Etikettarkiv: Metal Blade

Artillery – X

ARTIST: Artillery
TITEL: X
RELEASE: 7/5 2021
BOLAG: Metal Blade

BETYG: 6/10
SKRIBENT: Martin Bensch

ARTILLERY är en tung hörnsten i den danska metallen. De har varit igång från och till sedan 1982, och har alltid hållit sig till det som de gillar mest: thrash metal. De har kavlat ut riffmattor med bibehållen integritet under hela karriären, och de har kämpat på trots dödsfall.

När bandet nu jubilerar med sitt 10:e album har recensionerna med höga betyg stått som spön i backen av folk som helt går bananas. Varför har jag då bara gett “X” en betygssexa?

Kanske är det för att jag uppskattar vissa delar av ARTILLERYs musik väldigt mycket, men andra delar kan jag helt vara utan. Riffen är den här skivans starkaste kort, och det är stadigt bett och övertygelse i snart sagt varenda låt. Hade den här skivan varit helt instrumental så hade jag gillat den ännu mer, haha!

Produktionen är helt fantastisk, mustig och matig så att öronen njuter i fulla drag.

Men ni förstår kanske varthän det barkar? Det är med sångaren Michael Bastholm Dahl jag känner att denna skiva välter. Och detta kommer att låta helt konstigt: han sjunger för bra och hans röst är alldeles för oskitig för att jag ska gilla den. Hade jag hört honom i ett klassiskt heavy metalband så hade jag sannolikt gillat vad han gör, för sjunga kan han. Men thrash metal ska, i mitt tycke, inte vara speciellt rent. Det ska skava i sången, och det gör det inte här.

Gillar man ARTILLERY sedan tidigare så kommer man att gilla även den här plattan. För oss andra finns det annan thrash metal att lyssna på.

Kardashev – The Baring Of Shadows

ARTIST: Kardashev
TITEL: The Baring Of Shadows
RELEASE: 7/5 2021
BOLAG: Metal Blade

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Om ni tycker att den här EP:n verkar bekant så är det för att bandet släppte den redan 2020 på eget förlag, men när nu KARDASHEV har blivit kontrakterat av Metal Blade så ges skivan ut på nytt, med en del som är originalversionen plus låtarna i instrumental version.

På ett sätt är det väldigt lätt att skriva om den här skivan. Ni förstår på betyget att detta är vansinnigt bra, men också svårt för inget jag skriver kan göra musiken rättvisa. “The Baring Of Shadows” är 4 låtar, i stort sett fulländad,  musik och den enda anledningen till att jag inte drämmer i med högsta betyg är att de instrumentala låtarna inte fyller någon som helst funktion då en oerhört tung anledning till att jag gillar skivan så mycket är sångaren Mark Garretts rent straffande vokala insats.

Här har vi en sångare som klarar det mesta – det avgrundsdjupa growlet – men också har en vansinnigt imponerande brett i sitt rena register. Hans sång berör så oerhört djupt i samtliga låtar att jag har brustit ut i gråt flertalet gånger under lyssningarna.

Genremässigt har KARDASHEV, som för övrigt har tagit sitt namn från den sovjetiske astrofysikern Nikolai Kardashev, rört sig från deathcore på sin hittills enda fullängdare, “Peripety” (2015), till att blanda in mer post-metal och shoegaze vilket fungerar som en förbryllande bra kombination. Sömlöst går bandet från blastande till skir musik och ibland till och med i kombination vilket sannerligen får de känslomässiga bråddjupen att öppna sig alltmer.

Framför allt känner jag att KARDASHEV är ett band som inte bara levererar på det vokala planet. Nico Mirolla på gitarr, Alex Rieth på bas och Sean Lang på trummor bländar både enskilt på sina instrument, men summan blir större än delarna  och utväxlingen blir i stort sett fulländad. Jag längtar redan efter mer musik från det här bandet.

Cannibal Corpse – Violence Unimagined

ARTIST: Cannibal Corpse
TITEL: Violence Unimagined
RELEASE: 16/4 2021
BOLAG: Metal Blade

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Martin Bensch

När CANNIBAL CORPSE avslöjade titeln på den här skivan så kommenterade en bekant på Facebook att efter 15 skivor och en av de mer illustra karriärer som finns inom dödsmetallen med gott om tarmutslitande låttexter, finns det verkligen mer gore att fylla i med? Med andra ord, ska vi förvänta oss något epokgörande nytt och nydanande?

Nej, såklart inte. Detta är CANNIBAL CORPSE precis som de brukar vara – formeln för vad det här legendariska bandet har gjort är etablerad sedan länge. Inte ens Erik Rutans inträde i bandet som gitarrist lär förändra detta.

Men är det för den sakens skull otrevligt att lyssna på “Violence Unimagined”? Nä, sannerligen inte! Det går alldeles utmärkt att hitta frustande högkvalitativ death metal på den här skivan. CC har inte hållit en särställning inom genren baserat på att inte kunna skriva låtar. “Violence Unimagined” håller dock inte hela vägen – låtar flyter ihop för mig och emellanåt låter det väl tryggt. Men när bandet tar i med låtar som Murderous Rampage som är en så fruktansvärt bra öppningslåt, underbart slingrande Surround, Kill, Devour och krossande Ritual Annihilation  då är det bara att sträcka vapen.

Produktionsmässigt vinner CANNIBAL CORPSE återigen på att arbeta med Rutan. Gitarrtonen – och då inkluderar jag såklart Websters bas – är så satans bra att jag inte kan begära mer. Paul Mazurkiewicz behåller den fina formen han levlande upp till på förra skivan “Red Before Black” plus ytterligare lite till. Corpsegrinder gör vad han gör bäst.

Det är skönt att konstatera att det faktiskt finns konstanter i en föränderlig värld. En ny skiva av CANNIBAL CORPSE är alltid värld att kolla in.