Etikettarkiv: Symphonic metal

Skivor

Leaves’ Eyes – Song Of Darkness

Lämna en kommentar

ARTIST: Leaves’ Eyes
TITEL: Song Of Darkness
RELEASE: 6/3 2026
BOLAG: Reigning Phoenix Music

BETYG: 6/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Jag tog mig an att lyssna på Leaves’ Eyes senaste fullängdare innan  jag kastade mig över den här EP:n. ”Myths Of Fate” var kanske en alltför stor tugga att ta sig an, för den är 1 timme och 39 minuter!

Det är åt helvete för långt, om du inte kan backa upp det med musik av större verkshöjd än detta tyska band mäktade med.

Då kanske det blir lättare att ta sig an en fyralåtars-EP? Ja, både och skulle jag säga.

Leaves’ Eyes har varit igång länge. Tyskarnas symfoniska metal har i stort sett följt samma uppkörda spår under hela karriären. Det enda som egentligen ändrats är att bandet har befolkats av en hel massa musiker.

Gillar man kvinnlig sång i operatisk stil, då är ju det här ett band som det är lätt att tycka om. Lägg till detta att du får lite growl ibland så kanske anrättningen blir än mer aptitlig?

Jag gillar Elena Siirelas sång mycket. Den ligger på rätt nivå, och hon är en duktig sångerska. Värre är det när Alexander Krull kommer in med growl. Jag uppskattar inte alls hans röst, den sänker de flesta partier när den dyker upp som en illasinnad gubben i lådan.

Gitarrspelet är klart njutbart, och till stora delar så är detta en riktigt trevlig EP. Låt vara att den är aningens trygg, men jag vet inte om det är riktigt rättvist att förvänta sig en radikal kursändring av ett band som varit igång så pass länge som Leaves’ Eyes har?

Ibland känns det som om bandet slappnar av lite väl mycket, de symfoniska inslagen i exempelvis Until The Last Day känns lite väl fattiga och alibiartade. Ja, och så kommer Krull in och sabbar än mer stundtals.

Det blir ett halvljummet betyg av mig, det känns som om Leaves’ Eyes är kapabla till bättre grejer än så här, men helt oävet är det inte.

Skivor

Seven Spires – Gods Of Debauchery

Lämna en kommentar

ARTIST: Seven Spires
TITEL: Gods Of Debauchery
RELEASE: 10/9 2021
BOLAG: Frontiers

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Jag ligger efter med recenserandet, som ni märker, då jag har skrivit om flera skivor som har ett releasedatum som ligger ett antal veckor bakåt i tiden. I de flesta fallen i allmänhet, och när det gäller ”Gods Of Debauchery” i synnerhet, vill jag tro att det är befogat att ta en titt på dessa skivor. Inte minst för att ni läsare redan har tillgång till skivorna i fråga och slipper betrakta recensionerna som mer lockande att kolla in skivorna när de släpps.

Nog om detta. SEVEN SPIRES är ett symfoniskt band från Boston. Samtliga medlemmar har examen från Berklee College of Music. Jag vet att detta kan verka avskräckande – nu ska det nördas ner och visas skills på alla instrument så att lyssnaren riktigt kröks in och imploderar – men för egen del är detta ett faktum som mer lockar än avskräcker.

SEVEN SPIRES lyckas dock med bedriften att inte lockas ner i denna fälla, och de gör det med bravur. Faktum är att ”Gods Of Debauchery” kan vara en av de bästa skivorna ni kommer höra under 2021. Jag har lyssnat på repeat, och trots att skivan klockar in på en speltid på 1 timme och 17 minuter så upplever jag den inte som alls lika lång som exempelvis IRON MAIDENs senaste. Det är såklart för att ”Gods Of Debauchery” dignar av fruktansvärt bra låtar.

Bandet växlar ledigt mellan riktigt rå och aggressiv metal och rent episka katedralbyggen. Jag tycker att Shadow On An Endless Sea som ligger som låt sju är ett bra exempel på detta. Det är blastbeats och ett rent hänförande smattrande på kaggarna av Chris Dovas, fruktansvärt grymt basspel från Peter de Reyna, underbara gitarrslingor av Jack Kosto och magiskt growl och rensång från sångerskan Adrienne Cowan.

Ska jag nämna ytterligare en röd tråd, förutom det magiskt snygga hantverket i låtskriveriet, så är det just Cowans ypperliga förmåga som sångerska. Hennes insats dräper alldeles oavsett om hon growlar eller sjunger rensång och det ger en förstärkning och variationsrikedom till den här skivan som är imponerande.

De symfoniska delarna är skickligt inkorporerade. Jag tycker att detta är viktigt. Att skriva musik för att sedan lägga på dessa element kan funka till en viss punkt. Men det märks direkt när ett band redan har fullbordat sin tankegång med dessa delar, för då får man en helt annan utväxling. Det har, såklart, SEVEN SPIRES gjort.

”Gods Of Debauchery” är en av de bästa skivorna jag hört i år, men det kan också vara en av de bästa symfoniska metalplattorna jag hört överhuvudtaget. Det borde få er att kolla in skivan. Jag tror inte ni kommer ångra er.