Etikettarkiv: Vader

Hate – Rugia

ARTIST: HATE
TITEL: “Rugia”
RELEASE: 2021
BOLAG:  Metal Blade Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

Visst, det var SLAYER som ylade “I deny, defy, and spread a little hate, worldwide!” i sin dänga Hate Worldwide, men det borde vara allmän samling runt det slagordet – och det borde syfta till polska HATE och inget annat. De här veteranerna är nämligen sorgligt underskattade och förbisedda. Ber man någon hyggligt insatt extremmetallsupporter räkna upp ett knippe dunderband från just Polen lär man troligen få höra akter som BEHEMOTH, VADER, DECAPITATED, BATUSHKA eller Mgła innan just HATE omnämns, och det är bra synd. Den här kvartetten har nämligen såväl äkthet som rutin och förmåga att snickra låtar av allra yppersta rang.

“Rugia” är bandets 12:e fullängdare och avviker i sin formula inte en millimeter från det bandet står för: svärtad döds med ett jäkla driv. Lyriken är mörk, ockult och elak som sig bör och gitarrspelet är löjligt snyggt. Det ges föga pardon när Domin och Adam The First Sinner (även sång) filar sträng för glatta livet! På strax under 36 minuter skapar de tillsammans med Nar-Sil (trummor) och Tiermes (bas) en atmosfär och självförsörjande tornado som man inte gärna vill ska ta slut.

Låtar som The Wolf Queen , Awakening The Gods Within, Resurgeance, Velesian Guard eller Exiles Of Pantheon visar med tydlighet att HATE är minst lika bra 2021 som förr, och att vi verkligen borde sprida ordet om HATE. Det här är trve och snyggt producerad musik som smiskar allt motstånd.

Hot or not? – Februari 2020

Att få utbyta tips och tankar kring ny musik är alltid ett sant nöje för musiknördar. Därför kör vi på WeRock varje månad en spaningsrunda bland nysläppt material, och plockar några potentiella russin ur kakan.

Dock är det ju inte givet att alla alltid är överens om vad som är bra, så frågan som måste ställas är uppenbar: Briljant eller stenkol? Svängigt som satan eller guuud så tråkigt?  Smält stål eller ljummen folköl? Helt enkelt… HOT OR NOT?

LÅT: The In-Between
ARTIST: IN THIS MOMENT
VALD AV: Amelie

Martin: Första lyssningen var helt vidrig. Men låten har växt, och nu finner jag någon sorts pervers njutning i vissa av låtens delar. Men annars lyfter det inte alls – det spelar ingen roll att innerligheten är så oerhört påtaglig. Detta känns redan nu som daterad musik.
Robert: Texten är finurlig och udda. Innerligt framförd. Det är också låtens behållning, då det i övrigt är musik som redan från start har en enorm uppförsbacke för att erhålla mitt personliga godkännande; numetal med inslag av goth. Det funkar inte, helt enkelt.
Fredrik: Väldigt samtida daterad produktion och stil på detta. Versen är rätt trist, och framstår mest som en nödvändigt-ont-transportsträcka till refrängen. Denna är dock både behagligt slingrande elak och fästande catchy, svårt att inte nicka i takt här. Låten växer faktiskt efterhand; inte så dumt, detta.

LÅT: Shock And Awe
ARTIST: VADER
VALD AV: Fredrik

Amelie: Du vet vad du vill ha och det är också exakt vad du får med polska VADER. Grottungt och högkvalitativt såklart men känns det aktuellt och hett? Knappast.
Martin: Omöjligt att inte gilla VADER när de vräker ur sig sådan här musik! De gör ju allt rätt här – blästers på för fullt, och föredömligt distinkt gör att man inte hinner hämta andan alls. Mer tack!
Robert: Åh – med lätthet bästa låten i den här samlingen! Polska veteranerna VADER har på senare år hamnat i en hysterisk form- och kreativitetstopp, vilket innebär att man matar ut riktigt bra plattor och EP’s på löpande band. Dessutom chefar Piotr “Peter” Wiwczarek. Stekhett!

