Kategoriarkiv: Skivor

The Halo Effect – March of the Unheard

The Halo Effact 2025ARTIST: The Halo Effect
TITEL: March of the Unheard
RELEASE: 10 januari 2025
BOLAGNuclear Blast

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Amelie

Det är som att komma hem… inga obehagliga överraskningar väntar, du blir väl omhändertagen men visst finns det också ett och annat som du kanske inte väntat dig att finna. Hela albumet inleds med blip-blop som leder tankarna till typ Nintendo på 90-talet – anar jag rytmsektionens spelnördar Daniel och Peter bakom detta arrangemang? Riffen har utan tvekan Jespers signum även om Niclas såklart är med och styr upp melodierna. Och Mikael – som vi älskar hans röst i alla lägen! Som vokalist i DARK TRANQUILLITY, i gothska CEMENTERY SKYLINE och i det rena death metal-bandet  GRAND CADAVER. Och inte minst som här, i denna ljuvligt traditionella konstellation. Och dina texter Mikael, evigt tack för dem!

Förlåt att jag blir så intim och använder endast bandmedlemmarnas förnamn men tillhör du dem som följt IN FLAMES och/eller DARK TRANQUILLITY under alla år så vet du. Annars för korrekthetens skull; Daniel Svensson på trummor, Peter Iwers på bas, Jesper Strömblad och Niclas Engelin på gitarrer och Mikael Stanne på sång.
Albumet är fyllt av dussinet välbyggda och sköna melodisk death metal-spår. This Curse of Silence är något så ovanligt i sammanhanget som ett instrumentalt spår. I videon är detta sammanslaget med det nästkommande titelspåret March of the Unheard. Klokt arrangemang på båda håll.

Nå, hur står sig då ”March of the Unheard” gentemot annan melodisk death metal i allmänhet och bandets tidigare alster i synnerhet? Mycket väl vill jag påstå. Debutalbumet ”Days of the Lost” (2022) var redan det ett fullt utvecklat album av mycket erfarna musiker och i de sköna ullstrumporna fortsätter detta. IN FLAMES- och DARK TRANQUILLITY-traditionen följer bandet som vänligt sinnade skuggor i bakgrunden. Är då detta spännande? Nja, kanske inte så mycket men vem vill inte ha ännu mer av det som fortfarande är lika go’ och högklassig metal? Jag vill.

Ex Deo – Year Of The Four Emperors

ARTIST: Ex Deo
TITEL: Year Of The Four Emperors
RELEASE: 10/1 2025
BOLAG: Reigning Phoenix 

BETYG: 4/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Hur ofta tänker ni på romarriket? Ni minns säkert att det för ett tag sedan nämndes att män minsann tänkte ganska ofta, och mycket, på romarriket. Jag ska inte vara sämre än att erkänna att jag också har tänkt på det, men det var under universitetstiden och jag läste historia.

En som bevisligen har tänkt mycket på romarriket är Maurizio Iacono (sångare i KATAKLYSM) som tänkt så pass mycket att han har, sedan länge, ett sidoprojekt som helt ägnar sig åt denna tidsperiod.

Det har skrivits skivor om Nero, Caligula och Romulus, och så nu om det minst sagt turbulenta fyrkjejsaråret, år 69, då hela fyra personer innehade ämbetet. Var och en av dem får en låt var – Galba, Otho, Vitellius och Vespasian – och det är exakt så högtravande som jag misstänker att fans till EX DEO gillar. För egen del så kan jag tycka att ”The Year Of The Four Emperors” är nöjsam för stunden, men inget som jag längtar efter att lyssna på regelmässigt under året. Och då ska ni veta att jag fick ta spjärn redan under första genomlyssningen, för satan vad det är motigt att lyssna på spoken word, alltså nästan voiceover när Iacono ens inte ids sjunga utan ska berätta vad som hände.

Musikaliskt är det inte alls så tokigt. Mellantempot dyrkas stenhårt, förvänta er inget annat, men här finns några trevliga melodier emellanåt. Annars hamnar EX DEO i samma fälla som KATAKLYSM – det är inget som riktigt fastnar, och definitivt inget som får mig att komma tillbaka till skivan efter det att jag skrivit klart denna recension. Och det har jag gjort nu.

Nails – Every Bridge Burning

ARTIST: Nails
TITEL: Every Bridge Burning
RELEASE: 30/8 2024
BOLAG: Nuclear Blast Entertainment

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Jag har lyssnat på NAILS sedan 2013 års ”Abandon All Life” och jag har aldrig blivit besviken på något bandet släppt. Men jag har inte recenserat något av bandets släpp, och så kan vi ju inte ha det!

I motsats till bandets ofta fartfyllda musik så är NAILS  ett band som inte har bråttom när det gäller att göra nytt material. Mellan ”Every Bridge Burning” och ”You Will Never Be One Of Us” har det gått hela åtta år. Såklart har medlemmarna bytts ut ett antal gånger, vilket ju inte underlättar. Enda medlemmen som varit med från start är numera en enda – gitarristen/sångaren Todd Jones.

Gör detta något? Inte nödvändigtvis – NAILS har haft sin formel klar sedan många år. Bandets rent underbara blandning av grindcore/powerviolence/hardcore och det ljuva 90-talets tjocka dödsmetallton i gitarrerna är lika konstant på ”Every Bridge Burning” som jag förväntar mig.

Lika intakt är NAILS otroliga förmåga att skriva skivor som ytterst sällan går över 18 minuters speltid (bara ”You Will Never…” är längre) men som ändå känns så fantastiskt matiga. Det finns liksom en paradox mellan att inte en enda ton känns överflödig, men man kippar ändå efter andan efter varje varv på varje skiva.

Från furiöst piskande Punishment Map via skönt svängiga Lacking The Ability To Process Empathy till avslutande vridet twangiga No More Rivers To Cross levererar NAILS ett soundtrack till vredgat motstånd som sannerligen behövs. Jag kan inte tänka mig ett mer lämpat band till att tonsätta det trainwreck till land som USA har blivit och kommer bli än mer. Nu tror jag inte bandet har just den ambitionen, men där landar jag i alla fall. NAILS är bandet som vi både behöver och förtjänar.