Kategoriarkiv: Skivor

Skivor

Gaerea – Loss

Lämna en kommentar

ARTIST: Gaerea
TITEL: Loss
RELEASE: 20/3 2026
BOLAG: Century Media

BETYG: 6/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Gaereas karriär har varit i stadigt uppåtgående, men här bryts trenden. Jag känner mig, ofrivilligt, som den grinige musikafficionadon som minsann hävdar att antingen var bandet bäst på demon, eller så har de sålt ut sig. Tro mig, jag unnar verkligen detta portugisiska känsloknippe till band all framgång de haft, och kommer att ha nu när de har hamnat på Century Media.

Men ”Loss” känns inte på långa vägar lika angelägna – ja, livsviktiga – som exempelvis ”Mirage” från 2022, eller ”Coma” från 2024 som åt sig in i hjärnbarken med sina känslostormar till låtar.

Därför vill jag tycka mer om ”Loss” än jag gör. Här finns väldiga toppar, stunder då bandet lyckas att leverera samma känslomässiga frenesi, men också där bandet visar att de kanske är på väg till aningens mer lättillgängliga, och mer arenavänliga(?) tongångar – jag tänker på fina Hellbound  som jag gillat sedan första genomlyssningen.

Eller varför inte Uncontrolled som har en underbar tyngd, och ack så snygga melodislingor som ger känslan av att sväva fram.

Men lika ofta så upplever jag att bandet vilar lite för mycket i mellanlägen, som i Phoenix som börjar rent förödande starkt, men där bandet under stora delar av låten väljer att alibispela, visserligen snyggt, men utan att matcha inledningen på låten. LBRNTH dyker upp som något sorts mellanspel och bryter helt rytmen på plattan, en ren utfyllnad, och totalt onödig.

”Loss” är trots mina ganska allvarliga reservationer en habil skiva – här finns tillräckligt med bra musik för att jag ska känna att det är lönt att kanske komma tillbaka till skivan senare under året. Men den där totala nerven som bandet uppvisade tidigare, ja den är som tidigare konstaterat, borta. Istället får vi en snyggt producerad skiva, påkostad, med en del bra låtar. Förväntar man sig mer än så kommer man gå bet.

Skivor

Monstrosity – Screams From Beneath The Surface

Lämna en kommentar

ARTIST: Monstrosity
TITEL: Screams From Beneath The Surface
RELEASE: 13/3 2026
BOLAG: Metal Blade

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Jag kommer tydligt ihåg hur jag skulle kolla in Monstrositys platta ”In Dark Purity” när den återutgavs, och jag blev så vansinnigt besviken över hur dålig den var. Därefter glömde jag aktivt bort bandet som hållit elden vid liv i ohemult många år.

Men gammalt stål dör hårt, och när promon till ”Screams From Beneath The Surface” damp ner i mejlkorgen, ja, nog fan lystrade jag till över att bandet visade livstecken.

Och som ni förstår, jag gillar den här skivan till stora delar. Någorlunda nye sångaren Ed Webb har varit med sedan 2021 gör sitt andra album med bandet, och nye gitarristen Justin Walker gör sitt första. Vi återkommer till detta.

Har man lyssnat på Monstrosity sedan tidigare kommer man känna igen sig, i alla fall om man lyssnat på fina föregångaren ”The Passage Of Existence”. Bandet tar numera gärna in mer thrash-inslag än i början av karriären, och det mina vänner, är ingen dålig grej alls.

Inte minst verkar just Walker ha tänt fyr på brasan rätt ordentligt för om något så är ”Screams…” en oerhört fin skiva om man går igång på glödande gitarrspel. Vi pratar både frustande och sylvassa riff i snart sagt varenda låt på skivan. Men solona är då bandet ger fritt spelrum åt sina gitarrister till utsvävningar som ofta drar åt närmast det progressiva hållet. Efter tredje lyssningen hade min känsla av att lystra extra då det vankades solon bekräftats gång efter annan och det var storartad njutning mest hela tiden.

Kolla bara in finfina The Colossal Rage som är en rejäl banger i ordets bästa bemärkelse.

På totalen är ”Screams…” en skiva som förnöjer mest hela tiden under lyssningen. Visst, det är inte helt originellt eller nydanande, men i ärlighetens namn förväntar jag mig inte detta av ett band som varit igång i snart 30 år. Det räcker med att bandet spritter till av liv på det sätt som Monstrosity gör på den här skivan. Gott hantverk, kul låtar, magiskt gitarrspel och en bra produktion räcker långt.

Skivor

Leaves’ Eyes – Song Of Darkness

Lämna en kommentar

ARTIST: Leaves’ Eyes
TITEL: Song Of Darkness
RELEASE: 6/3 2026
BOLAG: Reigning Phoenix Music

BETYG: 6/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Jag tog mig an att lyssna på Leaves’ Eyes senaste fullängdare innan  jag kastade mig över den här EP:n. ”Myths Of Fate” var kanske en alltför stor tugga att ta sig an, för den är 1 timme och 39 minuter!

Det är åt helvete för långt, om du inte kan backa upp det med musik av större verkshöjd än detta tyska band mäktade med.

Då kanske det blir lättare att ta sig an en fyralåtars-EP? Ja, både och skulle jag säga.

Leaves’ Eyes har varit igång länge. Tyskarnas symfoniska metal har i stort sett följt samma uppkörda spår under hela karriären. Det enda som egentligen ändrats är att bandet har befolkats av en hel massa musiker.

Gillar man kvinnlig sång i operatisk stil, då är ju det här ett band som det är lätt att tycka om. Lägg till detta att du får lite growl ibland så kanske anrättningen blir än mer aptitlig?

Jag gillar Elena Siirelas sång mycket. Den ligger på rätt nivå, och hon är en duktig sångerska. Värre är det när Alexander Krull kommer in med growl. Jag uppskattar inte alls hans röst, den sänker de flesta partier när den dyker upp som en illasinnad gubben i lådan.

Gitarrspelet är klart njutbart, och till stora delar så är detta en riktigt trevlig EP. Låt vara att den är aningens trygg, men jag vet inte om det är riktigt rättvist att förvänta sig en radikal kursändring av ett band som varit igång så pass länge som Leaves’ Eyes har?

Ibland känns det som om bandet slappnar av lite väl mycket, de symfoniska inslagen i exempelvis Until The Last Day känns lite väl fattiga och alibiartade. Ja, och så kommer Krull in och sabbar än mer stundtals.

Det blir ett halvljummet betyg av mig, det känns som om Leaves’ Eyes är kapabla till bättre grejer än så här, men helt oävet är det inte.