Etikettarkiv: Blackened Death Metal

1914 – Where Fear And Weapons Meet

ARTIST: 1914
TITEL: “Where Fear And Weapons Meet”
RELEASE: 2021
BOLAG: Napalm Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

Ukrainska 1914 har haft en bra trend ett tag, förra given “the Blind Leading The Blind” (2018) var en stark platta och sedan dess har man tagit flera steg framåt ytterligare. “Where Fear And Weapons Meet” är som vanligt en svärtad mix av döds och krig med lyrik hämtad främst från det första världskriget som bandets namn antyder, men: det är bättre producerat och levererat samtidigt som låtkvaliteten är starkare. In alles, en skiva som faktiskt lutar uppåt i betyget snarare än neråt, och snäppet vassare än KANONENFIEBERs platta på samma tema tidigare i år. “Where Fear And Weapons Meet” har snurrat massor av varv hos undertecknad utan att för den skull bli urvattnad och är en stark kandidat till en framskjuten placering på stundande årsbästalista.

Skivan startar som vanligt med War In som introducerar stämningen, och sen radar bandet upp flera pärlband till låtar: FN .380 ACP #19074 (den pistolmodell som användes vid skotten i Sarajevo vilka anses ha varit begynnelsen till första världskriget, för den som undrar), Vimy Ridge, Don’t Tread On Me (Harlem Hellfighers), …And A Cross Now Marks His Place (med Nick Holmes från PARADISE LOST och BLOODBATH på gästsång), Pillars Of Fire (The Battle Of Messines) – listan kan nästan göras lika lång som antalet låtar.

Nästan.

För det finns en enda svaghet med den här plattan, och det är att den är en aaaaaaning för lång. Med avslutande War Out är det elva spår, men plattan klockar in på maffiga 63:34 och hade kanske lyckats kravla sig upp på en niopoängare om den komprimerats lite, främst mot slutet. Ändå: riktigt stark platta detta. 1914 levererar!

Hate – Rugia

ARTIST: HATE
TITEL: “Rugia”
RELEASE: 2021
BOLAG:  Metal Blade Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

Visst, det var SLAYER som ylade “I deny, defy, and spread a little hate, worldwide!” i sin dänga Hate Worldwide, men det borde vara allmän samling runt det slagordet – och det borde syfta till polska HATE och inget annat. De här veteranerna är nämligen sorgligt underskattade och förbisedda. Ber man någon hyggligt insatt extremmetallsupporter räkna upp ett knippe dunderband från just Polen lär man troligen få höra akter som BEHEMOTH, VADER, DECAPITATED, BATUSHKA eller Mgła innan just HATE omnämns, och det är bra synd. Den här kvartetten har nämligen såväl äkthet som rutin och förmåga att snickra låtar av allra yppersta rang.

“Rugia” är bandets 12:e fullängdare och avviker i sin formula inte en millimeter från det bandet står för: svärtad döds med ett jäkla driv. Lyriken är mörk, ockult och elak som sig bör och gitarrspelet är löjligt snyggt. Det ges föga pardon när Domin och Adam The First Sinner (även sång) filar sträng för glatta livet! På strax under 36 minuter skapar de tillsammans med Nar-Sil (trummor) och Tiermes (bas) en atmosfär och självförsörjande tornado som man inte gärna vill ska ta slut.

Låtar som The Wolf Queen , Awakening The Gods Within, Resurgeance, Velesian Guard eller Exiles Of Pantheon visar med tydlighet att HATE är minst lika bra 2021 som förr, och att vi verkligen borde sprida ordet om HATE. Det här är trve och snyggt producerad musik som smiskar allt motstånd.

Crescent – Carving The Fires Of Akhet

ARTIST: CRESCENT
TITEL: “Carving The Fires Of Akhet”
RELEASE: 2021
BOLAG:  Listenable Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

2018 släppte detta band  sitt andra album “The order Of Amenti”, en skiva som nådde 10:e-platsen på undertecknads årsbästalista med följande text:

“CRESCENT stammar – som sig bör med denna lyrik! – från Egypten. och gosse vilken mäktig skiva de har satt samman. Det är klassisk svärtad döds som för tankarna till BEHEMOTH och NILE, men det är helt eget – och smiskar rumpa hela vägen till tiondeplatsen. Håll span på det här gänget framöver!”

Det sistnämnda är något som verkligen förtjänar att lyftas återigen. Efterföljaren “Carving The Fires Of Akhet” är efterlängtad och en platta som fortsätter bandets utvecklingskurva. Kvar finns förstås de mäktiga och svepande dödsmetallalstren med lyrik och inspiration från urminnes Egypten, men det är överlag mer slipat nu. Produktionen är attans snygg, och bandet behärskar sin låtskrivarteknik till fullo vilket tillåter dem att blanda mangel med teatraliska passager på ett sätt som lyfter helheten. Inledande titelspåret är ett bra exempel, åtta och en halv minut relativt svårlyssnad och lite meckig döds med inslag av ritualistiska trummor låter kanske inte som något doktorn ordinerar, men lik förbaskat kommer man på sig själv efteråt med att nynna på refrängen. Det är inte supervanligt med den här typen av dödsmetall, så helt klart har CRESCENT något unikt i sitt sound.

Låtmässigt är det 8 spår, där inget faller ur ramen. Bäst är Neb-Pehti-Ra, Drowned In Theban Blood, Serpent Of Avaris och avslutande smått magiska As Nu Enshrines Death, en klockren avslutningslåt om något. Bandets starke man Ismael Attallah (sång, gitarr) och Yosef Saleh (gitarr) är kvar sedan förra plattan, men i övrigt har sättningen fått se en av bandets grundare (Amr Mohktar, trummor) ersättas av Julian Dietrich och André ta över basspelet från Moanis Salem. CRESCENT tycks alltså bli en mindre hel-Egyptisk angelägenhet, men det spelar mindre roll. Man har kvar sin själ, och har blivit bättre: “Carving The Fires Of Akhet” är en skiva att fastna i repeat-loopen på!