Kategoriarkiv: Skivor

DGM – Endless

ARTIST: DGM
TITEL: Endless
RELEASE: 18/10 2024
BOLAG: Frontier Records

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Martin Bensch

DGM är tillbaka med ett nytt album, bara ett år efter det att ”Life” släpptes. ”Life” är en skiva som jag inte gav en enda minut av lyssnartid, vilket är oerhört märkligt då jag i stort sett förbehållslöst har älskat det här italienska bandet sedan jag upptäckte dem runt 2016 med skivan ”The Passage”.

Och med tanke på hur fantastiskt hög – och jämn – nivå DGM har hållit på sina skivor är det inte konstigt, däremot, att när jag väl tog tag i att lyssna på ”Endless” så var det ren njutning från lyssning ett. Denna känsla har bara förstärkts ju mer jag lyssnat på den. Det är inte svårt att imponeras av hur sagolikt bra detta är.

Mycket är som det brukar – DGM är mästare på att ha en ypperlig produktion som klär in låtarna på ett sätt som förstärker dem. Kompet bestående av trummisen Fabio Constantino och basisten Andrea Arcangeli lirar som ett enda instrument. Lägger man till keyboardisten Emanuele Casalis magiska spel så blir det ju ren eufori. Att Casali dessutom är en fena på både flöjt och violin är ju en bonus. Sången av Mark Basile är sagolikt bra, som vanligt, och gitarrspelet Simone Mularoli är fantastiskt, gränsande till stratosfäriskt i många av låtarna.

Kolla bara in The Wake som är en uppvisning av när progressiv power metal trycker på alla de rätta knapparna. Ödesmättad mäktighet som bara den. Svepande och episka melodier och ett ypperligt sväng.  Att bandet dessutom har fått till en fin balans mellan hur man förväntar sig att de ska låta och ändå överraska är ju helt i sin ordning.

Likadant är det i Final Call, en otroligt bra låt av det lite mer fartfyllda slaget som är rikligt strösslad med små fina finesser från samtliga bandmedlemmar. Jag gillar extra mycket det fina mellanspelet med flöjt som sedan övergår i ett episkt gitarr/keyboardsolo.

Men bästa låten är ändå avslutaren …Of Endless Echoes – en 14 minuter mästaruppvisning i musik. Allt från den finstämda inledningen till den knäckande symfoniska avslutningen på låten har skickat rysningar över hela kroppen under i stort sett varje lyssning. Det är storslaget, utan att en enda ton känns överflödig.

”Endless” är en skiva som tål upprepade lyssningar som ni förstår. Frågan är om inte detta är bandets hittills bästa skiva, jag är benägen att tycka det. Den känns beroendeframkallande, och som en present mest hela tiden. Jag har haft svårt att slita mig från den – kolla in den du med.

Voidchaser – Solace

ARTIST: Voidchaser
TITEL: Solace
RELEASE: 6/9
BOLAG: Egenutgivning

BETYG: 5/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Montreal har en av de mest intressanta scenerna i världen, och har haft den länge. Det kan därför både vara inspirerande att verka där, men också svårt, kanske?

VOIDCHASER gillar sina EP:s – de har gett ut hela tre stycken sedan bandet startade. Och det kanske är bra, för även om det här bandet har ambitioner så håller inte det material de presenterar på ”Solace” för en hel EP, så jag undrar hur det skulle bli med en fullängdare?

Skulle jag beskriva bandet så skulle det bli att detta band gillar en polerad ljudbild. Rensången är så servil att jag ryser ibland, och inte av välbehag. Djentigt, ja, med viss ambition att vara DREAM THEATER. Men ibland är detta så bra att de trycker sig över till en betygsfemma.  Jag gillar verkligen growlet  och aggressiviteten i Only Human och Out Of Here som med inledande Impetus är de låtar som gör det värt att lyssna på den här EP:n.

Rejält cringe blir det i låtar som Give In och Alien som jag inte gillar alls.

Fellowship – The Skies Above Eternity

ARTIST: Fellowship
TITEL: The Skies Above Eternity
RELEASE: 22/11 2024
BOLAG: Scarlet Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Tycker ni att jag har skrivit för lite om power metal i år? Det har ni, såklart, en poäng i. Men jag ska försöka väga upp detta lite, för nu – banne  mig – har FELLOWSHIP kommit med nytt material!

Låt mig påminna er om 2022 års årsbästalista från mig där jag hade en hel sektion över vilka jag tyckte var de bästa power metalskivorna från det året. Där återfanns engelsmännens första skiva ”The Saberlight Chronicles” som jag tyckte, och fortfarande tycker är en oerhört sympatisk skiva.

Mycket är sig likt på ”The Skies Above Eternity” – det är extremt tilltalande och positiv power metal vi pratar om. Men tänk inte på fjöntband som ALESTORM exempelvis, detta är så mycket bättre än deras tramsande, för FELLOWSHIP tar sitt hantverk om inte sig själva på allvar,

Öppnaren Hold Up Your Hearts (Again) är en triumfartad inledning på skivan. Fantastiskt spel av samtliga medlemmar, jag går i synnerhet igång på trummisen Callum Tuffens spel, som är varierat och fyllt med små finesser som förstärker vad framför allt gitarristerna Sam Browne och Brad Wosko gör. Dessutom ligger han ständigt rätt i fickan med vad basisten Ed Munson gör. Kompspelet dem emellan får mig att salivera regelmässigt. All powermetal står och faller med en bra sångare – Matthew Corry har en röst som får bo hyresfritt i öronen vad mig anbelangar.

Om jag jämför ”The Skies Above Eternity” med ”The Saberlight Chronicles” så tycker jag denna är mycket tajtare. Debuten klockade in på över en timme i speltid, vilket är modigt men kanske dumdristigt, medan ”The Skies…” är föredömliga 40 minuter lång. Visst här finns en del filler, men väsentligt mycket mindre, och det gör att skivan gärna har fått gå några varv vid varje lyssningstillfälle. Jag lessnar liksom inte på låtar som Dawnbreaker  som har en så god tonträff, med läckert gitarrspel både på riff- och solosidan. Eller Eternity med sin poppighet får mig att idogt stampa takten varje gång jag hör den.

Allt detta har klätts in i en ljudbild som jag tycker är väsentligt mycket bättre än den på debuten som jag trots allt gillade mycket. Så pass bra att den ska slå sig in på min årsbästalista är ”The Skies Above Eternity” inte, men den är en ruggigt bra, tajt och framför allt djupt underhållande och positiv skiva. Det kan behövas i de tider vi lever i, om inte annat än för att orka med. Kolla in den.