Etikettarkiv: Magnetic Eye Records

Skivor

Witch Ripper – Through The Hourglass

Lämna en kommentar

ARTIST: Witch Ripper
TITEL: Through The Hourglass
RELEASE: 10/4 2026
BOLAG: Magnetic Eye Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Ett kärt återseende skulle jag kunna inleda den här recensionen med. Jag gillade verkligen amerikanarna från Seattles förra skiva, ”The Flight After The Fall” som kom för tre år sedan.

Precis som då så finner jag bandets musik beroendeframkallande, men då jag fann föregångaren aningens mer omedelbar, så tycker jag att nya ”Through The Hourglass” förträfflighet har smugit sig på för varje genomlyssning. Detta är, upplever jag, en ännu mer matig skiva än vad bandet har presenterat tidigare. Jag vet inte om ni väljer att gå på mina kollegors aningens mer ljumma kommentarer om bandets musik, men i så fall tycker jag att ni gör er själva en stor otjänst.

För även om Witch Ripper är ett band som ni absolut kan finna beröringspunkter med band som Mastodon, Baroness eller varför inte Opeth så är detta en skiva som står fint på egna ben.

Det myllrar av detaljer som höjer låtarna till – ja faktiskt – rent episka nivåer. Proxima Centauri är en låt som visserligen ligger näst sist på skivan, men som ser till att ge känslan av att sväva fram. Mycket sker i den oerhört tilltalande och läckert orkestrerade uppbyggnaden. Snyggt och oerhört vemodsvackert gitarrspel inleder med Curtis Parkers fina sång. Jag gillar visserligen när han tar i, men jag tycker faktiskt ännu mer om hans rensång som ligger som en klar röd tråd genom skivan. När väl trummorna och disten kommer in vid 3:30 ungefär då är det som att kasta sig ut från ett berg och bara flyga. Gitarrspelet ser till att hålla mig i detta stadium inte bara i den här låten, utan genom hela skivan.

Det är ömsom vackert, ömsom mer brutalt men hela tiden med en så tydligt utvecklad känsla för melodier som bär bandets musik så magiskt bra och varierat.

Varje låt på skivan är både varierad i sig själv – jag tror att detta gör det så njutbart att lyssna på ”Through The Hourglass” om och om igen, för precis som föregångaren är detta en beroendeframkallande skiva som jag har skänkt försvarligt med speltid åt de gångna veckorna. Att lyckas med detta en gång är bra, men två plattor på raken – ja det är lite av en bedrift. Kolla in den.

Skivor

Witch Ripper – The Flight After The Fall

Lämna en kommentar

ARTIST: Witch Ripper
TITEL: The Flight After The Fall
RELEASE: 3/3 2023
BOLAG: Magnetic Eye Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Hade jag blivit tvungen att sammanfatta ”The Flight After The Fall” med ett enda ord så hade det nog blivit ”beroendeframkallande”. Jag har tappat räkningen på hur många gånger jag lyssnat på skivan under den gångna tiden, men det är nästan kriminellt mycket. Ytterst få andra skivor har fått speltid.

WITCH RIPPER kommer från Seattle i delstaten Washington, en stad som har gjort sig känd för sitt minst sagt eklektiska förhållande till musik. Kanske är det detta faktum som gör skivan så obönhörligen underhållande att lyssna på, för trots att WITCH RIPPER lyckas göra sin musik till sin egen känns den oerhört välbekant.

Band som MUSE, MASTODON, QUEEN, MILLENCOLLIN, METALLICA, BETWEEN THE BURIED AND ME och GENESIS dyker upp i associationsbanorna när jag lyssnar på den här, den andra i ordningen, skivan från bandet. Som ni förstår av betyget är detta inget jag stör mig på, trots att det emellanåt låter som om det faktiskt är MASTODON jag lyssnar på, mest då den grövre sången kommer in.

”The Flight After The Fall” är en skiva som sprudlar av spelglädje. Här finns episka inslag, bedövande snygga gitarrsolon och ett otroligt trumspel. Jag hade nog kunnat lyssna på enbart trumspåret och ändå älskat den här skivan, för Joe Eck är en trummis som har ett magiskt lir. Det är kreativt, kontrollerat men stundtals nästan dikeskör han utan att helt tappa kontrollen. Det är helt hisnande.

Musiken är också väldigt väl strukturerad. Här finns lugna stunder, absolut, fruktansvärt ösiga partier. Men det som imponerar mest är de massiva buildups som bandet excellerar i. Inledande Enter The Loop är ett lysande exempel på detta. Precis då jag tror att det inte kan bli mer majestätiskt så drämmer WITCH RIPPER i med släggan något så helvetiskt lägger på ytterligare en nivå. Helt magiskt.

Jag är, som ni förstår, oerhört glad över att ha upptäckt WITCH RIPPER som med ”The Flight After The Fall” har lyckats göra en av de mest underhållande skivorna hittills i år. Kolla in den.

Skivor

Domkraft – Seeds

Lämna en kommentar

ARTIST: DOMKRAFT
TITEL: ”Seeds”
RELEASE: 2021
BOLAG:  Magnetic Eye Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

Att lyssna på DOMKRAFT påminner lite om att titta på tungviktsboxning. Varje slag landar med förödande kraft och tyngd, och likförbannat kan det stundtals kännas som om det är en fjäderlätt dans som pågår. Kan doom sväva?

”Seeds” är bandets tredje skiva, och den bästa de spikat ihop såhär långt i karriären. Framförallt kanske den mest lättillgängliga, och den skiva där bandets långsamma och lite drömmande doom metal verkligen kommer till sin rätt. 7 låtar från inledande titelspåret till avslutande Audiodome innefattar också 1:06 långa mellanspelet Krank Blekhet, men i övrigt så är det ett antal starka kort som presenteras. Into Orbit, Dawn Of Man och Tremors tillhör de personliga favoriterna där bandet gör det där magiska: dance like a butterfly, sting like a bee. Man skulle kunna dra paralleller till ett band som PALLBEARER, men jag anser nog att DOMKRAFT har mer fuzz i sin ljudbild och skapar något eget.

Trion (Martin Wegeland på bas och sång, Anders Dahlgren på trummor och Martin Widholm på gitarr) benämner sin musik som ”psychedelic sludge metal” på Metal Archives även om undertecknad envisas med att kalla detta för doom. Kategorisering är inte viktigt: kvalitet är det, och det har ”Seeds” så det räcker och blir över. Kolla in!