Etikettarkiv: Soen

Halfway to Hell 2021

Halva musikåret 2021 har passerat. Året har rent allmänt, precis som sin föregångare, varit ganska annorlunda sett till läget i världen. Men inget ont som inte för något gott med sig. Konserter och turnéer lyser fortsatt med sin frånvaro, vilket så klart gör ont i själen hos alla musikälskare, men å andra sidan innebär detta att många artister tillbringar tiden i studion. Det har således släpps en hel del musikaliska godbitar så här långt under året, och här plockar vi WeRock-skribenter ut våra favoritkarameller så här långt. Hoppas det skall smaka!

Alla pralinerna i gottepåsen hittar ni i spellistan här under. Varför respektive bit har valts ut kan ni läsa om ni scrollar ned!

Amelie

VREID – Morning Red
Årets hittills starkaste är ett komplett album med vidhängande spelfilm och sammanhållen berättelse genom de åtta spåren på Wild North West. Låten Morning Red kunde platsa på en sjuttiotalsplatta med t.ex. PINK FLOYD och är lika mycket eller lite representativ för denna varierade skiva som något av de andra spåren. Suggestivt.

NETHERBIRD – Towers Of The Night
Allra käraste NETHERBIRD kommer med nytt album senare i sommar och förstasingeln visar att bandet även denna gång bjuder på kvalitet, känsla och sitt gott igenkännliga sound. Towers Of The Night är en läcker aptitretare från kommande Arete.

TRIBULATION – Inanna
Jag kunde verkligen välja nästan vilken som helst av låtarna från Where The Gloom Becomes Sound till denna lista. Inanna är en av de riktigt tunga, långsamt grävande låtarna som river sig in i bröstkorgen på det blödande gothiska sätt som bandet är mästare i.

GOJIRA – Hold On
Nu blir det sväng! Årets platta från franska Gojira innehåller mycket av mycket och många annorlunda tongångar. Även om albumet är en aktiv helhet finns också gott om enskilda höjdpunkter. Vill du ha sväng är det kanske Hold on du väljer.

MAESTITIUM – Tale Of The Endless
Så roligt med ett helt nytt band som med friskt mod vågar gå i den svenska melodiska dödsmetallens väl upplöjda fåran. EP:n Tale Of the Endless bjuder på både tyngd och styrka och titelspåret här är det allra starkaste.

NEKROMATHEON – Scorched Death
Efter nästan decenniet sedan förra album återkom norska NEKROMANTHEON med en friskt thrashig platta och Scorched Death är exempel på hur väl bandet förvaltar traditionen med förnyad kraft.

CULT OF LUNA – Wave After Wave
Ett mästerverk signerat CULT OF LUNA. Såsom de tagit för vana att nästan alltid bjuda oss på och även årets EP-album innehåller flera sådana som här i Wave After Wave. Låt dig föras med vågorna och njut.

DEVIL SOLD HIS SOUL – The Narcissist
Som alltid med djup känsla spelar DEVIL SOLD HIS SOUL på dina inre strängar i den tyngsta låten på albumet Loss. En not med ”börja här” vid detta spår skulle också vara en bra ingång till bandets musik för nykomlingen.

TORTURED DEMON – In Desperation’s Grip
Tretton, fjorton och sexton år var bandmedlemmarna när debuten spelades in och därifrån hämtar vi In Desperation’s Grip. Var hittar ett gäng, ja ursäkta, pojkspolingar kraften och tyngden för en sådan skapelse? Imponerande.

WORMWOOD – The Archive
Otursförföljd med stämningshot och kanalgrundstötning som element har WORMWOODs kommande album Arkivet varit. Jag är säker att väntan är värd det, 27 augusti är nytt datum, och förstasingeln The Archive visar bandets styrka.

Fredrik

THE GREAT DISCORD – Blood And Envy
Eteriskt vackert á la OCEANS OF SLUMBER blandat med energiskt tuggande á la RAMMSTEIN utgör en betvingande mix, och borgar för en av årets hittills allra vassaste låtar.

