Etikettarkiv: grindcore

Skivor

Child – Shitegeist

Lämna en kommentar

ARTIST: Child
TITEL: Shitegeist
RELEASE: 29/3 2024
BOLAG: Suicide Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Det är härligt med band som knappt låter en hämta andan från förra släppet förrän nästa kommer. Det är bara lite mer än ett år sedan som CHILD släppte utmärkta “Meditations In Filth”,  en skiva som verkligen levde upp till hypen kring bandet.

Därför blev jag både glad och, det får erkännas, lite oroad över att en ny fullängdare skulle komma  så pass fort. Kunde bandet verkligen få ur sig en skiva som höll lika hög klass som debuten? Som ni förstår på betyget så är så fallet.

“Shitegeist” är, får vi anta, en ordlek på det tyska ordet Zeitgeist som betyder tidsanda, och vad bandet tycker präglar vår tid med rovartad kapitalism, förstörelse och allmän skitstämning. Everything sucks, everything’s fucked som den inledande textraden till titellåten lyder – jag tar det som en programförklaring till hela skivan – sätter den vredgade tonen. För “Shitegeist” är en lika förbannad skiva som debuten, låt vara med lite mer finess och – faktiskt – variation.

Här finns gott om klassisk grindcore för oss som gillar det. Mass Crowning är en direkt smocka som med sitt förträffliga driv och ack så korta av Hanneman-inspirerade solo klockar in på föredömliga 1:14 ren ljungeld.  Magiskt förträffliga Welfare Collapse är en låt som ser till att nackmuskulaturen får jobba och som dessutom är en snygg uppvisning i hur ruggigt effektiva gitarrslingor som CHILD bjuder på genomgående på “Shitegeist”.

Överhuvudtaget så svänger “Shitegeist” mer än föregångaren, och det är en bra sak om ni frågar mig. Här finns tillräckligt med bra skav för att jag ska gå igång rätt ordentligt på en låt som Time Island som är ett bra mikrouniversum på hur CHILD bygger hela skivan. Tungt sväng som följs av ett ljuvligt break med bara trummor och gitarr (det är sagolikt bra) för gitarrslingan följer med i nästa parti innan d-takten tar över. Svårt att gilla? Inte på långa vägar.

https://youtu.be/64WE-lFnPUw?si=bEb43zqVCZU_OkO7

“Shitegeist” är en väldigt balanserad skiva. Den enda radamärkningen jag har egentligen är inkluderandet av I Will Refuse, en cover på PAILHEADs låt med legenden David Sandström som gäst. Det har verkligen inget att göra med själva låten som är bra, men jag tar hellre en orginallåt till alla dagar i veckan än en cover, och då gillar jag verkligen covers.

Produktionen är rena drömmen – både härligt köttig, men med betydligt mer luft än debuten. Den gör att allt kommer fram så bra – framför allt sången av Jocke Lindström är det underbart att höra så tydligt.

“Shitegeist” är en skiva som befäster hypen kring CHILD – detta är ett band att hålla koll på även fortsättningsvis.

Skivor

Cattle Decapitation – Terrasite

Lämna en kommentar

ARTIST: Cattle Decapitation
TITEL: Terrasite
RELEASE: 12/5 2023
BOLAG: Metal Blade

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin

Hur många av er var det som diggade “Death Atlas”? Rätt många skulle jag tro. För egen del lyssnade jag inte på den alls. Jag hade nämligen hamnat i en av mina sedvanliga svackor när det gäller CATTLE DECAPITATION. 2009 tokdyrkade jag bandet på “The Harvest Floor”, “Monolith Of Inhumanity” tröttnade jag raskt på, “The Anthropocene Extinction” älskade jag. CATTLE DECAPITATION har blivit ett varannan-skiva-band för mig, märkligt nog.

Med detta i åtanke så kanske det är helt logiskt att jag går igång rätt rejält på “Terrasite” som släpps på fredag. Efter första genomlyssningen var jag så till mig att jag använde frasen “den här skivan får färgen att flagna från väggen” då jag diskuterade den med några av bloggkollegorna på Metallbibliotekarierna.

