Etikettarkiv: Dvne

Halfway to Hell 2021

Halva musikåret 2021 har passerat. Året har rent allmänt, precis som sin föregångare, varit ganska annorlunda sett till läget i världen. Men inget ont som inte för något gott med sig. Konserter och turnéer lyser fortsatt med sin frånvaro, vilket så klart gör ont i själen hos alla musikälskare, men å andra sidan innebär detta att många artister tillbringar tiden i studion. Det har således släpps en hel del musikaliska godbitar så här långt under året, och här plockar vi WeRock-skribenter ut våra favoritkarameller så här långt. Hoppas det skall smaka!

Alla pralinerna i gottepåsen hittar ni i spellistan här under. Varför respektive bit har valts ut kan ni läsa om ni scrollar ned!

Amelie

VREID – Morning Red
Årets hittills starkaste är ett komplett album med vidhängande spelfilm och sammanhållen berättelse genom de åtta spåren på Wild North West. Låten Morning Red kunde platsa på en sjuttiotalsplatta med t.ex. PINK FLOYD och är lika mycket eller lite representativ för denna varierade skiva som något av de andra spåren. Suggestivt.

NETHERBIRD – Towers Of The Night
Allra käraste NETHERBIRD kommer med nytt album senare i sommar och förstasingeln visar att bandet även denna gång bjuder på kvalitet, känsla och sitt gott igenkännliga sound. Towers Of The Night är en läcker aptitretare från kommande Arete.

TRIBULATION – Inanna
Jag kunde verkligen välja nästan vilken som helst av låtarna från Where The Gloom Becomes Sound till denna lista. Inanna är en av de riktigt tunga, långsamt grävande låtarna som river sig in i bröstkorgen på det blödande gothiska sätt som bandet är mästare i.

GOJIRA – Hold On
Nu blir det sväng! Årets platta från franska Gojira innehåller mycket av mycket och många annorlunda tongångar. Även om albumet är en aktiv helhet finns också gott om enskilda höjdpunkter. Vill du ha sväng är det kanske Hold on du väljer.

MAESTITIUM – Tale Of The Endless
Så roligt med ett helt nytt band som med friskt mod vågar gå i den svenska melodiska dödsmetallens väl upplöjda fåran. EP:n Tale Of the Endless bjuder på både tyngd och styrka och titelspåret här är det allra starkaste.

NEKROMATHEON – Scorched Death
Efter nästan decenniet sedan förra album återkom norska NEKROMANTHEON med en friskt thrashig platta och Scorched Death är exempel på hur väl bandet förvaltar traditionen med förnyad kraft.

CULT OF LUNA – Wave After Wave
Ett mästerverk signerat CULT OF LUNA. Såsom de tagit för vana att nästan alltid bjuda oss på och även årets EP-album innehåller flera sådana som här i Wave After Wave. Låt dig föras med vågorna och njut.

DEVIL SOLD HIS SOUL – The Narcissist
Som alltid med djup känsla spelar DEVIL SOLD HIS SOUL på dina inre strängar i den tyngsta låten på albumet Loss. En not med ”börja här” vid detta spår skulle också vara en bra ingång till bandets musik för nykomlingen.

TORTURED DEMON – In Desperation’s Grip
Tretton, fjorton och sexton år var bandmedlemmarna när debuten spelades in och därifrån hämtar vi In Desperation’s Grip. Var hittar ett gäng, ja ursäkta, pojkspolingar kraften och tyngden för en sådan skapelse? Imponerande.

WORMWOOD – The Archive
Otursförföljd med stämningshot och kanalgrundstötning som element har WORMWOODs kommande album Arkivet varit. Jag är säker att väntan är värd det, 27 augusti är nytt datum, och förstasingeln The Archive visar bandets styrka.

Fredrik

THE GREAT DISCORD – Blood And Envy
Eteriskt vackert á la OCEANS OF SLUMBER blandat med energiskt tuggande á la RAMMSTEIN utgör en betvingande mix, och borgar för en av årets hittills allra vassaste låtar.

SPECTRAL WOUND – Frigid And Spellbound
28 grader och sol ute? Spelar ingen roll när SPECTRAL WOUND släpper loss sina helvetiska isdemoner, då kommer frosten att rita mönster på din själ likafullt. Ruggigt bra black metal.

ALLUVIAL – 40 Stories
Stämningsfullt och vackert i stora delar, men den stenhårda brutalitet ALLUVIAL är kapabla till lurar hela tiden där nere i djupet, och bryter ibland ytan för att flexa sina skoningslösa tentakler. En mäktig best, detta!

DANKO JONES – Saturday
Danko är Danko, varmt solsken är skönt, kall öl är gott, och livet är värt att leva. Man mår alltid bra av lite Danko, det är inte krångligare än så.

