Etikettarkiv: 8/10

Skivor

Autrest – Burning Embers, Forgotten Wolves

Lämna en kommentar

ARTIST: Autrest
TITEL: Burning Embers, Forgotten Wolves
RELEASE: 5/9 2025
BOLAG: Northern Silence Productions

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Att musikbranschen är internationell är Autrest ett bra exempel på. Här har vi alltså ett enmansband från Brasilien som lirar atmosfärisk black metal – mest kanske förknippat med skandinaviska länder – och som ligger på ett tyskt bolag.

Att atmosfärisk black metal är en genre som kan frammana både avgrundsdjup avsmak och  – som i det här fallet – himlastormande njutning, ja, det är något som man helt enkelt får acceptera.

Att mannen bakom namnet Autrest – Matheus Vidor – lyckas med att redan från första låten försätta mig i ren njutning det är lite av en bedrift, för banne mig om ”Burning Embers, Forgotten Wolves” börjar med ett av de vackraste intron jag hört på ett bra tag.

Och det blir sannerligen inte sämre. Faktum är att snart sagt varenda låt på den här skivan ligger på en finfin och hög nivå. Skickligt blandas skira melodier med bröt utan att för en enda sekund tappa fart eller relevans i hur skivan sitter ihop.

En låt som Ruins Of The Lost har ett mäktigt anslag med rikligt med dubbeltramp och flöjt i kombination. Att melodierna i gitarrspelet skickligt förstärker den melankoliska stämningen gör sannerligen vare sig låten eller resten av skivan en otjänst.

Melodierna är stringent genomarbetade och är det som verkligen sätter skivan på en nivå som gör att jag kan – och har – lyssnat på skivan om och om igen sedan jag upptäckte den.

Kolla bara in Forsaken för att få ett tvärsnitt av vad Autrest gör verkligen bra. Melodierna, melankolin, matandet av dubbeltramp, mellanspelet i halvtakt – det blir helt enkelt oerhört bra.

Jag är som ni förstår riktigt imponerad av vad Autrest gör på ”Burning Embers, Forgotten Wolves”. Att så här i slutet av året upptäcka en skiva som kanske, möjligen , kan få mig att överväga att kasta om i årsbästalistan – ja det är både härligt och fruktansvärt frustrerande. Gillar man den här typen av metal så har man kanske redan koll på Autrest, annars tycker jag att man ska kasta sig över den.

Skivor

Kaunis Kuolematon – Kun Valo Minussa Kuoli

Lämna en kommentar

ARTIST: Kaunis Kuolematon
TITEL: Kun Valo Minussa Kuoli
RELEASE: 28/11 2025
BOLAG: Noble Demon

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Det finns vemod, och så finns det finskt vemod. Har man inte blivit varse detta innan så kan jag i det närmaste lova att det kommer man bli när man lyssnar på Kaunis Kuolematons senaste skiva ”Kun Valo Minussa Kuoli” som betyder när ljuset i mig dog.

Detta finska melodiska doom/dödsband har hållit igång sedan 2012, men detta är första gången jag stöter på bandet. Jag önskar att jag hade upptäckt bandet tidigare, för jag gillar verkligen det jag hör på den här skivan.

Det är musik så massivt fylld med känsla att det är en smula förunderligt att jag inte finner skivan utmattande. Kaunis Koulematon har nämligen en så självklar pondus i sin musik att den snarare kan upplevas som vilsam, ja, trösterik. Jag har inga svårigheter att spela plattan om och om igen.

Att all sång, oavsett om det gäller growlet från Olli Saakeli Suvanto eller den rena sången från Mikko Heikkilä (Dawn Of Solace), framförs på finska gör att ytterligare nerv tillförs skivan.

Riffen och solona från Mille Mussalo och tidigare nämnde Mikko Heikkilä sitter som en keps, och höjer flera av låtarna till fantastiska nivåer. Att man dessutom använder sig av piano gillar jag oerhört mycket.

Produktionen är rena drömmen – mustigt fullödig och helt rätt för låtmaterialet.

Trots att ”Kun Valo Minussa Kuoli” klockar in på 50 minuters speltid så känns ytterst lite överflödigt på skivan. Gillar man doomig och vemodig döds så är detta en skiva som man bör kolla in.

Skivor

Katakomba – The Second Death

Lämna en kommentar

ARTIST: Katakomba
TITEL: The Second Death
RELEASE: 12/10 2025
BOLAG: Majestic Mountain Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Lång dags färd mot recension, så hade man kanske kunnat säga om min senkommenhet att ta tag i finfina Katakombas andra skiva, ”The Second Death”.

2022 var året då detta stockholmsbaserade – inte bara geografiskt utan även musikaliskt – band bjöd upp till yster ringdans med sitt kaxigt självbetitlade debutalbum. Jag gillade det jag hörde då, och jag gillar även det jag hör nu tre år senare.

Mycket är sig likt, och det behöver sannerligen inte vara en dålig sak om man som rätt många gillar när det låter så här underbart historiskt grundat. Katakomba blir däremot inte ett stagnerat band bara för att de lirar stockholmsdöds. Samtliga låtar frustar fram med en stringent hög nivå, och jag blir liksom aldrig trött på att lyssna på den här skivan för låtarna är så satans bra, och dessutom så förtätade att hela skivan klockar in på strax över 32 minuter. Föredömligt bra, då det är extremt lätt att låta skivan gå på repeat.

Som bäst trivs jag med låtar som To Sow Dragons Teeth som har ett underbart fläskigt gung i början av låten för att sedan övergå i en ack så fin tvåtakt över bisvärmsriff med en utpräglad melodisk vurm. Är det något som jag tycker att bandet har blivit ännu bättre på så är det att väva in assnygga melodier i den annars rätt hetsiga musiken.

Att bandet dessutom har bibehållit sin avsevärda förmåga att få musiken att verkligen svänga, det är bara att gratulera till. Kolla bara in Asmodea för att få ett ypperligt exempel på detta.

Samtliga medlemmar är kvar sedan debuten, och det märks. Katakomba är ett löjligt samspelt band där medlemmarna drar åt samma håll. Jag tror att det är därför som jag gillar den här skivan så pass mycket. Trots att det går att hävda att bandet håller sig till en formel så övertygar bandet med sina låtar att ”The Second Death” känns oerhört fräsch och, ja, något som det varje gång känns oerhört kul att dra igång igen. Imponerande.