oerhört progressiva, bort från blastbeats, tvåtakt och growl och fram för en mycket mer gotisk och, skulle nog en del säga, mesig musik.

Som ni förstår på betyget ovan så gillar jag skivan. Om jag skulle sakna det bandet gjorde innan kan jag alltid gå tillbaka och lyssna på de tidigare skivorna, “Starlight And Ash” gör andra saker minst lika bra för öronen som de tidigare skivorna.

OCEANS OF SLUMBER har för mig alltid varit ett extremt känsloladdat band, skivorna och deras processer har ofta beskrivits av bandet som fruktansvärda upplevelser till katarsis gränsande exorcismer, och den känslan finns även här.

Jag misstänker att en av anledningarna till att jag gillar den här skivan så mycket är att den så tydligt lyfter fram Cammie Gilbert. Sångerskan visar, återigen, att hon har en röst som pulvriserar det mesta. Här lyfter hon fram ett textmaterial som hade kunnat falla platt till marken om det rört sig om andra sångare, men som nu levereras med en innerlighet som snarare höjer skivan till fantastiska höjder.

“Starlight And Ash” är en oerhört vacker skiva. Vi fick glimtar av vilken kapacitet bandet besitter inom detta område på förra skivan “Oceans Of Slumber”, men här tas det till helt andra nivåer, och mer stringent genomarbetat då detta är det dominerande intrycket jag får av “Starlight And Ash”. Det finns några låtar som sticker ut lite extra för mig – dovt melankoliska Just A DayThe Shipbuilder’s Son med sitt fruktansvärt snygga gitarrspel och vackert inkorporerade pianot, The Waters Rising som bara byggs och blir större och större och underbart släpiga The Hanging Tree.

Den enda låt som jag inte tycker fyller sin plats är covern på THE ANIMALS House Of The Rising Sun, en låt så sönderspelad att inte ens OCEANS OF SLUMBER kan lyfta den.

Jag misstänker att det kan vara så att en del recensenter kommer tycka att den inriktning bandet tar på “Starlight And Ash” inte är så bra, de kanske vill ha mer av samma musik som bandet redan gjort, men för egen del tycker jag mycket om den här skivan. Kolla in den.