Etikettarkiv: death metal

Outer Heaven – Infinite Psychic Depths

ARTIST: Outer Heaven
TITEL: Infinite Psychic Depths
RELEASE: 21/7 2023
BOLAG: Relapse Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Som ni förstår av betyget så har jag kärat ner mig i “Infinite Psychic Depths” ganska rejält under de veckor som skivan har funnits ute. Som vanligt, i alla fall under den senaste tiden, upptäckte jag OUTER HEAVEN på Bandcamp, och jag drogs direkt till omslaget på skivan.

Jag tänkte att ett band som har ett sådant omslag är djävligt modigt, synnerligen brutala och kanske till och med självsvåldiga. Jag tycker fortfarande att det är ett av de fulaste omslagen jag sett.

Tack och lov är det betydligt lättare att tycka om det musikaliska innehållet. Älskar man som jag brutal och teknisk dödsmetall så kommer man äta den här skivan med sked och med stor behållning.

OUTER HEAVEN bemästrar prick alla element som jag älskar med dödsmetall. Hastigheten, svänget, känslan av det hemtama men ändå inte stockkonservativa. Att de dessutom har en rent makalös produktion som förstärker materialet skadar inte heller. Detta märks framförallt i hur Paul Chrismers trummor låter – jag kan helt ärligt säga att jag har inte hört trummor inspelade mer förträffligt på hela året. Att Chrismer också lirar som en besatt förhöjer också. Med Derek Vella (dessutom i fantastiska TOMB MOLD) på bas bildar Chrismer en solid kompsektion som ser till att resten av bandet han ägna sig åt ystra krumsprång mest hela tiden.

Och på tal om att lira som besatta så måste jag nämna gitarristerna Jon Kunz (med ett förflutet i RIVERS OF NIHIL) och Zak Carter. Maken till riffande och solon!

Sången från Austin Haines är ren ljungeld. Illtjutet i början av Pillars Of Dust är helt magiskt.

Men det som gör “Infinite Psychic Depths” så bra är att den aldrig känns stagnant, det är hela tiden kul att lyssna på den. Trots att skivan vid det här laget nog har spelats från början till slut ett 30-tal gånger hittar jag fortfarande detaljer som förhöjer helheten på oerhört förtjänstfulla sätt.

Kolla in den.

Cattle Decapitation – Terrasite

ARTIST: Cattle Decapitation
TITEL: Terrasite
RELEASE: 12/5 2023
BOLAG: Metal Blade

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin

Hur många av er var det som diggade “Death Atlas”? Rätt många skulle jag tro. För egen del lyssnade jag inte på den alls. Jag hade nämligen hamnat i en av mina sedvanliga svackor när det gäller CATTLE DECAPITATION. 2009 tokdyrkade jag bandet på “The Harvest Floor”, “Monolith Of Inhumanity” tröttnade jag raskt på, “The Anthropocene Extinction” älskade jag. CATTLE DECAPITATION har blivit ett varannan-skiva-band för mig, märkligt nog.

Med detta i åtanke så kanske det är helt logiskt att jag går igång rätt rejält på “Terrasite” som släpps på fredag. Efter första genomlyssningen var jag så till mig att jag använde frasen “den här skivan får färgen att flagna från väggen” då jag diskuterade den med några av bloggkollegorna på Metallbibliotekarierna.

Är det då bara rens på detta alster? Nä, långt därifrån, men det hålls inte igen på höghastighetsspel, så mycket kan jag säga. Inledande Terrasitic Adaptation börjar i och för sig oerhört episkt mäktigt, ja, tungt till och med. Och djupt oroväckande. När väl renset kommer igång är det dock massivt mangel en rätt bra stund. CATTLE DECAPITATION visar i hela låten på hur oerhört mångsidiga de är. Stämningen är oerhört påtaglig, Josh Elmore och Belisario Demuzio kavlar ut riff och solon jag äter med sked, trummisen David McGraw lirar både snabbt och med sväng, och Travis Ryan, ja herrejävlar, han slevar upp en vokal leverans som i variationsgrad enbart kunde matchas av Trevor Strnad.

När jag lyssnar på “Terrasite” så fladdrar namn som THE BLACK DAHLIA MURDER, BEHEMOTH och MISERY INDEX förbi i skallen vilket inte ska tas som kritik mot vad som pågår på den här skivan. CATTLE DECAPITATION har något helt eget i sitt uttryck som det inte är svårt att uppskatta. Detta blir allt tydligare ju längre plattan varar, och när sista låten Just Another Body drar igång så tänker jag att jösses vilken logisk låt att avsluta med. Hela låten känns som en present. Från det magiska pianospelet i början till rensången i slutet sitter jag som förstummad av hur bra detta är.

CATTLE DECAPITATION har lyckats göra en mycket bra skiva som, om man gillar bandet sedan innan, nog kommer att få fler att springa till skivbutiken än undertecknad. Kolla in den.

Katakomba – Katakomba

ARTIST: Katakomba
TITEL: Katakomba
RELEASE: 29/7 2022
BOLAG: Redefining Darkness Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Kommer ni ihåg “Eating The Swedish Underground, vol 1” som vi recenserade förra året? Då skrev jag att “KATAKOMBA kan sin döds. Av samtliga band på den här skivan så har stockholmarna den i särklass fläskigaste produktionen och den passar Godless Crypt så fruktansvärt bra. Övergången från det tunga svänget till tvåtakten vid 1-minutstrecket är, trots att det gjorts en miljard gånger, helt magiskt. Mer tack!”.

Äntligen kommer stockholmsbandet med sin första fullängdare, och det är bara att gratulera oss lyssnare och skivbolaget Redefining Darkness, för “Katakomba” är en satans stark debutskiva.

Ska vi ta det vanliga snacket om att detta kanske inte är det mest originella som gjorts, men att utförandet är inte bara stringent starkt, utan också bjuder på några finesser som skiljer KATAKOMBA från band som vi känner till sedan innan? Där band som ENTOMBED  och DISMEMBER såklart bidrar till vad som präglar KATAKOMBAs musik så finns här ett djävulskt starkt låtmaterial som väl håller fortet, och om det fortsätter så här framöver, samt att bandet får speltillfällen, då kan det gå som för danska BAEST – rakt uppåt.

Varenda låt på “Katakomba” sprutar death metal med både tyngd och finess. Jag älskar, såklart, produktionen. Gitarrerna från Anton Bryvall och Leo Kulle Häll gräver sig in i trumhinnorna med magiska riff som solon, sången av Fabian Brodén är helvetiskt bra, och trumspelet av Ernst Eklund tryfferas rikligt av magiskt arbete på, håll i er nu, hi-haten. Som trummis uppskattar jag detta, såklart, lite extra.

“Katakomba” är en otroligt bra, underhållande och genomarbetad skiva från ett band som jag hoppas vi får höra mer av i framtiden – kolla in den.