LÅT: Catalyst
ARTIST: Neaera
VALD AV: Martin

Robert: NEAERA är en ny bekantskap för egen del, men genast lägger sig den desperata skriksången som varm bomull i magen. Såhär låter ångest som den framförs av skickliga musiker som dessutom kan konsten att komponera låtar. Bra, och det här bandet får jag titta närmre på…
Fredrik: Härligt driv direkt i introt, och bra energi låten igenom. Snygg och köttig produktion, skönt nervig skriksång. Kunde dock fått finnas ytterligare någon hook, känns som att NEAERA har mer potential än de växlar in i och med Catalyst. Nyfiken på den kommande fullängdaren blir jag hur som helst.
Amelie: Härligt tryck med effektivt och behagligt växelbruk mellan growl och panikskrik. Ger sköna rysningar. Albumet bör absolut kollas in vid släppet i slutet av månaden.

LÅT: Worms
ARTIST: White Stones
VALD AV: Robert

Fredrik: Lite off-topic, kanske, men stilbonus för läckert omslag! Till skillnad från vad omslaget kanske kan få en att tro, handlar detta dock inte om black metal, utan om en småsvängig hybrid av thrash, rock och dödsgrowl. Det frygiskt klingande solot är riktigt läckert, låten i övrigt tyvärr ganska slätstruken.
Amelie: Det här var piggt och melodiöst i all sin mörka tyngd! Överraskande glatt svängande gitarrer över dödsgrowlet. Klart njutbart detta.
Martin: Klart godkänt, men inte mycket mer. Med tanke på vilka som är med i det här bandet så tycker jag att det borde gå att begära mer än detta. Känslan jag nu får är att det fortfarande är ett gäng kompisar som lirar utan att ha några krav på sig. Ljummet åt det svalnande hållet.

Best of 2016 – Robert Gustafsson

Hej då, 2016 – vi ses aldrig mer. Ett brett musikår med (som vanligt) mängder av musik har lagts till handlingarna, och detta är Robert Gustafssons summering av sagda år.

Topp 10 skivsläpp

10. “Nattesferd” – KVELERTAK
Norrmännen låter inte som någon annan, och som en svingande pendel har min uppskattning för deras konstanta sound passerat varandra under de tre skivor som släppts. Vid debuten var vi synkade, medan uppföljaren var centrerad då jag var ute i pendelrörelsens kant. Nu är vi i synk igen, och det är med glädje jag njuter i fulla drag av låtar som Nattmesse och Bronsegud (SSQ).

9. “Mariner” – CULT OF LUNA
Dessa svåra och seriösa Umeåpojkar fick ett nytt djup i och med samarbetet med Julie Christmas. 5 låtar som bjuder på en sonisk rymdresa, och jag tycker nog att detta är det bästa och mest intressanta som CULT OF LUNA släppt någonsin.

8. “The Evil Divide” – DEATH ANGEL
Jag har alltid gillat DEATH ANGEL, och detta är inte bara en av de snyggare skivorna som släppts under året, det är också bandets starkaste i “modern tid”. Det bästa som Bay Area spottade ur sig 2016, lätt före akter som METALLICA och TESTAMENT.

7. “Slow Forever” – COBALT
En dubbelskiva med rockig sludge, framförd av en duo… ska det va’ nåt det? Jo uppenbarligen, för det var bra länge sen man njöt så som man gör i samband med “Slow Forever”. Det är en sån där skiva som är skitlång och med långa låtar men där man lik förbaskat fastnar i en loop när man väl börjat spela den… man hamnar liksom i ett evigt repeat mode!

6. “Hunted” – KHEMMIS
Årets bästa doom/heavy metal-platta. Denverorkesterns andra skiva tycks ge dem berömmelse och framgång, och de är de förstås väl värda. En sån där skiva som man vill tipsa prick varenda kotte om.

5. “Burn Up The Night” – KRYPTOS
Jaha… hand upp den som tänkte att man kommer att placera en thrash/heaavy metal/black rock-bastard från Indien på Årsbästalistan 2016 innan året började? Jag var inte en av dem, men KRYPTOS levererar stort. “Burn Up The Night” är ett brebent, jeansbeklätt nitläderstatement: hårdrock f**in’ rules!

4. “Conduit” – KING GOAT
Detta är Angry Metal Guys favoritskiva sett över hela 2016 – för min del når den fjärdeplats. Årets bästa debut helt klart, och en låt som Revenants är nästan för bra. Kan man skriva så bra låtar på bandets första skiva? Håll koll på de här britterna, de har framtiden för sig.

