Etikettarkiv: Doom

Witch Ripper – The Flight After The Fall

ARTIST: Witch Ripper
TITEL: The Flight After The Fall
RELEASE: 3/3 2023
BOLAG: Magnetic Eye Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Hade jag blivit tvungen att sammanfatta “The Flight After The Fall” med ett enda ord så hade det nog blivit “beroendeframkallande”. Jag har tappat räkningen på hur många gånger jag lyssnat på skivan under den gångna tiden, men det är nästan kriminellt mycket. Ytterst få andra skivor har fått speltid.

WITCH RIPPER kommer från Seattle i delstaten Washington, en stad som har gjort sig känd för sitt minst sagt eklektiska förhållande till musik. Kanske är det detta faktum som gör skivan så obönhörligen underhållande att lyssna på, för trots att WITCH RIPPER lyckas göra sin musik till sin egen känns den oerhört välbekant.

Band som MUSE, MASTODON, QUEEN, MILLENCOLLIN, METALLICA, BETWEEN THE BURIED AND ME och GENESIS dyker upp i associationsbanorna när jag lyssnar på den här, den andra i ordningen, skivan från bandet. Som ni förstår av betyget är detta inget jag stör mig på, trots att det emellanåt låter som om det faktiskt är MASTODON jag lyssnar på, mest då den grövre sången kommer in.

“The Flight After The Fall” är en skiva som sprudlar av spelglädje. Här finns episka inslag, bedövande snygga gitarrsolon och ett otroligt trumspel. Jag hade nog kunnat lyssna på enbart trumspåret och ändå älskat den här skivan, för Joe Eck är en trummis som har ett magiskt lir. Det är kreativt, kontrollerat men stundtals nästan dikeskör han utan att helt tappa kontrollen. Det är helt hisnande.

Musiken är också väldigt väl strukturerad. Här finns lugna stunder, absolut, fruktansvärt ösiga partier. Men det som imponerar mest är de massiva buildups som bandet excellerar i. Inledande Enter The Loop är ett lysande exempel på detta. Precis då jag tror att det inte kan bli mer majestätiskt så drämmer WITCH RIPPER i med släggan något så helvetiskt lägger på ytterligare en nivå. Helt magiskt.

Jag är, som ni förstår, oerhört glad över att ha upptäckt WITCH RIPPER som med “The Flight After The Fall” har lyckats göra en av de mest underhållande skivorna hittills i år. Kolla in den.

Lucifer – Lucifer IV

ARTIST: LUCIFER
TITEL: “Lucifer IV”
RELEASE: 2021
BOLAG: Century Media 

BETYG: 6/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

Fjärde plattan för Johanna Sadonis LUCIFER och det är bara att erkänna: vi är inte helt kompatibla, bandet och jag. Alla plattorna står i skivhyllan – 2021 års “IV” såklart inget undandtag – men det är bara stundtals jag verkligen gillar bandets blandning av doom, 70-talsrock och ockultism. De rockiga delarna faller mig väl i smaken, men när det blir lite långsammare och mer “domedag” så går vi skilda vägar. Ett bra exempel på den här plattan är andra spåret Wild Hearses som mest känns… sävlig, medan efterföljande Crucifix (I Burn For You) har ett groove och en refräng som får mig att digga med. Singelsläppet Bring Me His Head är även det av ypperligt mått – klart starkast på skivan –  och  hamnar på “diggar-sidan” när jag nöter plattan.

Nöter?

Det låter kanske en aning märkligt, men så är det. Jag vill ju nämligen gilla LUCIFER hårt då det egentligen har samtliga karaktärsdrag som behövs för att det ska sätta sig hårt. I någon form av semi-desperat försök att överbrygga de där stunderna när det inte klickar riktigt har jag verkligen försökt nöta skivan. Upprepning är inlärningens moder och när man kan text och musik i även de låtar som inte riktigt tilltalar hjärtat från början så är de mer hanterbara, men så är det ju inte tänkt med musik? Att man ska behöva gnugga för att komma till statusen “okej”?

Nicke Anderssons trumspel till trots, den sköna produktionen och Johannas rena stämma till trots: för min del lyfter inte LUCIFER mot de höjder man teoretiskt utlovar, och såhär vid fyra fullängdssläpp utan att det lossnar är det väl antagligen dags att inse fakta: det är inte dem. Det är jag.

Memoriam – To The End

ARTIST: MEMORIAM
TITEL: “To The End”
RELEASE: 2021
BOLAG: Reaper Entertainment

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

Ibland kan det nästan kännas lite orättvist, som när MEMORIAM manglar ut sin fjärde giv på lika många år och helt problemfritt når sina förväntade höga verkanshöjder. Manglig döds som påminner om BOLT THROWER? Visst, hur svårt kan det vara. Punkinfluerad skrammel? Absolut. Doomkänsla? Jaja, det fixar vi lite i förbifarten. Det har säkert inte varit riktigt så enkelt för herrar Karl Willets (sång), Scott Fairfax (gitarr), Fran Healy (bas) och nye Spikeyh T Smith (trummor) som jag vill påskina, men det är ändå känslan man får. MEMORIAM kan liksom inte misslyckas och har en lägstanivå som de flesta av oss drömmer om att nå som högstanivå.

“To The End” innehåller mer av den vara som tidigare skivor “For The Fallen”, “The Silent Vigil” och “Requiem For Mankind” gjorde, och med ett öppningsspår som Onwards Into Battle ger man de flesta lyssnare precs vad de vill ha: Old school benknäckardöds med krigstema. Det är däremot inte den låt som är intressantast på skivan, i alla fall inte över tid. Där placeras istället de båda lite långsammare styckena Each Step (One Closer To The Grave) och As My Heart Grows Cold, i vilka bandet närmast påminner om ett släpigt PARADISE LOST. Även industripunkiga Failure To Comply och Vacant Stare sticker ut, men är kanske mindre i min personliga smak för att benämnas som bäst på skivan.

MEMORIAM har inte tömt sina kreativa bägare trots den rappa utgivningstakten, det står alldeles klart på “To The End”!