Etikettarkiv: Melodic Death metal

Skivor

Nyktophobia – To The Stars

Lämna en kommentar

ARTIST: Nyktophobia
TITEL: To The Stars
RELEASE: 5/7 2024
BOLAG: Apostasy Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Melodisk old school- döds; många är kallade, få är utvalda. Ja, ni känner till hur landet ligger. Att uppskatta den här typen av metal var, i alla fall under en period när genren var mättad av mediokra och usla band, som att gräva efter guld i slagghögar.

Men det var då, och även om genren är överfylld fortfarande så finns det numera gott om band som inte bara lyckas hålla liv i den, men också få känslan av vitalitet att pulsera.

Tyska NYKTOPHOBIA har – om vi ska tro Metal Archives recensenter – lyckats bra med detta sedan debuten “Fallen Empire” från 2017. För min del är ganska färska “To The Stars” mitt första möte med bandet. Och jag gillar, som ni förstår av betyget, det jag hör.

Ändå var inte detta kärlek vid första ögonkastet. Jag har återkommit till skivan oregelbundet sedan den släpptes, och som med så många sådana här skivor kändes en hel del kanske lite för hemtamt? Men jag fortsatte att lyssna, och det var klokt för det händer en hel del på den här skivan som gör att den tar lite mer tid att sjunka in i än your average melodic death metal record.

Här finns låtar som sticker ut direkt vid första lyssningen. Magiska Progenitor öppnar med naturljud och sparsamt pianospel – jag uppskattar bägge delarna –  innan bandet börjar mata på å det grövsta. Titellåten är också en dänga av rang som tydligt visar på det mäktiga sväng som bandet är kapabelt till.  Att här finns en episkt svindlande tonträff gör att det är svårt att inte låta sig svepas med. Gillar man blastbeats och ihärdigt spel på baskaggarna så kommer man verkligen gilla det som trummisen Michiel van der Plicht gör inte bara i denna låt, utan på resten av skivan. Det som jag också gillar med skivan är att NYKTOPHOBIA vet hur man skriver till synes enkla men ack så effektiva gitarrslingor. Det strösslas med dessa på hela skivan att jag tappar räkningen på hur många gånger som jag har slutit ögonen i total njutning över Michael Tybussek och Phillip Reuters spel.

“To The Stars” är en skiva som det är oerhört trevligt att återkomma till – jag upptäcker saker och detaljer efter en förfärlig mängd lyssningar – och det är svårt att inte uppskatta den höga och jämna kvaliteten på låtarna. Gillar man melodisk dödsmetall är detta man bör kolla in om man inte redan gjort det.

Skivor

Hiraes – Dormant

Lämna en kommentar

ARTIST: Hiraes
TITEL: Dormant
RELEASE: 26/1 2024
BOLAG: Napalm Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Melodisk döds med kvinnlig sångerska – er första tanke är ARCH ENEMY eller hur? Kanske till och med att ni är lite trötta på det? Tanken att det ryms tretton på dussinet av den här typen av band har vi nog tänkt till mans rätt många av oss.

“Dormant” är HIRAES andra skiva – den som brukar kallas svår att få till. Men med tanke på att tre av medlemmarna lirade tillsammans i DAWN OF DEMISE innan HIRAES och att bandet haft samma medlemmar sedan starten kanske det gick lite lättare än för andra band.

För detta är till stora delar riktigt bra, och bra mycket bättre än debuten “Solitary” som kom 2021.

Jag skulle vilja råda er till att ha tålamod med “Dormant” till en början, för de inledande tre låtarna är mer av klassiskt dödsmelodiskt snitt, men lyckas ändå hålla intresset uppe utan större bekymmer.

Men vid låt fyra – Chance To Fail – tänder det till med ett ljuvligt blasfemiskt sväng som det är ytterst svårt att motstå. Än bättre blir det i efterföljande låt About Lies som får mig att tända på alla cylindrar. Ett magiskt, ej för långt, episkt mäktigt intro. Tyngd, och rikligt med rytmiska övningar från trummisen Mathias Blässe. Fantastiskt gitarrspel och maken till vokal leverans från Oliver Kirchner, Lukas Kerk och Britta Görtz.

