ARTIST: Wolfbrigade
TITEL: The Enemy: Reality
RELEASE: 2019-11-08
BOLAG: Southern Lord Recordings

BETYG: 6/10
SKRIBENT: Fredrik Sandberg

Egentligen är det möjligt att förklara essensen av WOLFBRIGADE och deras ”The Enemy: Reality” genom blott två korta kommentarer:

• 10 låtar, 27 minuter och 37 sekunder.
• Den musikaliska bastard-avkomman till MOTÖRHEAD och tidiga 90-tals ENTOMBED.

Ja, där var vi väl klara, då?

Nja, riktigt så futtiga skall vi väl inte vara. Men ovanstående räcker ändå ganska långt. Detta anrika svenska gäng har genom sina grundande medlemmar trots allt rötterna i lika delar punk (ANTI CIMEX) och dödsmetall (OBSCURE INFINITY) och det sitter liksom fortfarande kvar i bandets DNA. Det är skitigt, skitigt som en lerig, öl- och pissfläckad jeansväst på rockfestival, och energiskt som en ångpanna utan säkerhetsventil – det kan smälla när som helst…

Musikaliskt innebär detta släpp inget nytt under solen för de som sedan tidigare är bekanta med Mariestads-kombon. Det är mestadels skramlig tvåtakt som gäller, även om ett och annat mellantempo-parti också letar sig in i materialet. WOLFBRIGADE är dock som allra bäst just när gaspedalen är hårt nertrampad ända i golvet, vilket den är med störst finess (nåja, tveksamt ordval) på spår som Narcissistic Breed, Wells of Dispair och inledande Sum of All Vices. Bland de tempo-mässigt lite lugnare låtarna är det Human Beast som svänger bäst.

”The Enemy: Reality” är lite som en urspårad spontanfylla på folköl och billig sprit i goda vänners lag – där finns kanske varken pretentioner eller kulturell verkshöjd, och det kan bli slitsamt efter ett tag, men det innebär definitivt inte att det är utan poänger. Gott så.