Etikettarkiv: melodic black metal

Skivor

Necrofier – Transcend Into Oblivion

Lämna en kommentar

ARTIST: Necrofier
TITEL: Transcend Into Oblivion
RELEASE: 27/2 2026
BOLAG: Metal Blade

BETYG: 6/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Med bytet upp till legendariska Metal Blade verkar Necrofier, bördiga från Houston i Texas, onekligen ha höjt sina ambitioner.

Nästan en hel timme av melodisk black metal, späckad med stämning, får vi på ”Transcend Into Oblivion”.  Att bandet dessutom har byggt plattan på klassiskt manér med tre stycken längre movements med kortare avdelare mellan sig förstärker bara mitt intryck att bandet vill mycket med den här plattan, redan innan jag lyssnat på en enda ton.

Melodisk black metal, ja, det är ju en upplogad genre, och det blir även Necrofier svaret skyldigt till. För även om musiken till vissa delar är mycket bra så håller det inte hela vägen. Det finns styrkor i varje enskild del av skivan, men varken Fires Of The Apocalypse, Light My Path, Servants of Darkness, Guide My Way eller Horns Of Destruction, Lift My Blade håller sammantaget fullständigt ihop. Mest tycker jag ändå om mittendelen med Servants Of Darkness…som både har en härlig kaotisk atmosfär och en hemsökande kuslighet som jag uppskattar mycket.

Gillar man faktumet att band är trygga i att mata på med återkommande riff, ja då kommer man gilla den här skivan. För min del blir det för matigt och en smula tjatigt och utdraget till stora delar.

Hade det funkat bättre utan avdelarna? Ja det hade det kanske gjort – i vilket fall får jag en känsla av mild irritation och vill bara trycka mig vidare när de dyker upp – de är som onödiga intron  – och fråntar skivan den känsla av angelägenhet som den skulle kunna ha.

Även om betyget kan tyckas njuggt finns det en hel del finfin musik på ”Transcend Into Oblivion”, även om man får leta efter den lite.

Skivor

Saor – Amidst the Ruins

Lämna en kommentar

ARTIST: Saor
TITEL: Amidst the Ruins
RELEASE: 7 februari 2025
BOLAG:  Season of Mist

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Amelie

Vackert. Det är det första ord som dyker upp i huvudet när jag lyssnar till skotska SAORs album ”Amidst the Ruins”. Och det är en känsla som håller i sig albumet igenom och även i ett större antal lyssningar.

SAOR är Andy Marshall: låtskrivare, sångare och multiinstrumentalist. Marshall skapar magisk musik, här även förstärkt med Ella Zlots på sång och olika typer av flöjter, Carlos Vivas på trummor samt flera fiol- och cellospelare. Omslaget är skapat av tyska Julien Bauer. Allt i storslagen harmoni.

Lyriken är också den vackert skapad och rör sig ständigt kring dyrkan av naturen med skogar, berg och vidder samt bland de så stolta och ärofulla förfäderna, arvet från en lyckligare tid. Tryfferat med kommentarer till historiska händelser som i låten Glen of Sorrow om Glencoe-massakern 1692.

Jag har tidigare endast sporadiskt lyssnat till bandets musik och det enda möjliga problemet här är väl just att det ibland blir på gränsen till för mycket av det sköna. Då är det gott att Marshall använder sin röst utöver till skönsång även i den rostigaste av desperata black metal-skrin. Med det anländer välbehagsrysningarna. Albumet består av en timmes musik fördelad på fem låtar på vardera mellan åtta och dryga fjorton minuter, vilket också säger något om vilken typ av album det är. ”Amidst the Ruins” kan avnjutas i sin helhet både vid koncentrerad lyssning och som följeslagare i bakgrunden vid mer vilsamma stunder, förslagsvis naturpromenader. För SAORs musik är, först som sist, just – vacker.

Skivor

In Aphelion – Reaperdawn

Lämna en kommentar

ARTIST: In Aphelion
TITEL: Reaperdawn
RELEASE:  9 augusti 2024
BOLAG:  Century Media

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Amelie

Med viss oro och ganska stor bävan har jag inväntat IN APHELIONs andra album efter debuten 2022 som fullständigt knockade mig.

Det första jag fastnar för är inledningslåten The Fields in Nadir och därefter avslutaren Aghori. Kanske de två mest olikljudande låtarna på albumet men båda med den starkaste känsla av närvaro. Vidare lyssning gör att dessa två får konkurrens, då detta album är helt fullsmäckat med fantastiska spår. Further from the Sun är en pärla där känslan som byggs upp är oemotståndlig, ett spår man vill lyssna på om och om igen. Singeln When all Stellar Light is Lost vinner likaså på att belyssnas ett flertal gånger och det förhållandevis korta titelspåret Reaperdawn är en riktig rökare till låt med thrashiga inslag.

Kanske är produktionen aningen mer polerad här än på debuten. Samtidigt tas aldrig udden av det genuina black metal-soundet, den äkta känslan som åtminstone jag vill åt i detta slags musik. Genomgående är det låtstrukturer och melodier som fäster, även om dessa i sig varierar mycket. Grunden är helt klart svartmetall men inga metal-genrer är bandet främmande och Sebastian Ramstedt nyttjar allt sitt kunnande och all sin kärlek till hårdrockens alla tyngre genrer. Resultatet är helt enkelt lysande.

IN APHELION består av en samling verkligen skickliga musiker, inte tu tal om detta. Men som alla musikälskare också vet räcker trots allt inte detta för att skapa den riktigt berörande musiken. Det är känslan som skapas hos lyssnaren som lägger till det där extra lagret och som gör att en riktigt bra låt blir till något ännu mer. Att den känns äkta och berör på djupet. Förmågan att skapa dessa låtar har IN APHELION i sitt dna.

Jag föll stenhårt för debuten ”Moribund”, den skivan rörde mig rakt in i hjärtat. Kanske kan jag förhålla mig mer saklig till årets skiva, lyrikens tema berör mig inte riktigt lika djupt, men det betyder inte att jag skulle uppskatta musiken i mindre omfattning. Det kommer bli mycket svårt att bortse från IN APHELIONs ”Reaperdawn” när hårdrocksåret 2024 ska summeras.

Läs också min intervju med Sebastian Ramstedt här på WeRock.