ARTIST: Cairiss
TITEL: Wilderness
RELEASE: 31/7 2026
BOLAG: Egen utgivning 

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Om det hade varit en konstform att skynda långsamt så spelar Cairiss i en hög division. 10 år sedan bandet släppte EP:n ”Fall” kommer nu bandets första fullängdare.

Det är en djupt belönande skiva – fortfarande så upptäcker jag nyanser som jag knappt lagt märke till under den minst sagt försvarliga tid jag lagt på att lyssna på skivan sedan den kom ut  i slutet av juli. Som ni förstår av betyget är det detaljer som renderar i det höga betyg som ”Wilderness” får av mig. Den är helt klart en skiva som är med i racet om att knipa en plats på den där årsbästalistan som alltmer närmar sig.

Cairiss är en sextett som spelar atmosfärisk black metal med tunga inslag av shoegaze, och de är ett band som verkligen kan bygga låtar kring den variation som dessa genrer erbjuder.

Skulle jag försöka beskriva bandets musik med ett enda uttryck så skulle ”desperat skönhet” vara passande. Det är både oerhört vackert melodiskt spel, hemsökande melankoliskt, med en djupt liggande klangbotten av sorg, saknad och längtan, men också braskande mangel när bandet lutar sig mer åt den black metal de trots allt verkar älska.

Självklart är det både ren- som growlad sång som gäller. Bandet har löst detta på ett fint sätt från ”Fall” då Freya Brown skötte all sång, genom att ta in ytterligare en sångerska i Lydia Williams som hanterar rensången. Jag tycker att detta märks, då Freya Browns growlande har blivit ännu bättre än på ”Fall”.

Musikaliskt upplever jag ”Wilderness” fruktansvärt genomarbetad. Varenda låt ligger på en imponerande nivå. Samtidigt har bandet tänkt till kring helheten – de sex låtar som finns på plattan fyller med precision sina platser på skivan och förstärker varandra. Skulle man bara vilja ha ett exempel på en låt som beskriver skivan i sin helhet så tycker jag att man ska kolla in The Guide som jag tycker är en av skivans bästa låtar. Jag har tappat räkningen på hur många gånger jag slutit ögonen och bara njutit av det fenomenala gitarrspel Ethan Bishop och Martin Williams demonstrerar här.

”Wilderness” är en skiva så bra att det är lite av en gåta att Cairiss är ett osignat band. Kanske vill bandet själva ha det så, men att det finns potential i det här gänget det är skivan ett starkt vittnesbörd på. Gillar man black metal av det här snittet så har man kanske redan koll på ”Wilderness”. Till er som ännu inte upptäckt skivan är det bara att gratulera till att ha lite av en högtidsstund framför er – även ifall jag tror att gillar man det man hör första gången då kommer ”Wilderness” vara en skiva att återkomma till flera gånger.