Etikettarkiv: 9/10

Kardashev – The Baring Of Shadows

ARTIST: Kardashev
TITEL: The Baring Of Shadows
RELEASE: 7/5 2021
BOLAG: Metal Blade

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Om ni tycker att den här EP:n verkar bekant så är det för att bandet släppte den redan 2020 på eget förlag, men när nu KARDASHEV har blivit kontrakterat av Metal Blade så ges skivan ut på nytt, med en del som är originalversionen plus låtarna i instrumental version.

På ett sätt är det väldigt lätt att skriva om den här skivan. Ni förstår på betyget att detta är vansinnigt bra, men också svårt för inget jag skriver kan göra musiken rättvisa. “The Baring Of Shadows” är 4 låtar, i stort sett fulländad,  musik och den enda anledningen till att jag inte drämmer i med högsta betyg är att de instrumentala låtarna inte fyller någon som helst funktion då en oerhört tung anledning till att jag gillar skivan så mycket är sångaren Mark Garretts rent straffande vokala insats.

Här har vi en sångare som klarar det mesta – det avgrundsdjupa growlet – men också har en vansinnigt imponerande brett i sitt rena register. Hans sång berör så oerhört djupt i samtliga låtar att jag har brustit ut i gråt flertalet gånger under lyssningarna.

Genremässigt har KARDASHEV, som för övrigt har tagit sitt namn från den sovjetiske astrofysikern Nikolai Kardashev, rört sig från deathcore på sin hittills enda fullängdare, “Peripety” (2015), till att blanda in mer post-metal och shoegaze vilket fungerar som en förbryllande bra kombination. Sömlöst går bandet från blastande till skir musik och ibland till och med i kombination vilket sannerligen får de känslomässiga bråddjupen att öppna sig alltmer.

Framför allt känner jag att KARDASHEV är ett band som inte bara levererar på det vokala planet. Nico Mirolla på gitarr, Alex Rieth på bas och Sean Lang på trummor bländar både enskilt på sina instrument, men summan blir större än delarna  och utväxlingen blir i stort sett fulländad. Jag längtar redan efter mer musik från det här bandet.

Methadone Skies – Retrofuture Caveman

ARTIST: Methadone Skies
TITEL: Retrofuture Caveman
RELEASE: 7/5 2021
BOLAG: Haywire Records

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Jag har alltid hyst en kärlek till helt instrumental musik, jag skyller detta på min uppväxt inom den kommunala musikskolan hemma i Karlskrona. Jag är inte genrespecifik när det kommer till instrumental musik – är det bra så är det bra – men jag blir lite extra till mig när det kommer till instrumentala plattor inom metallen.

METHADONE SKIES är från Timisoara i Rumänien, och jag hade inte hört bandet innan jag tryckte igång promon till “Retrofuture Caveman”. Genrebenämningen stod som psych, doom och post-rock vilket inte direkt avskräckte, inte heller låtarnas längd för här får ni vara beredda på långa låtar.

Desto bättre att METHADONE SKIES verkligen ser till att späcka låtarna med innehåll och sannerligen är oerhört skickliga på att bygga upp sina låtar. Inledande tillika titellåten börjar oerhört fluffigt. Jag älskar låtar som inleds med bara bas och trummor. Det är en nästan drömartad inledning på den här låten som växer ut till ett veritabelt monster i slutet. Oerhört bra. Jag blev djupt berörd redan vid första lyssningen och tänkte att om resten av skivan är lika bra så kommer detta att bli helt magiskt.

Jag älskar hur bandet skickligt får mig att tänka på andra ytterst förträffliga band som IF THESE TREES COULD TALK eller RUSSIAN CIRCLES under lyssningen, men såklart gör en väldigt egen grej av sin musik.

“Retrofuture Caveman” är en skiva att vila i, sluta ögonen och bara njuta. Det är inte den hårdaste skivan ni kommer höra i år, men den är en triumf i att bygga stämningar som bjuder på flera dimensioner.

Gojira – Fortitude

ARTIST: Gojira
TITEL: Fortitude
RELEASE: 30/4 2021
BOLAG: Roadrunner

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Amelie

Det här är så satans läckert och uppfriskande! GOJIRA håller alltid hög standard och är mycket seriösa i allt de gör, både med och omkring sin musik. Jag var bland dem som hakade på beundrartåget någon gång vid ”The Way Of All Flesh” kring 2008 och älskar högt uppföljaren ”L’Enfant Sauvage”. Senaste fullängdsalbumet ”Magma” kom för fem år sedan och där släppte jag taget lite.

Nu är GOJIRA tillbaka och slår ner med full styrka. Som sagt alltid skyhög musikalisk standard och ”Fortitude” utgör inget undantag. Förstasingeln Another World släpptes redan sommaren 2020, innan ännu ett ord yppats om nytt album. Mhm? – en bra GOJIRA-låt tänkte en då, inget speciellt annorlunda men habilt. Nyfiken på vad som skulle följa.

”Fortitude” är ett fylligt album både till format och innehåll. Elva låtar och dryga 50 minuter ljuv musik. Låtarna är varierade till den grad att det kunde riskerat ha blivit rejält spretigt. Mjukt men tungt som i inledande Born For One Thing eller Sphinx, vilt och galet som i Into The Storm och avslutande Grind, catchigt som i Hold On, annorlunda tongångar och musikalisk lekfullhet som i Amazonia eller parleken Fortitude/The Chant. Men under, över och emellan alla spännande utflykter är det GOJIRAs omisskännligt charmiga metal som tränger upp mellan tiljorna.

Det här är en skiva som verkligen är ett album. Väl komponerat, där delarna förstärker varandra och även sådant som till att börja med kan tyckas som lite märklig egenheter i enskilda spår får sin fulla funktion i helheten. Fylligt, frodigt och generöst. En upplyftande känsla när musiken strömmar över en i fulla bjudningar som tar sig rakt in mot hjärtetrakten. Detta album kommer med säkerhet att följa mig både väl och länge.