Etikettarkiv: Century Media

Skivor

Gaerea – Loss

Lämna en kommentar

ARTIST: Gaerea
TITEL: Loss
RELEASE: 20/3 2026
BOLAG: Century Media

BETYG: 6/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Gaereas karriär har varit i stadigt uppåtgående, men här bryts trenden. Jag känner mig, ofrivilligt, som den grinige musikafficionadon som minsann hävdar att antingen var bandet bäst på demon, eller så har de sålt ut sig. Tro mig, jag unnar verkligen detta portugisiska känsloknippe till band all framgång de haft, och kommer att ha nu när de har hamnat på Century Media.

Men ”Loss” känns inte på långa vägar lika angelägna – ja, livsviktiga – som exempelvis ”Mirage” från 2022, eller ”Coma” från 2024 som åt sig in i hjärnbarken med sina känslostormar till låtar.

Därför vill jag tycka mer om ”Loss” än jag gör. Här finns väldiga toppar, stunder då bandet lyckas att leverera samma känslomässiga frenesi, men också där bandet visar att de kanske är på väg till aningens mer lättillgängliga, och mer arenavänliga(?) tongångar – jag tänker på fina Hellbound  som jag gillat sedan första genomlyssningen.

Eller varför inte Uncontrolled som har en underbar tyngd, och ack så snygga melodislingor som ger känslan av att sväva fram.

Men lika ofta så upplever jag att bandet vilar lite för mycket i mellanlägen, som i Phoenix som börjar rent förödande starkt, men där bandet under stora delar av låten väljer att alibispela, visserligen snyggt, men utan att matcha inledningen på låten. LBRNTH dyker upp som något sorts mellanspel och bryter helt rytmen på plattan, en ren utfyllnad, och totalt onödig.

”Loss” är trots mina ganska allvarliga reservationer en habil skiva – här finns tillräckligt med bra musik för att jag ska känna att det är lönt att kanske komma tillbaka till skivan senare under året. Men den där totala nerven som bandet uppvisade tidigare, ja den är som tidigare konstaterat, borta. Istället får vi en snyggt producerad skiva, påkostad, med en del bra låtar. Förväntar man sig mer än så kommer man gå bet.

Skivor

Omnium Gatherum – May The Bridges We Burn Light The Way

Lämna en kommentar

ARTIST: Omnium Gatherum
TITEL: May The Bridges We Burn Light The Way
RELEASE: 7/11 2025
BOLAG: Century Media

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Omnium Gatherums musik har varit en stadig följeslagare under åren, det märks inte minst på att jag har recenserat alla bandets skivor sedan 2013 års ”Beyond”. Den vanliga invändningen är både det som är bra med bandet och det som talar mot det – melodisk dödsmetall av finskt snitt, ja jag har hört detta förut. Så varför ger jag väsentligt med tid till det här bandet?

Tja, mycket har att göra med att bandet är väldigt duktiga på sitt hantverk, och lyckas hålla majoriteten av låtarna på varje skiva på en så pass hög nivå att det verkligen inte känns som bandet stagnerar, eller inte får det att bränna till.

Ser jag på de skivor som bandet har släppt från 2013 och framåt så framstår framför allt ”The Burning Cold” som skivan som står sig starkast. Det är också den skiva som jag helst har satt på om jag känt ett sug att lyssna på bandet.

”…Bridges…” upplever jag som en skiva som har potentialen att verkligen nå upp till denna nivå, men som inte riktigt lyckas hela vägen. När bandet – sedan starten chefat av Markus Vanhala – lyckas som bäst, ja då är det fantastiskt bra musik som gång efter annan har fått mig att sluta ögonen i nästan fullkomlig njutning, medan andra låtar får mig att känna att ja, det är väl okej.

Som bäst är det i My Pain som har ett glimrande gitarrspel, inte minst i solodelen som är överjävligt bra, och ett fint och tungt sväng och avslutande kvartetten låtar på skivan där bandet vågar släppa på i stort sett alla spärrar och vräker på med assnygga melodier och rent magiskt fint trumspel. Det är inte det mest komplicerade trumspelet som Atte Pesonen bjuder på, men ack så effektivt tryfferat att jag hajar till mest hela tiden. Kolla bara in de accentuerande cymbalslagen i Streets Of Rage – ren mumma!

Det är bara att konstatera att Omnium Gatherum fortfarande är en extremt trevlig bekantskap som, även om ”…Bridges…” inte håller helt igenom, lyckas med att locka till lyssning med behållning.

Skivor

Baest – Colossal

Lämna en kommentar

ARTIST: Baest
TITEL: Colossal
RELEASE: 15/8-2025
BOLAG: Century Media

BETYG: 6/10
SKRIBENT: Fredrik Andersson

Det har gått fyra år mellan ”Colossal” och bandets tidigare album ”Necro Sapiens”. Av flertalet lyssningar att döma, har det säkert givit bandet tid att tänka över och arbeta med sin musik. BAEST tar ut svängarna på ”Colossal” och kanske blir albumet en vattendelare för fansen.

I inledande låten Stormbringer flirtar gitarristerna tydligt med arenarocken från 80-talet. Att de influerats av bl.a. Eddie Van Halen och K.K. Downing råder det ingen tvekan om. Men så fort dubbelkaggarna och Simon Olsen’s rossliga stämma drar igång så känner vi igen BAESTS pansarvagnsdöds.

Singeln King of the Sun tycker jag är skivans starkaste komposition. Här har bandet skrivit en snygg låtstruktur med intressanta riff och flera hookar. Gästsången av Jesper Binzer (D-A-D) höjer låten ytterligare.

Rockdriv ligger som grund i låten Imp of the Perverse och är en av albumets doomiga låtar. Bryggan intill refrängen är mäkta snygg medan verserna är lite smått tråkiga. Även här är det vokalistens rossliga stämma som håller dödskänslan kvar i låten.

Låten som består av mest dödsmetal är Mouth of the River. Den smäller igång med snabba dubbelkaggar och ett snyggt bisvärms-riff. Bara att höja näven och mosha med.

I många fall kan det vara ett dilemma att utveckla sitt sound. Alla fans är inte för förändring medan man som band kan ha en hunger efter att utvecklas för att inte stagnera. Med ”Colossal” tar BAEST ut svängarna och sitter inte kvar och spelar samma riff som tidigare. All heder till dem, men låtmässigt faller det inte väl ut hela tiden.