Kategoriarkiv: Skivor

Skivor

Solbrud – IIII

Lämna en kommentar

ARTIST: Solbrud
TITEL: IIII
RELEASE: 2 februari 2024
BOLAG: Vendetta Records
BETYG: 9/10
SKRIBENT: Amelie

 

När det kommer till nordisk black metal tänker du helt säkert Norge. Sen tänker du kanske Island och varför inte Sverige? Det är inte omöjligt att Danmark kommer längst ner på listan men här har vi ett band och ett album som kan vända upp-och-ned på den ”sanningen”. I alla fall om du är inne på den mer melodiska och atmosfäriska delen av black metal

Det namnmässigt anonyma albumet ”IIII” av det från Köpenhamn stammande bandet SOLBRUD (soluppgång) är en skön best. Bandet, som sitt första år gick under namnet GARGOYLE, bildades 2009 av de fyra musiker som tillsammans även skapat detta mästerstycke. De genomskickliga musikerna är bröderna Tobias och Troels Hjorth på bas respektive trummor. Adrian Utzon Dietz delar gitarr-uppdraget med Ole Luk som även är albumets vokalist och som med sin röst förtätar lyrikens känsla och svärta. Luk har efter inspelningen av ”IIII” lämnat bandet.

Albumets koncept är olika aspekter av talet fyra. Det är bandets fjärde album och temat är de fyra elementen; luft, vatten, jord och eld. Varje elements musik och med det varje sida på dubbelvinylen har dessutom komponerats av bandets respektive fyra musiker. Och visst finns det variation i delarna av detta dryga en och en halv timme långa epos men det är på intet sätt något brott mellan de olika kompositörernas bidrag. Tvärtom finns en harmoniskt genomarbetad utveckling under albumets gång. Spåren varierar i längd från två till dryga sjutton minuter och lyssnandet blir aldrig någonsin tråkigt utan är tvärtom ständigt intressant. Här finns spännande ingredienser som lite ”hawaianskt” gitarr-svaj för den som önskar sig det, liksom andra detaljer att upptäcka under den upprepade lyssning som anbefalles. Det läckra omslaget följer även det albumets tema.

Detta är melodisk black metal när den är som allra bäst. Drypande av vacker svärta. Arbetande sig långsamt in med sin smärta mot dina hjärterötter. Albumet är välproducerat, välkomponerat och på alla sätt musikaliskt väl genomfört. Här finns absolut ingenting att inte älska.

Skivor

Hiraes – Dormant

Lämna en kommentar

ARTIST: Hiraes
TITEL: Dormant
RELEASE: 26/1 2024
BOLAG: Napalm Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Melodisk döds med kvinnlig sångerska – er första tanke är ARCH ENEMY eller hur? Kanske till och med att ni är lite trötta på det? Tanken att det ryms tretton på dussinet av den här typen av band har vi nog tänkt till mans rätt många av oss.

“Dormant” är HIRAES andra skiva – den som brukar kallas svår att få till. Men med tanke på att tre av medlemmarna lirade tillsammans i DAWN OF DEMISE innan HIRAES och att bandet haft samma medlemmar sedan starten kanske det gick lite lättare än för andra band.

För detta är till stora delar riktigt bra, och bra mycket bättre än debuten “Solitary” som kom 2021.

Jag skulle vilja råda er till att ha tålamod med “Dormant” till en början, för de inledande tre låtarna är mer av klassiskt dödsmelodiskt snitt, men lyckas ändå hålla intresset uppe utan större bekymmer.

Men vid låt fyra – Chance To Fail – tänder det till med ett ljuvligt blasfemiskt sväng som det är ytterst svårt att motstå. Än bättre blir det i efterföljande låt About Lies som får mig att tända på alla cylindrar. Ett magiskt, ej för långt, episkt mäktigt intro. Tyngd, och rikligt med rytmiska övningar från trummisen Mathias Blässe. Fantastiskt gitarrspel och maken till vokal leverans från Oliver Kirchner, Lukas Kerk och Britta Görtz.

Resten av skivan är en mycket stark uppvisning i hur melodisk dödsmetall kan låta när den känns relevant, rejält hungrig till och med. HIRAES lyckas nämligen med bedriften i att hålla mig på tårna i stort sett hela skivan igenom, till och med längta efter att få lyssna på den. Det är ju en väldigt angenäm känsla, eller hur?

Det som gör “Dormant” till en gedigen upplevelse är dels att man verkligen hör att HIRAES har utvecklats mer som band sedan debuten. De drar åt samma håll, låter varandras styrkor träda fram men aldrig med bekostnad på helheten. En bra och jämn nivå på låtarna hjälper också till. Sen vill jag gärna nämna sångerskan Britta Görtz insats lite extra – hon fängslar mig med flera vokala uttryck som jag inte tröttnar på.

“Dormant” finns ute idag – kolla in den.

Skivor

Scanner – The Cosmic Race

Lämna en kommentar

ARTIST: Scanner
TITEL: The Cosmic Race
RELEASE: 12/1 2024
BOLAG: Rock Of Angels Records

BETYG: 4/10
SKRIBENT: Martin Bensch

På vinst och förlust tar jag mig an “The Cosmic Race” av SCANNER. Jag gör det inte på helt fria boliner – SCANNER är från Tyskland, lirar power metal, och har varit igång ett bra tag (under namnet SCANNER sedan 1986) – och just dessa faktorer gör att jag tänker att detta kanske kan vara något.

Som ni förstår på betyget är detta inte speciellt bra, men det är inte heller totalt värdelöst. Det är kanske detta som gör “The Cosmic Race” så frustrerande att lyssna på – att här finns en del grejer som verkligen funkar. Gitarrspelet från Axel Julius är till största delen riktigt bra, vissa av solona är fruktansvärt nöjsamma att lyssna på och ibland så får resten av bandet ihop en klar stadga som kan backa upp honom. Sången från Efthimios Ioannidis är också klart acceptabel.

Där det felar, ja det är ju en del, men det som jag framför allt tänker på är att SCANNER känns lite som bandet som det går att uppskatta om du inte har något annat att lyssna/kolla på om du är redigt berusad och vill ha något som inte förargar speciellt mycket, alternativt något som – om du sluter ögonen – kanske i sina bästa stunder påminner dig om varför tysk power metal kan vara bra. Trumspelet från Boris Frenkel är dock det som irriterar mig mest. Det är, som bäst, totalt oförargligt och som sämst, ja mest hela tiden. Vill man vara snäll så kan man säga att det är “organiskt”. Vill man vara elak så kan man säga att detta låter som om någon som har spelat trummor för länge sedan återvänder till instrumentet och spelar hellre än bra. Frenkels fills är hopplöst obehagliga att lyssna på och slirar på ett totalt felaktigt – för mig – sätt.

Och låtarna är i bästa fall acceptabla, men till största delen inte speciellt originella. Detta hade kunnat funka, jag menar jag begär inte att ett tyskt power metalband från 80-talet ska uppfinna hjulet på nytt, om inte genomförandet var så taffligt.

Nej, gott folk, jag tror ni har min uppfattning klar: detta är inte speciellt bra.