Kategoriarkiv: Skivor

Skivor

Speglas – Endarkenment, Being & Death

Lämna en kommentar

ARTIST: Speglas
TITEL: Endarkenment, Being & Death
RELEASE: 27 februari 2026
BOLAG:  Trust No One

BETYG: 9/10
SKRIBENT:  Amelie

I november dök det upp ett stycke musik från ett för mig totalt okänt Stockholmsbaserat death/black metal-band. The Spirit Postmortem var den första singeln från Speglas kommande album ”Endarkenment, Being & Death” – och nu är albumet här. Bandet är dock inte kommet från ingenstans. Speglas bildades 2015 och har tidigare släppt två EP, ”Birth, Dream & Death” 2015 och ”Time, Futility & Death” 2022. Ett band som alltså skyndat långsamt mot fullängdsdebuten men resultatet är verkligen värt sin tid.

Två av medlemmarna i bandet, sångaren och gitarristen Isak Rosemarin samt trummisen Jesper Nyrelius, spelar även i bandet Sweven. Men medan Swevens metal är av det mer progressiva slaget drar sig Speglas mer mot svärtad döds. Övriga bandmedlemmar är gitarristen Alexi Hedlund och basisten Victor Berg.

Temat för ”Endarkenment, Being & Death” är mörkt och nedstämt. Grundstämningen är utan hopp och enligt Isak Rosemarin: ”med nietzscheanska termer… – alla svar på frågan ’varför’ saknas”. Detta gäller både individens känsla av livets meningslöshet, uttryckt bland annat i låten Dearth, och ur ett universellt, kosmiskt perspektiv som i spåret Incessant Severance. Vill man fördjupa sig ytterligare i Rosemarines tankar om Nietsche och metal finns dennes kandidatuppsats i musikvetenskap, ”The great truth is there isn’t one: Nihilism som inspiration i black metal med fokus på bandet Mgła” tillgänglig online. Men vi ska inte dröja mer vid det just här.

Musiken är även den mörk men också i hög grad melodisk. Här finns vibbar som minner om Paradise Lost och inslag som får mig att tänka på Tribulation i deras bästa stunder. ”Endarkenment, Being & Death” är ytterst välkomponerat och inte ens intro-spåret Woe känns överflödigt (vilket annars ofta är en käpphäst för mig) utan bygger snyggt upp en förväntan på vad som komma skall. Albumet innehåller alltifrån finstämda partier, som låten Ailing, intrikata kompositioner och även mer rak metal av det snabbare slaget, tex i Hitherto Awry. Rage upon the Dying Fire avslutar albumet storslaget och är en av favoriterna tillsammans med bland annat nämnda Deart.

”Endarkenment, Being & Death” är ett album som landar precis rätt i samtidens mörker och jag vågar spå en plats på årsbästalistan för Speglas redan nu.

 

Skivor

Necrofier – Transcend Into Oblivion

Lämna en kommentar

ARTIST: Necrofier
TITEL: Transcend Into Oblivion
RELEASE: 27/2 2026
BOLAG: Metal Blade

BETYG: 6/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Med bytet upp till legendariska Metal Blade verkar Necrofier, bördiga från Houston i Texas, onekligen ha höjt sina ambitioner.

Nästan en hel timme av melodisk black metal, späckad med stämning, får vi på ”Transcend Into Oblivion”.  Att bandet dessutom har byggt plattan på klassiskt manér med tre stycken längre movements med kortare avdelare mellan sig förstärker bara mitt intryck att bandet vill mycket med den här plattan, redan innan jag lyssnat på en enda ton.

Melodisk black metal, ja, det är ju en upplogad genre, och det blir även Necrofier svaret skyldigt till. För även om musiken till vissa delar är mycket bra så håller det inte hela vägen. Det finns styrkor i varje enskild del av skivan, men varken Fires Of The Apocalypse, Light My Path, Servants of Darkness, Guide My Way eller Horns Of Destruction, Lift My Blade håller sammantaget fullständigt ihop. Mest tycker jag ändå om mittendelen med Servants Of Darkness…som både har en härlig kaotisk atmosfär och en hemsökande kuslighet som jag uppskattar mycket.

Gillar man faktumet att band är trygga i att mata på med återkommande riff, ja då kommer man gilla den här skivan. För min del blir det för matigt och en smula tjatigt och utdraget till stora delar.

Hade det funkat bättre utan avdelarna? Ja det hade det kanske gjort – i vilket fall får jag en känsla av mild irritation och vill bara trycka mig vidare när de dyker upp – de är som onödiga intron  – och fråntar skivan den känsla av angelägenhet som den skulle kunna ha.

Även om betyget kan tyckas njuggt finns det en hel del finfin musik på ”Transcend Into Oblivion”, även om man får leta efter den lite.

Skivor

Coscradh – Carving The Causeway To The Otherworld

Lämna en kommentar

ARTIST: Coscradh
TITEL: Carving The Causeway To The Otherworld
RELEASE: 20/2 2026
BOLAG: 20 Buck Spin

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Black metal från Irland, kan det vara något? Coscradh betyder – på gammal irländska – massaker eller triumferande i slakt, och detta är ungefär så brutalt som namnet antyder.

Jag har lyssnat på bandet tidigare, och då kunde jag inte riktigt med vad bandet sysslade med. På rykande färska ”Carving…” så har bandet sett till att höja verkshöjden på låtarna avsevärt och det händer att snart sagt alla låtar på skivan får mig att nöjsamt nicka med i det soniska kaos som bandet är mer än kapabla att skapa.

Tänk inte på Primordial när ni närmar er den här skivan, Coscradh har mer gemensamt med ett band som Watain, om än mer kaotiskt i genomförandet. Det är just denna blandning mellan oerhört effektfullt drivna riff och kaotiska utflykter i både sången och solona. Som bäst uppskattar jag sången då den håller sig i det lägre registret, panikartade illtjut som tryfferar låtarna kanske uppskattas av en hel massa, för mig är det lite av samma dealbreaker som Amelie ser pigsqueal.

Kolla bara in Caesar’s Revelation för samtliga av dessa inslag så kommer ni få en god inblick i hur Coscradh yxar fram sin musik.

Att Coscradh vet hur en slipsten ska dras gör att jag ändå uppskattar ”Carving…” och hade jag varit aningens mer tillåtande mot vissa sånginsatser så hade kanske betyget kunnat pressas upp till 7.5 om vi hade sysslat med decimaler här på WeRock. Som det är nu så är ”Carving The Causeway To The Otherworld” en klart sympatisk skiva som förtjänar både er tid och er uppmärksamhet.