Etikettarkiv: Riket

Skivor

Riket – 2026

Lämna en kommentar

ARTIST: Riket
ALBUM: 2026
UTGIVNING: 10 april 2026
BOLAG: Black Lion

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Amelie

En death metal-platta, snyggt formad kring olika historiska skeenden i Sverige – detta är Rikets debutalbum. Bandet har funnits ett tiotal år och ett par av spåren har getts ut tidigare på EP:er från 2016 (Avarter) respektive 2020 (”Ofärder”). Detta är dock första fullängdaren, utgiven på Black Lion. Samtliga låtar benämns med ett årtal, i allmänhet pekande på en händelse det året som behandlas i låten. Albumets titel, ”2026” – ja händelsen då är således att Riket släpper sitt debutalbum 😊

Utöver rent historiska händelser har vi 1948 Att döda ett barn. – för övrigt ett av mina favoritspår – som bygger på Stig Dagermans novell med samma namn. Novellen publicerades just år 1948 – läs den! En annan favorit är det avslutande spåret 2009, en cover på Stefan Sundströms Alla ska i jorden utgiven året enligt titeln. Originalet är fantastiskt. Riket, och sångaren Johan Fridell, framför sin metal-version med största genuinitet. Jag har med tiden kommit att föredra denna version av de två.


Ytterligare en favorit är 1991 – 2000 år (Saliga äro de tålmodiga) om alla dessa stackare som ännu väntar på Jesu återkomst. Här finns ett humoristiskt stråk, ”kungen i djungeln” osv, samtidigt som religionskritiken är köttig och frän. Musiken inleds också mer lekfullt innan vi är tillbaka i djupet av death metal. Mina efterforskningar i Sveriges religionshistoria leder mig till att 1991 var det år Svenska kyrkan slutligen skiljdes från staten. Idag höjs röster för att vi ska återgå till tidigare status.

Som helhet är detta en gedigen dödsmetall-platta med en rad historiska teman, som man gärna fördjupar sig i. Konceptet kunde till och med höjt sig ännu ett snäpp med något ytterligare mer än den historiska röda tråden mellan spåren. Visst finns det ett embryo till samhällsanalys här men den kunde gärna fått drivas ett steg längre, enligt mitt tycke. Men å andra sidan, aldrig fel att låta varje lyssnare dra sina egna kopplingar.

Då jag är en sedan länge mycket stor beundrare av Johan ”Nephente” Fridells tidigare band Netherbird och dess black metal-ljudande sound, kan jag inte låta bli att jämföra. För mig personligen når inte Rikets album upp till riktigt samma känslomässigt starka nivåer som Netherbird gjorde. Jag saknar fortfarande det bandet…

Som dödsmetall står sig ”2026” mycket väl i dagens konkurrens och jag tror på ett rejält genomslag för denna finurliga koceptplatta. Svensk dödsmetall 2026 bli Rikets år!

Listor

Hot or not? – Januari 2026

Lämna en kommentar

Att få utbyta tips och tankar kring ny musik är alltid ett sant nöje för musiknördar. Därför kör vi på WeRock varje månad en spaningsrunda bland nysläppt material, och plockar några potentiella russin ur kakan.

Dock är det ju inte givet att alla alltid är överens om vad som är bra, så frågan som måste ställas är uppenbar: Briljant eller stenkol? Svängigt som satan eller guuud så tråkigt?  Smält stål eller ljummen folköl? Helt enkelt… HOT OR NOT?

