Kategoriarkiv: Skivor

Unanimated – Victory In Blood

ARTIST: UNANIMATED
TITEL: “Victory In Blood”
RELEASE: 2021
BOLAG: Century Media

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

Svenska UNANIMATED är genuint elaka, i alla fall musikaliskt. I två omgångar har man blästrat trumhinnor i en ohelig attack, och för de flesta kanske det är skivorna från de tidiga åren (“In The Forest Of The Dreaming Dead” från -93 och “Ancient God Of Evil” från -95) som satt sig mest, men då lurar man sig lite. “In The Light Of Darkness” från andra vågen, 2009, och framförallt 2018 års EP “Annihilation” är väldigt bra och sådana där släpp som förtjänar speltid. Årets “Victory In Blood” ställer sig i samma led, men kommer sannolikt i en feltajmad tid för att lyckas knö sig in på en massa årsbästalistor – ett skivsläpp i december är inte optimalt om målet är sådant. Fast det är det nog inte för UNANIMATED. De tycks ha ett annat syfte, mer kopplat till att sprida död, misär och elände.

Grafiskt är den här plattan genomarbetad och proppfull med direkt stötande och upprörande bilder i sin fysiska utgåva. Musikaliskt är det black metal som gäller, stundtals med bandets karaktäristiska uppblandning med thrashiga riff. Ofta är det en direkthet och en enkelhet som är det geniala i riffen och låtarna, där det bärande riffet i inledande titelspåret är ett bra exempel. Första gången det går, vid första lyssningen, så kanske det inte känns speciellt märkvärdigt – men ge det ett varv till. Sen ännu ett. Sen sitter du där och väntar på just det där enkla och träffsäkra.

“Victory In Blood” är ganska lång som helhet, speciellt som UNANIMATED är rätt intensiva, och har ett par riktiga höjdpunkter i låtar som As The Night Takes Us, The Devil Rides Out och XIII. Anders Schultz (trummor), Rickard Cabeza (bas), Micke Broberg (skrik) ,  Jonas Deroueche och Johan Bohlin har snickrat ihop en duktigt kaotisk men ändå träffsäker historia. En blodig seger. Kolla in den!

Lucifer – Lucifer IV

ARTIST: LUCIFER
TITEL: “Lucifer IV”
RELEASE: 2021
BOLAG: Century Media 

BETYG: 6/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

Fjärde plattan för Johanna Sadonis LUCIFER och det är bara att erkänna: vi är inte helt kompatibla, bandet och jag. Alla plattorna står i skivhyllan – 2021 års “IV” såklart inget undandtag – men det är bara stundtals jag verkligen gillar bandets blandning av doom, 70-talsrock och ockultism. De rockiga delarna faller mig väl i smaken, men när det blir lite långsammare och mer “domedag” så går vi skilda vägar. Ett bra exempel på den här plattan är andra spåret Wild Hearses som mest känns… sävlig, medan efterföljande Crucifix (I Burn For You) har ett groove och en refräng som får mig att digga med. Singelsläppet Bring Me His Head är även det av ypperligt mått – klart starkast på skivan –  och  hamnar på “diggar-sidan” när jag nöter plattan.

Nöter?

Det låter kanske en aning märkligt, men så är det. Jag vill ju nämligen gilla LUCIFER hårt då det egentligen har samtliga karaktärsdrag som behövs för att det ska sätta sig hårt. I någon form av semi-desperat försök att överbrygga de där stunderna när det inte klickar riktigt har jag verkligen försökt nöta skivan. Upprepning är inlärningens moder och när man kan text och musik i även de låtar som inte riktigt tilltalar hjärtat från början så är de mer hanterbara, men så är det ju inte tänkt med musik? Att man ska behöva gnugga för att komma till statusen “okej”?

Nicke Anderssons trumspel till trots, den sköna produktionen och Johannas rena stämma till trots: för min del lyfter inte LUCIFER mot de höjder man teoretiskt utlovar, och såhär vid fyra fullängdssläpp utan att det lossnar är det väl antagligen dags att inse fakta: det är inte dem. Det är jag.

Be’lakor – Coherence

ARTIST: BE’LAKOR
TITEL: “Coherence”
RELEASE: 2021
BOLAG: Napalm Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

Gillar du progressiv melodisk döds så ska du verkligen kolla in den här skivan, australiensiska BE’LAKOR levererar verkligen på den fronten. Den videon som i sedvanlig ordning avslutar inlägget är ett riktigt bra exempel på det där man visar visuellt, lyrikmässigt och musikaliskt precis det. Episkt, är nog ordet. Foothold är en av skivans starkaste spår dessutom, så det är väl värt hela 7:19 av ditt liv.

För så är det ju. Låtarna som BE’LAKOR bjuder på är inte sällan ganska mastiga historier sett till speltid, men utan att det känns långt. Inledande Locus klockar in på 10:49 och dansar förbi i en blink. Valence (9:10) och Hidden Window (8:24) är de låtar som förutom Foothold valts till singlar, så man ryggar inte direkt för att låta låtarna ta den tid som behövs för att bli “rätt”. Möjligen är skivan som helhet lite för lång ändå, mest för att det totalt sett blir för långt när en del av mellanspelen är inkastade. Det blir lite utfyllnad i form av The Dispersion och Indelible vilket driver skivans speltid till i runda slängar en timme.  Det hade kunnat få trimmas lite.

Personligen är strängarbetet som gitarristerna Shaun Sykes och George Kosmas (som även sjunger) levererar något jag fröjdas över när jag lyssnar på plattan. Det där lite speciella riffandet driver framåt på ett härligt sätt som lätt får mig att digga med när jag lyssnar, ett faktum som rätt ofta fått mig att se ut som en idiot när jag promenerar runt i nejden och halvspelar luftgitarr. Det får man bjuda på när det är så här bra.