Etikettarkiv: black metal

Orm – Guld

ARTIST: Orm
TITEL: Guld
RELEASE: 31/10 2025
BOLAG: Indisciplinarian

BETYG: 5/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Det är inte bara An Abstract Illusion som för tre år sedan golvade mig med en fantastisk platta, danska Orm såg också till att rucka på cirklarna med sin otroliga skiva ”Intet · Altet”. Men här upphör likheterna, det förstår ni när ni ser betyget.

Jag har den största respekt för band som vill förnya sig, för det försöker verkligen Orm med ”Guld”. Där föregångaren lyckades med att med en i det närmaste övermodig speltid övertyga mig om att varenda ton, frasering och trumslag var en nödvändighet, och på vilken allt detta lyckades samspela till en helhet av sjudande kreativitet, där känns ”Guld” som en skiva som jag stångar mig mot, utan att få speciellt mycket tillbaka.

När Orm lyckas med att närma sig magin de är kapabla till, som i Undfangen, då klänger jag mig fast vid detta med en frenesi som mest kan liknas vid en person som hotar att kastas av ett skepp i en storm. Jag vill ju så gärna gilla vad Orm gör att det blir som att tömma bitterhetens kalk när de inte lyckas med detta, utan plogar på och mest låter som så många andra black metalband.

Att ljudbilden är så kompakt hjälper inte heller till när trummorna plöjer på med generiska blastbeats – en mer organisk ljudbild hade kunnat rädda upp ”Guld” till en nivå som hade fått i alla fall öronen att glädjas åt hur det lät, även ifall låtmaterialet lämnar mer att önska.

Jag önskar att jag gillar ”Guld” mer än vad jag nu gör, men ibland blir det ju dessvärre så att en emotsedd skiva inte svarar upp mot förväntningarna. Kanske är det så att jag ska ge skivan mer lyssnartid, att här faktiskt finns något att uppskatta som jag inte gör just nu, men magkänslan är just nu att detta inte är en skiva jag är speciellt sugen på att återvända till.

Der Weg Einer Freiheit – Innern

ARTIST: Der Weg Einer Freiheit
TITEL: Innern
RELEASE: 12/9 2025
BOLAG: Season Of Mist

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Jag har under åren lyssnat till och från på Der Weg Einer Freiheit, och nästan varje gång tänkt att jag borde lyssna mer på bandet från Würzburg.

Bandets black metal har lyckats hålla sig på en fin hög och jämn nivå på samtliga bandets skivor, vilket i sig ju är imponerande. Men först nu på föreliggande sjätte fullängdaren så har bandets musik, för mig i alla fall, nått till en både musikalisk som känslomässig peak som får mig att spela ”Innern” om och om igen.

Den är helt enkelt gravt beroendeframkallande.

Det finns något djupt sympatiskt över ”Innern” som gör att den känns som en varm och, ofta, direkt livsnödvändig omfamning. Att bandet får mig att känna mig så trygg i deras sällskap kanske känns som en smula märkligt när det gäller black metal, men så är det i alla fall. Stämningen på ”Innern” är så totalt uppriktig och drabbande att skivan kommer att ge andra lika känslomässiga skivor en match om titeln mest drabbande.

Inledande Marter satte ribban på en nivå som fick mig att nästan oroa mig över hur skivan som helhet skulle vara med en sådan inledning. När låt nummer tre – Eos – drog igång under första lyssningen var jag helt övertygad om att bandet gjort sin hittills bästa skiva. Det är en åsikt som jag inte har skäl att ändra efter sisådär 20 lyssningar.

”Innern” är en skiva som skickar rysningar nerför ryggraden gång efter gång. Det är en skiva som på ett mycket fint sätt visar ett band som har förmåga att skriva låtar där de enskilda delarna förstärker helheten. Der Weg Einer Freiheit är i ordets bästa bemärkelse ett band som drar åt samma håll, delar en gemensam vision och har förmåga att få detta till en sammanfogad helhet.

Låtar som spänner över känslor som sorg, eufori och ren desperation utan att för den sakens skull kännas ett uns krystad blir här till ett mästarprov. ”Innern” kan vara en av årets bästa skivor. Kolla in den.

Kryptan – Violence, Our Power

ARTIST: Kryptan
TITEL: Violence, Our Power
RELEASE: 14/2 2025
BOLAG: Edged Circle Productions

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Det märks att KRYPTAN är ett projekt som präglas av en nästan hudlös dyrkan av black metal. Mattias Norrman, som jag känner igen från OCTOBER TIDE och KATATONIA är drivande bakom KRYPTAN, och det märks att det är en hel del känsla som har gått in i skivan ”Violence, Our Power”. Med sina 26 minuter i speltid är det ytterst svårt att hitta några andningshål, för det är plattan i mattan mest hela tiden, med undantag från introt The Unheard Plea From Thousands Of Broken Hands som inte bara har en onödigt lång titel, det är helt onödigt och bidrar inte med nåt till skivan som helhet.

Om jag ska börja med vad jag inte uppskattar med skivan så är det sången. Det finns gott om vokala uttryck på skivan. När det ligger i det nedre registret så är det så fantastiskt bra. Stundtals ballar det dock ut för mycket för mig – i Det är döden som krävs hamnar sången i något sorts kväkande som jag inte gillar alls. Jag inser fullt väl att jag svär i kyrkan nu, men detta funkar inte alls för mig, och sänker en i övrigt bra låt. Likadant är det i Vägen till våld där rytmiken i frasen visa mig vägen, vägen till våld skaver på helt fel sätt i örongångarna för mig.

Dessbättre finns det en hel massa annat som jag tycker är otroligt bra. När det funkar som bäst – och det är under stora delar av skivan – präglas ”Violence, Our Power” av en satans stämning. Gitarrarbetet är helt fantastiskt rakt igenom. I låtar som Violence, Our Power, I Hope They Die och Purge är det ett helvetiskt ställ som ser till att hålla öronen rejält spetsade. Lägg till ett fantastiskt dyrkande av två-takt och dubbeltramp i avslutande stänkaren Let’s End This och det samlas ihop till tillräckligt mycket bra för att jag ska sätta en betygsjua på skivan som vinner över mig med en satans inlevelse och en uppenbar entusiasm.