Etikettarkiv: powerviolence

Nails – Every Bridge Burning

ARTIST: Nails
TITEL: Every Bridge Burning
RELEASE: 30/8 2024
BOLAG: Nuclear Blast Entertainment

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Jag har lyssnat på NAILS sedan 2013 års ”Abandon All Life” och jag har aldrig blivit besviken på något bandet släppt. Men jag har inte recenserat något av bandets släpp, och så kan vi ju inte ha det!

I motsats till bandets ofta fartfyllda musik så är NAILS  ett band som inte har bråttom när det gäller att göra nytt material. Mellan ”Every Bridge Burning” och ”You Will Never Be One Of Us” har det gått hela åtta år. Såklart har medlemmarna bytts ut ett antal gånger, vilket ju inte underlättar. Enda medlemmen som varit med från start är numera en enda – gitarristen/sångaren Todd Jones.

Gör detta något? Inte nödvändigtvis – NAILS har haft sin formel klar sedan många år. Bandets rent underbara blandning av grindcore/powerviolence/hardcore och det ljuva 90-talets tjocka dödsmetallton i gitarrerna är lika konstant på ”Every Bridge Burning” som jag förväntar mig.

Lika intakt är NAILS otroliga förmåga att skriva skivor som ytterst sällan går över 18 minuters speltid (bara ”You Will Never…” är längre) men som ändå känns så fantastiskt matiga. Det finns liksom en paradox mellan att inte en enda ton känns överflödig, men man kippar ändå efter andan efter varje varv på varje skiva.

Från furiöst piskande Punishment Map via skönt svängiga Lacking The Ability To Process Empathy till avslutande vridet twangiga No More Rivers To Cross levererar NAILS ett soundtrack till vredgat motstånd som sannerligen behövs. Jag kan inte tänka mig ett mer lämpat band till att tonsätta det trainwreck till land som USA har blivit och kommer bli än mer. Nu tror jag inte bandet har just den ambitionen, men där landar jag i alla fall. NAILS är bandet som vi både behöver och förtjänar.

 

Karras – We Poison Their Young

ARTIST: Karras
TITEL: We Poison Their Young
RELEASE: 29/9 2023
BOLAG: M-Theory Audio

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Ett franskt band som har tagit sitt bandnamn från ”Exorcisten” och som lirar death metal/powerviolence/crust, kan det vara något?

Det var i alla fall frågan jag ställde mig när jag snubblade över KARRAS på Bandcamp (var annars?), och som ni förstår på betyget så gillar jag ”We Poison Their Young” riktigt mycket.

Med en uppfriskande spellängd på knappa 20 minuter förstår ni att det blir åka av rätt rejält. Alla element som KARRAS föredrar exekverar de med både ackuratess och finess. När det svänger, då görs detta med besked. The Hermit’s Anger har ett underbart intro som har fått mig att stampa takten varenda gång jag lyssnat på låten. Den ljuvliga d-takten som följer sänker inte mitt gillande, det kan jag säga.

När bandet grindar görs detta på rätt sätt också. Det är inte ovanlig att en och samma låt innehåller alla tre ingredienserna, och det utan att det känns krystat eller stressat.

Det gäller hela skivan, för trots att ”We Poison Their Young” är en kort historia känns den förbryllande matig. Något som jag också har tänkt på varenda lyssning är hur otroligt kul och underhållande den här skivan känns. Det är så tydligt att KARRAS vet vad de är bra på, och trots att de olika elementen absolut inte är nya så känns skivan fräsch hela vägen.

Produktionen är en dröm, och har exakt rätt grad av stökighet. Att Yann Heurtaux dyrkar sin HM-2 pedal gör absolut inte ont, haha!

”We Poison Their Young” är en otroligt bra, rolig och underhållande skiva. Kolla in den.

Magrudergrind – II

imageARTIST:Magrudergrind
TITEL: II
RELEASE: 2016
BOLAG: Relapse

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Ett bra grundrecept för bra grindcore hade kunnat vara såhär: känn din scen, krångla inte till det, var förbannade. MAGRUDERGRIND är allt detta och visar på ”II” att de vet hur en slipsten ska dras på effektivaste vis.

I 15 låtar demonsterar trion utan behov av bas sin förkärlek för vredgad och till största delen fartfylld grindcore.

Trummisen Casey Moore och gitarristen R. J. Ober är i det närmaste ett instrument och även om det slirar lite ibland så vet du som lyssnare att det är meningen. Sångaren Avi Kulawy gastar föredömligt.

Gillar du grindcore sedan innan kommer du identifiera ”II” som varande en bra skiva väl värd att kolla in. För er andra är detta en bra inkörsport till subgenren.