Kategoriarkiv: Skivor

Kryptan – Violence, Our Power

ARTIST: Kryptan
TITEL: Violence, Our Power
RELEASE: 14/2 2025
BOLAG: Edged Circle Productions

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Det märks att KRYPTAN är ett projekt som präglas av en nästan hudlös dyrkan av black metal. Mattias Norrman, som jag känner igen från OCTOBER TIDE och KATATONIA är drivande bakom KRYPTAN, och det märks att det är en hel del känsla som har gått in i skivan ”Violence, Our Power”. Med sina 26 minuter i speltid är det ytterst svårt att hitta några andningshål, för det är plattan i mattan mest hela tiden, med undantag från introt The Unheard Plea From Thousands Of Broken Hands som inte bara har en onödigt lång titel, det är helt onödigt och bidrar inte med nåt till skivan som helhet.

Om jag ska börja med vad jag inte uppskattar med skivan så är det sången. Det finns gott om vokala uttryck på skivan. När det ligger i det nedre registret så är det så fantastiskt bra. Stundtals ballar det dock ut för mycket för mig – i Det är döden som krävs hamnar sången i något sorts kväkande som jag inte gillar alls. Jag inser fullt väl att jag svär i kyrkan nu, men detta funkar inte alls för mig, och sänker en i övrigt bra låt. Likadant är det i Vägen till våld där rytmiken i frasen visa mig vägen, vägen till våld skaver på helt fel sätt i örongångarna för mig.

Dessbättre finns det en hel massa annat som jag tycker är otroligt bra. När det funkar som bäst – och det är under stora delar av skivan – präglas ”Violence, Our Power” av en satans stämning. Gitarrarbetet är helt fantastiskt rakt igenom. I låtar som Violence, Our Power, I Hope They Die och Purge är det ett helvetiskt ställ som ser till att hålla öronen rejält spetsade. Lägg till ett fantastiskt dyrkande av två-takt och dubbeltramp i avslutande stänkaren Let’s End This och det samlas ihop till tillräckligt mycket bra för att jag ska sätta en betygsjua på skivan som vinner över mig med en satans inlevelse och en uppenbar entusiasm.

Dream Theater – Parasomnia

ARTIST: Dream Theater
ALBUM: Parasomnia
RELEASE:7/2-2025
BOLAG:Inside Out Music

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Fredrik Andersson

Proggens tungviktare Dream Theater har släppt nya albumet “Parasomnia” med Mike Portnoy tillbaka på trumpallen efter 13 år. Han ersätter sin fenomenala ersättare Mike Mangini som gjort ett utmärkt jobb. Men att få tillbaka en ikonisk originalmedlem ger sin tyngd till bandet och albumet.

I inledande In the Arms of Morpheus känns bandet vitalt. John Petrucci spelar 8-strängat, medan Mike Portnoy presenterar sin återkomst med intensivt och tekniskt trumspel. Följande singeln Night Terror är en ganska typisk Dream Theater-låt med ett tema-riff, taktvändningar, stor refräng och episkt avslut.

Texttemat för “Parasomnia” handlar om olika typer av sömnstörningar. I A broken man sjunger James LaBrie om sömnsvårigheter i samband med PTSD, medan Dead asleep är en verklighetsbaserad historia om en man som mördar sin fru medan han går i sömnen.

För den som lyssnat på bandets tidigare album känns låtstrukturerna igen. Det händer mycket hela tiden och albumet kräver sina lyssningar för att det ska växa. “Parasomnia” är en av bandets hårdare och mörkare skivor i albumkatalogen. Jag kan höra likheter med “Train of Thought”. Men balladen Bend the Clock bryter snyggt de hårdare tongångarna.

Sista episka numret ut är The Shadow Man Incident som under sina nästan 20 minuter bjuder på en proggresiv kavalkad av musik. Låten är i sig ett eget nummer men också ett perfekt avslut av albumet. Precis som The Count of Tuscany är på 2009 års “Black Clouds and Silver Linings”.

“Parasomnia” är ett styrkebesked från Dream Theater. Men med tanke på vilka musiker som spelar i bandet och vad de har presterat tidigare så är nivån på albumet vad jag förväntar mig av dem för att de ska få ett starkt betyg.

Saor – Amidst the Ruins

ARTIST: Saor
TITEL: Amidst the Ruins
RELEASE: 7 februari 2025
BOLAG:  Season of Mist

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Amelie

Vackert. Det är det första ord som dyker upp i huvudet när jag lyssnar till skotska SAORs album ”Amidst the Ruins”. Och det är en känsla som håller i sig albumet igenom och även i ett större antal lyssningar.

SAOR är Andy Marshall: låtskrivare, sångare och multiinstrumentalist. Marshall skapar magisk musik, här även förstärkt med Ella Zlots på sång och olika typer av flöjter, Carlos Vivas på trummor samt flera fiol- och cellospelare. Omslaget är skapat av tyska Julien Bauer. Allt i storslagen harmoni.

Lyriken är också den vackert skapad och rör sig ständigt kring dyrkan av naturen med skogar, berg och vidder samt bland de så stolta och ärofulla förfäderna, arvet från en lyckligare tid. Tryfferat med kommentarer till historiska händelser som i låten Glen of Sorrow om Glencoe-massakern 1692.

Jag har tidigare endast sporadiskt lyssnat till bandets musik och det enda möjliga problemet här är väl just att det ibland blir på gränsen till för mycket av det sköna. Då är det gott att Marshall använder sin röst utöver till skönsång även i den rostigaste av desperata black metal-skrin. Med det anländer välbehagsrysningarna. Albumet består av en timmes musik fördelad på fem låtar på vardera mellan åtta och dryga fjorton minuter, vilket också säger något om vilken typ av album det är. ”Amidst the Ruins” kan avnjutas i sin helhet både vid koncentrerad lyssning och som följeslagare i bakgrunden vid mer vilsamma stunder, förslagsvis naturpromenader. För SAORs musik är, först som sist, just – vacker.