SOEN – Antagonist
SOENs “Imperial” kommer med all säkerhet att återfinnas på topp 10-listan över årets bästa plattor, och det högt upp. Antagonist är möjligen det allra starkaste kortet därifrån, vilket säger allt som behöver sägas.

WHEEL – Movement
Lekfullt, komplext, elegant och nervigt om vartannat. Finska WHEEL imponerar med sin platta “Resident Human”, så ett smakprov därifrån känns givet på denna lista. Just detta spår andas kanske lite extra mycket TOOL, och det är ju inte direkt något att skämmas över.

NORDJEVEL – Gnawing The Bones
Ja, bandet heter alltså NORDJEVEL och låten heter Gnawing The Bones, så ni förstår ju ungefär hur detta låter. Men lyssnar ni så kommer ni därtill att förstå hur genuint bra detta helvetiska inferno är!

BLOODBOUND – March Into War
Ja ja, “guilty pleasures” and what not… Visst, det osar Mello om detta, och det är så über-hjälterockigt att sockervadden går och gömmer sig för att den skäms över att inte vara sliskig nog. Men inte desto mindre är det catchy på ett sätt som är svårt att värja sig mot.

TILL LINDEMANN – Ich Hasse Kinder
Ett egentligen lite spretigt och ojämnt nummer signerat RAMMSTEINs frontman, men låten (vars video är lika originell som våldsam) har partier som når väldigt höga höjder, särskilt då i refrängen. Här finns en rå och elektrisk energi som förför med fast hand.

NoFX – Fuck Euphemism
NoFX levererar en kort och koncis, trallvänlig pärla av gammalt hederligt snitt. Den enda motivation som egentligen behövs avseende platsen här? Textstrofen “I’m a wordsmith & wesson”

Martin

KARDASHEV – Snow-Sleep
Med musik som framkallar de stora känslorna på en EP som genomgående dräper kvalar Snow-Sleep med råge in på en lista över årets bästa låtar.

CRYPTOSIS – Flux Divergence
Illtjutet i början av låten innan tvåtakten gjorde att jag skickades upp i omloppsbana. Tur att resten av låten gjorde att jag stannade kvar där. Thrash av det snitt som presenteras på “Bionic Swarm” har mitt i det närmaste oreserverade stöd.

DVNE- Satuya
En majestätisk låt från en kungligt förträfflig skiva! DVNE visar med förkrossande tydlighet att de är ett band att räkna med!

PARANORM – Critical Mass
Den inledande låten på en triumfartad debutskiva som får mig att tänka tillbaka på band som MEGADETH och DEATH när de banden stod på sin kreativa topp. Och det säger en hel del om hur bra PARANORM är!

IOTUNN – The Tower Of Cosmic Nihility
Galaktisk mäktighet! Om ett band får till en låt av den här digniteten så ska de känna sig nöjda. IOTUNN drämmer hem en hel skiva med låtar av den här kalibern, men den här är helt enkelt bäst!

EVERGREY- In The Abscence Of Sun
Få band kan som EVERGREY få till ett croonande i metalform. Här lyckas de med råge med bedriften, och dessutom har låten en så satans vacker refräng!

TRIBULATION – Dirge Of A Dying Soul
Ett av Sveriges mest originella band levererar en låt som får mig att tänka på den svenska folkmusiktraditionen och inte rygga tillbaka, vilket i sig är en bedrift! Att den sedan är så magiskt snygg skadar inte heller!

MARE COGNITUM – Frozen Star Divinization
En majestätisk uppvisning i atmosfärisk black metal som hemsöker själen under varje lyssning. Vid sidan av SPECTRAL WOUND är detta den bästa black metal ni kommer höra i år.

HELLOWEEN – Skyfall
En låt som så tydligt visar på ett band som har koll på sin historia, samtidigt som den knyter an till hela den europeiska power metaltraditionen och visar varför HELLOWEEN med kraft är tillbaka. Omöjlig att inte älska!

SILVER TALON – Deceiver, I Am
En låt som det sprutar metal om! Att kunna kombinera modern thrash, döds, doom och en sånginsats som minner om Rob Halford eller King Diamond med en satans känsla för melodisk ackuratess gör att denna låt är självskriven i listan.

Robert

KANONENFIEBER – Die Feuertaufe
Man vill ju börja sin del av spellistan med en typisk öppningslåt, och gärna en överraskning. Enter: Eldsdopet från tyska KANONENFIEBERs platta “Menschenmüle”, svärtad döds om första världskriget.

HORNDAL – Thor Bear
HORNDAL gör något alldeles eget, och flätar ihop sin musik med hemortens öde och undergång. Detta är månne inte bästa låten på skivan “Lake Drinker”, men den som bäst representerar bandets särprägel. (Ja. Låten är skitbra fast den inte är skivans starkaste!)

