Etikettarkiv: grindcore

Skivor

Cattle Decapitation – Terrasite

Lämna en kommentar

ARTIST: Cattle Decapitation
TITEL: Terrasite
RELEASE: 12/5 2023
BOLAG: Metal Blade

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin

Hur många av er var det som diggade “Death Atlas”? Rätt många skulle jag tro. För egen del lyssnade jag inte på den alls. Jag hade nämligen hamnat i en av mina sedvanliga svackor när det gäller CATTLE DECAPITATION. 2009 tokdyrkade jag bandet på “The Harvest Floor”, “Monolith Of Inhumanity” tröttnade jag raskt på, “The Anthropocene Extinction” älskade jag. CATTLE DECAPITATION har blivit ett varannan-skiva-band för mig, märkligt nog.

Med detta i åtanke så kanske det är helt logiskt att jag går igång rätt rejält på “Terrasite” som släpps på fredag. Efter första genomlyssningen var jag så till mig att jag använde frasen “den här skivan får färgen att flagna från väggen” då jag diskuterade den med några av bloggkollegorna på Metallbibliotekarierna.

Är det då bara rens på detta alster? Nä, långt därifrån, men det hålls inte igen på höghastighetsspel, så mycket kan jag säga. Inledande Terrasitic Adaptation börjar i och för sig oerhört episkt mäktigt, ja, tungt till och med. Och djupt oroväckande. När väl renset kommer igång är det dock massivt mangel en rätt bra stund. CATTLE DECAPITATION visar i hela låten på hur oerhört mångsidiga de är. Stämningen är oerhört påtaglig, Josh Elmore och Belisario Demuzio kavlar ut riff och solon jag äter med sked, trummisen David McGraw lirar både snabbt och med sväng, och Travis Ryan, ja herrejävlar, han slevar upp en vokal leverans som i variationsgrad enbart kunde matchas av Trevor Strnad.

När jag lyssnar på “Terrasite” så fladdrar namn som THE BLACK DAHLIA MURDER, BEHEMOTH och MISERY INDEX förbi i skallen vilket inte ska tas som kritik mot vad som pågår på den här skivan. CATTLE DECAPITATION har något helt eget i sitt uttryck som det inte är svårt att uppskatta. Detta blir allt tydligare ju längre plattan varar, och när sista låten Just Another Body drar igång så tänker jag att jösses vilken logisk låt att avsluta med. Hela låten känns som en present. Från det magiska pianospelet i början till rensången i slutet sitter jag som förstummad av hur bra detta är.

CATTLE DECAPITATION har lyckats göra en mycket bra skiva som, om man gillar bandet sedan innan, nog kommer att få fler att springa till skivbutiken än undertecknad. Kolla in den.

Skivor

Rotten Sound – Apocalypse

Lämna en kommentar

ARTIST: Rotten Sound
TITEL: Apocalypse
RELEASE: 31/3 2023
BOLAG: Season Of Mist

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Varje gång ROTTEN SOUND släpper ny skiva vill jag göra som Gert Fylking och utbrista “Äntligen!”. Detta magiska band levererar, ofta, sedan början av 2000-talet (“Murderworks” säger jag bara!) en fruktansvärt potent och ilsken grindcore som jag har uppskattat sedan jag upptäckte bandet med släppet “Exit” från 2005. Att ROTTEN SOUND har stretat på strax bakom klassiska band som NASUM, NAPALM DEATH och PHOBIA har gjort att jag uppskattat dem än mer, och har försökt att få folk att fatta hur bra detta är.

Förra given, “Abuse To Suffer” tyckte jag hade sina förtjänster, men den hade vissa skönhetsfläckar. Några sådan finns knappt alls på “Apocalypse” som är en i det närmaste totalt mosande platta. Med en speltid på 20 minuter är det en skiva som det är lätt att sitta flämtande efter andan, men ändå bara mata på med. Detta är en förträfflig uppvisning i hur man skriver en skiva som med finess och stringens visar på vilka rika möjligheter som grindcore faktiskt har. Det går, med rätt utförare, att skriva korta låtar som ändå säger en hel massa. Här finns ingen plats för alibispel, men inte heller slöa intron som riskerar att tråka ut lyssnaren.

