Etikettarkiv: death metal

Skivor

Draconian – In Somnolent Ruin

Lämna en kommentar

ARTIST: Draconian
TITEL: In Somnolent Ruin
RELEASE: 8/5 2026
BOLAG: Napalm Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Säffles sorgtyngda storheter Draconian är tillbaka med ny platta, som det tagit mig längre än vanligt att recensera, och detta trots att skivan ”In Somnolent Ruin” har gått oerhört varm under en lång tid.

Jag har en till och från relation till Draconian – det går lång tid mellan mina recensioner av bandets skivor. Den förra som jag tyckte till kring var ”Under A Godless Veil” från 2020, en skiva som – likt de flesta av bandets skivor – låg på en fin, hög och jämn nivå.

Likadant är det med ”In Somnolent Ruin”, som i sina bästa stunder berör mig till tårar. Det började dock inte så. Ni som hänger här på WeRock minns kanske att jag var något njuggt inställd till det första smakprovet från skivan, Cold Heavens, i april månads Hot Or Not? 

Tur då att detta inte avskräckte mig från att kolla in hela plattan , för det är inte långt ifrån att jag drar till med en betygsnia på den här skivan.

Har det med att Lisa Johansson är tillbaka på den rensång? Ja, det är en starkt bidragande orsak till att jag gillar skivan så mycket, så mycket står klart. Mångsidigheten i hennes vokala uttryck är rent magisk oavsett om det är ljuvt tillbakalutande gotisk sång, eller när hon släpper på sin fulla styrka och sjunger så att takstolarna hotar att rämna. Det blir i vilket fall aldrig tråkigt att lyssna på henne.

Och hon verkar ha dragit med sig bandet upp några snäpp också, för även Anders Jacobsson svarar för en growlinsats som hänför och gitarrspelet från Johan Ericson och Niklas Nord skickar ut mig i stratosfären regelmässigt under lyssningen.  Stämmorna bölar fram så mycket känsla att det är direkt orimligt att inte ta till lipen emellanåt.

Kolla bara in finfina Misanthrope River som verkligen bjuder på ett tvärsnitt av vad som gör den här skivan så bra.

”In Somnolent Ruin” är en ganska lång skiva – nästan en timmes speltid – och ändå är det inte svårt att imponeras av ett band som är tryggt i vad de är bra på, och som fortfarande kan leverera låtar som håller hela vägen trots att inte bandet uppfinner hjulet på nytt. Man vill helt enkelt lyssna på skivan om och om och om igen. Varje gång upptäcker jag något nytt, eller så är det ”bara” så att jag lugnt vaggas in i bandet tonkonst för att den känns så hemtam och trygg. Har ni inte kollat in skivan så tycker jag att ni ska göra det – jag utesluter inte att den kan dyka upp i årsbästalistan.

Skivor

Riket – 2026

Lämna en kommentar

ARTIST: Riket
ALBUM: 2026
UTGIVNING: 10 april 2026
BOLAG: Black Lion

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Amelie

En death metal-platta, snyggt formad kring olika historiska skeenden i Sverige – detta är Rikets debutalbum. Bandet har funnits ett tiotal år och ett par av spåren har getts ut tidigare på EP:er från 2016 (Avarter) respektive 2020 (”Ofärder”). Detta är dock första fullängdaren, utgiven på Black Lion. Samtliga låtar benämns med ett årtal, i allmänhet pekande på en händelse det året som behandlas i låten. Albumets titel, ”2026” – ja händelsen då är således att Riket släpper sitt debutalbum 😊

Utöver rent historiska händelser har vi 1948 Att döda ett barn. – för övrigt ett av mina favoritspår – som bygger på Stig Dagermans novell med samma namn. Novellen publicerades just år 1948 – läs den! En annan favorit är det avslutande spåret 2009, en cover på Stefan Sundströms Alla ska i jorden utgiven året enligt titeln. Originalet är fantastiskt. Riket, och sångaren Johan Fridell, framför sin metal-version med största genuinitet. Jag har med tiden kommit att föredra denna version av de två.