YOTH IRIA – Hermetic Code
Grekiska duon YOTH IRIA knockade sockorna av undertecknad med sin debut “As The Flame Withers“. Black metal med gotiska heavy metal-toner, och den här låten är en underbar andningspaus i det övriga smisket.

EVERGREY – A Dandelion Cipher
Men vad fan, nu är jag där igen? Jag som går runt och tror att jag inte gillar EVERGREY för att de är “pretentiösa” faller dit lika stenhårt på årets “Escape Of The Phoenix” som jag gjorde med förra given. Detta är bara ett av flera höjdarspår som bjuds.

DOMKRAFT – Into Orbit
Svenska DOMKRAFT levererar doom med samma vibb och desperation som nu avsomnade KHOMA  hade, utan att för den skull röra sig i samma musikaliska genre. Årets “Seeds” är bandets starkaste platta såhär långt och inget du vill missa.

VIRAL – Machine
Enkel och straightforward heavy metal som smittar lättare än en pandemi nära dig. Linköpingssönerna levererar en självbetitlad debutplatta med total DIY-stämpel, och de gör det bra. Gillar man ACCEPT, RUNNING WILD och IRON MAIDEN gillar man VIRAL!

FROZEN SOUL – Crypt Of Ice
Detta är den dödsmetallplatta som spelats klart flest gånger i år hos undertecknad. Texaskvintettens fullängdsdebut “Crypt Of Ice” lär dyka upp på ett helt knippe årsbästalistor när 2021 ska summeras.

JESS AND THE ANCIENT ONES – World Paranormal
Kanske är det bästa med hårdrocken att den rymmer i stort sett allt vad gäller smaker och genrer. Självklart behöver en spellista lite finsk ockult psychedelica/rock för att påvisa denna bredd, och när JATAO är lika bra som de är här står de i en klass för sig själva.

TRIBULATION – In Remembrance
Åh, vad bra de är, TRIBULATION! Jag brukar ha svårt för när det mixas svenska och engelska i samma låt, men banne mig om det inte är det som sitter kvar lååååångt efter att låten klingat ut?

HARAKIRI FOR THE SKY – Sing For The Damage We’ve Done
Duon HARAKIRI FOR THE SKY fortsätter att imponera, och dubbelskivan “Maere” är proppfull med deras episka musik, och att avsluta den här listan med bandets musik känns klockrent. Precis i gränslandet mellan black metal, shoegaze och… pop?

Dvne – Etemen Aenka

ARTIST: Dvne
TITEL: Etemen Aenka
RELEASE: 19/3 2021
BOLAG: Metal Blade 

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Skottarna i DVNE visade stor pontential på sin debut, “Asheran”, som kom 2017. Med intressanta och vindlande låtar satte bandet från Edinburgh ribban på en rejäl nivå.

Jag fick blodad tand redan när jag hörde Towers och hoppades att den låten skulle visa sig vara ett mått på hur resten av skivan var. Och det är den. Towers är visserligen en av de starkaste låtarna på skivan, kanske den starkaste, men resten av skivan är så ruggigt späckad med helt magisk musik.

DVNE har, för att använda spelspråk, levlat upp på nästan allt på den här skivan. Produktionen är ett nöje för öronen. Instrumenten tillåts att andas på ett förträffligt sätt, och det är svårt att inte gilla hur Dudley Taits trummor låter, gitarrerna har en påträngande men inte överväldigande närvaro. Och sen har vi detta med syntharna, som på ett faktiskt helt magiskt sätt kommer till användning på “Etemen Aenka”. De tar inte över, men förstärker resten av musiken på ett oerhört bra sätt. Låtarna är inte bara längre, de vibrerar av självförtroende och stinn känslourladdning. DVNE visar på den här skivan att de inte är rädda för att ta i från tårna, för de vet att materialet håller för det.

Överlag lyckas låtarna på den här skivan både hålla en röd tråd och bjuda på rikligt med både ebb och flod på ett sätt som gör det berg- och dalbaneartat att lyssna på den, men inte för en sekund känna att bandet lämnar mig som lyssnare i fritt fall. Jag känner mig väldigt väl omhändertagen av skottarna.

Bäst är bandet i låtarna Towers, Sí-XIV, Omega Severer och avslutande monsterlåten Satuya, men faktum är att DVNE visar med förkrossande tydlighet att varenda låt på den här skivan fyller en funktion och håller sin plats med den äran. Detta är en majestätiskt bra platta som definitivt kan komma ifråga för en plats på årsbästalistan för min del. Kolla in den.

