Etikettarkiv: black metal

Skivor

Speglas – Endarkenment, Being & Death

Lämna en kommentar

ARTIST: Speglas
TITEL: Endarkenment, Being & Death
RELEASE: 27 februari 2026
BOLAG:  Trust No One

BETYG: 9/10
SKRIBENT:  Amelie

I november dök det upp ett stycke musik från ett för mig totalt okänt Stockholmsbaserat death/black metal-band. The Spirit Postmortem var den första singeln från Speglas kommande album ”Endarkenment, Being & Death” – och nu är albumet här. Bandet är dock inte kommet från ingenstans. Speglas bildades 2015 och har tidigare släppt två EP, ”Birth, Dream & Death” 2015 och ”Time, Futility & Death” 2022. Ett band som alltså skyndat långsamt mot fullängdsdebuten men resultatet är verkligen värt sin tid.

Två av medlemmarna i bandet, sångaren och gitarristen Isak Rosemarin samt trummisen Jesper Nyrelius, spelar även i bandet Sweven. Men medan Swevens metal är av det mer progressiva slaget drar sig Speglas mer mot svärtad döds. Övriga bandmedlemmar är gitarristen Alexi Hedlund och basisten Victor Berg.

Temat för ”Endarkenment, Being & Death” är mörkt och nedstämt. Grundstämningen är utan hopp och enligt Isak Rosemarin: ”med nietzscheanska termer… – alla svar på frågan ’varför’ saknas”. Detta gäller både individens känsla av livets meningslöshet, uttryckt bland annat i låten Dearth, och ur ett universellt, kosmiskt perspektiv som i spåret Incessant Severance. Vill man fördjupa sig ytterligare i Rosemarines tankar om Nietsche och metal finns dennes kandidatuppsats i musikvetenskap, ”The great truth is there isn’t one: Nihilism som inspiration i black metal med fokus på bandet Mgła” tillgänglig online. Men vi ska inte dröja mer vid det just här.

Musiken är även den mörk men också i hög grad melodisk. Här finns vibbar som minner om Paradise Lost och inslag som får mig att tänka på Tribulation i deras bästa stunder. ”Endarkenment, Being & Death” är ytterst välkomponerat och inte ens intro-spåret Woe känns överflödigt (vilket annars ofta är en käpphäst för mig) utan bygger snyggt upp en förväntan på vad som komma skall. Albumet innehåller alltifrån finstämda partier, som låten Ailing, intrikata kompositioner och även mer rak metal av det snabbare slaget, tex i Hitherto Awry. Rage upon the Dying Fire avslutar albumet storslaget och är en av favoriterna tillsammans med bland annat nämnda Deart.

”Endarkenment, Being & Death” är ett album som landar precis rätt i samtidens mörker och jag vågar spå en plats på årsbästalistan för Speglas redan nu.

 

Skivor

Coscradh – Carving The Causeway To The Otherworld

Lämna en kommentar

ARTIST: Coscradh
TITEL: Carving The Causeway To The Otherworld
RELEASE: 20/2 2026
BOLAG: 20 Buck Spin

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Black metal från Irland, kan det vara något? Coscradh betyder – på gammal irländska – massaker eller triumferande i slakt, och detta är ungefär så brutalt som namnet antyder.

Jag har lyssnat på bandet tidigare, och då kunde jag inte riktigt med vad bandet sysslade med. På rykande färska ”Carving…” så har bandet sett till att höja verkshöjden på låtarna avsevärt och det händer att snart sagt alla låtar på skivan får mig att nöjsamt nicka med i det soniska kaos som bandet är mer än kapabla att skapa.

Tänk inte på Primordial när ni närmar er den här skivan, Coscradh har mer gemensamt med ett band som Watain, om än mer kaotiskt i genomförandet. Det är just denna blandning mellan oerhört effektfullt drivna riff och kaotiska utflykter i både sången och solona. Som bäst uppskattar jag sången då den håller sig i det lägre registret, panikartade illtjut som tryfferar låtarna kanske uppskattas av en hel massa, för mig är det lite av samma dealbreaker som Amelie ser pigsqueal.

Kolla bara in Caesar’s Revelation för samtliga av dessa inslag så kommer ni få en god inblick i hur Coscradh yxar fram sin musik.

Att Coscradh vet hur en slipsten ska dras gör att jag ändå uppskattar ”Carving…” och hade jag varit aningens mer tillåtande mot vissa sånginsatser så hade kanske betyget kunnat pressas upp till 7.5 om vi hade sysslat med decimaler här på WeRock. Som det är nu så är ”Carving The Causeway To The Otherworld” en klart sympatisk skiva som förtjänar både er tid och er uppmärksamhet.

Skivor

In Aeternum – …Of Death And Fire

Lämna en kommentar

ARTIST: In Aeternum 
TITEL: …Of Death And Fire
RELEASE: 6/2 2026
BOLAG: Soulseller Records

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Skynda långsamt kanske man, en smula elakt, kan benämna Sandvikens In Aeternums modus operandi. För ett band som startade under sitt nuvarande namn 1994 och enbart har släppt 5 fullängdare, mycket kan man säga, men snabb produktionstakt är det inte. Men nu är en 21 år lång väntan på ny fullängdare över, och med tanke på vad jag hör på ”…Of Death And Fire” så var det värt att vänta så länge.

Bandets svärtade döds är nämligen alldeles förträffligt underhållande – mest går jag igång på när bandet inte så lite tydligt ger kraftfulla nickningar till både Slayer och Cannibal Corpse.

In Aeternum överbevisar mig gång efter annan att de verkligen kan få till riffen så att min uppmärksamhet verkligen slår till. Kolla bara in öppnaren Beneath The Darkened Tomb som har ett satans driv parat med riff som både larmar och får till snygga melodislingor.

Att det låter som rätt mycket annat inom genren, ja, det gör inte särskilt mycket för hantverket är så pass bra att låtarna fastnar ändå. Den uppenbara spelglädjen som gitarristen/sångaren David Larsson, gitarristen Daniel Sahlin och trummisen Perra Karlsson är så smittande att det blir rätt mycket huvudskakande, så pass mycket att jag skulle bli oroad av hur mycket härj det här bandet skulle åstadkomma under konserter.

En extra bonus får vi på avslutande oerhört mäktiga To Those Who Have Rode On med gästande Erik Danielsson från Watain som lyfter en redan förträfflig låt till än högre höjder.

”…Of Death And Fire” är en finfin skiva som visar att In Aeternum besitter rikliga kvaliteter – jag hoppas vi slipper vänta lika länge på nästa skiva, men tills dess finns det mycket att njuta av på denna. Kolla in den.