Etikettarkiv: Black Lion

Skivor

Riket – 2026

Lämna en kommentar

ARTIST: Riket
ALBUM: 2026
UTGIVNING: 10 april 2026
BOLAG: Black Lion

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Amelie

En death metal-platta, snyggt formad kring olika historiska skeenden i Sverige – detta är Rikets debutalbum. Bandet har funnits ett tiotal år och ett par av spåren har getts ut tidigare på EP:er från 2016 (Avarter) respektive 2020 (”Ofärder”). Detta är dock första fullängdaren, utgiven på Black Lion. Samtliga låtar benämns med ett årtal, i allmänhet pekande på en händelse det året som behandlas i låten. Albumets titel, ”2026” – ja händelsen då är således att Riket släpper sitt debutalbum 😊

Utöver rent historiska händelser har vi 1948 Att döda ett barn. – för övrigt ett av mina favoritspår – som bygger på Stig Dagermans novell med samma namn. Novellen publicerades just år 1948 – läs den! En annan favorit är det avslutande spåret 2009, en cover på Stefan Sundströms Alla ska i jorden utgiven året enligt titeln. Originalet är fantastiskt. Riket, och sångaren Johan Fridell, framför sin metal-version med största genuinitet. Jag har med tiden kommit att föredra denna version av de två.


Ytterligare en favorit är 1991 – 2000 år (Saliga äro de tålmodiga) om alla dessa stackare som ännu väntar på Jesu återkomst. Här finns ett humoristiskt stråk, ”kungen i djungeln” osv, samtidigt som religionskritiken är köttig och frän. Musiken inleds också mer lekfullt innan vi är tillbaka i djupet av death metal. Mina efterforskningar i Sveriges religionshistoria leder mig till att 1991 var det år Svenska kyrkan slutligen skiljdes från staten. Idag höjs röster för att vi ska återgå till tidigare status.

Som helhet är detta en gedigen dödsmetall-platta med en rad historiska teman, som man gärna fördjupar sig i. Konceptet kunde till och med höjt sig ännu ett snäpp med något ytterligare mer än den historiska röda tråden mellan spåren. Visst finns det ett embryo till samhällsanalys här men den kunde gärna fått drivas ett steg längre, enligt mitt tycke. Men å andra sidan, aldrig fel att låta varje lyssnare dra sina egna kopplingar.

Då jag är en sedan länge mycket stor beundrare av Johan ”Nephente” Fridells tidigare band Netherbird och dess black metal-ljudande sound, kan jag inte låta bli att jämföra. För mig personligen når inte Rikets album upp till riktigt samma känslomässigt starka nivåer som Netherbird gjorde. Jag saknar fortfarande det bandet…

Som dödsmetall står sig ”2026” mycket väl i dagens konkurrens och jag tror på ett rejält genomslag för denna finurliga koceptplatta. Svensk dödsmetall 2026 bli Rikets år!

Skivor

Maestitium – Tale Of The Endless

Lämna en kommentar

ARTIST: Maestitium
TITEL: Tale Of The Endless (EP)
RELEASE: 5/2 2021
BOLAG: Black Lion

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Amelie

Ett folkhögskolearbete. Hade en inte gissat att det skulle kunna låta såhär kanske. Men det är enligt uppgift detta som gjort att melodisk death metal-akten MAESTITIUM från Sundsvall kommit till liv och att denna fyraspårs-EP blivit verklighet. Och det ska vi glädjas åt för detta är riktigt bra! Nu är projektets skapare Elias Westrin i och för sig inte ensam i båten här även om det betonas att MAESTITIUM är hans soloprojekt. Med sig på EP:n har han ett gäng kompetenta och erfarna musiker.

Mest meriterad i gruppen är trummisen Nils ”Dominator” Fjellström som spelat med band som NETHERBIRD, NORDJEVEL och DARK FUNERAL. Basisten Anton Flodin spelar till vardags även i likaså Sundsvallsbaserade DEATHBREED och Westrin sköter själv gitarr och sång. Som inspiration till musiken anges bland andra de finska banden INSOMNIUM och WOLFHEART.

Som det förstlingsverk det är ser man många tecken på den traditionen detta har sitt ursprung i. Vi checkar av; Bandnamn på latin (=”denna plåga”); Omslagets motiv och färgsättning; Album- och låttitlar (Tale Of The Endless, Song Of The Frezzing Wind osv) – och samtidigt är detta på så många sätt högst älskvärt. För det är också check bland annat på; Riktigt bra melodier; Mer än godkänt framförande; Varierad sång; Bra mix i låtarna; God produktion.

Fyra spår som sagt. The Undying Travail är ett instrumentalt intro. Morning Star, senaste singeln, bjuder bland annat på Westrins snygga growl. Därpå kommande Song Of The Frezzing Wind fortsätter i liknande stil och här bjuder Westin även på fin rensång.  Avslutande titelspåret Tale Of The Endless innehåller som något av alla komponenter på EP:n och är skivans bästa spår.

Jag faller till föga, visserligen inget direkt nytt under stjärnorna här men ett mycket tilltalande exempel, och bevis för, en fortlevande tradition. Helt enkelt ruggigt bra. Jag ser fram emot att få höra mer av Elias Westrin och hans projekt i framtiden och ett planerat fullängdsalbum sägs redan vara på gång.