Ytterligare en favorit är 1991 – 2000 år (Saliga äro de tålmodiga) om alla dessa stackare som ännu väntar på Jesu återkomst. Här finns ett humoristiskt stråk, ”kungen i djungeln” osv, samtidigt som religionskritiken är köttig och frän. Musiken inleds också mer lekfullt innan vi är tillbaka i djupet av death metal. Mina efterforskningar i Sveriges religionshistoria leder mig till att 1991 var det år Svenska kyrkan slutligen skiljdes från staten. Idag höjs röster för att vi ska återgå till tidigare status.

Som helhet är detta en gedigen dödsmetall-platta med en rad historiska teman, som man gärna fördjupar sig i. Konceptet kunde till och med höjt sig ännu ett snäpp med något ytterligare mer än den historiska röda tråden mellan spåren. Visst finns det ett embryo till samhällsanalys här men den kunde gärna fått drivas ett steg längre, enligt mitt tycke. Men å andra sidan, aldrig fel att låta varje lyssnare dra sina egna kopplingar.

Då jag är en sedan länge mycket stor beundrare av Johan ”Nephente” Fridells tidigare band Netherbird och dess black metal-ljudande sound, kan jag inte låta bli att jämföra. För mig personligen når inte Rikets album upp till riktigt samma känslomässigt starka nivåer som Netherbird gjorde. Jag saknar fortfarande det bandet…

Som dödsmetall står sig ”2026” mycket väl i dagens konkurrens och jag tror på ett rejält genomslag för denna finurliga koceptplatta. Svensk dödsmetall 2026 bli Rikets år!

Skivor

Monstrosity – Screams From Beneath The Surface

Lämna en kommentar

ARTIST: Monstrosity
TITEL: Screams From Beneath The Surface
RELEASE: 13/3 2026
BOLAG: Metal Blade

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Jag kommer tydligt ihåg hur jag skulle kolla in Monstrositys platta ”In Dark Purity” när den återutgavs, och jag blev så vansinnigt besviken över hur dålig den var. Därefter glömde jag aktivt bort bandet som hållit elden vid liv i ohemult många år.

Men gammalt stål dör hårt, och när promon till ”Screams From Beneath The Surface” damp ner i mejlkorgen, ja, nog fan lystrade jag till över att bandet visade livstecken.

Och som ni förstår, jag gillar den här skivan till stora delar. Någorlunda nye sångaren Ed Webb har varit med sedan 2021 gör sitt andra album med bandet, och nye gitarristen Justin Walker gör sitt första. Vi återkommer till detta.

Har man lyssnat på Monstrosity sedan tidigare kommer man känna igen sig, i alla fall om man lyssnat på fina föregångaren ”The Passage Of Existence”. Bandet tar numera gärna in mer thrash-inslag än i början av karriären, och det mina vänner, är ingen dålig grej alls.

Inte minst verkar just Walker ha tänt fyr på brasan rätt ordentligt för om något så är ”Screams…” en oerhört fin skiva om man går igång på glödande gitarrspel. Vi pratar både frustande och sylvassa riff i snart sagt varenda låt på skivan. Men solona är då bandet ger fritt spelrum åt sina gitarrister till utsvävningar som ofta drar åt närmast det progressiva hållet. Efter tredje lyssningen hade min känsla av att lystra extra då det vankades solon bekräftats gång efter annan och det var storartad njutning mest hela tiden.

Kolla bara in finfina The Colossal Rage som är en rejäl banger i ordets bästa bemärkelse.

På totalen är ”Screams…” en skiva som förnöjer mest hela tiden under lyssningen. Visst, det är inte helt originellt eller nydanande, men i ärlighetens namn förväntar jag mig inte detta av ett band som varit igång i snart 30 år. Det räcker med att bandet spritter till av liv på det sätt som Monstrosity gör på den här skivan. Gott hantverk, kul låtar, magiskt gitarrspel och en bra produktion räcker långt.