LÅT: 1868 – Sommar Vid Vinterviken
ARTIST: Riket
VALD AV: Amelie

Martin: En mycket sympatisk produktion gör att jag upplever denna dänga som inte speciellt plågsam. Mest gillar jag sticket med det ack så korta men naggande solot som jag uppskattar skarpt. Resten av låten är ju trevlig, men det fastnar liksom inte. Ljummet.
Robert: Satans. Jävlar. Helvete. Det är ungefär det som sitter kvar efter att RIKETS dänga som hämtar titel från den ödesdigra och fatala explosionen i Nobels fabriker den där sommaren  i Vinterviken 1868. Borde vara hett som krut kan man tänka, men icket! Istället skvalpar det runt lite i mellantempo och är trevligt för stunden för att sedan blekna bort. Utom då just svordomarna då…
Fredrik S: Köttigt och välproducerat riffande, med skapligt tryck rakt igenom. Överlag lite för ”safe” och för stadigt förankrat i mellantempo, men slutklämmen svänger rätt fint. Inte bara för den kärnfulla prosan, ”satans jävla helvete”, utan även i övrigt med trivsamma dubbelkaggar som grundplåt. Närmare varmt än kallt, men absolut mest ljummet.

LÅT: Show Mercy
ARTIST: Non Est Deus
VALD AV: Fredrik S

Amelie: Detta är någon slags övermelodisk black metal med allsångsvänlig refräng. Inte helt oävet, det kan duga gott som bakgrundsmusik, men inget som riktigt berör eller fastnar nånstans heller. Lite för lättuggat. Värmande men svalnar mot ljummet efter ett antal lyssningar.
Martin: Väldigt lättsmält black metal. Jag vet inte om det här är min kopp te. Redan vid tredje lyssningen har jag tröttnat, och då framför allt den extremt tjatiga refrängen som bandet har satt en extrem tilltro till, för satan vad de vevar den. Det talade mellanspelet hjälper inte låten heller. Nä, det är iskallt för mig detta.
Robert: In genom ena örat – ut genom andra! Visst visst, det är inte dåligt i sig, men det är ointressant och efter tre-fyra varv pillar jag jag gärna på ”skip”-knappen. Kallt!

LÅT: Where The Sunrise Is Felt
ARTIST: Enshine
VALD AV: Martin

Robert: Mys-goth! Det är lite för utdraget kanske, men det är snyggt och med en fin och passande produktion. Starkaste kortet i en sval januariomgång Hot or Not, och ett band jag får lov att kika mer på!
Amelie: Svensk-franska Enshine har just släppt sitt tredje album. Jag måste erkänna att bandet är helt nytt för mig men det utgör en riktigt trevlig bekantskap. Aktuell låt innehåller en hel del fina stunder men är kanske lite enahanda i sitt långa format. Avger inte direkt nån hetta men värmer ändå gôtt.
Fredrik S: Stämningsfull och elegant, där krispigt svala, mollklingande harmonier och stora pukor väller fram likt en trögflytande, ispackad flod. Över loppet av de dryga sex minuterna hinner jag komma på mig själv med att sakna en tempoväxling upp någonstans; hade detta nummer utrustats med ett eller två kortare rens-partier med lite blastbeats, hade det varit en genuint stark låt. Nu stannar det vid ytterligare en upprepning: Närmare varmt än kallt, men absolut mest ljummet. (Dock med några grader tillgodo på övriga spår i startfältet, måste jag välja en vinnare blir det denna.)

LÅT: Domare och Bödel
ARTIST: Bödel
VALD AV: Robert

Fredrik S: Punk brukar ofta handla mer om budskapet än om finess i leveransen. Jag förmodar att detsamma gäller här, men det hade så klart varit trevligt att kunna urskilja åtminstone något mer ord än de tre i låttiteln. Tyvärr så går nu inte detta, vilket är en försvårande omständighet. I övrigt är energin fin, det är fullt ställ med ångestladdad desperation helt i enlighet med hur old school-punk ska svinga. Jag upprepar mig: Närmare varmt än kallt, men absolut mest ljummet.
Amelie: Uppfriskande kort, friskt och aggressivt är Bödels kommentarer till dagsläget. Efter att ha lyssnat även på bandet album som kom 2024, ”Välkommen till avrättningen”, inser jag att bandets musik lyssnar man bäst på en bit i taget. Typ 90 sekunder som i denna låt som har bäst tryck och hetta i hela månadens fält!
Martin: Inte svårt att gilla detta. Okonstlat och stringent mangel. En härligt desperat sångleverans av Leya som är det som gör att det här bandet sticker ut på ett fint sätt. Inte stekhett men sympatiskt varmt.

