Etikettarkiv: Sumerlands

Sumerlands- S/t

ARTIST: SUMERLANDS
TITEL: “S/t”
RELEASE: 2016
BOLAG: Relapse Records

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

Den självbetitlade debutskivan från amerikanska SUMERLANDS är både rolig och svår att recensera på en och samma gång. Det var länge sedan en skiva gav upphov till så motstridiga reaktioner hos undetecknad, och resultatet är att jag knappt vet in eller ut!
Å ena sidan är skivan lite för kort, å andra sidan finns det ingen dödtid (ja, bortsett från avslutande och helt meningslösa instrumentala titelspåret, men det hoppar jag alltid över så det räknas väl inte riktigt…).
Ingen låt är sådär superdunder att den fäster direkt, men alla är ganska bra.
Sången är svag, men karakteristisk.
Riffen är inte superunika, men alla har ett bra driv och är sköna.
Som sagt, ambivalent är ordet som ligger närmast till hands om man ska beskriva mina känslor för plattan. Oavsett så finner jag att jag återvänder till den frekvent de här senaste två veckorna, och det beror antagligen inte bara på att jag vill få rätsida på vad jag tycker om skivan – det finns en annan form av lockelse här också. En önskan att höra av mer av den här “fulsnygga” skapelsen.

Musikaliskt är det melodisk hårdrock med ett drag av amerikanskt 80-tal. En vän beskrev det som om QUEENSRYCHE möter OZZY OSBOURNE, och banne mig om det inte är rätt på pengen. I alla fall om man menar det QUEENSRYCHE som en gång i tiden var bra och skrev låtar, och inte det band som levererade sorgliga ursäkter till skivor mot slutet innan uppbrottet.

SUMERLANDS består av Phil Swanson (sång), Arthur Rizk (gitarr & keyboard – även producent till vardags), Justin De Tore (trummor) och John Powers (gitarr), och debutskivan består av 8 spår. Det sista är det helt menlösa instrumentala och rent av sövande trista titelspåret, så egentligen kan man nog säga att det är 7 spår. Varje låt ligger runt 3-5 minuter, men alla är bra. The Seventh Seal och The Guardian har varit singlar, men mina favoriter heter nog Blind och Haunted Forever. Relapse har gett ut skivan, och som sista SUMERing (hah, phun intended!) kan man säga att det mest spännande kanske blir hur man ser den här plattan om ett halvår, år? Flipp eller flopp? Bra eller anus? Just nu lutar det åt bra med en svag betygssjua som resultat, men som sagt. Ambivalens råder…