SPECTRAL WOUND – Frigid And Spellbound
28 grader och sol ute? Spelar ingen roll när SPECTRAL WOUND släpper loss sina helvetiska isdemoner, då kommer frosten att rita mönster på din själ likafullt. Ruggigt bra black metal.

ALLUVIAL – 40 Stories
Stämningsfullt och vackert i stora delar, men den stenhårda brutalitet ALLUVIAL är kapabla till lurar hela tiden där nere i djupet, och bryter ibland ytan för att flexa sina skoningslösa tentakler. En mäktig best, detta!

DANKO JONES – Saturday
Danko är Danko, varmt solsken är skönt, kall öl är gott, och livet är värt att leva. Man mår alltid bra av lite Danko, det är inte krångligare än så.

SOEN – Antagonist
SOENs “Imperial” kommer med all säkerhet att återfinnas på topp 10-listan över årets bästa plattor, och det högt upp. Antagonist är möjligen det allra starkaste kortet därifrån, vilket säger allt som behöver sägas.

WHEEL – Movement
Lekfullt, komplext, elegant och nervigt om vartannat. Finska WHEEL imponerar med sin platta “Resident Human”, så ett smakprov därifrån känns givet på denna lista. Just detta spår andas kanske lite extra mycket TOOL, och det är ju inte direkt något att skämmas över.

NORDJEVEL – Gnawing The Bones
Ja, bandet heter alltså NORDJEVEL och låten heter Gnawing The Bones, så ni förstår ju ungefär hur detta låter. Men lyssnar ni så kommer ni därtill att förstå hur genuint bra detta helvetiska inferno är!

BLOODBOUND – March Into War
Ja ja, “guilty pleasures” and what not… Visst, det osar Mello om detta, och det är så über-hjälterockigt att sockervadden går och gömmer sig för att den skäms över att inte vara sliskig nog. Men inte desto mindre är det catchy på ett sätt som är svårt att värja sig mot.

TILL LINDEMANN – Ich Hasse Kinder
Ett egentligen lite spretigt och ojämnt nummer signerat RAMMSTEINs frontman, men låten (vars video är lika originell som våldsam) har partier som når väldigt höga höjder, särskilt då i refrängen. Här finns en rå och elektrisk energi som förför med fast hand.

NoFX – Fuck Euphemism
NoFX levererar en kort och koncis, trallvänlig pärla av gammalt hederligt snitt. Den enda motivation som egentligen behövs avseende platsen här? Textstrofen “I’m a wordsmith & wesson”

Martin

KARDASHEV – Snow-Sleep
Med musik som framkallar de stora känslorna på en EP som genomgående dräper kvalar Snow-Sleep med råge in på en lista över årets bästa låtar.

CRYPTOSIS – Flux Divergence
Illtjutet i början av låten innan tvåtakten gjorde att jag skickades upp i omloppsbana. Tur att resten av låten gjorde att jag stannade kvar där. Thrash av det snitt som presenteras på “Bionic Swarm” har mitt i det närmaste oreserverade stöd.

DVNE- Satuya
En majestätisk låt från en kungligt förträfflig skiva! DVNE visar med förkrossande tydlighet att de är ett band att räkna med!

PARANORM – Critical Mass
Den inledande låten på en triumfartad debutskiva som får mig att tänka tillbaka på band som MEGADETH och DEATH när de banden stod på sin kreativa topp. Och det säger en hel del om hur bra PARANORM är!

IOTUNN – The Tower Of Cosmic Nihility
Galaktisk mäktighet! Om ett band får till en låt av den här digniteten så ska de känna sig nöjda. IOTUNN drämmer hem en hel skiva med låtar av den här kalibern, men den här är helt enkelt bäst!

EVERGREY- In The Abscence Of Sun
Få band kan som EVERGREY få till ett croonande i metalform. Här lyckas de med råge med bedriften, och dessutom har låten en så satans vacker refräng!

