ARTIST: Machines Of Grind – Rotten Sound, Aborted & Levitation
LOKAL: The Rock, Köpenhamn
DATUM: 16 april, 2010
Att det fanns en hel del människor i publiken på The Rock som inte är speciellt förtjusta i vulkaner är inte svårt att gissa. Utbrottet på Island tvingar både THE RED CHORD och THOSE WHO LIE BENEATH att ställa in spelningen. De band som har lyckats ta sig till spelstället i centrala Köpenhamn gör, under förutsättningarna, ganska bra spelningar.
Danska LEVITATION är först ut – och att de har en del kompisar i publiken blir ganska snart uppenbart – två gånger under spelningen sträcker André Kristensen ner micken till en kille i publiken, och nog kan denne texterna alltid. LEVITATION befolkas av idel ganska unga killar som förklarligt nog är lite exalterade över att få öppna för ABORTED och ROTTEN SOUND, så trots att publiken är ganska liten spritter bandet av energi. Bandets musik saknar dock originalitet – att grabbarna har lyssnat en hel del på HATESPHERE blir uppenbart – men jag smittas ändå av bandets uppenbara glädje över att få stå på scen.
Belgiska ABORTED höjer anten ganska rejält. Senaste gången jag såg bandet var för tre år sedan då de öppnade för bekanta BEHEMOTH i samma lokal – och trots att jag får svälja besvikelsen över att Dirk Verbeuren inte är med och lirar – på tvärs mot infon på bandets sidor – golvas jag snart helt av den piskmaskin som sitter bakom trummorna denna kväll. Efter ett tag måste jag ställa mig så jag kan se den häpnadsväckande uppvisning han står för. Killen ser ut att anstränga sig en gång under giget – annars bombarderar han pukorna med en kanonad av slag till synes helt utan ansträngning. Resten av bandet röjer dock desto mer. Sven ”Svencho” de Caluwé är precis så brutal i sitt vokala uttryck som jag mindes från spelningen för tre år sedan. Gitarristerna Eran Segal och Ken Sorceron får slita hårt, förståeligt nog och basisten Cole Martinez är bitvis bara ett enda stort kaskaderande hårsvall. ABORTED gör ett helt okej gig, men hade lokalen varit fylld med mera folk vågar jag påstå att bandet hade höjt sig ett snäpp.
ROTTEN SOUND var det band jag mest hade sett fram emot att se under kvällen. Därför blir jag lite bitter då jag endast hinner se tre låtar av denna finska grindmaskin innan jag tvingas bege mig mot tåget. Av döma av de låtar jag faktiskt hann bevittna kunde jag sluta mig till att bandet är minst lika bra live som på skiva, och väl värt att kolla in om man gillar grindcore.