Är det då bara rens på detta alster? Nä, långt därifrån, men det hålls inte igen på höghastighetsspel, så mycket kan jag säga. Inledande Terrasitic Adaptation börjar i och för sig oerhört episkt mäktigt, ja, tungt till och med. Och djupt oroväckande. När väl renset kommer igång är det dock massivt mangel en rätt bra stund. CATTLE DECAPITATION visar i hela låten på hur oerhört mångsidiga de är. Stämningen är oerhört påtaglig, Josh Elmore och Belisario Demuzio kavlar ut riff och solon jag äter med sked, trummisen David McGraw lirar både snabbt och med sväng, och Travis Ryan, ja herrejävlar, han slevar upp en vokal leverans som i variationsgrad enbart kunde matchas av Trevor Strnad.

När jag lyssnar på “Terrasite” så fladdrar namn som THE BLACK DAHLIA MURDER, BEHEMOTH och MISERY INDEX förbi i skallen vilket inte ska tas som kritik mot vad som pågår på den här skivan. CATTLE DECAPITATION har något helt eget i sitt uttryck som det inte är svårt att uppskatta. Detta blir allt tydligare ju längre plattan varar, och när sista låten Just Another Body drar igång så tänker jag att jösses vilken logisk låt att avsluta med. Hela låten känns som en present. Från det magiska pianospelet i början till rensången i slutet sitter jag som förstummad av hur bra detta är.

CATTLE DECAPITATION har lyckats göra en mycket bra skiva som, om man gillar bandet sedan innan, nog kommer att få fler att springa till skivbutiken än undertecknad. Kolla in den.

Skivor

Rotten Sound – Apocalypse

Lämna en kommentar

ARTIST: Rotten Sound
TITEL: Apocalypse
RELEASE: 31/3 2023
BOLAG: Season Of Mist

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Varje gång ROTTEN SOUND släpper ny skiva vill jag göra som Gert Fylking och utbrista “Äntligen!”. Detta magiska band levererar, ofta, sedan början av 2000-talet (“Murderworks” säger jag bara!) en fruktansvärt potent och ilsken grindcore som jag har uppskattat sedan jag upptäckte bandet med släppet “Exit” från 2005. Att ROTTEN SOUND har stretat på strax bakom klassiska band som NASUM, NAPALM DEATH och PHOBIA har gjort att jag uppskattat dem än mer, och har försökt att få folk att fatta hur bra detta är.

Förra given, “Abuse To Suffer” tyckte jag hade sina förtjänster, men den hade vissa skönhetsfläckar. Några sådan finns knappt alls på “Apocalypse” som är en i det närmaste totalt mosande platta. Med en speltid på 20 minuter är det en skiva som det är lätt att sitta flämtande efter andan, men ändå bara mata på med. Detta är en förträfflig uppvisning i hur man skriver en skiva som med finess och stringens visar på vilka rika möjligheter som grindcore faktiskt har. Det går, med rätt utförare, att skriva korta låtar som ändå säger en hel massa. Här finns ingen plats för alibispel, men inte heller slöa intron som riskerar att tråka ut lyssnaren.

Med sina 18 låtar är “Apocalypse” en skiva där låtar som Denialist  – som har en otroligt fin övergång från tyngd till hastighet – Sharing med sitt tilltalande anti-kapitalistiska budskap och grundliga riffande och Renewables som sätter fokus på att vi behöver konsumera mindre och att förnybara resurser även de är begränsade – är en mästerlig uppvisning i hantverk som ligger på en hög och jämn nivå.

Keijo Niinimaa svarar för ytterligare en dräpande sånginsats, och även om ROTTEN SOUND verkligen är ett band i ordets riktiga bemärkelse så går det inte att bortse ifrån att Niinimaa är en av de bästa sångarna i världen och det lyfter skivan några snäpp.

Gillar man grindcore så har man koll på ROTTEN SOUND sedan innan, annars är “Apocalypse” en väldans bra startpunkt. Kolla in den.