TRIBULATION – Dirge Of A Dying Soul
Ett av Sveriges mest originella band levererar en låt som får mig att tänka på den svenska folkmusiktraditionen och inte rygga tillbaka, vilket i sig är en bedrift! Att den sedan är så magiskt snygg skadar inte heller!

MARE COGNITUM – Frozen Star Divinization
En majestätisk uppvisning i atmosfärisk black metal som hemsöker själen under varje lyssning. Vid sidan av SPECTRAL WOUND är detta den bästa black metal ni kommer höra i år.

HELLOWEEN – Skyfall
En låt som så tydligt visar på ett band som har koll på sin historia, samtidigt som den knyter an till hela den europeiska power metaltraditionen och visar varför HELLOWEEN med kraft är tillbaka. Omöjlig att inte älska!

SILVER TALON – Deceiver, I Am
En låt som det sprutar metal om! Att kunna kombinera modern thrash, döds, doom och en sånginsats som minner om Rob Halford eller King Diamond med en satans känsla för melodisk ackuratess gör att denna låt är självskriven i listan.

Robert

KANONENFIEBER – Die Feuertaufe
Man vill ju börja sin del av spellistan med en typisk öppningslåt, och gärna en överraskning. Enter: Eldsdopet från tyska KANONENFIEBERs platta “Menschenmüle”, svärtad döds om första världskriget.

HORNDAL – Thor Bear
HORNDAL gör något alldeles eget, och flätar ihop sin musik med hemortens öde och undergång. Detta är månne inte bästa låten på skivan “Lake Drinker”, men den som bäst representerar bandets särprägel. (Ja. Låten är skitbra fast den inte är skivans starkaste!)

YOTH IRIA – Hermetic Code
Grekiska duon YOTH IRIA knockade sockorna av undertecknad med sin debut “As The Flame Withers“. Black metal med gotiska heavy metal-toner, och den här låten är en underbar andningspaus i det övriga smisket.

EVERGREY – A Dandelion Cipher
Men vad fan, nu är jag där igen? Jag som går runt och tror att jag inte gillar EVERGREY för att de är “pretentiösa” faller dit lika stenhårt på årets “Escape Of The Phoenix” som jag gjorde med förra given. Detta är bara ett av flera höjdarspår som bjuds.

DOMKRAFT – Into Orbit
Svenska DOMKRAFT levererar doom med samma vibb och desperation som nu avsomnade KHOMA  hade, utan att för den skull röra sig i samma musikaliska genre. Årets “Seeds” är bandets starkaste platta såhär långt och inget du vill missa.

VIRAL – Machine
Enkel och straightforward heavy metal som smittar lättare än en pandemi nära dig. Linköpingssönerna levererar en självbetitlad debutplatta med total DIY-stämpel, och de gör det bra. Gillar man ACCEPT, RUNNING WILD och IRON MAIDEN gillar man VIRAL!

FROZEN SOUL – Crypt Of Ice
Detta är den dödsmetallplatta som spelats klart flest gånger i år hos undertecknad. Texaskvintettens fullängdsdebut “Crypt Of Ice” lär dyka upp på ett helt knippe årsbästalistor när 2021 ska summeras.

JESS AND THE ANCIENT ONES – World Paranormal
Kanske är det bästa med hårdrocken att den rymmer i stort sett allt vad gäller smaker och genrer. Självklart behöver en spellista lite finsk ockult psychedelica/rock för att påvisa denna bredd, och när JATAO är lika bra som de är här står de i en klass för sig själva.

TRIBULATION – In Remembrance
Åh, vad bra de är, TRIBULATION! Jag brukar ha svårt för när det mixas svenska och engelska i samma låt, men banne mig om det inte är det som sitter kvar lååååångt efter att låten klingat ut?

HARAKIRI FOR THE SKY – Sing For The Damage We’ve Done
Duon HARAKIRI FOR THE SKY fortsätter att imponera, och dubbelskivan “Maere” är proppfull med deras episka musik, och att avsluta den här listan med bandets musik känns klockrent. Precis i gränslandet mellan black metal, shoegaze och… pop?

