Etikettarkiv: thrash metal

Vulture – Dealin’ Death

ARTIST: Vulture
TITEL: Dealin’ Death
RELEASE: 21/5 2021
BOLAG: Metal Blade

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Ska man köra retro-racet, så ska man göra det fullt ut. Tyska VULTURE gör detta, och har gjort det sedan starten av bandet 2015. Prick allt med det här gänget är så välgjort att det inte är svårt att imponeras. Kolla bara på det omslaget! Det hade lika gärna ha suttit på en skiva som kom ut på 1980-talet även om den är en tydlig nickning till filmen “The pit and the pendulum” som kom ut 1961 och som baseras på ett verk av Edgar Allan Poe.

Även bandmedlemmarnas scenalias är så fruktansvärt helgjutna.

S. Castevet och M. Outlaw på gitarr,  A. Axetinctör på bas, G. Deceiver på trummor och L. Steeler på sång. Blir det för mycket för att ta på allvar? Lugn, dessa durm und strang-herrar från Dortmund kan sitt hantverk. “Dealin’ Death” fullständigt sprutar ur sig en helt underbar speed/thrash metal som i alla fall jag har oerhört svårt att värja mig emot.

Riffen sitter som en truckerkeps, det är bra driv i samtliga låtar och det matas på med både tvåtakt och gruvligt gött sväng genom hela skivan. Plus att jag älskar stämningen på skivan. Det är precis som att VULTURE har tagit prick allt som jag gillar med 1980-talets scen med IRON MAIDEN, METALLICA, MERCYFUL FATE och JUDAS PRIEST och ändå lyckas med att göra något eget av det arv dessa band har lämnat.

Framför allt är VULTURE skickliga på att underhålla. Hade jag gjort en årsbästalista över skivor som är perfekta partyplattor då hade “Dealin’ Death” tveklöst platsat på den. Kolla in den.

Artillery – X

ARTIST: Artillery
TITEL: X
RELEASE: 7/5 2021
BOLAG: Metal Blade

BETYG: 6/10
SKRIBENT: Martin Bensch

ARTILLERY är en tung hörnsten i den danska metallen. De har varit igång från och till sedan 1982, och har alltid hållit sig till det som de gillar mest: thrash metal. De har kavlat ut riffmattor med bibehållen integritet under hela karriären, och de har kämpat på trots dödsfall.

När bandet nu jubilerar med sitt 10:e album har recensionerna med höga betyg stått som spön i backen av folk som helt går bananas. Varför har jag då bara gett “X” en betygssexa?

Kanske är det för att jag uppskattar vissa delar av ARTILLERYs musik väldigt mycket, men andra delar kan jag helt vara utan. Riffen är den här skivans starkaste kort, och det är stadigt bett och övertygelse i snart sagt varenda låt. Hade den här skivan varit helt instrumental så hade jag gillat den ännu mer, haha!

Produktionen är helt fantastisk, mustig och matig så att öronen njuter i fulla drag.

Men ni förstår kanske varthän det barkar? Det är med sångaren Michael Bastholm Dahl jag känner att denna skiva välter. Och detta kommer att låta helt konstigt: han sjunger för bra och hans röst är alldeles för oskitig för att jag ska gilla den. Hade jag hört honom i ett klassiskt heavy metalband så hade jag sannolikt gillat vad han gör, för sjunga kan han. Men thrash metal ska, i mitt tycke, inte vara speciellt rent. Det ska skava i sången, och det gör det inte här.

Gillar man ARTILLERY sedan tidigare så kommer man att gilla även den här plattan. För oss andra finns det annan thrash metal att lyssna på.

Evile – Hell Unleashed

ARTIST: Evile
TITEL: Hell Unleashed
RELEASE: 30/4 2021
BOLAG: Napalm Records

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Brittiska thrasharna i EVILE tröskar på efter sju sorger och åtta bedrövelser. “Hell Unleashed” är bandets första skiva på hela 8 år, och det är klart att suget på bra retro-thrash inte direkt har minskat, i alla fall om jag pratar för mig själv.

För här får ni släppa alla tankar på att få en skiva som vidareutvecklar thrashen. EVILE verkligen dyrkar tvåtakten och halvtakten, och riffen ska vara sjukt intensiva, annars får det vara. Detta är både bandets styrka och svaghet. Ofta funkar det alldeles lysande. Öppnaren Paralysed är en helt fulländad låt som får mig att studsa till varje gång jag lyssnar på den. Breaket med det första riffets återkomst vid 4-minutersstrecket är helt magiskt och hela låten får mig att undra om bandet äntligen kommer att leverera en skiva som håller hela vägen.

Svaret är lite både och. Det är inte svårt att uppskatta “Hell Unleashed” för dess rent vansinniga spelglädje. Ganska nye gitarristen Adam Smith ser till att piska på rejält i snart sagt varenda låt och det är framför allt gitarrarbetet som gör att jag verkligen gillar “Hell Unleashed”. Det är även detta som produktionen lyfter fram. Jag hade gärna sett att Ben Carters trummor hade fått lite mer kropp, men hans rent fantastiska renslir väger upp för rätt mycket.

“Hell Unleashed” är en trevlig platta som jag kommer att återvända till under året, men materialet är aningens för jämntjockt för att jag ska snäppa upp betyget ett steg.