3. “Temple Of Phobos” – VANHELGD
Mjölbys VANHELGD är svensk dödsmetalls framtid. Eller, svensk och svensk…  de här herrarna borde erhålla stjärnor i dödsmetallens motsvarighet till Guide Michelin och föräras stjärnar på grusgången i varenda kyrkogård. På fjärde plattan “Temple Of Phobos” lyckas man med konststycket att “tråka ner sig” lite men ändå leverera helt fantastiska låtar. VANHELGD kräver kanske ett par lyssningar innan man fattar grejen, men det ska du ge dem. Det är det värt.

2. “Voice Of The Void” – ANCIIENTS
Jag fullkomligt älskar debuten från det här Vancouvergänget, och anser att det är det senaste decenniets bästa debut. Uppföljaren “Voice Of the Void” är nog i samma klass, men jag törs inte riktigt bestämma mmig om det än. För det krävs mer tid. Klart är i alla fall att “Voice…” är en hårdare och aningen snårigare skiva, och att den innehåller mer av allt. ANCIIENTS kommer att bli väldigt stora inom hårdrocksscenen om de fortsätter den påbörjade banan…

1. “The Fall Of Hearts” – KATATONIA
Hämtat direkt från recensionen av KATATONIAs tionde fullängdare: “..”The Fall Of Hearts” har satt sig som vårförkylning  i gubbtjyv. Dess vackra svärta och fantastiska melodier har lyckats nästla sig in och talar direkt till hjärtat – skivan är på ren svenska förbaskat svår att sluta lyssna på när man börjat!” Ord lika sanna nu som då, samtidigt som skivan hunnit sjunka in ordentligt under året.  KATATONIA har fasen aldrig låtit bättre, och det är i mina öron en värdig topp på Årsbästalistan.

Övriga utmärkelser

Årets vildhjärnor
DESTRÖYER 666 levererade “Wildfire”, och firade genom att agera som kompletta arslen. Slagsmål med fansen på Metal Magic Fest, utlämnande av journalisters hemadresser och hånande av fransmännen efter terrordådet i Nice… listan på dumheter kan göras lång. Samtidigt levererar bandet 2016 års kanske bästa black metal-låt i form av Tamam Shud som avslutar “Wildfire”, så man vet inte vad man  ska tycka. Den kommande sommarens spelning på Gefle Metal Festival kan bli… speciell.

Årets “Men-helvete-vad-bra-han-sjunger-live!”
CANDLEMASS spelade på Gefle Metal Festival i somras, och dra mig baklänges vad bra han sjöng på det giget, herr Mats Levén! Gåshud, njutningskårar efter ryggraden och hela paketet. Tackarrrrr!

Årets Spelning
ENTOMBED A.D, INQUISITION, ABBATH och BEHEMOTH som framför hela “The Satanist” på ett och samma bräde? Tack för kaffet, priset för “Årets Spelning” var utdelat redan när turnépaketet The Extreme Metal Tour besökt oss i januari 2016.

Årets Dubbelsläpp
IN FLAMES, såklart. Först livetagningen “Sounds From The heart Of Gothenburg” som fångar ett av Sveriges bästa liveband i sitt esse, sen nästan samtidigt besynnerligt svaga fullängdaren “Battles”. Ömsom vin, ömsom vatten…

Årets Chef
VADER hade problem med flyg och anslutning innan de anlände till Gefle Metal Festival i somras. Det sket Piotr ”Peter” Wiwczarek fullkomligt i, och manade på sina mannar å det grövsta. Det var länge sen undertecknad bevittnat någon enskild person chefa så fullständigt över en festival utan att egentligen göra sig till. Nitbälte på, plugga in gitarren och sen mangla allt och alla.

Andra hedersutmärkelser…

  • “Seriphical Euphony” från HYPERION och “Gudatall” från MURG är årets bästa black metal-släpp
  • “Valles Marineris” från Australiens PALACE OF THE KING och “Grain Of Soul” från tyska ZODIAC, där har ni de bästa rock’n’roll-plattorna
  • ASPHYX har med “Incoming Death” släppt årets bästa döds – näst efter ovan nämnda VANHELGD.
  • Joe Lynn Turner och SUNSTORM har med “Edge Of Tomorrow” intagit tronen för bästa klassiska hårdrock, följda av brittiska INGLORIOUS och svenska LUGNET.
  • Tyngst i år (igen)? CONAN. “Revengeance” heter skivan.