Etikettarkiv: Atmospheric Black Metal

In Aphelion – Reaperdawn

ARTIST: In Aphelion
TITEL: Reaperdawn
RELEASE:  9 augusti 2024
BOLAG:  Century Media

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Amelie

Med viss oro och ganska stor bävan har jag inväntat IN APHELIONs andra album efter debuten 2022 som fullständigt knockade mig.

Det första jag fastnar för är inledningslåten The Fields in Nadir och därefter avslutaren Aghori. Kanske de två mest olikljudande låtarna på albumet men båda med den starkaste känsla av närvaro. Vidare lyssning gör att dessa två får konkurrens, då detta album är helt fullsmäckat med fantastiska spår. Further from the Sun är en pärla där känslan som byggs upp är oemotståndlig, ett spår man vill lyssna på om och om igen. Singeln When all Stellar Light is Lost vinner likaså på att belyssnas ett flertal gånger och det förhållandevis korta titelspåret Reaperdawn är en riktig rökare till låt med thrashiga inslag.

Kanske är produktionen aningen mer polerad här än på debuten. Samtidigt tas aldrig udden av det genuina black metal-soundet, den äkta känslan som åtminstone jag vill åt i detta slags musik. Genomgående är det låtstrukturer och melodier som fäster, även om dessa i sig varierar mycket. Grunden är helt klart svartmetall men inga metal-genrer är bandet främmande och Sebastian Ramstedt nyttjar allt sitt kunnande och all sin kärlek till hårdrockens alla tyngre genrer. Resultatet är helt enkelt lysande.

IN APHELION består av en samling verkligen skickliga musiker, inte tu tal om detta. Men som alla musikälskare också vet räcker trots allt inte detta för att skapa den riktigt berörande musiken. Det är känslan som skapas hos lyssnaren som lägger till det där extra lagret och som gör att en riktigt bra låt blir till något ännu mer. Att den känns äkta och berör på djupet. Förmågan att skapa dessa låtar har IN APHELION i sitt dna.

Jag föll stenhårt för debuten ”Moribund”, den skivan rörde mig rakt in i hjärtat. Kanske kan jag förhålla mig mer saklig till årets skiva, lyrikens tema berör mig inte riktigt lika djupt, men det betyder inte att jag skulle uppskatta musiken i mindre omfattning. Det kommer bli mycket svårt att bortse från IN APHELIONs ”Reaperdawn” när hårdrocksåret 2024 ska summeras.

Läs också min intervju med Sebastian Ramstedt här på WeRock.

Vægtløs – Aftryk

ARTIST: Vægtløs
TITEL: Aftryk
RELEASE: 2 februari 2024
BOLAG:  Remparts Productions + 45 andra bolag världen runt

BETYG: 10/10
SKRIBENT: Amelie

Med låttitlar som ”Ingenting kan forhindre at små struber skælver en forårsnat” och ”Først da vi bar din kiste, gik det op for mig, hvor meget tungt du skulle igennem, før du blev så let” uppstår vissa förväntningar. Pretentiöst? Javisst, verkligen – vilket naturligtvis enbart är något väldigt bra, att ha höga pretentioner när man har styrkan att genomföra det man föresatt sig. Och det har VÆGTLØS i sitt oemotståndligt känslostarka debutalbum.

Lyriken kretsar genomgående kring döden, sorgen, smärtan hos den som är kvar. Om det avtryck en människa gör i världen, stort eller litet, det som finns kvar efter oss då vi lämnat livet. Bland de vackraste stroferna finns, utöver de båda spårtitlarna ovan, också kärleksmättade rader som;

Dine børnebørn bærer det bedste fra dig
Vi er aftryk af dig  / … /
Jeg vil dø for at se dig sammen med dem

Eller det vackert sorgsamma i detta;

Jeg håber, du ved, hvem du var, da dit hjerte stoppede brat
4 mennesker til din begravelse
2 af pligt, 2 kom for sent
Er det aftryk, du har sat på jorden

Musiken då? Stilla, mäktigt kraftfull, perfekt för lyriken. Genremässigt svårbestämt, jag vill kalla det black metal med mycket atmosfär och känsla. Någon recensent har nämnt doom. Metal Archives säger ”Atmsopheric Post-Black Metal/Shoegaze”. Må vara, jag tror ni förstår vartåt det lutar i varje fall. Vokalisten Troels H. Sørensen sjunger/skriker sig hjärtat ur bröstet. Musik, sång och lyrik berör lika starkt varje gång jag lyssnar på albumet, också min strube skælver, bröstkorgen drar ihop sig.

Jag vet inte om man behöver ha levt ett tag för att riktigt helt uppskatta den vidöppna smärtan i danskarnas musik. Eller inte. För mig vaknar varje gång känslor och minnen efter egna älskade bortgångna. Djup saknad som känns ännu efter 15 år.

Här kan du lyssna till en underbart seriös, lågmäld och varm intervju med vokalisten i bandet.

”Ta ditt krossade hjärta och omskapa det till konst” som ytterligare en låttitel säger och precis det gör bandet. Tack VÆGTLØS <3

Solbrud – IIII

ARTIST: Solbrud
TITEL: IIII
RELEASE: 2 februari 2024
BOLAG: Vendetta Records
BETYG: 9/10
SKRIBENT: Amelie

 

När det kommer till nordisk black metal tänker du helt säkert Norge. Sen tänker du kanske Island och varför inte Sverige? Det är inte omöjligt att Danmark kommer längst ner på listan men här har vi ett band och ett album som kan vända upp-och-ned på den ”sanningen”. I alla fall om du är inne på den mer melodiska och atmosfäriska delen av black metal

Det namnmässigt anonyma albumet ”IIII” av det från Köpenhamn stammande bandet SOLBRUD (soluppgång) är en skön best. Bandet, som sitt första år gick under namnet GARGOYLE, bildades 2009 av de fyra musiker som tillsammans även skapat detta mästerstycke. De genomskickliga musikerna är bröderna Tobias och Troels Hjorth på bas respektive trummor. Adrian Utzon Dietz delar gitarr-uppdraget med Ole Luk som även är albumets vokalist och som med sin röst förtätar lyrikens känsla och svärta. Luk har efter inspelningen av ”IIII” lämnat bandet.

Albumets koncept är olika aspekter av talet fyra. Det är bandets fjärde album och temat är de fyra elementen; luft, vatten, jord och eld. Varje elements musik och med det varje sida på dubbelvinylen har dessutom komponerats av bandets respektive fyra musiker. Och visst finns det variation i delarna av detta dryga en och en halv timme långa epos men det är på intet sätt något brott mellan de olika kompositörernas bidrag. Tvärtom finns en harmoniskt genomarbetad utveckling under albumets gång. Spåren varierar i längd från två till dryga sjutton minuter och lyssnandet blir aldrig någonsin tråkigt utan är tvärtom ständigt intressant. Här finns spännande ingredienser som lite ”hawaianskt” gitarr-svaj för den som önskar sig det, liksom andra detaljer att upptäcka under den upprepade lyssning som anbefalles. Det läckra omslaget följer även det albumets tema.

Detta är melodisk black metal när den är som allra bäst. Drypande av vacker svärta. Arbetande sig långsamt in med sin smärta mot dina hjärterötter. Albumet är välproducerat, välkomponerat och på alla sätt musikaliskt väl genomfört. Här finns absolut ingenting att inte älska.