Skivor

Riket – Ofärder

Lämna en kommentar

ARTIST: Riket
TITEL: Ofärder
RELEASE: 17 juli 2020
BOLAG: ViciSolum

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Amelie

När sångaren i ett av mina svenska favoritband, Nephente i NETHERBIRD, släpper nytt med sitt sidoprojekt vore det en orimlighet att inte lyssna uppmärksamt. Båda bandens musik är av det mer melodiska slaget men där NETHERBIRD spelar en extreme metal med svartmetall i grunden är basen för RIKETs musik death metal. Dessutom, vilket inte hör till vanligheten i genren, är lyriken på svenska.

”Ofärder” är en EP bestående av tre låtar och självklart, när det gäller Nephente, görs texterna tillgängliga tillsammans med musiken så jag ger lika mycket uppmärksamhet åt lyriken som musiken när jag lyssnar. Åtminstone två av spåren kan sägas ingå i ett litet koncept vilket skulle kunna betecknas som ”svenska historiska tillkortakommanden”. En viss becksvart humor kan anas i valet av hjältar och motiv i de båda skeendena.

Dödsdansen i månskensnatten inleder med ett vemodigt vackert intro som sätter stämningen för både låt och EP, även om musiken här strax växlar upp och blir både tung och brutal. Händelsen, som Nephente kallat ”historiens första mosh pit”, utspelar sig utanför Grand Hotel år 1885, där operasångerskan Kristina Nilssons framträdande lockade en tiotusenhövdad publik. När kaos utbröt blev 19 personer ihjältrampade. ”To date the most deadly gig performed on Swedish soil” som bandet själva påpekar.

Mot polen, berättar en annan historisk händelse med likaså dödlig utgång. Det underlättar nog även här att ha lite bakgrund för att till fullo uppskatta denna låt som inleds med tjutande vindar och plågade ångestskrik. Temat är den totalt misslyckade ballongfärd till Nordpolen som tre svenska pionjärer ämnade företa i slutet av 1800-talet, läs gärna mer om Andrées polarexpedition. Inget gick som det var tänkt och det hela slutade med samtliga tre expeditionsmedlemmars död.

Den tredje låten, placerad mellan de båda andra, har en mer personlig text, ett stycke otidsbunden livsplåga betitlad Livsgnistor för dödens fyrbåk. Här känner jag mer igen lyricisten Nephente såsom vi vanligtvis möter honom i NETHERBIRD.

Går det då an med dödsmetall på svenska? Ja, alldeles utmärkt an går det i detta fall och även om jag inte hade gissat det innan fungerar det utomordentligt bra att bygga både rim och reson på ord som ”pinaler” och plurala verbformer. Både soundet och Nephentes sång påminner emellanåt om avsomnade TORTURE DIVISION med vokalisten Jörgen Sandström, ett band som också emellanåt bjöd på texter på svenska. RIKET är en väl värdig och ganska ensam efterföljare i liknande anda.

Det är lite otillfredsställande med enbart en trespårs EP, bandets andra, när resultatet är så här bra. Jag hoppas att vi får höra mycket mer från RIKET vartefter och gärna då en fullängdare så en får tillbringa lite längre tid med bandet och musiken – gitarrist/låtskrivare Tobias Jakobsson säger också att tiotalet låtar redan finns under arbete – även om ”Ofärder” duger gott att belyssna ytterligare ett varv när Mot polens märkligt dysterkäcka stämning klingat ut.

RIKET – Dödsdansen i månskensnatten