Soen – Imperial

ARTIST: Soen
TITEL: Imperial
RELEASE: 2021-01-29
BOLAG: Silver Lining Music

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Fredrik Sandberg

Det var med skräckblandad förtjusning jag tog mig an detta nya släpp från SOEN. När förra släppet “Lotus” kom 2019 beskrev jag den som “54 minuter och 6 sekunder av rent geni, en skiva utan ett enda svagt spår. Den musikaliska intelligensen är häpnadsväckande, och låtarna så känslosamma, intrikata och egensinniga att ingen annan skiva från 2019 för mig kommer i närheten.” Det hamnade överst på min årsbästalista det året. Så förväntningarna nu var… påtagliga.

Mycket är sig likt på “Imperial”, men jag tycker mig ana en viss, liten förändring i färgteckningen på den magnifika best SOEN är. Joel Ekelöfs eteriska stämma är fortfarande magisk, den speltekniska färdigheten hos bandet svårslagen, och låtskrivandet starkt. Så att detta är en mycket, mycket bra skiva behöver ingen tvivla på. Men initialt fanns där ändå en vag antydan till besvikelse, även om denna då skall förstås utifrån de skyhöga förväntningar jag hade.

“Imperial” är en något lugnare skiva än sin föregångare. Det synes mig som att det finns några fler rena och raka partier där (de för all del alltid löjligt vackra) sångmelodierna bär tillställningen, och något färre sådana där härligt meckiga delar där Lopez trummor och Fords gitarrer synkoperar fram jazziga stackaton och hungrigt slingrande riff. Visst finns de pusselbitarna där nu med, framför allt i spår som löjligt starka Antagonist samt Monarch, Dissident och Deceiver. Men jag upplever som sagt att de är något färre.

Initialt saknar jag dem något, för det är enligt mig när SOEN kombinerar den där skavande, energiska nerven med det där eteriskt vackra som de är som allra bäst. Det är då de verkar på en helt egen nivå. Men ju mer jag lyssnar på “Imperial”, desto mer tvingas jag kapitulera inför det faktum att även de lugnaste låtarna, som Fortune, Illusion och Modesty, är ruskigt välskrivna och känslomässigt berörande nummer.

“Imperial” är given på årsbästalistan, men inte given etta. Betyget stannar på välförtjänta 9/10, men inte på full pott. Jag finner mig ha den något schizofrena upplevelsen av att samtidigt trots allt vara en liten promille-gnutta besviken, men också oerhört tacksam för att jag får lyssna på SOEN och den fantastiska musik de skapar…

 

Hot or not? – November 2020

Att få utbyta tips och tankar kring ny musik är alltid ett sant nöje för musiknördar. Därför kör vi på WeRock varje månad en spaningsrunda bland nysläppt material, och plockar några potentiella russin ur kakan.

Dock är det ju inte givet att alla alltid är överens om vad som är bra, så frågan som måste ställas är uppenbar: Briljant eller stenkol? Svängigt som satan eller guuud så tråkigt?  Smält stål eller ljummen folköl? Helt enkelt… HOT OR NOT?

LÅT: Vittring
ARTIST: Humanity’s Last Breath
VALD AV: Amelie

Martin: Helsingborgs kanske tyngsta band, HLB, har alltid gjort ont att lyssna på, men frågan är om detta kan vara det mest ondsinta de har gett ut? Tyngden är verkligen krossande, men gillar man musik som innehåller rikligt med bister emfas – som jag gör – så kommer man gilla detta. Stekhett!
Robert: Aj. Detta är sannolikt en av de sämsta låtarna jag har hört i hela mitt liv. Det finns säkert en fan-base för detta, men jag tillhör uppenbarligen inte den gruppen. Den absoluta nollpunkten ligger runt -273 grader Celsius, där någonstans kan man leta…
Fredrik: Tungt är bara förnamnet. Alla de där sedvanliga klyschorna, “förkrossande”, “malande”, “som en ångvält”, “blytungt” etcetera, har etablerats för att beskriva just detta spår. Att en sådan tyngd på galaktisk rekord-nivå är trivsam är en självklarhet, tyvärr är dock låten i övrigt inte riktigt tillräckligt fängslande. Det är imponerande, men inte nödvändigtvis betvingande. Ljummet.

