Etikettarkiv: melodic black metal

Skivor

Sinira – The Everlorn

Lämna en kommentar

ARTIST: Sinira
TITEL: The Everlorn
RELEASE: 26/6 2020
BOLAG: Egen utgivning

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

När jag ser att SINIRA kommer från Nacogdoches som ligger i Texas tänker jag direkt på filmen “Charlie Wilson’s War” som handlar om kongressledarmoten Charles Wilson som var en av arkitekterna bakom att ryssarna fick däng i Afghanistan. En av hans bidragsgivare besöker honom för att protestera mot att det har blivit snack om en julkrubbas placering i just Nacogdoches. På många sätt känns det bra för egen del att SINIRA finns i just Texas, om inte annat för att vara en nagel i ögat på det jag förknippar Texas med: reaktionär kristendom, vapen och en allmänt inskränkt syn på det mesta.

Det andra jag tänker på är att SINIRA har lyssnat sjukt mycket på DISSECTION, ett faktum som infinner sig snabbt när Where Starlight Does Not Shine, en låt som är en njutning från början till slut. Faktum är att “The Everlorn” som helhet är en till stora delar magisk skiva, under förutsättning att man inte förväntar sig några enorma framsteg i utveckling av den melodiska black metal som den har sett ut sedan starten av subgenren. Just med tanke på detta är “The Everlorn” en enda stor gosefilt i en tillvaro som kanske ter sig dyster.

Bakom SINIRA står en enda person, Knell, som spelar alla instrument och sjunger samt gör allt annat. Med tanke på detta är “The Everlorn” både resultatet av en singulär artistisk vision, och ett fint bevis på att anpassa mål efter medel – dock kan jag säga att de instrumentella insatserna inte går av för hackor. Gitarrspelet är effektivt och oerhört stämningsskapande, trumspelet ligger åt det hastigare hållet vilket jag uppskattar och produktionen är mycket bra.

Att jag ens upptäckte SINIRA var en ren slump – ett klick på Bandcamp. Som ni förstår av betyget är jag ganska glad över detta.

Skivor

Naglfar – Cerecloth

Lämna en kommentar

ARTIST: Naglfar
TITEL: Cerecloth
RELEASE: 8/5 2020
BOLAG: Century Media

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Att NAGLFAR ger sin skiva namnet efter ett tyg som behandlades eller impregnerades med vax med syfte att paketera döda kroppar i känns helt rimligt.  I övrigt är sig mycket likt i NAGLFAR-land. Det är fortfarande trion Kristoffer W. Olivius på sång och gitarristerna Andreas Nilsson och Marcus E. Norman som utgör kärngänget i bandet, och som tidigare lägger Alex “Impaler” Friberg bas och Efraim Juntunen på trummor som rundar ut bandet på skiva.

NAGLFAR har tagit god tid på sig att göra en skiva som låter som NAGLFAR brukar låta – och det är inte nödvändigtvis en dålig sak. Bandets forte har alltid varit gitarrspelet som lyckas låta både iskallt och inkännande på samma gång. I mångt och mycket låter gitarrspelet som rena fanfarerna, och det är oftast med majestätiskt resultat som följd.

Rent låtmässigt så är “Cerecloth” en riktigt bra platta, här finns tillräckligt med mustighet och löd för att jag ska gå igång till och med på det lite folkmusikmässiga som kan dyka upp emellanåt i bandets låtar. Men jag kan ändå inte låta bli att känna att hur skivan låter drar ner helhetsintrycket. Gitarrerna låter exakt som jag tycker att de ska låta på en NAGLFAR-skiva. Men basen hade hemskt gärna fått komma fram betydligt mer. “Cerecloth” hade kunnat bli en helvetiskt mycket starkare upplevelse om detta hade korrigerats. Men det som sänker intrycket rejält är hur bastrummorna låter – absolut ingen kropp eller ton alls. De passar inte alls ihop med resten av instrumenten, och blir till ett irritationsmoment av faktiskt ganska stora mått.

Mitt intryck av “Cerecloth” blir därför väldigt splittrat – här finns så mycket förtjänster som nu hamnar i skymundan av en liten detalj. Det är synd.

Skivor

Dark Fortress – Spectres From The Old World

Lämna en kommentar

ARTIST: Dark Fortress
TITEL: Spectres From The Old World
RELEASE: 2020
BOLAG: Century Media

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Jag känner att det är en ynnest att ha upptäckt DARK FORTRESS just nu, för jädrar i min låda vad jag känner mig väl omhändertagen av den musik som bandet så frikostigt bjuder oss på på “Spectres From The Old World”.

Den helt ljuvliga blandningen mellan atmosfärisk melodisk black metal och den progressiva metallen förfinas till i det närmaste perfektion på den här skivan. Var för sig så håller samtliga låtar hög klass, och när de så skickligt sammanfogas till en helhet så blir slutresultatet helt ypperligt. Den isande mäktigheten i exempelvis introt till Isa driver en kil av hisnande kyla rakt in i hjärtat på mig. Den sköna hetsigheten i riffandet i titellåten hör också till de saker som jag vill lyfta fram från skivan.

Produktionen är finfin – Seraphs och Hannes Grossmans trummor låter så underbart organiska att jag skulle kunna lyssna enbart på deras grejer och ändå få ut en hel del från den upplevelsen. Asvargr och V. Santuras gitarrer har en ton så tjock att du kan bre mackor med den, och Morean sjunger precis så magiskt bra som han har skämt bort oss med tidigare på bland annat ALKALOIDs plattor. Phenex keyboards ligger perfekt i mixen och förstärker det resten av bandet gör på ett fantastiskt sätt.

Ja, ni fattar att “Spectres From The Old World” är en skiva som är ett måste att kolla in, och helt klart en kandidat för en plats på årsbästalistan över 2020 för min del.