Etikettarkiv: 8/10

Skivor

Møl – Dreamcrush

Lämna en kommentar

ARTIST: Møl 
TITEL: Dreamcrush
RELEASE: 30/1 2026
BOLAG: Nuclear Blast

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

”Dreamcrush” är mitt första möte med Møl, och jag har haft förtvivlat svårt att sätta fingret på vad det är som jag gillar med den här skivan, för bra, det är den verkligen. Melodierna som det här danska gänget mäktar med att göra är helt enkelt betagande.

Møl lirar en sorts version av blackgaze som kanske får en del mer insatta att tänka att de låter som Deafhaven, vilket kanske mer var fallet innan. Nu verkar danskarna har dragit iväg i en lite annan inrikting. Det är mycket mer rensång i vilket fall, men inte så det stör eller drar ner de låtar som har den.

Møl växlar ledigt mellan skira melodier, bröl och kombinationer av dessa extremer, och ibland kommer jag att tänka på Mew, ett danskt indieband från way back when.

”Dreamcrush” lyckas otroligt väl att få mig att vilja vara kvar i lyssningen under långa perioder, utan att jag egentligen kan förklara varför. Bandet lyckas att trollbinda nästan genomgående med låtar som skickar ut mig i ett nästan svävande tillstånd. Bara det kan kanske vara en anledning till att kolla in den?

Skivor

Bödel – Dödsbringaren

Lämna en kommentar

ARTIST: Bödel
TITEL: Dödsbringaren
RELEASE: 30/1 2026
BOLAG: DiSTAT

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Kort, koncist och, ja, jävligt välbehövligt. En skiva som ”Dödsbringaren” känns lika välkommen som att konstatera att i år är det valår och vi har chans att kasta ut regeringen på den sophög den hör hemma på.

Bödel är visserligen ett nytt band, men befolkas av till tre fjärdedelar av rutinerat folk. Arvid på gitarr och bakgrundssång (The Crown), Henke på bas och bakgrundssång (Pastoratet), Micke på trummor (The Crown, Impious och Adept) och så Leya, inte ens Systembolagsmyndig men som levererar en krossande vokal våldsverkan.

”Dödsbringaren” är en föredömligt kort – med nöd och näppe en speltid på strax över 20 minuter – vrålande och vredgad skiva. Vill man ha sin crustpunk på annat sätt? Ja, det kanske man vill, men för mig funkar ”Dödsbringaren” alldeles ypperligt som den är.

Första singeln som dök upp var Domare och bödel, och den är visserligen bra, men jag tycker att det finns betydligt starkare spår på den här plattan. Öppnaren Extremt jävla vansinne är en sagolik banger som hotar att välta mest hela tiden, men som ändå lyckas hålla skutan på rätt köl. Lägg till ett naggande kort men ypperligt solo. Eller varför inte Nio års träning i likgiltighet en gött stompande diatrib om det svenska skolsystemet?

Bödel sparkar alltid uppåt – det vredgade ursinne som ryms på plattan avhandlar ämnen som bombningar av civila, rätten till abort, hur unga tvingas in i gängkrig i förorterna, mental ohälsa, skrivbordskrigare och att sälja ut välfärden – och det är som sig bör med andra ord. För Bödel känns så härligt genuina i sin vrede över sakernas tillstånd att det inte går annat än att bli överväldigad av deras musikaliska attack mot det system som råder.

Gillar du crustpunk sedan innan så har du koll på det här bandet. Alla ni andra – kasta er över denna pärla till platta. Ett soundtrack som samtiden förtjänar.

Skivor

Iotunn – Waves Over Copenhell

Lämna en kommentar

ARTIST: Iotunn
TITEL: Waves Over Copenhell
RELEASE: 9/1 2026
BOLAG: Metal Blade

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

När Iotunn brakade in med besked 2021 med plattan ”Access All Worlds” var det många av oss som hajade till. Ytterligare ett danskt band med fantastisk verkshöjd att hålla koll på. När sedan skivan ”Kinship” kom 2024 befästes bara den initiala känslan av att detta är ett makalöst band.

Det är med denna förväntan som jag närmar mig bandets första liveplatta, ”Waves Over Copenhell”. Inspelad under bandets konsert på Danmarks största metalfestival 2023 är detta ett bra exempel på att bandet inte bara klarar av att leverera ypperlig musik på platta, utan också ser till att hänföra under liveframträdanden.

Jag tycker dessutom att det är djupt sympatiskt att konserten ägde rum på festivalens minsta, men mest sympatiska scen – Gehenna – som är en scen som ger en fantastisk inramning till vilken konsert som helst.

Men det är inget ”litet” band som står på scen.  När jag lyssnar på skivan så märks det att Iotunn är ett band fyllt av självförtroende och pondus. Det är majestätiskt redan från inledande Waves Below och då tycker jag att den låten är visserligen marginellt något mindre förträfflig än resten av de låtar bandet bränner av under konserten.

För resten av skivan är nästan absurt bra – det enda som jag egentligen har att invända är att den är för kort – för jag vill bara ha mer av detta makalösa band som gör i stort sett allt rätt.

Att det rent musikaliska sitter som en keps är en sak, men när bandet dessutom har Jón Aldará på sång så växlas saker och ting upp nästan av sig självt. Maken till sångare, och det märks när han ser till att skjuta ut låtar som The Tower Of Cosmic Nihility och Mistland i stratosfären.

”Waves Over Copenhell” är en djupt sympatisk skiva som ser till att visa ett band som är komplett i sitt uttryck. Iotunn vet vad de kan och vill och närvaron är påtaglig både vad gäller hur bandet låter på den den här skivan – det kan vi tacka Jacob Hansen för – men också hur bandet gestaltar sin show. Kolla bara in videon nedan och försök sedan att  hävda att ni inte blir imponerade.