Etikettarkiv: Trust No One Recordings

Haradrim – Death Of Idols

ARTIST: Haradrim
TITEL: Death Of Idols
RELEASE: 23/6 2023
BOLAG: Trust No One Recordings/EAT Heavy Records

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Jag blir alltid glad när det kommer promos från Tomasz och Erik – de har hittills visat sig ha ett rätt bra korn för att leta upp band som ligger och puttrar i undervegetationen redo att brisera.

HARADRIM (såklart bonuspoäng från undertecknande bibliotekarie för referensen till Tolkien) från de norra delarna av landet har kokat ihop en till stora delar riktigt sympatisk skiva.

Det som jag mest går igång på är det rent fantastiska gitarrspelet från Anton Palmborg. Här finns en otroligt fin stringens i både riffen som ledigt pendlar mellan de crustiga delarna till de svärtade ditona. Lägg därtill en kuslig skicklighet att väva in rent infernaliskt snygga melodislingor och vi får en skiva som detta hänseende smeker trumhinnorna på rätt sätt.

Och det börjar bra direkt – titellåten är en av de bästa låtarna på plattan, och det är lite av ett tveeggat svärd att öppna med en så pass stark låt med ljuvlig stämning och furiösa blastbeats som triggar igång nackmuskulaturen hos mig direkt. Jag skriver tveeggat för det är svårt att följa upp en dylik låt, och trots idogt lyssnande så faller jag inte lika hårt för Venus Falling som visserligen har en till stora delar nöjsam musikalisk båge, men där refrängen aldrig riktigt lyfter för mig.

Ska jag hitta en akilleshäl hos HARADRIM så är det faktiskt – för en refrängdåre som mig – just refrängerna. Här finns några som jag tycker drar ner helhetsintrycket, och som om bandet hade kört låtarna ytterligare ett varv med sträng blick på detta hade fått mig att höja betyget ett snäpp. Så pass bra är nämligen “Death Of Idols” i övrigt.

Här finns ett underbart driv i härligt stökiga Tyrant, furiösa Nero som med emfas visar att korthet är en dygd, brutalt drivande Conquest och snyggt snirkliga Acheron som jag verkligen gillar. Jag uppskattar också hur sömlöst Palmborg och Dennis Sjögren (bas) går mellan black metal och crust på ett väldigt balanserat och bra sätt. Sången är en ren dröm – brötigt och köttigt, men med en tydlighet i fraserna som gör att det går att höra vad som sjungs. Produktionen är föredömligt uppstyrd.

Jag ser, med tanke på hur sympatisk “Death Of Idols” är, fram emot att få höra mer från den här duon.

Svartkonst – Black Waves

ARTIST: Svartkonst
TITEL: Black Waves
RELEASE: 3/4 2020
BOLAG: Trust No One Recordings

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Jag fick tips om SVARTKONST från Sara Bergmark Elfgren, författare till bland annat “Norra Latin” och Engelsforsserien tillsammans med Mats Strandberg. Min spontana kommentar till tipset var “bara omslaget säger mig att jag förmodligen kommer gilla detta”. Och som ni förstår av betyget så är detta bättre än pulvermos!

Gillar man döds med svärtad ådra så kommer förmodligen “Black Waves” att slinka ner lättare än en god öl. Det finns så mycket historia i både hur den här skivan låter, och den oerhörda stämningen som genomsyrar skivan. Jag tänker spontant på WATAIN, men också på 90-talsdödsen, och denna kombination brukar ju rendera i höga betyg från mig. Att Rickard Törnqvist – mannen som står bakom namnet SVARTKONST – verkligen älskar gitarren som instrument är sannerligen något som märks. Jösses vilka riff som kavlas ut!

Bäst är det i låtar med driv och fart – Mountains Of Flesh är det bästa exemplet på hur det låter när verkligen allt klaffar. Dundrande trummor, sång i världsklass och ett satans ös genom hela låten. Jag gillar också att SVARTKONST lyckas med konststycket att få in så mycket fina melodislingor i röjet. Bäst kommer detta fram i helt igenom episka avslutnings- tillika titellåten på skivan. Gudomligt bra och oerhört hemsökande.

SVARTKONST imponerar till stora delar på “Black Waves”, och jag har återkommit flitigt till skivan under den gångna veckan på bekostnad av en del annan kommande musik som sannerligen inte går av för hackor. Bara det borde säga er något. Kolla in den.