Etikettarkiv: 7/10

Skivor

Monstrosity – Screams From Beneath The Surface

Lämna en kommentar

ARTIST: Monstrosity
TITEL: Screams From Beneath The Surface
RELEASE: 13/3 2026
BOLAG: Metal Blade

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Jag kommer tydligt ihåg hur jag skulle kolla in Monstrositys platta ”In Dark Purity” när den återutgavs, och jag blev så vansinnigt besviken över hur dålig den var. Därefter glömde jag aktivt bort bandet som hållit elden vid liv i ohemult många år.

Men gammalt stål dör hårt, och när promon till ”Screams From Beneath The Surface” damp ner i mejlkorgen, ja, nog fan lystrade jag till över att bandet visade livstecken.

Och som ni förstår, jag gillar den här skivan till stora delar. Någorlunda nye sångaren Ed Webb har varit med sedan 2021 gör sitt andra album med bandet, och nye gitarristen Justin Walker gör sitt första. Vi återkommer till detta.

Har man lyssnat på Monstrosity sedan tidigare kommer man känna igen sig, i alla fall om man lyssnat på fina föregångaren ”The Passage Of Existence”. Bandet tar numera gärna in mer thrash-inslag än i början av karriären, och det mina vänner, är ingen dålig grej alls.

Inte minst verkar just Walker ha tänt fyr på brasan rätt ordentligt för om något så är ”Screams…” en oerhört fin skiva om man går igång på glödande gitarrspel. Vi pratar både frustande och sylvassa riff i snart sagt varenda låt på skivan. Men solona är då bandet ger fritt spelrum åt sina gitarrister till utsvävningar som ofta drar åt närmast det progressiva hållet. Efter tredje lyssningen hade min känsla av att lystra extra då det vankades solon bekräftats gång efter annan och det var storartad njutning mest hela tiden.

Kolla bara in finfina The Colossal Rage som är en rejäl banger i ordets bästa bemärkelse.

På totalen är ”Screams…” en skiva som förnöjer mest hela tiden under lyssningen. Visst, det är inte helt originellt eller nydanande, men i ärlighetens namn förväntar jag mig inte detta av ett band som varit igång i snart 30 år. Det räcker med att bandet spritter till av liv på det sätt som Monstrosity gör på den här skivan. Gott hantverk, kul låtar, magiskt gitarrspel och en bra produktion räcker långt.

Skivor

Coscradh – Carving The Causeway To The Otherworld

Lämna en kommentar

ARTIST: Coscradh
TITEL: Carving The Causeway To The Otherworld
RELEASE: 20/2 2026
BOLAG: 20 Buck Spin

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Black metal från Irland, kan det vara något? Coscradh betyder – på gammal irländska – massaker eller triumferande i slakt, och detta är ungefär så brutalt som namnet antyder.

Jag har lyssnat på bandet tidigare, och då kunde jag inte riktigt med vad bandet sysslade med. På rykande färska ”Carving…” så har bandet sett till att höja verkshöjden på låtarna avsevärt och det händer att snart sagt alla låtar på skivan får mig att nöjsamt nicka med i det soniska kaos som bandet är mer än kapabla att skapa.

Tänk inte på Primordial när ni närmar er den här skivan, Coscradh har mer gemensamt med ett band som Watain, om än mer kaotiskt i genomförandet. Det är just denna blandning mellan oerhört effektfullt drivna riff och kaotiska utflykter i både sången och solona. Som bäst uppskattar jag sången då den håller sig i det lägre registret, panikartade illtjut som tryfferar låtarna kanske uppskattas av en hel massa, för mig är det lite av samma dealbreaker som Amelie ser pigsqueal.

Kolla bara in Caesar’s Revelation för samtliga av dessa inslag så kommer ni få en god inblick i hur Coscradh yxar fram sin musik.

Att Coscradh vet hur en slipsten ska dras gör att jag ändå uppskattar ”Carving…” och hade jag varit aningens mer tillåtande mot vissa sånginsatser så hade kanske betyget kunnat pressas upp till 7.5 om vi hade sysslat med decimaler här på WeRock. Som det är nu så är ”Carving The Causeway To The Otherworld” en klart sympatisk skiva som förtjänar både er tid och er uppmärksamhet.

Skivor

Slaughterday – Dread Emperor

Lämna en kommentar

ARTIST: Slaughterday
TITEL: Dread Emperor
RELEASE: 13/2 2026
BOLAG: Testimony Records

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Slaughterday är gamla i gamet – sedan 2010 har den här tyska duon kavlat ut sin traditionella dödsmetall – och det märks. ”Dread Emperor” är som en musikalisk snuttefilt, eller varför inte en stadig tallrik husmanskost för oss som uppskattar den dödsmetall som regerade 1990-talet.

Men blir det inte tråkigt kanske vän av ordning undrar? Varför ska jag lägga 40-minuter av min dyrt förvärvade lyssningstid på ”Dread Emperor”?

Svaret måste bli, i vanlig ordning, för att låtarna är tillräckligt bra tillsammans och som enskilda exempel på ett band som är så trygga i sin hantverksskicklighet att de inte behöver avvika så mycket från den formel som funkat innan.

Lägg till detta en stor variation mellan obligatorisk tvåtakt, fantastiskt sväng, stundtals helt magiskt gitarrarbete, inte minst i solona, en produktion som är oerhört tilltalande och ett mycket snyggt omslag som kanske kan inspirera till vinylköp – ja det blir sammantaget en finfin upplevelse att lägga lite tid på Slaughterday.

Det räcker inte på långa vägar till en plats på årsbästalistan, men är ändå tillräckligt bra för att jag ska tycka att skivan ligger något över genomsnittet i förträfflighet för 2026, hittills i alla fall.