Med sina 18 låtar är “Apocalypse” en skiva där låtar som Denialist  – som har en otroligt fin övergång från tyngd till hastighet – Sharing med sitt tilltalande anti-kapitalistiska budskap och grundliga riffande och Renewables som sätter fokus på att vi behöver konsumera mindre och att förnybara resurser även de är begränsade – är en mästerlig uppvisning i hantverk som ligger på en hög och jämn nivå.

Keijo Niinimaa svarar för ytterligare en dräpande sånginsats, och även om ROTTEN SOUND verkligen är ett band i ordets riktiga bemärkelse så går det inte att bortse ifrån att Niinimaa är en av de bästa sångarna i världen och det lyfter skivan några snäpp.

Gillar man grindcore så har man koll på ROTTEN SOUND sedan innan, annars är “Apocalypse” en väldans bra startpunkt. Kolla in den.

Skivor

Child – Meditations In Filth

Lämna en kommentar

ARTIST: Child
TITEL: Meditations In Filth
RELEASE: 16/2 2023
BOLAG: EAT Heavy Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Alla som skriver om musik, eller ens lyssnar på musik, vet hur fantastiskt det är när en skiva som man haft förväntningar på lyckas med att leva upp till dem. CHILDs “Meditations In Filth” är en skiva som har hypats i ganska många delar av scenen, inte minst med tanke på att Erik och Tomasz – duon bakom EAT Heavy Records och Metalpodden – är ganska duktiga på att bedriva marknadsföring, och för att de har visat att de har viss fingertoppskänsla när det kommer till vilka band de väljer att samarbeta med. Men det är en sak att bli hypad och en annan sak att lyckas leva upp till hypen.

På pappret är “Meditations In Filth” visserligen en debutskiva, men CHILD befolkas inte precis av duvungar inom scenen. De allra flesta torde känna till Alex Stjernfeldt från GRAND CADAVER på gitarr, och med tanke på hur helvetiskt bra de låtar som har släppts innan fullängdaren – däribland smått geniala Manic Vortex – så har i alla fall jag byggt upp nästan orimliga förväntningar på skivan.

Som ni förstår av betyget så infrias i det närmaste samtliga. Min främsta anmärkning gäller de fem, ska vi kalla dem intermezzona, Splendor Solis, Prima Materia, Nigredo, The Stone Which Burns och Vitriol som inte fyller någon som helst funktion på skivan. Då hade bandet hellre fått skriva en till låt. Det finns också några, visserligen korta, transportsträckor som drar ner helhetsintrycket.

Men resten av skivan är en mästerlig uppvisning i gitarrdriven dödsig grindcore. Är du svag för HM2-soundet så kommer du äta den här skivan med sked. Maken till ljuvlig produktion som så väl lyfter fram de fina insatserna från samtliga medverkande musiker. Jag vill verkligen poängtera att CHILD är ett band som lirar som just detta – en samstämmig enhet som drar åt samma håll. Stjernfelt och Stålberg driver visserligen musiken framåt med sitt vildsinta gitarrspel, och när de backas upp av basisten Staffan Persson och trummisen Albin Emanuel Sköld blir det en våldsam utväxling som stundtals gränsar till genialitet. Sångaren Joakim Lindström har en pipa som skapt för att sjunga den här typen av musik. Den är ljuvt brötig men också tydlig. Jag får samma känsla av Lindströms insats som jag får när jag lyssnar på BAESTs Simon Olsen, och det är något som ni ska ta som ett mycket gott betyg.

“Meditations In Filth” är en djupt beroendeframkallande skiva som har snurrat försvarlig tid även efter att jag skrev färdigt den här texten. Med ett gediget hantverk i låtskriveri där snart sagt varenda låt känns som en present är det högst troligt att skivan kommer vara med i racet om årsbästalisteplaceringar. Plattan upplever jag som både otroligt hemtam – här finns flera stilgrepp som jag helt enkelt förväntar mig från en dödsig grindcoreplatta – men ändå upplever jag den som fantastiskt fräsch och relevant. Mest imponerar den rena stringensen – “Meditations In Filth” är en skiva som håller en hög och jämn kvalitet och präglas av en satans entusiasm och glöd.

“Meditations In Filth” förtjänar många lyssnare – kolla in den.