Resten av skivan är en mycket stark uppvisning i hur melodisk dödsmetall kan låta när den känns relevant, rejält hungrig till och med. HIRAES lyckas nämligen med bedriften i att hålla mig på tårna i stort sett hela skivan igenom, till och med längta efter att få lyssna på den. Det är ju en väldigt angenäm känsla, eller hur?

Det som gör “Dormant” till en gedigen upplevelse är dels att man verkligen hör att HIRAES har utvecklats mer som band sedan debuten. De drar åt samma håll, låter varandras styrkor träda fram men aldrig med bekostnad på helheten. En bra och jämn nivå på låtarna hjälper också till. Sen vill jag gärna nämna sångerskan Britta Görtz insats lite extra – hon fängslar mig med flera vokala uttryck som jag inte tröttnar på.

“Dormant” finns ute idag – kolla in den.

Skivor

Sodomisery – Mazzaroth

Lämna en kommentar

ARTIST: Sodomisery
TITEL: Mazzaroth
RELEASE: 8/9 2023
BOLAG: Testimony Records

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Om jag kollar tillbaka på den senaste tiden så har nya skivor släppts från, bland andra, DYING FETUS, TESSERACT, TOMB MOLD och ALKALOID. Band vars släpp jag vanligtvis skulle ha kastat mig över med stor iver.

Men september har inte varit en normal månad, och då tänker jag inte enbart på hur vädret har varit, utan ett visst band från Stockholm har släppt sin andra skiva. “Mazzaroth” är SODOMISERYs “svåra” andra skiva. Det brukar ju heta så. Jag uppskattade storligen “The Great Demise” när den kom för tre år sedan. Den kändes som att komma hem till mammas gata, hade många fina låtar, underbar produktion och – utan att egentligen förta sig – bjöd på fina stunder av lyssnande.

Så är det även på “Mazzaroth” men här har bandet ytterligare vässat till låtarna så att i stort sett varenda spår på skivan känns totalt livsnödvändig, och alltså har sett till att inga andra skivor har känts värda att lägga tid på. Jag ska vara ärlig att erkänna att jag hoppas på att skrivandet av denna text kommer få skivan ur mitt system, haha!

Det brukar ju heta att delarna gör helheten, och så är det verkligen här. Det finns på “Mazzaroth” en röd tråd, en självklarhet i utförandet som gör att trots att bandet plogar vidare i den melodiska, men svärtade, dödsmetallforan gör att skivan pulserar av en underbar kreativitet med vansinnigt snygga hooks i melodierna, ett frenetiskt driv, underbart sväng och en till stora delar majestätisk värdighet i nästan varenda låt. Den enda låten som jag inte älskar förbehållslöst är Delusion – alla andra låtar ligger på en nivå som gör “Mazzaroth” en en av de bästa skivorna jag hört under 2023.

Samtliga medlemmar lirar på en individuell nivå som skulle få rätt många att bli gröna av avund – sammantaget känns SODOMISERY som ett komplett band. Harris Sopovics gitarrspel briserar av skaparkraft med ett eftertryck som får mig att häpna, kompet bestående av basisten Paul Viscolit och trummisen Viktor Eklund är ett enda instrument – otroligt bra, och även om Eklund tryfferar sitt spel med rikligt med små finesser hela tiden så litar SODOMISERY på att de har ett tillräckligt starkt grundmaterial för att inte gå till överdrifter på individnivå. Lägg till detta ett orkestralt raster som ytterligare förhöjer nivån av min upplevelse, och ni får en skiva som kommer vara med i tävlan om årsbästalisteplats. Kolla in den.

https://youtu.be/Gsr1B-42QCg?si=A6KSTMBe4mIhayIo