Hot or not? – Mars 2021

Att få utbyta tips och tankar kring ny musik är alltid ett sant nöje för musiknördar. Därför kör vi på WeRock varje månad en spaningsrunda bland nysläppt material, och plockar några potentiella russin ur kakan.

Dock är det ju inte givet att alla alltid är överens om vad som är bra, så frågan som måste ställas är uppenbar: Briljant eller stenkol? Svängigt som satan eller guuud så tråkigt?  Smält stål eller ljummen folköl? Helt enkelt… HOT OR NOT?

LÅT: Into The Great Unknown
ARTIST: Clients
VALD AV: Amelie

Martin: Men dra åt helvete vad bra! Såklart gillar jag att danskarna verkar dela mina sympatier med ANAAL NATHRAKH, men det här har något väldigt eget som jag verkligen går igång på. Magiska melodislingor och ett härligt driv gör att jag längtar efter mer. Glödhett!
Robert: Se där, här kom ännu ett danskt band från sidan och ställer skåpet. Man borde kanske inte förvånas med tanke på framfarten från södra grannland vad gäller hård musik de senaste åren, men det är ändå angenämt att CLIENTS slår en i ansiktet utan att man såg det komma. Hett, detta!
Fredrik: Introt får mig att tänka att nu kommer en formgjuten, samtida nu/post-metal-historia, men när CLIENTS tuggar igång är det lite hårdare och lite mindre formatmall 1A än vad jag trodde. Precis som min kollega Martin är inne på finns här tydliga drag av ANAAL NATHRAKH, även om danskarna är något mer melodiska än sina brittiska kollegor. Inte glödhett, men absolut mer varmt än kallt.

LÅT: Frigid And Spellbound
ARTIST: SPECTRAL WOUND
VALD AV: Fredrik

Robert: Ah! Black metal med rivigt driv, snygga slingor, hygglig produktion och underbart kräkande sång/skrik – kan man önska sig mer? Inte! SPECTRAL WOUND imponerar med sin enkelhet, och levererar en iskall låt som är het i dessa sammanhang!
Martin: Bra driv, och en satans fin atmosfär! Jag gillar den oerhört riviga sången som står i fin kontrast till de mäktiga melodierna. Jag blir taggad på att höra mer, minst sagt!
Amelie: Black metal-skrik med den rätta ångestkänslan. Rytmiskt och melodiskt på ett sätt som gör att jag trivs mycket bra i låten och att den funkar att lyssna på gång efter gång. Vilket inte alltid är fallet med den svartaste svartmetallen. Bra hetta i detta!

LÅTTowers
ARTISTDVNE
VALD AV: Martin

Robert: DVNE (eller Dune, som det ska uttalas – namnet taget från den gamla SciFi-klassikern) är för mig en ny bekantskap, och man slår på stora trumman direkt. Episkt, progressivt, vindlande med drag åt dödshållet. Jag faller inte pladask, men det är ändå bra. Tillräckligt för att jag vill kolla in det här gänget mer.
Fredrik: Nio minuter brukar för mig vara i längsta laget, det är inte många som lyckas hålla mitt intresse så länge. Men DVNE levererar faktiskt med den äran. Towers är ett rätt varierat stycke, utan att för den skull bli spretigt. Här finns såväl melodier som hårt riffande, luftighet såväl som desperat ångest, och framför allt en riktigt bra sånginsats. För mig denna omgångs starkaste kort!
Amelie: En låt att omedelbart gilla från första gången en hör den. Kanske att den bleknar lite här i sällskapet och efter ett försvarligt antal lyssningar, låten är också lite för lång för sitt eget bästa. Långt mer än godkänd är DVNEs Towers men inte så hett som övriga startfältet denna gång.

LÅT: Rossen
ARTIST: HORNDAL
VALD AV: Robert

Fredrik: Man måste ju älska den här produktionen, med stooora pukor och gitarrer där traktordisten på kompgitarren och reverbet på leadgitarren osökt för tankarna till “Wolverine Blues” med ENTOMBED. Låten är inte så tokig den heller, old school-döds med en viss hardcore-vibb i vissa partier, och med en härligt elak signaturslinga. Trivsamt!
Amelie: Debutalbumet Remains kom 2019 och jag gillade mycket det ilsket riviga historieberättandet av bandet som bär namn efter bruksorten vilken är dess ursprung. Singeln Rossen, efter sjön med samma namn, är en signal om att bandet har ännu mycket mer att ge och att det fortfarande glöder hett om HORNDAL som släpper uppföljaren ”Lake Drinker” 8 april. Att se fram emot!
Martin: Får fruktansvärt stark mersmak av den här låten. Känner till HORNDAL sedan innan, och baserat på den här låten så tycker jag att de uppat anten rejält inför den kommande fullängdaren. Underbart driv, massiv ljudbild och en satans pondus. Stekhett!