Etikettarkiv: melodic metal

Skivor

Speglas – Endarkenment, Being & Death

Lämna en kommentar

ARTIST: Speglas
TITEL: Endarkenment, Being & Death
RELEASE: 27 februari 2026
BOLAG:  Trust No One

BETYG: 9/10
SKRIBENT:  Amelie

I november dök det upp ett stycke musik från ett för mig totalt okänt Stockholmsbaserat death/black metal-band. The Spirit Postmortem var den första singeln från Speglas kommande album ”Endarkenment, Being & Death” – och nu är albumet här. Bandet är dock inte kommet från ingenstans. Speglas bildades 2015 och har tidigare släppt två EP, ”Birth, Dream & Death” 2015 och ”Time, Futility & Death” 2022. Ett band som alltså skyndat långsamt mot fullängdsdebuten men resultatet är verkligen värt sin tid.

Två av medlemmarna i bandet, sångaren och gitarristen Isak Rosemarin samt trummisen Jesper Nyrelius, spelar även i bandet Sweven. Men medan Swevens metal är av det mer progressiva slaget drar sig Speglas mer mot svärtad döds. Övriga bandmedlemmar är gitarristen Alexi Hedlund och basisten Victor Berg.

Temat för ”Endarkenment, Being & Death” är mörkt och nedstämt. Grundstämningen är utan hopp och enligt Isak Rosemarin: ”med nietzscheanska termer… – alla svar på frågan ’varför’ saknas”. Detta gäller både individens känsla av livets meningslöshet, uttryckt bland annat i låten Dearth, och ur ett universellt, kosmiskt perspektiv som i spåret Incessant Severance. Vill man fördjupa sig ytterligare i Rosemarines tankar om Nietsche och metal finns dennes kandidatuppsats i musikvetenskap, ”The great truth is there isn’t one: Nihilism som inspiration i black metal med fokus på bandet Mgła” tillgänglig online. Men vi ska inte dröja mer vid det just här.

Musiken är även den mörk men också i hög grad melodisk. Här finns vibbar som minner om Paradise Lost och inslag som får mig att tänka på Tribulation i deras bästa stunder. ”Endarkenment, Being & Death” är ytterst välkomponerat och inte ens intro-spåret Woe känns överflödigt (vilket annars ofta är en käpphäst för mig) utan bygger snyggt upp en förväntan på vad som komma skall. Albumet innehåller alltifrån finstämda partier, som låten Ailing, intrikata kompositioner och även mer rak metal av det snabbare slaget, tex i Hitherto Awry. Rage upon the Dying Fire avslutar albumet storslaget och är en av favoriterna tillsammans med bland annat nämnda Deart.

”Endarkenment, Being & Death” är ett album som landar precis rätt i samtidens mörker och jag vågar spå en plats på årsbästalistan för Speglas redan nu.

 

Skivor

Borealis – Illusions

Lämna en kommentar

ARTIST: Borealis
TITEL: Illusions
RELEASE: 7/10 2022
BOLAG: AFM Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Jag har lyssnat på BOREALIS sedan 2013 , då kollega Susanne hade med Words I Failed To Say i en av fredagslistorna på Metallbibliotekarierna och sedan dess var det ju kört – detta vet ni om ni har följt mina eskapader här under åren. Jag utgör fronten för predikandet av BOREALIS förträfflighet här på WeRock.

Därför är det inte särskilt förvånande att jag blev lite till mig när promon till ”Illusions” damp ner i mejllådan för ett tag sedan, för nu skulle det dukas upp till en episk melodisk uppvisning i vanlig ordning.

Som ni förstår av betyget så blev det så.

Mycket är sig likt – vilket bara är bra – Sean Dowells trummor låter ungefär som de gjorde på ”Purgatory” och ”The Offering”, framför allt virveltrumman. Resten av produktionen är luftigare – det vinner en låt som Burning Tears på. Maken till vacker låt som gästas av Lynsey Ward som jag känner igen från ”Rise Radiant” av CALIGULA’S HORSE, som bryter av fint från den övriga mäktigheten på ”Illusions”.

För BOREALIS gillar att ta i. Hade de inte varit så otroligt bra på detta, så hade det kunnat bli direkt plågsamt att lyssna på låtar som Ashes To Rain som har en inledning som är otroligt mäktig, och avslutningslåten The Phantom Silence som visserligen inte är lika maffig som Ghosts Of Innocence men inte långt efter.

”Illusions” är en mer balanserad och genomarbetad skiva än ”The Offering”. BOREALIS har blivit bättre på att renodla sina styrkor, plus att de fullkomligt glöder av intensitet genom hela skivan. Det här är ett band som vibrerar av självförtroende.

Som vanligt är det kombinationen och samklangen av och mellan Matt Marinellis sång och de rent beroendeframkallande melodierna som ror hem skeppet med bravur. Det är episkt och storslaget på ett rent magiskt vis.

Skivor

Ronnie Atkins – One Shot

Lämna en kommentar

ARTIST: Ronnie Atkins
TITEL: ”One Shot”
RELEASE: 2021
BOLAG:  Frontiers Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

Vi har inte halva betyg på WeRock, men om vi hade det så vore detta en given kandidat. I orginalitet och faktiskt låtkvalitet ligger nämligen ”One Shot” på en sulid sjua, men själen och viljan och passionen som huvudfigur Ronnie Atkins – mest känd som frontman i danska PRETTY MAIDS – visar upp är en lika solklar betygsåtta. Mitt emellan vore kanske objektivt och bra, således, men nu gör vi ju inga halva betyg…

…och tur är väl det, för det är med hjärtat snarare än hjärnan den här skivan ska inlyssnas. Det är ett upprop för livet och en reaktion på Ronnies lungcancer som osar av spelglädje. Real samt Picture Yourself är fina exempel där TOM PETTY känns som en gjuten referens – fin pop i skärningen till rock! Med hjälp av Chris Laney (keyboards),

Det är okej. Nyskapande behövs inte alltid, speciellt som det vägs upp av en kärlek till musiken och livet!