Etikettarkiv: Massacre Records

Bornholm – Primaeval Pantheons

BORNHOLM - Primaeval Pantheons (2016)ARTIST: Bornholm
TITEL: Primaeval Pantheons
RELEASE: 2016
BOLAG: Massacre Records

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Amelie

BORNHOLM är ett ungerskt black metal-band som jag bekantar mig med för första gången nu, i och med deras album “Primaeval Pantheons”. Bandet har sina rötter stadigt myllade i traditionell black metal med viss folkmusikinspiration. De har hållit på sedan millenniets början och årets album är gruppens fjärde, det första på Massacre Records. Bandnamnet är för övrigt taget från den danska ön Bornholm vars namn samtidigt står för den infektionssjukdom som först observerades 1933 på just denna ö.

Visst känner vi igen en hel del i BORNHOLMs rätt traditionella melodiska svartmetall men detta förhållande är helt okej när genomförandet är så bra som det är här. Låtar att minnas och återkomma till är förslagsvis de MELECHESH-minnande Runes of Power och avslutande tunga Imperium (Divus Rex), eller varför inte March of Saturn som drar mer åt “pagan”-hållet och Old som tillsammans med flera andra spår känns inspirerad av storheter som norska ENSLAVED.

Traditionellt ja, och kanske inte något särskilt unikt men jag vill absolut framhålla det goda utförandet, snygg produktion och framför allt att detta är en skiva med en rad mycket fina melodier. “Primaeval Pantheons” är ett album jag säkert kommer vilja återkomma till med viss regelbundenhet, företrädesvis när jag vill njuta till just skön melodisk black metal.

Dethrone – Incinerate All

Dethrone2016ARTIST: Dethrone
TITEL: Incinerate All
RELEASE: 2016
BOLAG: Massacre Records

BETYG: 6/10
SKRIBENT: Amelie

Börjar bra. Bra låtar. Bra fart. Bra tryck. Mycket melodisk “old school”-döds av gott svenskt snitt, men också med en hel del thrash-känsla. Ändå  saknar jag något. Det blir aldrig riktigt engagerande. Inte oävet, men heller inget som fastnar. Väldigt lite variation i melodier och vokalinsats; Mattias Vestlund gastar på i ett jämnt growl och i (nästan) samma tonläge hela skivan igenom.

DETHRONE grundades 2011 och uppmärksammades tidigt, då de bland annat spelade på Metaltown 2012. Detta innan de ännu släppt sitt första album,  “Humanity” vilket kom året därpå. Bandet säger sig inspireras av bland andra tidiga THE HAUNTED och AT THE GATES,  jag kan också höra släktskap med likaså tidiga DARK TRANQUILLITY och även AVATAR. Och så långt är det gott. Men sen är det detta med att också ha något eget, något som gör att jag emellanåt ska välja denna skiva framför skivor av de nämnda svenska storheterna, eller andra. Och det hittar jag tyvärr inte på “Incinerate All”. Ett gott hantverk, men inte något där utöver.

Hatriot – Heroes of Origin

877ARTIST: Hatriot
TITEL: Heroes of Origin
RELEASE: 2013
BOLAG: Massacre Records

BETYG: 6/10
SKRIBENT: Amelie

Original utan orginalitet
Jag har följt detta projekt i ganska exakt två års tid sedan det i februari 2011 meddelades att Steve “Zetro” Souza tillsammans med bland annat egna sonen Cody på bas bildade bandet HATRIOT med avsikt att skapa ett band för nyskriven klassisk 80-talsthrash. Även den andre sonen Nick har senare anslutit på trummor.

“Zetro” Souza var med redan på den tiden det begav sig i början av 80-talet, och frontade bl.a. EXODUS under åren 1986-1994 och dessutom efter återföreningen åren 2003-2005. Hela tiden har HATRIOT omtalats som ett projekt för att ge liv åt den tidiga thrashen själ och känsla, och albumets titel säger väl också en del om det; “Heroes of Origin”.

Man måste inte tycka om Souzas ansträngda nasala röst för att uppskatta musiken men man måste bejaka den. Och det fungerar bra under en stor del av skivan. Dock blir det till slut ändå lite tröttsamt. Inte blir det heller bättre av att vokalisten emellanåt flankeras av en “hejaklack” av yngre röster, sönerna föreställer jag mig, det bryter helt av mot musiken och stilen i övrigt, t.ex. i Blood Stained Wings och And Your Children To Be Damned.

Så, “Heroes of Origin” är thrash metal till ett hundra procent, låtskrivande och musikmannakonst likaså. När det kommer till orginalitet finner vi dock inte mycket, det är kanske inte avsikten heller, men det hade behövts lite mer av den varan. Som det är nu blir det alltför tradigt i längden, ingenting sticker ut, förutom då “hockeykörerna” som nämnts tidigare. Och det bidrar tyvärr inte med något positivt till det hela, tvärtom.

Jämfört med t.ex. förra årets TESTAMENT-album, “Dark Roots of Earth”, står sig detta relativt slätt, trots höga ambitioner och musikernas höga kapacitet.

/BiblioteKarin