Etikettarkiv: 9/10

In Vain – Solemn

ARTIST: In Vain
TITEL: Solemn
RELEASE: 19/4 2024
BOLAG: Indie Recordings

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Martin Bensch

IN VAIN är ett av Norges mest stringenta band i fråga om kvalitet. Ja, man får vänta på material från bandet mellan varje skiva, men när det dyker upp ny musik från bandet så har det varit värt väntan. Som ni förstår av betyget så är det så även denna gång, och ni får ursäkta att jag än en gång spär på den höga inflationen i höga betyg, men “Solemn” är en nästan fullständigt magisk skiva.

Den fina tradition som Norge har befäst med band som BORKNAGAR och LEPROUS fortsätter IN VAIN med en väl utpräglad känsla för både det episka och det svärtade. Inledande Shadows Flap Their Black Wings kan vara den bästa öppningslåt jag hört på hela året. Det känns som om bandet har skrivit ett helt landskap i toner i en enda låt, från de djupaste av fjordar till de högsta av fjäll kavlar IN VAIN ut en episk dänga på över 7 minuter där inte en enda ton känns överflödig. Och det finns en hel del  toner från framför allt gitarristerna Pedersen och Håland när de går loss med riff och solon som till stora delar känns överjordiskt bra.

Efterföljande To The Gallows följer fint med vad som kan vara det läckraste trumspelet på hela skivan, och detta är i stor grad diminutivt utfört av Solbakk. Rytmiken som kommer vid 3.38 är så djävulskt effektiv att jag hajade till redan vid första lyssningen.

Att IN VAIN lyckas hålla denna höga och jämna nivå genom hela skivan är smått vidunderligt. Jag har lyssnat på “Solemn” i stort sett varje dag sedan den släpptes, och jag kan inte få nog av den. Den är helt enkelt så fullsmockad med känsla att det är svårt att ta in allt vid en enda genomlyssning.

Att skivan innehåller en massa olika element skulle i andra händer än IN VAINs kunna bli hur dåligt som helst. Här sammanfogas allt till en enhet av galaktiska dimensioner. Oavsett om det är sväng, aggressivitet, inslag av folkmusik eller symfoniska inslag, eller saxofon – IN VAIN syr ihop detta mästerligt. Precis som med “Currents” som kom 2018 så känns IN VAIN som ett band som är omöjligt att förbise de år de kommer ut med musik. Jag kommer inte bli förvånad om “Solemn” dyker upp på många årsbästalistor när 2024 ska summeras, och då fattar ni att detta är ett helvetiskt bra album. Kolla in det om ni inte redan gjort det.

Solbrud – IIII

ARTIST: Solbrud
TITEL: IIII
RELEASE: 2 februari 2024
BOLAG: Vendetta Records
BETYG: 9/10
SKRIBENT: Amelie

 

När det kommer till nordisk black metal tänker du helt säkert Norge. Sen tänker du kanske Island och varför inte Sverige? Det är inte omöjligt att Danmark kommer längst ner på listan men här har vi ett band och ett album som kan vända upp-och-ned på den ”sanningen”. I alla fall om du är inne på den mer melodiska och atmosfäriska delen av black metal

Det namnmässigt anonyma albumet ”IIII” av det från Köpenhamn stammande bandet SOLBRUD (soluppgång) är en skön best. Bandet, som sitt första år gick under namnet GARGOYLE, bildades 2009 av de fyra musiker som tillsammans även skapat detta mästerstycke. De genomskickliga musikerna är bröderna Tobias och Troels Hjorth på bas respektive trummor. Adrian Utzon Dietz delar gitarr-uppdraget med Ole Luk som även är albumets vokalist och som med sin röst förtätar lyrikens känsla och svärta. Luk har efter inspelningen av ”IIII” lämnat bandet.

