Live: Benediction och Death To All på Copenhell

ARTIST: Benediction och Death To All
LOKAL: Copenhell
DATUM: 18 juni, 2022

Finsmakare av death metal fick skäppan full när åldermännen i BENEDICTION bjöd upp till yster ringdans och DEATH TO ALL fick ögonen att tåras.

I gassande solsken – något som fick sångaren David Ingram att skicka en begäran till ljuspersonalen att stänga av den – stegade åldermännen som inte spelat i Danmark på cirka 1000 år om vi ska tro presentatören – BENEDICTION upp på scen. Old school döds när den är som trevligast, ja, då kan den låta så här. Om ni trodde att bandet skulle vila på sina lagrar så trodde ni fel – hela fyra nya låtar från senaste plattan “Scriptures” som kom 2020 brändes av under konserten som inte ens det stundtals kackiga ljudet kunde sänka stämningen på. 

Frontmannen Ingram är på ett strålande humör när han lufsar runt på scenen och vräker ur sig ett growl så mäktigt att det bara är att hoppas att han kommer hålla på under många år framöver. Gillar man death metal som helst håller sig i mellantempo så vågar jag påstå att man stortrivdes under bandets konsert. Bandets musik är dock väl avvägd, och med trummisen Giovanni Dursts dyrkan av både tvåtakten och rena smiskmattor på bastrumman blir dock spelningen tempofylld, i alla fall så länge bandet spelar. Jag fattar att de flesta band har längtat så intensivt efter att få möta publik att de blir lite tagna av stunden, men konserten förlorar lite tempo av att Ingram hemskt gärna vill prata med publiken. En radanmärkning, för BENEDICTION visar att de kan sitt hantverk.

DEATH TO ALL

Jag tror inte att jag tar i när jag säger att Chuck Schuldiner var en unik människa som skapade musik som drev death metal framåt på sätt som låg före sin tid. DEATH var Schuldiners band, men det befolkades av ursinnigt skickliga musiker genom åren. Fyra av dessa stod igår på scen Hades – trummisen Gene Hoglan, basisten Steve DiGiorgio, gitarristen/sångaren Max Phelps och gitarristen Bobby Koelbe.

Man kan tycka vad man vill om musiker som åker runt och spelar musik när upphovspersonen är död sedan länge, men när det görs på detta djupt respektfulla och kärleksfulla sätt med så tydlig fokus på den magiska musik som Schuldiner skapade, ja då blir det magiskt därefter.

Att Phelps röst i stort sett låter som Schuldiners hjälper också till. Tekniskt sett är konserten fulländad – att festivalen äntligen har fått till ljudet i det närmaste perfektion på Hadesscenen bidrar också till att jag står och njuter i fulla drag av DEATH TO ALLs konsert.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.