Etikettarkiv: 2021

Jordfäst – Hädanefter

ARTIST: Jordfäst
TITEL: Hädanefter
RELEASE: 7/5 2021
BOLAG: Nordvis

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Amelie

Långt, längre, för långt? Ofta kan en riktigt lång låt vara en både bärande och berikande beståndsdel för helheten i ett album. Men finns det någon gräns för när det trots allt ändå blir för långt? Nja, det tycker nog i alla fall inte JORDFÄST som på sitt debutalbum består oss med exakt två spår, drygt 18 respektive 14 minuter långa. Och det funkar finfint!

Min nyfikenhet på bandets musik triggades igång redan av det lekfulla användandet av orden i bandnamn och låttitlar; jordfäst är inte ett ord som ofta används i denna form, som ett verb i imperativ, utan ses oftare i olika former av substantivet jordfästning. Ena spåret heter Hädanförd vilket väl är att se som en adjektivform av hädanfärd, möjligen en egenskapad form. Jag tolkar det ungefär som ”förd bort från livet”. Det andra spåret heter Buren av loppor, också en titel jag uppskattar och som kan locka till många olika associationer. Liksom lyriken som helhet.

Musiken då? Ja, musiken har sin grund i svartmetall och är både melodisk och välproducerad utan att vara alltför välpolerad, råheten i mer traditionell black metal tillåts delvis bestå. Det är mörkt och melankoliskt på ett både spännande och behagligt sätt. Viss folkmusikkänning finns här och var men den slår aldrig igenom på något avgörande sätt utan är mer av en aning. De två långa spåren är vart och ett nog musikaliskt varierade för att hålla mitt intresse fångat hela skivan igenom – gång på gång.

Bandets två medlemmar härstammar från Småland men är för närvarande lokaliserade till Malmö respektive norska Tromsö. Elis är multimusiker och låtskrivare medan Olof står bakom lyriken och även framför merparten av sången. Texterna berättar om digerdöden, om människans litenhet gentemot naturen och om dåtidens umbäranden. I Hädanförd får vi en berättelse om häxförföljelserna och några av dess värsta konsekvenser. Mycket elände helt enkelt och detta som en uppfriskande kontrast till det vikingaheroiserande som ibland förpestar genren när nordens tidiga historia ska berättas. Väl värt att lägga tid på att ta till sig lyriken alltså.

Bandet säger sig redan nu ha material för ett kommande album och det blir något att se fram emot. Sammantaget är debutalbumet ”Hädanefter” en alltigenom angenäm bekantskap och JORDFÄST ett band jag mycket gärna hör mer av.

 

Artillery – X

ARTIST: Artillery
TITEL: X
RELEASE: 7/5 2021
BOLAG: Metal Blade

BETYG: 6/10
SKRIBENT: Martin Bensch

ARTILLERY är en tung hörnsten i den danska metallen. De har varit igång från och till sedan 1982, och har alltid hållit sig till det som de gillar mest: thrash metal. De har kavlat ut riffmattor med bibehållen integritet under hela karriären, och de har kämpat på trots dödsfall.

När bandet nu jubilerar med sitt 10:e album har recensionerna med höga betyg stått som spön i backen av folk som helt går bananas. Varför har jag då bara gett “X” en betygssexa?

Kanske är det för att jag uppskattar vissa delar av ARTILLERYs musik väldigt mycket, men andra delar kan jag helt vara utan. Riffen är den här skivans starkaste kort, och det är stadigt bett och övertygelse i snart sagt varenda låt. Hade den här skivan varit helt instrumental så hade jag gillat den ännu mer, haha!

Produktionen är helt fantastisk, mustig och matig så att öronen njuter i fulla drag.

Men ni förstår kanske varthän det barkar? Det är med sångaren Michael Bastholm Dahl jag känner att denna skiva välter. Och detta kommer att låta helt konstigt: han sjunger för bra och hans röst är alldeles för oskitig för att jag ska gilla den. Hade jag hört honom i ett klassiskt heavy metalband så hade jag sannolikt gillat vad han gör, för sjunga kan han. Men thrash metal ska, i mitt tycke, inte vara speciellt rent. Det ska skava i sången, och det gör det inte här.

Gillar man ARTILLERY sedan tidigare så kommer man att gilla även den här plattan. För oss andra finns det annan thrash metal att lyssna på.

Kardashev – The Baring Of Shadows

ARTIST: Kardashev
TITEL: The Baring Of Shadows
RELEASE: 7/5 2021
BOLAG: Metal Blade

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Om ni tycker att den här EP:n verkar bekant så är det för att bandet släppte den redan 2020 på eget förlag, men när nu KARDASHEV har blivit kontrakterat av Metal Blade så ges skivan ut på nytt, med en del som är originalversionen plus låtarna i instrumental version.

På ett sätt är det väldigt lätt att skriva om den här skivan. Ni förstår på betyget att detta är vansinnigt bra, men också svårt för inget jag skriver kan göra musiken rättvisa. “The Baring Of Shadows” är 4 låtar, i stort sett fulländad,  musik och den enda anledningen till att jag inte drämmer i med högsta betyg är att de instrumentala låtarna inte fyller någon som helst funktion då en oerhört tung anledning till att jag gillar skivan så mycket är sångaren Mark Garretts rent straffande vokala insats.

Här har vi en sångare som klarar det mesta – det avgrundsdjupa growlet – men också har en vansinnigt imponerande brett i sitt rena register. Hans sång berör så oerhört djupt i samtliga låtar att jag har brustit ut i gråt flertalet gånger under lyssningarna.

Genremässigt har KARDASHEV, som för övrigt har tagit sitt namn från den sovjetiske astrofysikern Nikolai Kardashev, rört sig från deathcore på sin hittills enda fullängdare, “Peripety” (2015), till att blanda in mer post-metal och shoegaze vilket fungerar som en förbryllande bra kombination. Sömlöst går bandet från blastande till skir musik och ibland till och med i kombination vilket sannerligen får de känslomässiga bråddjupen att öppna sig alltmer.

Framför allt känner jag att KARDASHEV är ett band som inte bara levererar på det vokala planet. Nico Mirolla på gitarr, Alex Rieth på bas och Sean Lang på trummor bländar både enskilt på sina instrument, men summan blir större än delarna  och utväxlingen blir i stort sett fulländad. Jag längtar redan efter mer musik från det här bandet.