Etikettarkiv: Metal Blade

Skivor

Iotunn – Waves Over Copenhell

Lämna en kommentar

ARTIST: Iotunn
TITEL: Waves Over Copenhell
RELEASE: 9/1 2026
BOLAG: Metal Blade

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

När Iotunn brakade in med besked 2021 med plattan ”Access All Worlds” var det många av oss som hajade till. Ytterligare ett danskt band med fantastisk verkshöjd att hålla koll på. När sedan skivan ”Kinship” kom 2024 befästes bara den initiala känslan av att detta är ett makalöst band.

Det är med denna förväntan som jag närmar mig bandets första liveplatta, ”Waves Over Copenhell”. Inspelad under bandets konsert på Danmarks största metalfestival 2023 är detta ett bra exempel på att bandet inte bara klarar av att leverera ypperlig musik på platta, utan också ser till att hänföra under liveframträdanden.

Jag tycker dessutom att det är djupt sympatiskt att konserten ägde rum på festivalens minsta, men mest sympatiska scen – Gehenna – som är en scen som ger en fantastisk inramning till vilken konsert som helst.

Men det är inget ”litet” band som står på scen.  När jag lyssnar på skivan så märks det att Iotunn är ett band fyllt av självförtroende och pondus. Det är majestätiskt redan från inledande Waves Below och då tycker jag att den låten är visserligen marginellt något mindre förträfflig än resten av de låtar bandet bränner av under konserten.

För resten av skivan är nästan absurt bra – det enda som jag egentligen har att invända är att den är för kort – för jag vill bara ha mer av detta makalösa band som gör i stort sett allt rätt.

Att det rent musikaliska sitter som en keps är en sak, men när bandet dessutom har Jón Aldará på sång så växlas saker och ting upp nästan av sig självt. Maken till sångare, och det märks när han ser till att skjuta ut låtar som The Tower Of Cosmic Nihility och Mistland i stratosfären.

”Waves Over Copenhell” är en djupt sympatisk skiva som ser till att visa ett band som är komplett i sitt uttryck. Iotunn vet vad de kan och vill och närvaron är påtaglig både vad gäller hur bandet låter på den den här skivan – det kan vi tacka Jacob Hansen för – men också hur bandet gestaltar sin show. Kolla bara in videon nedan och försök sedan att  hävda att ni inte blir imponerade.

Skivor

Revocation – New Gods, New Masters

Lämna en kommentar

ARTIST: Revocation
TITEL: New Gods, New Masters
RELEASE: 26/9 2025
BOLAG: Metal Blade

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Det har gått tid sedan jag recenserade någon skiva av Revocation – 2016 kollade jag in ”Great Is Our Sin”, men det innebär inte att jag inte har lyssnat på bandet från Boston. Jag tyckte att både ”The Outer Ones” och ”Netherheaven” hade sina förtjänster – och det är symptomatiskt att så har jag tyckt om nästan alla skivor som bandet har stått bakom. Flera redigt bra låtar som har väckt en hel del förnöjsamhet, och så ett antal låtar där jag känt att bandet kunnat bättre. Ofta har jag landat på en betygssjua, vilket ju inte är att förakta, och så blir det också nu.

”New Gods, New Masters” luras lite – den inledande duon med först titellåten och Sarcophagi Of The Soul är nämligen svinbra. Strängarbetet flyger här på en i det närmaste stratosfärisk höjd – det är bett i riffen, och solona – herrejävlar – skjuter ut låtarna i rymden. Detta kombinerat med ett flyhänt trumspel, ja, jag blir helt lyrisk. Tänk ändå om hela skiva hade legat på denna nivå har jag kommit på mig själv med att tänka flera gånger!

Som roligast blir det när bandet bjuder in en lite oväntad gäst som Gilad Hekselman som främst är känd som en jazzgitarrist i The All Seeing – då bryts formen och det blir verkligen aningen mer intressant än när det ”bara” är Travis Ryan från Cattle Decapitation, Jonny Davy från Job For A Cowboy eller Luc Lemay från Gorguts – musiker som jag verkligen uppskattar men som känns mer typiska för en metalskiva.

För det är när Revocation låter sin kreativitet löpa fritt som bandet blir verkligt intressant. Vem minns inte det fantastiska inslaget av blås och orgel i The Watchers utan att tänka på hur briljant det var?

Hantverket på ”New Gods, New Masters” är som vanligt utmärkt – att bandet kan lira precis så bra som behövs för den här typen av musik det räcker såklart ett gott stycke på vägen, men när jag känner att det finns så mycket mer oförlöst potential i Revocation som jag vill ha mer av, då blir det inte ett högre betyg än så här.

Gillar du bandet sedan innan, då är denna skivan sannolikt en som du kommer gilla lite mer än vad jag gör – och då gillar jag den en hel del.

Skivor

Kardashev – Alunea

Lämna en kommentar

ARTIST: Kardashev
TITEL: Alunea
RELEASE: 25/4 2025
BOLAG: Metal Blade

BETYG: 6/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Det är lite av en underdrift att jag har längtat efter mer musik från KARDASHEV med tanke på att jag gav de förra plattorna, EP:n ”The Baring Of Shadows” och fullängdaren ”Liminal Rite”  9 av 10 i betyg. Och trots att ”Alunea” inte är fullt lika briljanta som de skivorna, så är den ändå till stora delar oerhört bra.

På ett rent känslomässigt plan så drabbar ”Alunea” nästan lika starkt som bandet har skämt bort oss med tidigare – inledande A Precipice. A Door. är klassisk KARDASHEV rakt av. Atmosfärisk och snygg uppbyggnad innan bandet går in i full blastmode, svinsnygga melodislingor i gitarrspelet och ett mycket varierande bruk av sång, kanske till och med mer än på tidigare plattor.

Att KARDASHEV är ett band som älskar att jobba med kontraster blir än mer tydligt på den här skivan, och de är inte rädda att ta ut svängarna och slira ut i nästan proggiga marker. När de lutar sig åt deathcore-hållet, ja då görs detta med besked som i partier i Reunion. 

Ljudmässigt känns ”Alunea” hemtam. Jag har uppskattat hur trummisen Sean Langs virveltrumma har låtit på tidigare släpp och det är lika stor mumma även här. ”Alunea” är en skiva som jag upplever som aningens mindre direkt än framför allt ”Liminal Rite” där det var fullständig kärlek från första lyssningen. Här får jag ta tid på mig vid lyssnandet, alla grejer som KARDASHEV gör känns inte lika omedelbart drabbande, nästan skavande. Men att jag kommer att återkomma till ”Alunea” det är ett faktum.