Kategoriarkiv: Skivor

Kardashev – Alunea

ARTIST: Kardashev
TITEL: Alunea
RELEASE: 25/4 2025
BOLAG: Metal Blade

BETYG: 6/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Det är lite av en underdrift att jag har längtat efter mer musik från KARDASHEV med tanke på att jag gav de förra plattorna, EP:n ”The Baring Of Shadows” och fullängdaren ”Liminal Rite”  9 av 10 i betyg. Och trots att ”Alunea” inte är fullt lika briljanta som de skivorna, så är den ändå till stora delar oerhört bra.

På ett rent känslomässigt plan så drabbar ”Alunea” nästan lika starkt som bandet har skämt bort oss med tidigare – inledande A Precipice. A Door. är klassisk KARDASHEV rakt av. Atmosfärisk och snygg uppbyggnad innan bandet går in i full blastmode, svinsnygga melodislingor i gitarrspelet och ett mycket varierande bruk av sång, kanske till och med mer än på tidigare plattor.

Att KARDASHEV är ett band som älskar att jobba med kontraster blir än mer tydligt på den här skivan, och de är inte rädda att ta ut svängarna och slira ut i nästan proggiga marker. När de lutar sig åt deathcore-hållet, ja då görs detta med besked som i partier i Reunion. 

Ljudmässigt känns ”Alunea” hemtam. Jag har uppskattat hur trummisen Sean Langs virveltrumma har låtit på tidigare släpp och det är lika stor mumma även här. ”Alunea” är en skiva som jag upplever som aningens mindre direkt än framför allt ”Liminal Rite” där det var fullständig kärlek från första lyssningen. Här får jag ta tid på mig vid lyssnandet, alla grejer som KARDASHEV gör känns inte lika omedelbart drabbande, nästan skavande. Men att jag kommer att återkomma till ”Alunea” det är ett faktum.

Industrial Puke – Alive To No Avail

ARTIST: Industrial Puke
ALBUM: Alive To No Avail
RELEASE: 28/3 2025
BOLAG: Suicide Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Fredrik Andersson

Industrial Pukes andra giv “Alive To No Avail” startar i ett rasande tempo. Ni som lyssnat på bandets första album “Born Into the Twisting Rope” känner igen soundet. Stoppa ner en stor dos Stockholmsdöds, mycket punk och en del hardcore i en mixer. Starta mixern och du får en god sörja som heter Industrial Puke. Det river gott i halsen.

Musiken går fort och spelas med teknisk skicklighet som imponerar. Men det som verkligen får musiken att etsa sig fast i mig är sväng och hooks. Lyssna bara på singeln Biblical Corpse. Herregud! Jag vill ju bara krossa hela mixer-jäveln! Ahh!

I The Regretful Climb får lyssnaren stanna upp och hämta andan. Låten är supertung och vi får höra lugnare tongångar i Industrial Pukes mått mätt.
Men andningspausen är inte särskilt lång. Inverted klockar in på 1 minut och går så fort att jag klassar den som våldsam. Vilket rens!

Sången känns rak och ärlig när Linus Jägerskog (Burst) skriker och gastar om daglig bröstsmärta och om att leva till ingen nytta. I mitt tycke gör han sin bästa insats hittills på detta album. Även sångarrangemangen har sina starka hooks i form av hockeykörer som jag gärna gormar med i och höjer näven till.

I sin helhet är “Alive To No Avail” mer dynamiskt än sin föregångare. Efter att jag lyssnat på albumet ett par gånger får jag känslan av att Industrial Puke blivit mer sammansvetsade, och att dem med tiden lärt sig att förfina varandras styrkor. Uttrycket i musiken är så hjärtligt att det känns som bandet menar varenda ton, slag och vrål som hörs på skivan. Därav det välförtjänta betyget.

Lik – Necro

ARTIST: Lik
TITEL: Necro
RELEASE: 18/4 2025
BOLAG: Metal Blade

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Nästan fem år har vi fått vänta på att LIK har skapat ett nytt album, och med tanke på hur bra föregångaren ”Misanthropic Breed” var så har väntan varit seg. Det gick en rysning genom kroppen av förväntan när jag såg promon till ”Necro” dimpa ner i mejlkorgen.

Som ni förstår av betyget är detta en skiva som håller minst lika hög klass, och det på samtliga fronter. Återigen är det Lawrence Mackrory som styrt upp ljudet, och det går att konstatera att när det gäller den här typen av death metal så är han ett givet val. Maken till utmejslad köttighet som omsluter låtmaterialet, ja det är ju en ren njutning och rent audiellt är ”Necro” en av de mest välljudande skivor jag hört på hela året.

Medlemmarnas enskilda insatser är fruktansvärt bra. Tomas Åkviks sång, herrejävlar! Bara där har vi en insats som är värd många pengar – tydligheten i growlet är ju rent magisk. Precis som på alla LIKs plattor är det det drivna gitarrljudet som sticker ut. Likadant är det här, och även om riffen är av det fetare slaget så väver bandet in ack så snygga slingor. Kompet från trummisen Chris Barkensjö och Jonas Antman på bas är som ett instrument. Nämnde jag hur föredömligt basen ligger i ljudbilden?

Låtarna håller fin och framför allt jämn nivå. Jag går svinhårt igång på när bandet lägger sig i den massiva tvåtakten, och det händer ofta, men lika gärna när de kopplar in ett härligt grovt sväng som i Morgue Rat, en låt som redan från början var en favorit och som har fortsatt att hålla fortet som en personlig favorit många lyssningar senare.

Det jag har gillat med alla LIKs skivor är att bandet så tydligt älskar sin stockholmdöds, och vågar visa detta, utan att kännas stagnanta i kravet de ställer på sig själva att skriva riktigt bra låtar. Det blir aldrig trist att lyssna på ”Necro”. Snarare är detta en skiva som, om man uppskattar dylik musik, det är otroligt lätt att spela om och om igen.  Kolla in den.