Mastodon – Hushed And Grim

ARTIST: MASTODON
TITEL: “Hushed And Grim”
RELEASE: 2021
BOLAG: Reprise Records (part of Warner Music Group)

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

Åttonde studioalbumet från MASTODON är också det mastigaste. “Hushed And Grim” är en dubbelplatta med närapå en och en halv timme musik där bandet påtagligt visar hur pass långt man kommit från den i sammanhanget råbarkade debuten “Remission” för snart 20 år sedan. För egen del är det också den första skivan bandet släppt som jag fått tampas med en bra stund för att komma till tals med, till stora delar för att det är ett stadigt stycke musik att sätta i sig men även för att det totalt sätt är en relativt strömlinjeformad skiva för att vara just MASTODON. Finstämd, till och med.

Indelningen i två delar ger helt naturligt att vi som tillgodogör oss stora delar av vårt dagliga musikaliska intag via fysisk media snarare än strömmande att en del i taget hamnar i fokus. Kanske är det därför den första delen av skivan haft lättare att sätta sig? Klart är i alla fall att där återfinns det personliga favoriterna när det gäller låtmaterialet, från inledande Pain With An Anchor, via läckra The Crux, Sickle And Peace och The Beast till avslutande Teardrinker och Pushing The Tides. Det är mäktigt, och bandet visar verkligen vilket djup de har i sitt kreativa skapande – ett djup vars nivå gör att detta har krävt en hel del varv innan i alla fall den här skribenten känner att han bottnar skapligt. Dessutom är det ofta otroligt vackert. Skört, till och med, och tittar man bakåt på bandets diskografi framstår “Hushed And Grim” helt klart som den mest vemodiga och sorgsna, och den minst arga skivan. Det finns relativt få tillfällen när det liksom brakar loss rejält, och ser man över skivan som helhet så känns det väldigt kontrollerat från start till mål.

Kanske blir det lite mycket av det goda till slut, för även om det fortsätter regna pärlor under den andra halvan av skivan (Gobblers Of Dregs samt en av skivans stökigare spår Savage Lands är väl två utmärkta exempel på det!) så finner jag mig ofta tycka att skivans naturliga slutpunkt hade varit efter magnifika Eyes Of Serpents. Efterföljande Gigantum är nästan irriterande, inte för att den är dålig utan för att jag är mätt på MASTODON efter Eyes Of Serpents. Mätt på ett bra sätt, inte julbords-överflödes-mår illa-mätt.

“Hushed And Grim” är ett statement av Brann Dailor (trummor, sång), Bill Keliher (gitarr), Brent Hinds (gitarr, sång) och Troy Sanders (bas och sång). Det är ett sätt att följa upp 2017 års eminenta “Emperor Of Sand” likväl som det visar på ett band med total insikt om vad man vill åstadkomma samtidigt som man låter kreativiteten och känslorna löpa fria. Det är imponerande.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.