Etikettarkiv: Metal Blade

Armored Saint – Symbol Of Salvation (Live)

ARTIST: ARMORED SAINT
TITEL: “”Symbol Of Salvation (Live)”
RELEASE: 2021
BOLAG: Metal Blade Records

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

Jänkarna i ARMORED SAINT har hållit på ett tag nu, och tycks ha lagt sig på en form av platå. Med karismatiske sångaren John Bush (du vet, han som också gästspelade ett tag i ANTHRAX?) och bandets starke man Joey Vera (bas) i spetsen har man karvat ut ett stabilt följe för sin klassiska heavy metal – men det lyfter ju inte riktigt till stjärnklass? Visst, man har Sandovalbröderna (Phil på gitarr och Gonzo på trummor) och Jeff Duncan på gitarr och i och med det en stabil och duktigt kunnig sättning, men… det blir aldrig riktigt magi. Tycker jag då, trots att jag är ett ganska troget fan och köper allt bandet släpper. Och kanske fångas det bättre än någonsin på den här skivan, då bandets fjärde platta “Symbol Of Salvation” framförs i sin helhet live?

Det är nämligen rätt trevligt och bra på det hela taget. Bandet briljerar i sin spelning från New York och hela klabbet är på det hela taget bättre och tyngre än det nu 30-åriga originalet. Allt fint så, månne?  Inte riktigt! Materialet är som helhet just inte så starkt att det blir “magi”. Eller att det kommer bära bandet till superstjärnenivå. Allra bäst är personliga favoriten Last Train Home, men för att skrapa ihop ett högre betyg och ordentligt underhållsvärde hade bandet nog behövt ta material från hela sin karriär. Visst, det hade varit att frångå syftet med att spela en skiva i sin helhet men just det är ju ARMORED SAINTs utmaning: man är bra i sjok. Sällan eller aldrig har man släppt en skiva utan dalar. Senaste släppet “Punching The Sky” är inget undantag och det är kanske dags att fråga sig: is this it?

Aeon – God Ends Here

ARTIST: Aeon
TITEL: God Ends Here
RELEASE: 15/10 2021
BOLAG: Metal Blade

BETYG: 6/10
SKRIBENT: Martin Bensch

För alla som föredrar sin death metal efter det amerikanska sättet att lira – tänk mycket CANNIBAL CORPSE, HATE ETERNAL med ett stänk av MORBID ANGEL – då finns AEON som en trygg bastion i tillvaron.

Det svenska gänget sviker inte heller vad gäller texttematiken. Det är antikristendom som gäller fullt ut i varenda låt. Antingen så gillar man det, kan leva med det eller så håller man sig borta från det. AEON kommer sannolikt aldrig att ändra sig på denna punkten.

Musikaliskt låter det som det brukar. Det är dödsmetall åt det brutalare hållet, med tydliga influenser i ljudbilden åt hur death metal av detta snittet har låtit sedan början av 2000-talet. Det känns aningen märkligt att skriva det, men det här är en produktion som känns “modern” trots att den varit legio sedan många år tillbaka.

AEON vet hur man skriver bra låtar. Därför hade jag hoppats på att de hade fått till den här skivan med fler ljuspunkter med tanke på att det gått hela 9 år sedan “Aeons Black” kom.  Förstå mig rätt, här finns några riktigt vassa låtar. Let The Torturing Begin har ett giftigt av DECAPITATED minnande riff som gör jobbet, God Ends Here är en mäktigt tung dänga och Forsaker är en smocka av rang.

Men ändå, med tanke på att jag vet att AEON är kapabelt till så mycket mer kvalitetsmusik per skiva så blir det lite av känslan att “God Ends Here” kommer bjuda på några fina tillskott till en framtida setlist, men inte så mycket mer.

Hate – Rugia

ARTIST: HATE
TITEL: “Rugia”
RELEASE: 2021
BOLAG:  Metal Blade Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

Visst, det var SLAYER som ylade “I deny, defy, and spread a little hate, worldwide!” i sin dänga Hate Worldwide, men det borde vara allmän samling runt det slagordet – och det borde syfta till polska HATE och inget annat. De här veteranerna är nämligen sorgligt underskattade och förbisedda. Ber man någon hyggligt insatt extremmetallsupporter räkna upp ett knippe dunderband från just Polen lär man troligen få höra akter som BEHEMOTH, VADER, DECAPITATED, BATUSHKA eller Mgła innan just HATE omnämns, och det är bra synd. Den här kvartetten har nämligen såväl äkthet som rutin och förmåga att snickra låtar av allra yppersta rang.

“Rugia” är bandets 12:e fullängdare och avviker i sin formula inte en millimeter från det bandet står för: svärtad döds med ett jäkla driv. Lyriken är mörk, ockult och elak som sig bör och gitarrspelet är löjligt snyggt. Det ges föga pardon när Domin och Adam The First Sinner (även sång) filar sträng för glatta livet! På strax under 36 minuter skapar de tillsammans med Nar-Sil (trummor) och Tiermes (bas) en atmosfär och självförsörjande tornado som man inte gärna vill ska ta slut.

Låtar som The Wolf Queen , Awakening The Gods Within, Resurgeance, Velesian Guard eller Exiles Of Pantheon visar med tydlighet att HATE är minst lika bra 2021 som förr, och att vi verkligen borde sprida ordet om HATE. Det här är trve och snyggt producerad musik som smiskar allt motstånd.