Albumets koncept är olika aspekter av talet fyra. Det är bandets fjärde album och temat är de fyra elementen; luft, vatten, jord och eld. Varje elements musik och med det varje sida på dubbelvinylen har dessutom komponerats av bandets respektive fyra musiker. Och visst finns det variation i delarna av detta dryga en och en halv timme långa epos men det är på intet sätt något brott mellan de olika kompositörernas bidrag. Tvärtom finns en harmoniskt genomarbetad utveckling under albumets gång. Spåren varierar i längd från två till dryga sjutton minuter och lyssnandet blir aldrig någonsin tråkigt utan är tvärtom ständigt intressant. Här finns spännande ingredienser som lite ”hawaianskt” gitarr-svaj för den som önskar sig det, liksom andra detaljer att upptäcka under den upprepade lyssning som anbefalles. Det läckra omslaget följer även det albumets tema.

Detta är melodisk black metal när den är som allra bäst. Drypande av vacker svärta. Arbetande sig långsamt in med sin smärta mot dina hjärterötter. Albumet är välproducerat, välkomponerat och på alla sätt musikaliskt väl genomfört. Här finns absolut ingenting att inte älska.

Sodomisery – Mazzaroth

ARTIST: Sodomisery
TITEL: Mazzaroth
RELEASE: 8/9 2023
BOLAG: Testimony Records

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Om jag kollar tillbaka på den senaste tiden så har nya skivor släppts från, bland andra, DYING FETUS, TESSERACT, TOMB MOLD och ALKALOID. Band vars släpp jag vanligtvis skulle ha kastat mig över med stor iver.

Men september har inte varit en normal månad, och då tänker jag inte enbart på hur vädret har varit, utan ett visst band från Stockholm har släppt sin andra skiva. “Mazzaroth” är SODOMISERYs “svåra” andra skiva. Det brukar ju heta så. Jag uppskattade storligen “The Great Demise” när den kom för tre år sedan. Den kändes som att komma hem till mammas gata, hade många fina låtar, underbar produktion och – utan att egentligen förta sig – bjöd på fina stunder av lyssnande.

Så är det även på “Mazzaroth” men här har bandet ytterligare vässat till låtarna så att i stort sett varenda spår på skivan känns totalt livsnödvändig, och alltså har sett till att inga andra skivor har känts värda att lägga tid på. Jag ska vara ärlig att erkänna att jag hoppas på att skrivandet av denna text kommer få skivan ur mitt system, haha!

Det brukar ju heta att delarna gör helheten, och så är det verkligen här. Det finns på “Mazzaroth” en röd tråd, en självklarhet i utförandet som gör att trots att bandet plogar vidare i den melodiska, men svärtade, dödsmetallforan gör att skivan pulserar av en underbar kreativitet med vansinnigt snygga hooks i melodierna, ett frenetiskt driv, underbart sväng och en till stora delar majestätisk värdighet i nästan varenda låt. Den enda låten som jag inte älskar förbehållslöst är Delusion – alla andra låtar ligger på en nivå som gör “Mazzaroth” en en av de bästa skivorna jag hört under 2023.

Samtliga medlemmar lirar på en individuell nivå som skulle få rätt många att bli gröna av avund – sammantaget känns SODOMISERY som ett komplett band. Harris Sopovics gitarrspel briserar av skaparkraft med ett eftertryck som får mig att häpna, kompet bestående av basisten Paul Viscolit och trummisen Viktor Eklund är ett enda instrument – otroligt bra, och även om Eklund tryfferar sitt spel med rikligt med små finesser hela tiden så litar SODOMISERY på att de har ett tillräckligt starkt grundmaterial för att inte gå till överdrifter på individnivå. Lägg till detta ett orkestralt raster som ytterligare förhöjer nivån av min upplevelse, och ni får en skiva som kommer vara med i tävlan om årsbästalisteplats. Kolla in den.

https://youtu.be/Gsr1B-42QCg?si=A6KSTMBe4mIhayIo