Etikettarkiv: 20 Buck Spin

Coscradh – Carving The Causeway To The Otherworld

ARTIST: Coscradh
TITEL: Carving The Causeway To The Otherworld
RELEASE: 20/2 2026
BOLAG: 20 Buck Spin

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Black metal från Irland, kan det vara något? Coscradh betyder – på gammal irländska – massaker eller triumferande i slakt, och detta är ungefär så brutalt som namnet antyder.

Jag har lyssnat på bandet tidigare, och då kunde jag inte riktigt med vad bandet sysslade med. På rykande färska ”Carving…” så har bandet sett till att höja verkshöjden på låtarna avsevärt och det händer att snart sagt alla låtar på skivan får mig att nöjsamt nicka med i det soniska kaos som bandet är mer än kapabla att skapa.

Tänk inte på Primordial när ni närmar er den här skivan, Coscradh har mer gemensamt med ett band som Watain, om än mer kaotiskt i genomförandet. Det är just denna blandning mellan oerhört effektfullt drivna riff och kaotiska utflykter i både sången och solona. Som bäst uppskattar jag sången då den håller sig i det lägre registret, panikartade illtjut som tryfferar låtarna kanske uppskattas av en hel massa, för mig är det lite av samma dealbreaker som Amelie ser pigsqueal.

Kolla bara in Caesar’s Revelation för samtliga av dessa inslag så kommer ni få en god inblick i hur Coscradh yxar fram sin musik.

Att Coscradh vet hur en slipsten ska dras gör att jag ändå uppskattar ”Carving…” och hade jag varit aningens mer tillåtande mot vissa sånginsatser så hade kanske betyget kunnat pressas upp till 7.5 om vi hade sysslat med decimaler här på WeRock. Som det är nu så är ”Carving The Causeway To The Otherworld” en klart sympatisk skiva som förtjänar både er tid och er uppmärksamhet.

Ænigmatum – Deconsecrate

ARTIST: Ænigmatum
TITEL: Deconsecrate
RELEASE: 13 augusti 2021
BOLAG: 20 Buck Spin

BETYG: 6/10
SKRIBENT: Fredrik Sandberg

ÆNIGMATUM må vara ganska unga som band, men flera av medlemmarna får anses som tämligen erfarna. Så den tekniska färdigheten som visas upp på denna uppföljare till den självbetitlade debuten är egentligen inte så överraskande. Framför allt är det basisten Brian Rush som imponerar med ett bitvis påtagligt jazzigt lirande, särskilt för att vara inom sfären ”blackened death”. Att mer proggiga och/eller mathcore-orienterade band tillåter sig mer kultursvåra utflykter är vi kanske ganska vana vid, men i något mer konventionell döds som detta är det lite mer av en ögonbrynshöjare.

Blackened death, ja. Det är väl där någonstans ÆNIGMATUM landar, givet de tekniska riffen, inslagen av black metal-minnande blast beats och köttig growl. Samtidigt är Portland-sönerna inte främmande för att nyansera upp sitt material med en och annan elegant harmoniserande gitarrslinga, eller de där jazziga utflykterna på basen. Vilket är trivsamt, och ger lite liv åt anrättningen.

Till någon riktigt hög höjd lyfter det dock aldrig. Eller, ”aldrig” är fel ord. De flesta låtarna innehåller partier som är riktigt fina, där det är lätt att charmas, och ässet i kortleken Undaunted Hereafter samt efterföljande Disenthralled är bägge rätt starka kort rakt igenom. Den tekniska kompetensen är som nämnt god, och produktionen klart godkänd. Överlag lider dock materialet aningen av en över tid gnagande känsla av jämntjockhet, möjligen delvis på grund av en viss fäbless för mellantempo och några för få nivåskiftningar.

Hade jag fått koka ner denna fullängdare till en EP, där jag hade fått plocka de möraste och mustigaste köttbitarna från benen, hade denna potentiella EP varit grym! Nu stannar omdömet vid att det finns gott om potential, men att ÆNIGMATUM här (ännu?) inte riktigt förmår casha in på den…