ARTIST: Orbit Culture
TITEL: Nija
RELEASE: 2020-08-07
BOLAG: Seek & Strike

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Fredrik Sandberg

En dryg (och hård) halvminut in på inledande At The Front är jag förälskad i ORBIT CULTURE och deras “Nija”. När Open Eye ett par låtar senare klingat ut tänker jag att jag nog har förhastat mig. Efter att sista fullånga spåret The Shadowing satt punkt är jag tillbaka till att det nog kan bli kärlek av detta trots allt…

I grund och botten handlar det Eksjö-sönerna bjuder på om melodisk dödsmetall, men de tar ut svängarna lite. Även om fästande refränger och mustigt, pampigt riffande aldrig är långt borta, rymmer deras tredje fullängdare både lite hårdare, stackato-tuggande gitarrer och mer renodlade thrash-bitar. De sistnämnda partierna med en väldigt tydlig USA-vibb, i Open Eye och Mirrorslave låter sången bitvis väldigt mycket James Hetfield.

Det är när ORBIT CULTURE blir (i mitt tycke) för thrashiga som det inte riktigt lyfter, det är något i det anslaget som känns för tillrättalagt och… gjort, i brist på bättre ordval. Men när smålänningarna håller sig till det mer renodlat hårda eller melodiösa levererar de med den äran! Förutom At The Front är såväl North Star Of Nija, Nensha och The Shadowing riktigt starka nummer. Den sistnämnda har både härligt hårt riffande och en av årets garanterat mest effektiva refränger att erbjuda.

Jag är således kluven. “Nija” är en ung bergskedja, med taggigt kantiga och höga toppar, men också med en och annan brant och välskuggad dalgång, och betyget svårsatt. Det är dock mer som är bra än vad som inte är det, så jag lyssnar på höjdpunkterna en gång till och höjer från en stark sexa till en knapp sjua…