ARTIST: Orm
TITEL: Guld
RELEASE: 31/10 2025
BOLAG: Indisciplinarian

BETYG: 5/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Det är inte bara An Abstract Illusion som för tre år sedan golvade mig med en fantastisk platta, danska Orm såg också till att rucka på cirklarna med sin otroliga skiva ”Intet · Altet”. Men här upphör likheterna, det förstår ni när ni ser betyget.

Jag har den största respekt för band som vill förnya sig, för det försöker verkligen Orm med ”Guld”. Där föregångaren lyckades med att med en i det närmaste övermodig speltid övertyga mig om att varenda ton, frasering och trumslag var en nödvändighet, och på vilken allt detta lyckades samspela till en helhet av sjudande kreativitet, där känns ”Guld” som en skiva som jag stångar mig mot, utan att få speciellt mycket tillbaka.

När Orm lyckas med att närma sig magin de är kapabla till, som i Undfangen, då klänger jag mig fast vid detta med en frenesi som mest kan liknas vid en person som hotar att kastas av ett skepp i en storm. Jag vill ju så gärna gilla vad Orm gör att det blir som att tömma bitterhetens kalk när de inte lyckas med detta, utan plogar på och mest låter som så många andra black metalband.

Att ljudbilden är så kompakt hjälper inte heller till när trummorna plöjer på med generiska blastbeats – en mer organisk ljudbild hade kunnat rädda upp ”Guld” till en nivå som hade fått i alla fall öronen att glädjas åt hur det lät, även ifall låtmaterialet lämnar mer att önska.

Jag önskar att jag gillar ”Guld” mer än vad jag nu gör, men ibland blir det ju dessvärre så att en emotsedd skiva inte svarar upp mot förväntningarna. Kanske är det så att jag ska ge skivan mer lyssnartid, att här faktiskt finns något att uppskatta som jag inte gör just nu, men magkänslan är just nu att detta inte är en skiva jag är speciellt sugen på att återvända till.

ARTIST: Orm
TITEL: Intet • Altet
RELEASE: 30/9 2022
BOLAG: Indisciplinarian Records

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Martin

Gott folk, det här kan vara årets bästa black metalskiva.

Jag har känt till ORM sedan innan, deras material har alltid varit värt att kolla in, men här uppar de anten på ett oerhört påtagligt sätt. Och de gör detta genom att annonsera att de kommer ut med ett dubbelalbum där det bara finns fyra låtar. Vi pratar alltså låtar med nästan galaktiska längder.

Som ni förstår ror de hem skeppet med bravur.

Black metal är, eller har kanske snarare blivit, för min egen del en genre som definieras av en intensiv närvaro i musiken, där varje ton optimalt skall fyllas med någonting som försätter mig bortom rummet jag är i. ”Intet • Altet” gör sannerligen detta. ORM har skapat en skiva som jag högst ogärna lämnar, och som jag har spelat på repeat nästan maniskt.

Varenda ton känns totalt nödvändig på skivan. Balansen i känslan blir aldrig lidande av att trion ledigt växlar mellan traditionellt black metalrens med underbar sång från Theis Wilmer Poulsen och Simon Sonne Andersen eller oerhört nedtonade partier. Bäst är det när de två uttrycken blandas – 12 minuter in i Floden, som kan skabe bygger ORM upp till en fullständigt episk svallvåg av känsla som, bokstavligt, framkallar tårar flera gånger när jag lyssnat på skivan.

Där andra skivor inom genren oftast vill framkalla en känsla av makt – och tro mig jag har inget som helst emot detta – vill, och framför allt lyckas ”Intet • Altet” med att visa på en mycket större känslomässig variation. Skivans historia om man så vill, är människans väg från vagga till död, vilket är ett omfattande ämne. Att det dessutom kan leda till grava pekorala dikeskörningar är mer regel än undantag verkar inte vara något som har bekymrat ORM. De har lyckats göra en skiva som i nästan varenda detalj lever upp till dess höga ambitioner.

Kolla in den.

•