Kategoriarkiv: Skivor

Skivor

Leaves’ Eyes – Song Of Darkness

Lämna en kommentar

ARTIST: Leaves’ Eyes
TITEL: Song Of Darkness
RELEASE: 6/3 2026
BOLAG: Reigning Phoenix Music

BETYG: 6/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Jag tog mig an att lyssna på Leaves’ Eyes senaste fullängdare innan  jag kastade mig över den här EP:n. ”Myths Of Fate” var kanske en alltför stor tugga att ta sig an, för den är 1 timme och 39 minuter!

Det är åt helvete för långt, om du inte kan backa upp det med musik av större verkshöjd än detta tyska band mäktade med.

Då kanske det blir lättare att ta sig an en fyralåtars-EP? Ja, både och skulle jag säga.

Leaves’ Eyes har varit igång länge. Tyskarnas symfoniska metal har i stort sett följt samma uppkörda spår under hela karriären. Det enda som egentligen ändrats är att bandet har befolkats av en hel massa musiker.

Gillar man kvinnlig sång i operatisk stil, då är ju det här ett band som det är lätt att tycka om. Lägg till detta att du får lite growl ibland så kanske anrättningen blir än mer aptitlig?

Jag gillar Elena Siirelas sång mycket. Den ligger på rätt nivå, och hon är en duktig sångerska. Värre är det när Alexander Krull kommer in med growl. Jag uppskattar inte alls hans röst, den sänker de flesta partier när den dyker upp som en illasinnad gubben i lådan.

Gitarrspelet är klart njutbart, och till stora delar så är detta en riktigt trevlig EP. Låt vara att den är aningens trygg, men jag vet inte om det är riktigt rättvist att förvänta sig en radikal kursändring av ett band som varit igång så pass länge som Leaves’ Eyes har?

Ibland känns det som om bandet slappnar av lite väl mycket, de symfoniska inslagen i exempelvis Until The Last Day känns lite väl fattiga och alibiartade. Ja, och så kommer Krull in och sabbar än mer stundtals.

Det blir ett halvljummet betyg av mig, det känns som om Leaves’ Eyes är kapabla till bättre grejer än så här, men helt oävet är det inte.

Skivor

Speglas – Endarkenment, Being & Death

Lämna en kommentar

ARTIST: Speglas
TITEL: Endarkenment, Being & Death
RELEASE: 27 februari 2026
BOLAG:  Trust No One

BETYG: 9/10
SKRIBENT:  Amelie

I november dök det upp ett stycke musik från ett för mig totalt okänt Stockholmsbaserat death/black metal-band. The Spirit Postmortem var den första singeln från Speglas kommande album ”Endarkenment, Being & Death” – och nu är albumet här. Bandet är dock inte kommet från ingenstans. Speglas bildades 2015 och har tidigare släppt två EP, ”Birth, Dream & Death” 2015 och ”Time, Futility & Death” 2022. Ett band som alltså skyndat långsamt mot fullängdsdebuten men resultatet är verkligen värt sin tid.

Två av medlemmarna i bandet, sångaren och gitarristen Isak Rosemarin samt trummisen Jesper Nyrelius, spelar även i bandet Sweven. Men medan Swevens metal är av det mer progressiva slaget drar sig Speglas mer mot svärtad döds. Övriga bandmedlemmar är gitarristen Alexi Hedlund och basisten Victor Berg.

Temat för ”Endarkenment, Being & Death” är mörkt och nedstämt. Grundstämningen är utan hopp och enligt Isak Rosemarin: ”med nietzscheanska termer… – alla svar på frågan ’varför’ saknas”. Detta gäller både individens känsla av livets meningslöshet, uttryckt bland annat i låten Dearth, och ur ett universellt, kosmiskt perspektiv som i spåret Incessant Severance. Vill man fördjupa sig ytterligare i Rosemarines tankar om Nietsche och metal finns dennes kandidatuppsats i musikvetenskap, ”The great truth is there isn’t one: Nihilism som inspiration i black metal med fokus på bandet Mgła” tillgänglig online. Men vi ska inte dröja mer vid det just här.

Musiken är även den mörk men också i hög grad melodisk. Här finns vibbar som minner om Paradise Lost och inslag som får mig att tänka på Tribulation i deras bästa stunder. ”Endarkenment, Being & Death” är ytterst välkomponerat och inte ens intro-spåret Woe känns överflödigt (vilket annars ofta är en käpphäst för mig) utan bygger snyggt upp en förväntan på vad som komma skall. Albumet innehåller alltifrån finstämda partier, som låten Ailing, intrikata kompositioner och även mer rak metal av det snabbare slaget, tex i Hitherto Awry. Rage upon the Dying Fire avslutar albumet storslaget och är en av favoriterna tillsammans med bland annat nämnda Deart.

”Endarkenment, Being & Death” är ett album som landar precis rätt i samtidens mörker och jag vågar spå en plats på årsbästalistan för Speglas redan nu.

 

Skivor

Necrofier – Transcend Into Oblivion

Lämna en kommentar

ARTIST: Necrofier
TITEL: Transcend Into Oblivion
RELEASE: 27/2 2026
BOLAG: Metal Blade

BETYG: 6/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Med bytet upp till legendariska Metal Blade verkar Necrofier, bördiga från Houston i Texas, onekligen ha höjt sina ambitioner.

Nästan en hel timme av melodisk black metal, späckad med stämning, får vi på ”Transcend Into Oblivion”.  Att bandet dessutom har byggt plattan på klassiskt manér med tre stycken längre movements med kortare avdelare mellan sig förstärker bara mitt intryck att bandet vill mycket med den här plattan, redan innan jag lyssnat på en enda ton.

Melodisk black metal, ja, det är ju en upplogad genre, och det blir även Necrofier svaret skyldigt till. För även om musiken till vissa delar är mycket bra så håller det inte hela vägen. Det finns styrkor i varje enskild del av skivan, men varken Fires Of The Apocalypse, Light My Path, Servants of Darkness, Guide My Way eller Horns Of Destruction, Lift My Blade håller sammantaget fullständigt ihop. Mest tycker jag ändå om mittendelen med Servants Of Darkness…som både har en härlig kaotisk atmosfär och en hemsökande kuslighet som jag uppskattar mycket.

Gillar man faktumet att band är trygga i att mata på med återkommande riff, ja då kommer man gilla den här skivan. För min del blir det för matigt och en smula tjatigt och utdraget till stora delar.

Hade det funkat bättre utan avdelarna? Ja det hade det kanske gjort – i vilket fall får jag en känsla av mild irritation och vill bara trycka mig vidare när de dyker upp – de är som onödiga intron  – och fråntar skivan den känsla av angelägenhet som den skulle kunna ha.

Även om betyget kan tyckas njuggt finns det en hel del finfin musik på ”Transcend Into Oblivion”, även om man får leta efter den lite.