LÅT: Beyond The Shores
ARTIST: Shores Of Null
VALD AV: Fredrik

Amelie: Detta är ett band helt utanför min radar. Men helt klart en väl värd bekantskap. Dock en blunder när sångaren plötsligt tänkte; ”kanske ska prova att growla lite här?” Näe, det skulle du inte. Känns bara konstigt. Det är grannlaga det där, hur växling rensång/growl kan höja eller sänka en låt. Ock så var det det där med att tona ut… Helt klart mer än godkänd låt dock trots randanmärkningarna.
Martin: Jag gillar SHORES OF NULL sedan tidigare, och det här sänker inte min känsla. Jag kan till och med köpa den hemska ridecymbalen som jag tycker behöver mer kräm. Men annars är bandet så fruktansvärt närvarande och fantastiskt – som vanligt!
Robert: Förra släppet med SHORES OF NULL (“Black Drapes Of Tomorrow”) var en av 2017 års starkaste skivor enligt min sammanställning, och väntan på nytt material är nu över. Kommande plattan “Beyond The Shores (On Death And Dying)” är en enda lång låt och tycks vara ambitiöst så det förslår. Här får vi första utdraget, och det låter spännande, såklart. Hett och gör att man vill ha mer!

LÅTAntagonist
ARTISTSoen
VALD AVMartin

Robert: SOEN släpper nytt. Är det bra? Har påven löjlig hatt? Är SD fascister och rasister fast de låtsas annat? Svaret på samtliga frågor såklart ett rungande “JA!”, och det är nästan orättvist att ta med en sån här låt i Hot Or Not. Typ facit? Hett som solen!
Fredrik: Min romans med SOEN är inte direkt någon hemlighet för vana WeRock-läsare, och “Antagonist” är bara ännu en ömhetsbetygelse som ytterligare fördjupar kärleken. Det är så outsägligt vackert. och samtidigt med obändigt driv och en rastlös, skavande nerv, på ett sätt som jag nog inte vet något annat band som kan leverera. En av årets hittills allra, allra bästa låtar och denna omgångs ohotade vinnare!
Amelie: ”Nä det här kan ju inte hålla i längden” var första tanken när refrängen fastnade på hjärnan. Dagarna gick och glädjande nog både höll och växte låten med tid. Och intog både hjärna och hjärta.
Bara en sak… Just när en är beredd att även utdela medaljen för lyrik till Antagonist så kommer detta; ”Oh, oh, oh. Oh, oh, oh, oh, oh…” och sådär håller det på. Vad hände? Tog varenda vettig tanke slut där? Ytterst sällan (det finns undantag) funkar ”lala, lala” eller ”oh, oh, oh” i hårdrock. Så icke heller här. Ändock – hett som f-n detta!

LÅT: Guided By Evil
ARTIST: Nervosa
VALD AV: Robert

Fredrik: Ett härligt ondskefullt intro övergår i en driven och tämligen engagerande crossover mellan (mestadels) thrash och (en klädsam nypa) black metal. Inte den mest nyskapande cocktail jag någonsin sippat på, men inte alls oävet om man bara vill släcka sin mosh-törst utan krusiduller. Mer än godkänt!
Amelie: Ja men här är ett band som är konsekvent, vet vad de gör, vokalisten growlar halvt livet ur sig och musikerna kör fullt ös på alla cylindrar. Inget nydanande men brasilianska NEVROSA har min fast beständiga kärlek. Här bränner det till i kanterna.
Martin: Ett av de hårdast arbetande banden på planeten, brasilianska NERVOSA. Jag tycker detta är sympatiskt – bra driv och rejält med riv i sången och riffen. Lite tjatigt i längden, men bland thrashbanden i världen håller NERVOSA sin position väl. Ser fram emot att få höra kommande skivan. Varmt med merkänsla.